Publicerad: 2010-11-04 10:00, senaste uppdaterad: 2011-02-11 13:02
Här kan man fika, prata, pyssla, skratta och gråta och samtidigt skaffa sig egna verktyg för att hantera sorgen.
– Det är viktigt att prata om minnen. Men ibland kan det kännas svårt i en familj att prata om den döda för man vill inte göra någon annan ledsen, säger Tove Gullstrand som jobbar med Zebragrupperna.
Här på Zebragrupperna handlar mycket om just minnen. Man gör minnescollage, ritar begravningen och man kan ta med något som påminner om den döda. Till exempel halsduken som fortfarande doftar pappa eller gosedjuret som lillasyster brukade krama.
– Det är sorgligt men det kan också kännas väldigt fint att visa de här sakerna och dela med sig av sina minnen, säger Tove Gullstrand.
Zebragrupperna är uppdelade efter barnens ålder och man träffas åtta gånger under en termin.
Alla barn mellan åtta och nitton år är välkomna men det måste ha gått sex månader sedan dödsfallet.
Varje träff börjar med fika och sedan arbetar man kring teman med aktiviteter och övningar. Barnen och ungdomarna får bearbeta sin sorg på olika sätt och hitta ”redskap” för att gå vidare i livet.
Ett tema man jobbar med är "Vad lindrar och vad hjälper?" Då tänker alla i gruppen igenom dessa frågor och skriver ner vad som lindrar och hjälper på små lappar.
– Lapparna läggs sedan i en låda som de själva har dekorerat, denna låda kallas sedan för ”Första hjälpen-låda”, berättar Anneli Granat, gruppledare för Zebragrupper.
Ett annat tema är "Vad har blivit annorlunda?" Då får barnen möjlighet att reflektera över hur deras vardag har förändrats sedan någon nära har avlidit.
– Nu kanske man äter pizza fyra gånger i veckan för ingen kan laga mat, eller nu kanske man måste lämna in bilen på verkstad för ingen kan fixa den när den går sönder. Det kan också vara att klasskompisarna blivit snällare eller att de själva fått svårare att sova, säger Anneli Granat.
Man avslutar varje träff med att gå igenom vad man har att se fram emot.
– Det kan vara att man ska på bio eller spela match. Ibland kanske man inte tycker att man har något alls att se fram emot. Och så känns det ibland och får så vara, och antagligen har man nästa vecka nåt bra som hänt att berätta för gruppen, säger Tove Gullstrand.
Namnet Zebragrupp anspelar på randigheten i barns sorg. Alltså att barn ofta går ur och i sorgen snabbare och med kortare mellanrum än vuxna.
– Det är mycket fram och tillbaka för barnen. Man är ledsen en stund, sedan glömmer man det sorgliga en liten stund. Och så ska det vara, det ska finnas plats för både skratt och gråt. Det är en del av läkningen, säger Tove Gullstrand.