UNT.se

... när man sitter i ett planeringsmöte på jobbet och det går upp för alla att det inte finns någon tid kvar. 
Det är veckor kvar till skolavslutningen. Några till kvar till midsommar. Och sen är den här. Semestern och sommaren.
Tänk att det alldeles snart är såhär grönt utanför fönstret.
Tänk att det faktiskt kan bli det efter den långa vintern. Att allt vaknar till liv och grönskar efter kylan.
Det är så härligt att det här tiden fortfarande ligger framför oss! 

Lite av varje.

- Om du flyttar till ett område som får ett alldeles nytt postnummer så kom ihåg att det finns företag som inte uppdaterar sina register mer än en gång i månaden. Det finns också dom som bara uppdaterar en gång i halvåret. 
Är det så måste man ringa och tala om att man bor på ett alldeles nytt postnummer. Det hjälper inte att skrika åt datorn när den snällt ber dig skriva in ett giltigt postnummer.

- Om du listar om dig till en ny husläkare i samband med flytten och har små barn, kom ihåg att även lista om BVC, så du slipper stå på fel vårdcentral och skämmas när det är dags för 4-års kontroll. 

- Om du planerar att åka taxi strax efter inflytt, lär dig området runtomkring för det tar ett tag även för taxichaufförer att lära sig nytillkomna gator och områden.

- Om du flyttar in medans bygge fortfarande pågår runtomkring, se till att det finns persienner eller rullgardiner på plats första natten så slipper du vakna upp med ett gäng byggjobbare utanför fönstret.

- Och slutligen. Bor du på ett bygge. Tvätta inte fönstren. De blir smutsiga igen om en timme. Köp ett par gummistövlar, det kommer bli lerigt. Har du barn, lägg in en stor hallmatta, är det inte lerigt så är det grusigt. Eller dammigt. Ha god tid på dig när du ska till jobbet. Du kan fastna bakom en lastbil som blockerar enda vägen ut tills lastbilen lastat av sin gigantiska last.

Vårt hus sett från Hällbygatan. Innan de andra husen började byggas.

Vårt hus sett från Hällbygatan idag. Taket är det enda som skymtar därborta.

Bestämde i söndags att jag ska försöka låta bli att äta godis den här veckan. Och kakor. Och bullar. Glass också. Allt gott alltså!  Man skulle kunna säga att jag ångrar det nu. Från att äta godis varje dag till ingenting alls, det är hemskt!
Så nu skriver jag det här, så känns det lite värre när jag funderar på att fuska.
Dag 2 alltså!

 
Försöker hålla godissuget borta med frukt istället men det resulterar bara i att jag äter alldeles för mycket frukt istället.
 

Tillval. 
Det är en hel djungel och dessutom så är det hopplöst eftersom man inte sett lägenheten som man ska flytta in i.
Det blir en aning abstrakt. Vi hade turen att få Åsa, henne har jag skrivit om förrut. Hon hjälpte oss med alla tillval och med henne kunde man diskutera och fundera.

Men hur det än är så finns det alltid något som man inte tänker på. Sånt man upptäcker när man flyttat in.
Här kommer lite tips.

- Eluttag.
Våra eluttag var markerade på ritningen vi fick över lägenheten. Vi valde att flytta ett eluttag som var placerat i utkanten av en vägg men som var mer naturligt för oss att ha mitt på väggen så att det hamnade bakom tv-bänken.
Jag hade såklart aldrig tänkt på det men det gjorde Nicklas som tur var.

- Eluttag i tak.
Takuttagen var inte med på ritningen och tyvärr så är nästan samtliga takuttag placerade så att man måste dra en sladd någonstans.
Önskar att vi hade frågat om takuttagens placering.

- Köksskåp.
Vi valde att ta bort ganska många av köksskåpen för att istället få lite öppet.
Vi diskuterade det här en hel del men kom fram till att vi egentligen bara använde en tredjedel av allt vi hade i skåpen.
Jag har inte ångrat en sekund att vi valde bort skåpen. Allt onödigt är sålt på loppis. Allt som står i skåpen får man använda. Annars ska det inte vara där.

- Dörrar.
Fina grannarna på femman valde att byta innedörrar. Herregud vad vi har ångrat att vi inte gjorde det på en gång.
Vilken lyx det måste vara att kunna stänga ute allt ljud. Det spelar ju liksom ingen roll hur ljudisolerad väggen är om inte dörren är det också.
Sen så är de ju inte direkt tåliga de dörrar som ingår. Vi bara väntar på att en boll ska göra hål i någon av dom.
Så, välj bra dörrar. Såhär i efterhand så blir det liksom inte av. Det är krångligt och kostar väldigt mycket mer än det gjorde som tillval.

- Ljus.
Jag önskar att vi hade tänkt mer på lampor. Att vi valt att byta ut lampan över diskbänken till spottar. Samma i badrummet.

- Väggar.
Planlösningen som levereras är oftast väldigt bra men tänk igenom den ordentligt för när de väl börjat bygga så är det inte lika lätt att flytta väggar.
Vi valde att lägga till en vägg.
En annan granne i trappen bredvid valde bort ett sovrum.
Sen kan man ju alltid flytta väggar lite grann för att få lite större sovrum, eller mindre för den delen. 
Det viktigaste är ju att lägenheten är anpassad för den familj som ska bo där och inte tvärtom.

- Att köpa tillval själv.
När vi köpte så fanns det en hel del tillval att välja mellan men allt finns ju såklart inte. Såhär i efterhand så önskar jag att vi hade köpt en kommod till lilla badrummet själva och låtit byggarna montera in den.
Den vi har idag är stor och klumpig. Den funkar men så värst snyggt är det inte.

- Onödigheter.
En del tillval kostar väldigt mycket och är egentligen helt onödiga. Som vår tvättmaskin och torktumlare. Istället för standard så valde vi svarta. Priset för att få svarta var egentligen löjligt men så fick man ett program för vartenda behov med den där maskinen. Tänkte inte så mycket på det när vi valde men såhär i efterhand så är det väldigt bra.
Man måste unna sig en del saker helt enkelt. Trots att det kostar. Annars kommer man bara att ångra sig när man flyttar in.

Gustav letar bästa sovplatsen i nya rummet.

Teknikstrul och ändrade rutiner här på bloggen har gjort att en del av era kommentarer har försvunnit. Jag har inte hunnit anmäla det.
Men det är alltså inte jag som tagit bort dom. Jag vill ha tillbaka dom. Ska höra om det går eller om de är borta för alltid.

Som tur är så har jag kvar dom i min mail så helt borta är dom inte.


 

Hade tänkt att köpa en lotto på jobbet i fredags och blev ombedd att visa legitimation!

Men, körkortslös som jag är så hade jag inget leg med mig så jag blev nekad att köpa en lotto.

Jag vet att de antagligen frågar alla om leg nuförtiden men jag tror att jag väljer att tolka det som att jag fortfarande ser ut som sjutton ;-)

När vi bestämde oss för att flytta hit så gick det väldigt fort. Vi var lite småstressade och så fick det bli Magnolian. Området kändes lugnt och bra och lägenheten var fin.

Om man funderar på att köpa en nyproduktion och inte har bråttom så skulle jag rekomendera att man:

- Gå in på kommunens hemsida och läs detaljplanen för området.
Vi hade ingen aning om att det skulle byggas så mycket här när vi först bestämde oss för att köpa här.
Det kan vara bra att veta i förväg hur många år man ska bo på ett bygge.
Det finns ofta en långsiktig plan för området också som kan vara bra att läsa.

- Leta upp bygglovet för den fastighet där du tänker köpa och läs det.
Regler för inglasning av balkonger, om det ingår i bygglovet överhuvud taget, färg på markiser, färg på huset, allt står i bygglovet. Står det inte där så går det inte.
Läs på så att ni vet vad ni köper.

- Granska de översikter som finns tidigt och ställ frågor i ett tidigt skede. Sopor, cykelparkering, besöksparkering, det är sånt som brukar bli problem när man flyttat in. Ta reda på i förväg hur det kommer fungera så blir det inga överaskningar. Då finns det också tid att göra eventuella förändringar.

Och så slutligen. Ha i åtanke att inflyttning ofta sker så fort lägenheten är färdig. Inte när området är klart. 
Det innebär att du kan få leva med grusvägar, byggdamm, en gård som inte är klar, tillfälliga parkeringar, lera, byggjobbare som börjar tidigt, vatten som stängs av, en konstant ström av flyttlass och en hel del saker som ska åtgärdas.

Det är såklart inte bara jobbigt, det är ju ganska kul att följa bygget också. Och framför allt så är det fascinerande. Vår gröna fina gård tex som faktiskt bara är en betongplatta. Det kändes helt orimligt att det skulle kunna växa något på den där plattan överhuvudtaget men i år så grönskar det som bara den.

 

Det är en återhämtningshelg för Ella. Hon har haft urinblåseinfektion och trots en penicillinkur så vill det inte riktigt släppa. 
Men efter ett återbesök i fredags så ordinerade doktorn tranbärsjuice i massor och en lugn helg medans proverna analyseras.

Men det är inte lätt att vila när det finns kompisar att leka med, en lillebror att domdera och det är fint väder utomhus.
Men vi har gjort ett tappert försök i alla fall.
Det resulterar i en hel del tonårsutbrott och stängda dörrar men idag vaknade hon faktiskt och mådde bra. 
Så förhoppningsvis så är det full fart på måndag igen. 

 

Ella kör fotbollsträning med Gustav och försöker förklara reglerna men Gustav hör inte, han är IronMan och har precis landat på jorden. 
Fotbollsspelare eller IronMan, det är svåra karriärval när man är 4 år. 

Ibland, men bara ibland, så längtar jag tillbaka till Norge. Idag är en sån dag. Fullt med glada människor och härlig stämning i hela Norge.

Men jag såg att den norska flaggan vajade på en av flaggstångarna vid stadshuset här i Uppsala i alla fall. Och snart så blir det god mat och en öl här med. Jag har till och med invigt mina röd-vi-blåa converse dagen till ära.

Så Gratulerer med dagen Norge! Håper dere får en skikkelig koselig dag!

Det är det de har lovat inför imorgon. Vi ska gå in i helgen med sommarvärmen i ryggen och vi ska fortsätta nästa vecka på samma sätt som helgen ska starta, med ännu mera värme. 
Fast man vet aldrig. Redan en timme efter den prognosen så visar smhi regn och rusk. Men jag tycker att vi ignorerar det nu och tar ut glädjen över sommarvärmen i förskott. Regnar det på söndag så kan vi deppa över det då.

Ha en härlig start på helgen allihopa! 

Fina Hällby förskola. Det tog ett tag innan vi kände oss hemma här men nu så tivs vi så himla bra. Gustav har världens bästa kompisar och alla i personalen får stora kramar när han ska gå hem.
Det är lite sorgligt att det snart är flytt. Det är lite läskigt att byta igen. 
Vi kommer sakna gården.
Träden.
Fåglarna som flyger över husen. 

Men nästan alla barn ska med över. Och nästan all personal.
Jag tror att det blir bra så småningom.
Vi måste bara få sakna lite först. 

Det var full rulle, fika och Röris när Sverker hade öppet hus idag. Och solen gassade på över skolgården och vinden slet i papperstallrikar och bullpapper.
Nu är vi hemma igen, barnen är trötta och jag väntar in Nicklas som köpt sommaröl. 

Igår började de att lägga sten på Mimmi Ekholms plats. De har asfalterat i några dagar och ett tag var vi lite oroliga över att de skrotat planerna på att stenbelägga torget. Men det visade sig att stenen skulle läggas åvanpå asfalten.

Först ett lager asfalt alltså, sen ett lager grus och så börjar arbetet med att lägga ut stenarna.

Alla dessa människor som går på dieter och inte äter pasta, hur klarar dom sig.

Hur kan man avstå från att äta pasta med pesto. Jag förstår verkligen inte det.

Jag skulle kunna leva på pasta och pesto. När jag tänker efter så kan det vara så att jag faktiskt gjort det i perioder.

Det kanske vore nåt, att bara äta pesto. En pestodiet. Den dieten hade jag inte haft några som helst problem med att följa.

Hittade den här finsången via kollegan Birgitta. Vackert och kul. Men är det inte typsikt att man aldrig är där när det händer något sånt.

Blev påmind om en gammal favorit. Tycka vad man vill om Radiotjänst men den här videon Är Så Bra!

Äh, vi tar en till.
Ingen vidare kvalitet men vilken härlig känsla man får av den här videon.
 

Panelen har kommit upp på långsidan men det har tagit tid det här huset. De började innan vi flyttade in och sen dess har både Två torn 1, Magnolian 2 och Kaprifolen kommit upp.
Två torn 2 är ett jättehus. Placerat i en jättegrop. Ett jätteprojekt som är inne på sitt andra år.
Men när man tar en tur runt huset nu när det nästan är färdigt, då ser det ut som vilket hus som helst. Det finns ingenting som berättar om tiden, arbetet och alla människor som har krävts för att det här huset ska stå just här.
Det är ett fantastiskt jobb som har lagts ned.

Men jag är fortfarande orolig över hur sjutton de ska få ut lyftkranen ur huset.
Å andra sidan så skulle nog kvarterets kajor gilla om de lät den vara kvar. 

Nu är det framför Kaprifolen som den stora gropen grävs.
Det går fort. Lastbil efter lastbil fylls med lera och jord och körs iväg. Det dröjer nog inte länge förrän Nattviolen börjar skjuta i höjden där i gropen.

 

Jag gick ned till kiosken på jobbet igår och skulle köpa en flaska vatten men kom upp med en Coca Cola istället.
Kände mig lite lagom lättlurad efteråt eftersom jag inte alls var sugen på Cola.

Lite senare på kvällen gick jag in på Konsum och skulle handla bröd och kom ut med en till Cola flaska och kände mig ännu mera lurad.

Men vad fasen, lite kul är det ändå.

 

Gustav kan namnet på Alla Superhjältar! Han vet exakt hur dom ser ut.
Men se skillnad på rött och blått, nej se det går inte.
Hur sjutton kan det komma sig.

Valborgsballongen har förresten läckt så nu svävar Spindelmannen omkring typ en meter över golvet hela tiden.

Han är lagom otäck att stöta på i mörkret.

Blir så glad av de här två. Underbara!
 

Utvecklingssamtal, avslutningar, födelsedagar och sommarfester avlöser varandra samtidigt som jobbprojekten går in i "jäklar, snart tar hela landstinget sommarsemester" fasen.
Samtidigt blir kvällarna längre och längre och vi slutspurtar mot årets ljusaste dag.

Just nu så känns det som om dagarna passerar lite snabbare än vanligt. Som om veckorna springer ifrån oss. Och det här ljuset som så gärna får stanna känns flyktigt och tillfälligt.

Tänk att det kommer en tid när vi längtar efter hösten. Det är helt obegripligt just nu.

Här finns också blommande träd, lika vackra men något färre i antalet. Men bäst är Magnolian som snart har blommat över. Stora vackra blommor slog ut på bara några dagar.

Och allra vackrast är körsbärsträden i Kungsträdgården.




 

Jag tar tåget mot Stockholm. Det är Kristi himmel färds, Kristi flygare, dagen då Jesus  lämnade jorden och regnet har smattrat på fönstret hela natten. Vi passerar fälten och lämnar ett grått Uppsala bakom oss och fortsätter mot ljuset i horisonten.

Vi anlände till Kungsholmen sent på fredagen. Precis när solen börjat sänka sig i horisonten. Trötta men uppspelta barn promenerade snällt från stationen mot Inedalsgatan för att möta upp mormor och morfar på hotellet.

 

På lördagen lekte barnen med mormor och morfar i Kungsholmens lekparker medans jag och Nicklas gick på stan, gick på Kungsholmen, tittade på Stadshuset, tittade på en halvmara, tyckte att vi såg kungen innan vi mötte upp de andra för att fira minsta syster yster som fyllt år.

Vi åt på en lugnt Indisk restaurang i närheten av Inedalsgatan. Jag fick en sås jag aldrig någonsin ätit förut. Vet fortfarande inte vad det egentligen smakade men gott var det.
Allt var gott. Det är så himla lyxigt när varje person får in en liten gryta med mat i som man kan ta av för då kan alla andra också smaka.
Så sjöng vi för syster-yster, gick tillbaka till hotellet och mötte upp mellansyster och sambo som barnvaktade hela långa lördagskvällen medans vi spenderade tiden på Friends arena.
Men det har jag redan berättat om. Säkert alldeles för många gånger redan. Så nu lämnar vi helgsummeringen och återgår tll nutid, till kortveckan som nu går mot sitt slut.

Det var en stirrig folkmassa som drog fram mot arenan. Alla följde den framför. 
Hem däremot så var det mer komedi över situationen. Överallt virrade människor omkring och letade taxi och buss. Upp och ned, över gator under gator.
Det var helt galet förvirrat.
Men det var det värt för Bruce. Men inte för någon annat. Nej, nästa gång det blir Friends arena så får dom bannemig ha ordnat det lite bättre med transport till och från arenan.

Mimmi Ekholms plats plattas till så att dammet yr över kvarterteret. Delar av torget har redan fått asfalt. Och imorse, när träden i kanten på torget hade börjat grönska så smått så kändes det nästan som ett riktigt torg.

Framför Kaprifolen så verkar marken vara färdigstabiliserad för den hemska maksinen är borta och istället står där en grävskopa som sakta men säkert gräver sig nedåt. Genom jordlagret, förbi rötter och ned till lerlagret.

Och här nere i kanten av kvarteret där gräsmattan redan ligger på plats där lockade värmen ut varenda människa idag. Det grillades på gården och det var barn överallt. I år väntar vi inte på någonting. Den här sommaren är vår gård klar.
Det är inte helt fel det alltså.

Han inledde med att berätta att de hade sin första spelning i Sverige 1975. Sen frågade han hur många av oss i publiken som inte var födda då.

Check!

Bruce Springsteen är ingen idol. Han är en del av barndomen!

Vi sitter i taxin påväg mot Bruce. Taxichauffören är härlig och vi pratar på om än det ena och än det andra. Så plötsligt så kommer vi in på den där följd frågan, den värsta frågan jag vet. 

När någon frågar mig vart jag kommer ifrån och jag svarar Karlskoga, Stockholm, i taxichaufförens fall, och de frågar, men vart kommer du ifrån egentligen.

Egentligen. Vad betyder det ens. Vill de veta vilken planet jag uppstått på eller hur det kan komma sig att jag existerar. Om jag precis har berättat vart jag kommer ifrån då är att fråga egentligen, nästan lika illa som att anklaga mig för att ljuga.

Förr blev jag alltid lite ställd av den där följdfrågan men nuförtiden så brukar jag roa mig med att svara Värmland eller att utförligt beskriva vart Karlskoga ligger. Men det beror förstås på situationen. Ibland ger jag med mig, skjuter ilskan åt sidan och svarar på frågorna, för de är flera. Vart är du född, vart är dina föräldrar födda, har du bott här hela livet. Det är frågorna de EGENTLIGEN ställer! De har bara lindat in frågorna lite snyggt och tycker själva att det är helt okey att fråga vart jag egentligen kommer ifrån. 

Någon gång ska jag fråga den som frågar samma sak. Så får vi se om de tycker det känns lika okey att svara som att fråga.

Flaggan är i topp.

Nationsgatan är städad.

Och S-Nerikes anlägger en brygga.

Ella fixade frukost. 
Med finduk och filtar.
Gustav klädde upp sig i finaste superhjäptedräkten.
Sen åt vi en långfrukost på ballkongen medans solen smälte bort smöret på mackorna.
Det luktade tidig sommarmorgon i stugan.

I Stabbyskogen har vårträsket börjat torka upp och små små vitsippor börjat titta fram.
Träkojan har klarat vintern och knopparna har äntligen börjat brista.
Men så plötsligt kommer hungern och vi inser att dagen har passerat.
Den första kvällen i maj äter vi jordgubbssallad till maten och allt gott vi kunde hitta i mataffären till efterrätt.
 



 
 

Imorgon fortsätter vardagen. Allt återgår till det vanliga igen.
Men riktigt som vanligt blir det inte nu.
För vi går mot sommar. Nedräkningen har börjat.

Och appropå nedräkning. I helgen så har vi familjeträff i Stockholm. Vi, Syster-Yster och Michael, syster drinkblandar, mamma och pappa och Bruce! 

Man måste ju bara älska Uppsala på Valborg!
Det är helt galet, urflippat och underbart på en gång.
Nicklas jobbade heldag och jag halvdag så strax efter lunch tog jag och barnen en promenad nedåt stan i jakt på ballonger.
Påväg ned hann vi med att se lyckliga nykära människor, arga upprörda människor, välklädda människor, påklädda människor, halvnakna människor och det enda som barnen verkade notera var det stora antalet heliumballonger som susade förbi både här och var.

På Sysslomansgatan mötte vi Ewa från jobbet i folkvimlet och Gustav var lagom faschinerad över festen som pågick inne på en nation.

Det är lite svårt att hitta formen på Valborg när man har små barn men jag tror att det är bra att de vet vad som pågår. Förhoppningsvis får de med sig några avskräckande exempel över åren och en chans att prata om det.

Påväg hem, när ballongerna var omsorgsfullt knutna runt handlederna för att inte försvinna i stormvindarna så hade Ella en hel del frågor om allt skräp. Och det är ju  det enda som faktiskt är helt obegripligt på Valborg. Att det ska vara så svårt att plocka upp skräpet efter sig.

 

Det blev en kamp mot vädret när vi skulle hemåt med Spindelmannen och Rosa Katten. Vinden ryckte och slet och regnet hängde i luften men vi lyckades komma hem utan att någon ballong hade slitit sig eller gått sönder.
Middag, det åt vi på restaurang Arom. Det var fullt med folk och väldigt väldigt gott!

Jag och Ella cyklade till Stabbygärdet och tittade på en Majbrasa i solnedgången. Det är lite Madicken känsla över Majbrasor. Ella och klasskamraterna sprang omkring i hagen medans brasan brann ned till en glöd och när solen sänkt sig i horisonten så cyklade vi hemåt mot värmen igen.
Vi avslutade kvällen med en Syster-yster drink. 

En halv vecka har gått och jag har knappt förstått att den börjat.
Vintern är officiellt avtackad och sommaren står för dörren.
Imorse åt vi årets första balkongfrukost.

Nu ska vi fortsätta dagen som vi började den. Med att inte göra någonting.
Leka lite, läsa lite, springa lite, leta upp en öppen affär och handla kaffe.

Och viktigast av allt.
Vi ska leta reda på Nallen!

Han har nämligen försvunnit i den stora möblera om karusellen som vi haft här hemma och en försvunnen nalle är lika med en otröstlig Gustav.

Han somnade gott utan nallen igår men sisådär vid tolvtiden, då vaknade han panikslagen och kunde inte somna om.
Blev inte direkt bättre när jag råkade säga, efter att ha letat en bra stund; jag hittar honom ingenstans, han verkar ha försvunnit!

Ögonen var stora som tefat och stora krokodiltårar rullade fram över kinderna.

Herregud, ibland är de så stora. Och ibland är de så himla små! 

Funderar jag på Photoshop.
Jag saknar att fotografera med en bra kamera. Och fotar man med en bra kamera så måste man ju redigera.
Så är det bara.
Funderar som sagt.

Gustav fotad med brakameran för nästan exakt fyra år sedan.

Oroar jag mig lite över superhjältens syn.

Imorgon ska vi tillbaka för ombesiktning av synen på Gustav. 
Han såg inte riktigt de där sista raderna med bokstäver.

Inte så konstigt kanske med tanke på att både jag och Nicklas ser som krattor men av någon anledning så har det aldrig slagit mig att Gustav eller Ella kanske behöver glasögon.

Är jag upprörd över att jag för andra gången på kort tid har kommit in i Gjuteriparken och hittat en obevakad eld.

Eller rättare sagt så har barnen hunnit fram före mig båda gångerna.
Vad är det med folk egentligen?

Det är hur trevligt som helst med grillande människor i parken men tänder man en eld så stannar man vid elden tills man grillat klart.

Och när man grillat klart. Då släcker man elden efter sig.
Hur svårt ska det vara!

... från den där veckan när jordgubbsförsäljningen var tillbaka utanför Luthagens Livs.
Så värst goda kanske de inte är än jordgubbarna men de första är alltid speciella.
Nu längtar jag efter de där små fina jordgubbarna som smakar sommar och värme. 

 

En snabbtur på stan. Presenter och mat. Vattnet i ån har sjunkit undan men forsar på så det skummar om det.

Gustav: Mamma titta, det är en jättestor Cola bubbla!

Betar mig vidare i högen av klassiker. Hittade den här i en ge bort låda på jobbet. 
Än så länge är den väl sådär men det känns som om jag borde ge boken en ärlig chans innan jag ger upp så jag läser nog på ett tag till.

Någon som läst? Är den värd att läsa? 

För några veckor sedan så ringde morbror Göran hem till mormor och sa att hon skulle titta på en film på Youtube.
Göran hade varit på safari i Afrika och det var en tur av den mer dramatiska sorten.
Mormor och mamma sökte och hittade filmen från Görans safaritur.
Lite smått dramatiskt men vilket härligt djur!
Sätt på ljudet och titta: