• fredag 30 september 2016
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Uppsala Vimmel
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Matchtipsen – 30/9! Holmgrens innebandy Holmgrens innebandy
Vädersponsor:

Johan Jakobsson

Hårdrock

Johan Jakobsson bloggar om hårdrock och dess många genrer i form av konsertrecensioner, skivtips och intervjuer.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar



Följ min blogg med Bloglovin

Ett slut och en början

 

All bad things must come to an end. Det var så Mötley Crüe beskrev sitt avsked. I deras fall är jag klart beredd att hålla med dem.

Men hur sammanfattar man något som har varit en enormt stor och viktig del av ens liv de senaste fem åren?

När jag startade UNT Hårdrock i oktober 2011 gjorde jag det för att jag tyckte att hårdrocken behövde och förtjänade en plats i Uppsala medielandskap. Det blev snabbt mycket större än jag någonsin kunnat ana eller drömma om. Jag fick ganska omgående skriva recensioner i papperstidningen parallellt med bloggen som varit min plats där jag har kunnat skriva om precis vad jag vill. Jag har haft förmånen att bygga upp ett stort kontaktnät som har landat mig stora intervjuer vilket har känts både roligt och overkligt. Det har dock också gjort att jag omedvetet och på grund av tidsbrist har tappat det lokala fokus jag siktade på från början, på gott och på ont då vi har en fantastiskt fin hårdrocksscen i Uppsala.

Jag har två år i rad 2014-2015 vunnit priset ”Årets musikblogg” på Uppsala Vimmelawards, något som har betytt otroligt mycket då det är ni läsare som har röstat. Men det roligaste har ändå varit att möta er öga mot öga ute på spelningar och festivaler. Jag vill tacka er alla från djupet av mitt hjärta för alla fina ord.

Det senaste halvåret har dock inneburit en hel del förändringar, jag har inte längre lika mycket tid till att ge bloggen den kärlek den förtjänar. Jag har dessutom funnit en ny passion i fotograferandet, vilket har gjort att skrivandet har hamnat i baksätet.

Jag är oerhört stolt och tacksam över de här åren och jag har inga planer på att lämna branschen, men jag känner att det är dags att göra bokslut för det här kapitlet och pröva mina vingar på annat håll. Därför blir detta slutet för UNT Hårdrock, men om ni vill fortsätta följa det jag gör ska ni hålla fortsatt koll på https://www.facebook.com/unthardrock/ där jag kommer hålla er uppdaterade om mitt nästa projekt som redan är på g, åtminstone på planeringsstadiet. Jag hoppas att ni vill hänga med på min fortsatta resa.

You’ve been great. I’ve been UNT Hårdrock!

Gefle Metal Festival

 

Efter några år med vikande publiksiffror drog tyska FKP Scorpio ur proppen för Getaway Rock Festival i Gävle trots ett gällande långtidskontrakt. Det dröjde dock inte särskilt länge innan det började tisslas och tasslas om att vi kanske inte skulle bli utan vår årliga sommarmetal på det fantastiska gasklockeområdet i Gävle. Torsdagen den 26:e november reste jag till Gävle för att närvara på presskonferensen för den nya festivalen Gefle Metal Festival och jag fick en bra känsla direkt, drivna arrangörer med mångårig erfarenhet ville satsa på en hårdare festival likt de första årens Getaway. De fick dessutom ihop en gedigen lineup med många intressanta namn.

Förra helgen var det så äntligen dags och det var länge sedan jag åkt till en festival med sådan spänd förväntan. Även om denna festival låg över två dagar till skillnad från Getaways tre använde man sig från GMF:s håll av det berömvärda greppet att ha öppet hus på torsdagen där även de utan biljett hade möjlighet att besöka området. Ett grepp som jag bland annat känner igen från min uppväxt med Gatufesten i Sundsvall. Nu var det kanske inte jättespännande då de flesta som var där antagligen hade koll på området sedan tidigare, men förvånansvärt många festivaltörstande hårdrockare hade dykt upp för att umgås. Nästa år skulle man kanske kunna ha ett eller två band som spelar redan på torsdagen?

Jag inledde min festival med Obituary och det ska metalgudarna veta att det är inte fy skam. Stenkrossen från Florida satte tonen direkt, men det är också ett sådant där band som passar bättre inomhus. Till exempel som på Fryshuset i november förra året då de var magnifika, nu fick vi ”inte mer” än en riktigt stark spelning och även om det innebar en av festivalens höjdpunkter så är det ingen tvekan om att det här gänget kan vara ännu vassare när de är riktigt på tårna.

 

Fler bilder på Obituary här

 

Sedan spenderade jag en stor del av eftermiddagen och den tidiga kvällen åt diverse intervjuer med Schmier från Destruction, Joey Belladonna från Anthrax, Blitz från Overkill och sist men inte minst Nergal från Behemoth. Detta gjorde att jag missade en del band jag ville se, men det är smällar man får ta på festival.

Kvällens headliner hette Anthrax och även om de är en del av Big 4 har jag aldrig riktigt fastnat för bandet. Jag har sett dem tidigare men på grund av olika anledningar aldrig med den ikoniske gitarristen Scott Ian i sättningen vilket får ses som en bedrift i sig.

De två senaste albumen ”The Devil You Know” och ”For All Kings” känns som en rejäl nytändning för bandet och speciellt den senare plattan innehåller en hel del fina stunder. Det är dock hits som ”Indians” ”Caught In A Mosh” och ”I Am The Law” man förväntar sig och som bandet (tacksamt nog) förlitar sig på. Det kan ändå inte hjälpas att det bitvis blir lite småsegt och legendarstatusen till trots är jag tveksam till bandets plats som headliner.

Fler bilder på Anthrax här

Kvällens egentliga headliner var utan tvekan bandet som avslutade kvällen på festivalens näst största scen. De polska giganterna Behemoth.

Jag har sett bandet otaliga gånger och alltid känt att Behemoth funkar mycket bättre på skiva än live. Ända tills i februari då de spelade på Fryshuset i Stockholm och framförde sin senaste platta ”The Satanist” i sin helhet. Det var ren och skär magi och det är denna show vi bjuds på även denna svala sommarkväll i Gävle. Spelningen når aldrig samma höjder som spelningen i Stockholm i vintras och ändå står jag med gåshud från minut ett. Behemoth är något av det absolut mäktigaste man kan se på en scen just nu och bandet har en närvaro och en utstrålning som nästan går att ta på. När inledningstonerna av ”O Fatherm O Satan, O Sun” känns det nästan som om jag kan se varje hårstrå på min kropp resa sig i den becksvarta Gävlenatten.

Fler bilder på Behemoth här

Jag visste redan att detta var något jag ville suga i mig varenda sekund av, något som gjorde att jag var chanslös att ta mig in i Gasklockan för Sportlovs spelning. Det var dock mitt val och något jag inte ångrar alls.

Efter en hektisk fredag valde jag ett betydligt lugnare upplägg på lördagen och startade sent med ett av mina absoluta favoritband Kreator. Jag tror på fullaste allvar att de inte vet hur man gör en dålig spelning. Fast denna dag kändes det ändå som de tillät sig själv att gå lite på halvfart. Lik förbannat levererar de precis som ett av världens bästa thrashband ska göra. Jag hade faktiskt svårt att hålla kameran still i fotodiket eftersom jag diggade så mycket.

Fler bilder på Kreator här

Stängde Gefle Metal Festival 2016 gjorde jag med Abbath och det känns som ett rimligt val då inget som kom efter hade kunnat toppa det, eller ens beröra mig för den delen. Immortal har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta och Abbath i synnerhet, därför känns det också som en enorm ynnest att ha fått se mannen, myten, legendaren två gånger i år. Jag längtar redan till nästa gång. Äntligen, äntligen, äntligen fick jag höra ”Solarfall” live vilket utan tvekan var det största ögonblicket för mig denna gång.


Fler bilder på Abbath här

 

Jag skriver denna gång, för jag börjar redan se fram emot nästa års festival. Arrangörerna har verkligen lyckats få tillbaka själ och hjärta i festivallivet vid Gasklockorna. Förhoppningsvis håller det inte bara i sig under de kommande åren utan kan på sikt också växa lite.

Ordos & Gigafauna ikväll

 

Om man skyndar sig hinner man fortfarande ta sig ner till Costeau på Drottninggatan där banden Ordos och Gigafauna lirar under Nemisflagg ikväll. 

 

Så här skriver arrangören:



Under 2016 fortsätter klubb Nemis lyfta fram ett antal lokala akter från Uppsala län som är värda att uppmärksammas.

Onsdag 11 maj värmer Nemis upp med lite tyngre rockmusik inför sommarens många festivaler och gästas av Ordos (Ua) och Gigafauna (Ua).

Ur Centre of Gravitys aska reser sig GIGAFAUNA. Bandet spelar tung, dynamisk metal som rör sig i gränslandet mellan hårdrockens catchiga sida och metalmusikens mer extrema gränser med sina rytmiska och melodiska utmaningar. På Nemis ges vi ett smakprov från gruppens kommande platta som spelas in till hösten.
https://www.facebook.com/centreofgravityuppsala


ORDOS ger oss tung solid rockmusik med stonerinspirerade riff. Med en ny fullängdare i bagaget gör sig gruppen åter redo att kravla sig upp ur Studio Underjord för att leverera ett aggressivt, infernaliskt gig med minutlånga vrål.
https://www.facebook.com/ordosofficial/

 

Festivalsäsongen närmar sig

 

Trots att vädret kanske inte håller med mig är vi faktiskt på väg mot ännu en sommar med en massa festivaler. 

En av de jag ser fram emot mest är den festival som är först ut.

Metallsvenskan, som går av stapeln i Örebro 2-4 juni. 

Just det, festivalen utökas i år från två till tre dagar. 

I år blir det ingen fotbollsturnering, men vad gör väl det när de har fått ihop en så stabil lineup med band som Ghost, Paradise Lost, Napalm Death, Havok, The Haunted, Cut Up, Operation Mindcrime, Månegarm, Snowy Shaw, Dark Funeral, Soilwork, The Kristet Utseende och mycket mycket mer. 

I år blir första besöket för undertecknad då jag verkligen inte kan motstå uppställningen. Havok är det som drar absolut mest och det är en av sommarens absolut bästa bokningar. Sedan ska det bli kul att få fota Ghost igen. Det blir en minst sagt hektisk helg. 

 

AC/DC + Axl Rose = Sant

 

I morse kom så beskedet som det ryktats om länge, men som många AC/DC-fans fasat för. Guns N' Roses frontman Axl Rose ersätter bandets sångare Brian Johnson som tvingas sluta turnera på grund av hörselproblem. 

Så här skriver AC/DC i sina officiella kanaler:

"AC/DC band members would like to thank Brian Johnson for his contributions and dedication to the band over the years. As much as we want this tour to end as it started, we support Brian's decision to save his hearing. We are dedicated to fulfilling our touring commitments to all that have supported us over the years, and are fortunate that Axl Rose has kindly offered his support to help us fulfill this commitment."


Detta gäller både den Europaturné som inleds i Lissabon den 7:e maj samt den sedan tidigare uppskjutna USA-turnén.

Om vi börjar med pressreleasen så känns den kall och respektlös mot Brian Johnson som varit bandets sångare sedan 1980. Hövligt men sterilt. Nu har AC/DC aldrig varit den sortens band som tar privatsaker offentligt, men nog hade man kunnat kosta på sig ett lite varmare avsked inför fansen efter alla dessa år. Det går dock helt i linje med bröderna Young om man ska tro Mick Walls biografi om AC/DC. Främst Malcolm målas upp som en kall och cynisk despot, frågan är vad han hade sagt om det här tilltaget om han hade haft möjlighet. Känslan jag fick då var att Malcolm var den som var intresserad av business medan Angus bara var intresserad av musiken. Nu vet vi i och för sig inte hur diverse turnékontrakt är skrivna, men det är ingen tvekan om att detta får Angus att framstå som extremt profithungrig.

Det bästa hade nog varit att hänga upp grejorna, jag har alltid har haft känslan av att AC/DC på grund av sin gruppdynamik förmodligen skulle vara ett av få band som skulle inse när det var dags att sätta stopp. Tänk så fel jag hade.

Cliff Williams, Chris Slade och Stevie Young får ursäkta, men den lineup man nu ställer på benen får mig att tänka på det vingklippta "Ozzy & Friends" som besökte Stockholm Stadion för några år sedan.   

Ersättaren Axl Rose då? Innan Guns 'N Roses drog igång sin "Not in this lifetime tour" var jag väldigt skeptisk när ryktena placerade honom i AC/DC, främst på grund av hans risiga röstform på senare år.

När turnén sedan tog sin början fick jag ompröva min ståndpunkt, vilket jag gjorde med glädje. Visst svajar det lite här och där men överlag låter Axl bättre än på många år. Kanske för att han på grund av en bruten fot tvingas sitta still hela spelningarna, fast han verkar ändå i bättre fysisk form än på länge.

I morse svensk tid spelade Guns 'N Roses på den amerikanska festivalen Coachella, ungefär samtidigt som beskedet från AC/DC kom gästade gitarristen Angus Young bandet på scenen för att framföra AC/DC-låtarna "Whole lotta Rosie" och "Riff Raff", det börjar dyka upp klipp från den första låten på Youtube och Axl låter faktiskt bra. Det låter fel, men han gör det inte dåligt. Det var naturligtvis ingen slump att pressreleasen och gästframträdandet i princip sammanföll.

Ska man döma efter Angus gästframträdande med Guns 'N Roses tycks han köra varumärket AC/DC i botten med ett leende och det går inte att komma ifrån känslan av att han (ja, jag är ändå rätt övertygad om att han har sista ordet i AC/DC:s affärer) nu solkar ner det arv han och hans bandkamrater har byggt upp under så lång tid. 

Kontentan av det hela tycks ändå vara en hel del arga AC/DC-fans som vill återlösa sina biljetter, sedan finns det också sådana som jag. Jag gillar AC/DC men Guns 'N Roses har definitivt spelat en större roll i mitt liv. Jag förstår att det är ett erbjudande som Axl inte kunde tacka nej till, men jag hade hellre sett att han när han nu låter så pass bra hade vårdat och vilat rösten när han har chansen. Det hade varit bättre om han hade koncentrerat sig på Guns 'N Roses turné fullt ut. Nu finns det en viss risk att spektaklet AC/DC + Axl Rose överskuggar Guns 'N Roses återkomst på de stora arenorna.


 


 

Namn: Johan Jakobsson
Ålder: 34 
Familj: Föräldrar i Norrland
Bor: Uppsala
Gör: Bevakar hårdrocken i Uppsala, Sverige och Världen
Lyssnar på: Hårdrock/Metal av alla de slag. Country är lite av en "guilty pleasure" 
Favoritgenrer inom hårdrocken: Främst Thrash Metal och Old School Death Metal
Bästa konsertminne: Egentligen alldeles för många att välja mellan men jag är glad och tacksam att jag hann se DIO. 


E-post: unthardrock@gmail.com


Klicka här för att hitta Hårdrock på Facebook.


 

redaktionella bloggar

Externa sportbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Header Torget

Externa Kultur & Nöjesbloggar (omfattas inte av UNT:s utgivaransvar)

Fler bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se - bloggar

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se