Klassikerbloggerskan skrev något intressant på sin blogg igår; (nedan ett utdrag)
"Tänk att träning, kanske främst löpning, kan engagera så många och samtidigt vara så provocerande för andra? Jag tycker att den här debatten dyker upp både här och där just nu, och den är intressant! Och visst, jag är den förste (eller antagligen inte den förste då...) att erkänna att jag gärna pratar om min träning och vad jag åstadkommit. Men det är ju mitt största intresse, så varför inte? Jag är ju stolt över vad jag har lyckats med, och kanske kan jag inspirera någon?"..... (klicka in på hennes blogg för fortsatta tankar)
Jag har mina egna funderingar kring detta - Det här med att folk inte tål att höra att man mår bra, har börjat träna, börjat äta rätt mm... så var jag också. Jag tyckte till exempel det var skittöntigt med kvarg, och när kompisar och bekanta la upp bilder på sina jävla mellanmål blev jag omotiverat provocerad. Antagligen för att jag kände mig träffad att jag inte hade varit på gymmet, jag hade ätit kolasnören till frukost (det gör jag i of fortfarande ibland) eller kände mig otränad, lite tjock, lite knäskadad, lite äldre, rumpan hade åkt ner en decimeter.... Jag blev irriterad så fort någon gick över gränsen för vad jag tyckte var "Normal träning och lagom hälsomsamt liv"
- "Men taaa en kebab med pommes, är du tönt eller...." kunde man häva ur sig när det var dags för lunch och någon frisk människa i min närhet inte ville käka någon skit.
Nu när jag själv tränar riktigt bra och vill ha lite extra mellanmål emellanåt så har jag kommit på att den proteinrika och goda kvargen är perfekt. (Nu måndag eftermiddag och man känner att man kan äta hur mycket som helst av den här mellisen utan att bli osund. se bild) Så jag får väl skämmas lite, men man är ju inte bättre än att man kan ändra sig. Kebab älskar jag ju fortfarande (åt stans godaste kebabgyros igår, från Luhtagsrestaurangen), men när man känner i kroppen att det inte värt att klämma en inbakad pizza med bea till, eftersom magen är uppsvälld två dagar efter intaget, då vill man helst kunna avstå den utan protester från polarna, de som går runt och mår dåligt över sig själva och sina egna laster.
ALLT handlar ju om att må bra! gillar man att powerwalka två dagar i veckan, och är nöjd med det, då behöver man inte se ner på någon som kör 5 dagar i veckan. Ser ner gör man antagligen bara om man egentligen skulle vilja köra 5 dagar i veckan men bara orkar powerwalka två dagar i veckan...
PS. De ska ha DJ på Friskis väderkvarn ikväll från 18.00, så gå dit och köööör!