Vi har lite till mans svårt att se orsak och verkan vad gäller digitaliseringen i samhället. Själva handlar vi alltmer på nätet, ändå förväntar vi oss att kunna åka till en ombonad butik när andan faller på, i ett bra affärsläge och med kunnig personal som står redo att hjälpa oss. Dessutom ska det helst vara rea och utförsäljning så att vi kan strosa omkring och jämföra med grannbutikerna, och i slutändan göra ett riktigt kap. Det här går förstås inte alls ihop i längden.

Vad värre är, stora och viktiga aktörer inom handeln verkar också bli tagna på sängen. Postnord, exempelvis, som för en dryg månad sedan vädjade till konsumenterna att hämta ut sina paket snarast. Det var fullt hos alla ombud och på Arlanda svämmade terminalen över av paket från Kina. Tidningarna gjorde reportage om mängder av försändelser som lämnats ute i regnet på flygplatsen.

Inte hade man varit lika förvånade på Postnord om man tagit del av den e-barometer man gör tillsammans med Hui (Handelns utredningsinstitut) fyra gånger om året. För tredje kvartalet 2017 visade den på en årlig tillväxt av e-handeln med 15 procent, från Kina var ökningen hela 36 procent.

H&M är inte vilket företag som helst. Det är ett av Sveriges största företag, sett till omsättning och antal anställda, och även sedan många år ett draglokomotiv för börsen och alla svenskars sparande. Ändå framstår nu vd Karl-Johan Persson som kaptenen på Titanic. Han har byggt butiker i premiumlägen i städer världen över. 2 000 butiker 2009 blev 4 000 2015 och löften om fortsatt tillväxt med 10-15 procent per år vid rapporten i januari 2016.

Det är inte så att H&M går på knäna, det är fortsatt ett mycket framgångsrikt företag. Men de flesta analytiker är eniga om att bolaget gjort alldeles för lite alldeles för sent för att möta den växande e-handeln. I höstas meddelade Persson att man har en ny strategi för att också bli en storspelare inom e-handeln, med integrerade plattformar och ett ”on line first-tänk”. Men börskursen för klädjätten har halverats på två år, med en allt brantare utveckling den senaste tiden.

Det är svårt att tänka sig en rekyl tillbaka, annat som en rännil av varor i lyxsortimentet. Frågan är vilka mer som kommer att bli tagna på sängen. Stadsplanerarna är starka kandidater. Vad har hänt med stadskärnorna och alla köpcentrum 2050? Kommer det att finnas butiker kvar, eller bara skyltfönster för e-handeln? Ska våra barn jobba med att sortera Kinapaket på ett flygplatsområde som sträcker sig till Knivsta?

Ingen kan veta säkert. Vi vet bara att det är summan av våra beslut som formar framtiden. ”Det är bekvämt” svarade 50 procent i e-barometern på frågan om varför de e-handlar julklappar. Men hur roligt är det? Är vi beredda att göra det jämt? När alternativen försvinner kan det faktiskt bli verkligheten.