Det är med självkänslan allt börjar: Ett barn med en stor portion självkänsla vågar prova nya saker, misslyckas - och prova igen. Det barnet inser att det inte är så förbaskat farligt att inte nå hela vägen och känner att han eller hon är precis lika älskad ändå.

– Och vet man med sig att man duger som man är, då vågar man hävda sig i olika sammanhang och sätta gränser med bibehållen respekt för andra människor, säger Petra Krantz Lindgren, beteendevetare som driver föräldrabloggen En annan du.

Frågan engagerar henne i allra högsta grad och är ett ämne som ofta kommer upp på de föräldrautbildningar och seminarier hon leder. I dagarna kommer hon också ut med den nya boken Med känsla för barns självkänsla.

För även om vi föds med en stark tilltro till oss själva riskerar den att trubbas av med tiden, för att bytas ut av en tro på att vi måste prestera för att bli omtyckta.

– I mångt och mycket handlar livet om prestation. I skolan och senare i arbetslivet krävs det att vi oavbrutet presterar och vi blir bedömda därefter. Därför behöver familjen bli en fristad, konstaterar Petra Krantz Lindgren.

Men, frågar sig vän av ordning. Hur gör man i stället? Bedömningen finns ju ständigt där, som en morot och ett tecken på hur älskat barnet är. När ettåringen tar sina första steg säger vi "Vad duktig du är!" och när treåringen visar upp den senaste av veckans alla 350 teckningar, utbrister vi ju "Men vad fin!". När sjuårigen läser högt peppar vi "Vad du kan!" Och så fortsätter det. Det går av bara farten och det är ju så vi gör, eller?

- Visa intresse i stället. Ställ frågor om teckningen till din treåring. Då visar du att du är nyfiken på ditt barn och det blir ett samtal i stället för en bedömning av prestation, säger Petra Krantz Lindgren.

Hon drar en parallell. Tänk dig att du kommer hem från jobbet och berättar för din partner att du lyckats med en svår arbetsuppgift. Vilket känns bäst - att partnern slentrianmässigt utropar "Men vad du kan!" eller att han eller hon ställer intresserade frågor om hur du tänkte, vad som var extra svårt och hur du känner dig nu, när du är färdig med uppgiften.

Samma sak gäller relationen mellan barn och förälder. Självklart berömmer vi av kärlek. Men om vi i stället visar vår kärlek genom att ställa frågor och genom samtal, ger vi näring åt barnets självkänsla. Vi visar att vi faktiskt är intresserade av relationen med barnet, inte av det som barnet har presterat.

– Det är också i relationen som självkänslan börjar. Får barnet redan från början känna att han eller hon är rolig att vara med, att mamma eller pappa är uppriktigt nyfiken på vad barnet tänker och tycker, då ökar chansen betydligt för att självkänslan ska växa, säger Petra Krantz Lindgren.