Publicerad: 2011-12-29 11:05, senaste uppdaterad: 2012-01-11 10:01
– Finns det några snälla barn här?
Varje julafton ställer tomten samma fråga som möts av rungande ja-svar från barn med förväntansfullt tindrande ögon och pepparkakskladdiga munnar. Julen är högtiden som på ytan präglas av vänlighet, givmildhet och familjesammanhållning. Men bakom den julstjärneglittrande och glöggdoftande fasaden skakar en del föräldrar i tyst samförstånd på huvudet åt tomtens fråga, oförmögna att befria sig från minnesbilderna av det gångna årets familjekonflikter.
Att barn uppvisar aggressiva och trotsiga tendenser gentemot föräldrarna är normalt och hör till utvecklingen. Däremot kan ett överdrivet och återkommande aggressivt beteende ställa till med såväl sociala som intellektuella bekymmer när barnet börjar i skolan. Ett problem utgörs av att många föräldrar inte alltid vet hur de ska hantera barnets vrede och olydnad. Det menar psykologen Bengt Andersson, vårdansvarig vid barn- och ungdomspsykiatrins neuropsykiatriska behandlingsenhet i Uppsala.
– För föräldrarna ligger det ofta närmast till hands att bestraffa det aggressiva och trotsiga barnet. Det kanske fungerar på kort sikt, men på längre sikt bäddar det för en dålig relation parterna emellan, säger han.
– Målet är att vända den negativa kommunikationen mellan föräldrar och barn till något konstruktivt. Relationen ska inte bygga på hot och bestraffningar, utan ska utgöras av ömsesidigt gillande.
Men vad kan då föräldern göra för att bygga upp en positiv relation till ett aggressivt barn? En möjlig lösning står enligt Bengt Andersson att finna inom den inlärningspsykologiska forskningstraditionen. Inlärningspsykologi bygger på att beteenden observeras och analyseras enligt en modell, vars förenklade form är situation – beteende – konsekvens. Genom att iaktta i vilken situation ett visst beteende förekommer och vilken konsekvens det för med sig, kan föräldrar utveckla åtgärder för att minska ett barns problematiska beteende.
Det kan handla om att ändra situationen, att ignorera negativa beteendemönster och att ge barnet positiv feedback på ett önskvärt beteende. Det sistnämnda ökar sannolikheten för att barnet beter sig likadant i en framtida, liknande situation. För detta ändamål kan föräldrar exempelvis införa träningsprogram, där barnet i anslutning till att det utfört ett önskvärt beteende får en ”belöning”. I psykologiska termer kallas detta för förstärkning. Positiv förstärkning kan bland annat innebära att föräldern ger barnet beröm, klistermärken eller leker tillsammans med barnet när det har gjort bra ifrån sig.
Bengt Andersson poängterar däremot att metoden inte bör användas om inte problem föreligger.
– Föräldrar ska normalt inte behöva använda metoder i sin relation till barnen. De kan oftast uppfostra sina barn bra ändå. Det är först när barnets aggressivitet blir ett problem i sig som åtgärderna behövs.
Så här kan du som förälder påverka ett barns aggressiva beteende
- Ändra situationen. Ibland tenderar barn att reagera aggressivt i en viss situation, vilket ofta beror på att situationen är för svår. Genom att ändra situationen, kan alternativa och önskvärda beteenden lättare få fäste.
- Lär barnet ett alternativt beteende. Att ett lämpligt beteende inte förekommer kan bero på att barnet inte vet hur det ska bete sig. Föräldrar kan tillsammans med barnet träna på ett önskvärt beteende.
- Förstärk alternativt beteende. Barn styrs i stor utsträckning av kortsiktiga konsekvenser och har således svårt att se de långsiktiga följderna av sitt beteende. Att ett barn upprepade gånger reagerar med våld kan därför bero på att det aggressiva beteendet har lönat sig på kort sikt. Kanske har barnet fått sin vilja igenom genom att skrika och slåss? Föräldrarna bör därför systematiskt förstärka önskvärda beteenden genom att använda sig av materiella, sociala eller aktivitetsbundna ”belöningar”. Belöningen ska däremot inte fungera som muta. Förstärkningen fungerar bäst om den ges i samband med att det önskvärda beteendet utförts.
- Avlägsna befintliga förstärkare. Många föräldrar ger aggressiva barn ökad uppmärksamhet eller låter dem slippa undan krav, vilket upplevs som positivt för barnet. Genom att avlägsna dessa fördelar och i stället förstärka det önskvärda beteendet, kan problembeteendet i längden bli oattraktivt för barnet.
- Negativa konsekvenser på oönskat beteende. Bestraffningar fungerar i de flesta fall endast på kort sikt, och inte utan konsekvenser för relationen mellan föräldrar och barnet. Barnet får ingen information om vad det ska göra, utan endast vad det inte ska göra, vilket kan leda till ilska och frustration. Bestraffning är därför sällan lika effektivt som förstärkning i det långa loppet. Om det däremot används som en del i programmet, bör det kombineras med andra åtgärder och användas konsekvent.
Källa: www.mindrebrak.se