• torsdag 30 juli 2015
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Uppsala Vimmel
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Fullt ös och ösregn! Funbobloggen Funbobloggen
Vädersponsor:

Johan Jakobsson

Hårdrock

Johan Jakobsson bloggar om hårdrock och dess många genrer i form av konsertrecensioner, skivtips och intervjuer.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar



Följ min blogg med Bloglovin

Intervju: Michael Schenker


I morgon och på lördag är det dags för helgens Väsby Rock Festival i Upplands Väsby. Även om det finns väldigt mycket sevärt och lyssningsvärt på årets festival är min absoluta höjdpunkt Michael Schenker's Temple Of Rock på lördag. Jag ringde upp den tyske gitarrhjälten för ett snack om allt mellan himmel och jord. Missa inte chansen att se en av världens mest inflytelserika gitarrister i helgen. Utöver detta bjuds det även på band som WASP, Danger Danger, Magnum och en massa annat. Kolla in www.vasbyrockfestival.se/ för mer info. 



Vem inspirerade dig till att börja spela gitarr?

– Gitarren! Jag har hållit på med musik sedan jag var tre år gammal, där hemma fanns ett piano och en fiol som jag plinkade på och sjöng. En dag när jag vaknade stod det en gitarr i mitt rum. Det var min brors födelsedagspresent, han fick en gitarr fast han egentligen ville ha en motorcykel. Jag var nio och han var sexton. Min bror hade redan börjat jobba och sade åt mig att jag inte fick spela på gitarren när han var på jobbet men det gjorde jag ändå. Jag satte det ena fingret framför det andra och häpnade över resultatet. Jag spelade och utforskade. Jag spelade bara på en sträng i början men det räckte.

Så från början kunde du bara spela när din bror var på jobbet?

– Min bror hade redan kommit på namnet Scorpions men han kunde inte spela gitarr. När han var på jobbet lärde jag mig spela och när han upptäckte att jag kunde spela fick jag lära honom spela så att han kunde öva med sina vänner. Han betalade mig för varje låt jag lärde honom.

Vilka var dina gitarrhjältar när du var ung?

Alla de som var aktiva i slutet av 60-talet. Johnny Winter, Rory Gallagher, Jeff Beck, Jimmy Page, alla de där. Jag var gitarrsugen, det var inte så viktigt med låtar, jag ville bara höra gitarr. Det var det bästa jag visste. Jag gick på alla festivaler och spelningar jag kunde bara för att se grymma gitarrister.

Vilket skulle du säga är ditt favoritriff av de du har skrivit?

 – Jag har inget favoritriff så, jag spelar bara och utforskar vad som kommer av det.  Sedan blir det en del av det förgångna medan jag rör mig framåt.

Har du någon gång hört en låt på radion och önskat att du skrivit den?

När jag fortfarande lyssnade på musik och kopierade andra vilket jag gjorde ungefär fram tills jag var 17 så hände det. Jag hörde Led Zeppelin på radion och blev förtrollad. Allt med John Bonham är bra!

Så du lyssnar inte på musik längre?

Jag slutade när jag var 17. Då visste jag att jag ville uttrycka mig själv som jag hörde musiken i huvudet. Jag ville inte kopiera andra och influeras av andra. Detta har varit oerhört viktigt när jag har skapat min egen stil.

Var kommer då inspirationen ifrån?

Man har alltid två val som musiker, att kopiera andra och haka på trender eller att försöka hitta något eget och unikt.  Om man i stället vänder sig inåt och hittar det som gör en unik då blir det bra. Det unika är det som ingen annan kan höra innan man själv låter dem höra det. Vårt inre är en aldrig sinande källa av kreativitet om vi bara lyssnar på det. Det är som ett tropiskt hav med oändligt många exotiska fiskar i olika färger, det är som ett kalejdoskop. Om vi fokuserar på en pågående trend blir vi satta under press och hamnar direkt i hamsterhjulet. Vilket är en plats som i alla fall jag personligen inte gillar.

”Spirit On A Mission” och ”Temple Of Rock” låter nästan som religiösa titlar, anser du dig vara en religiös man?
– Absolut inte, så här är det, jag fick en gång frågan om hur jag vill bli ihågkommen. Då sa jag att jag är en ”Spirit on a mission spreading the joy of music from the place of pure selfexpression.” När jag sedan behövde komma på en albumtitel kom jag direkt att tänka på ”Spirit on a mission”. Anden är var min musik kommer ifrån, alla har vi en hjärna, ett medvetande, en kropp, en själ. Anden är själva essensen av oss.

 Varför heter bandet nu ”Temple Of Rock” och inte ”Michael Schenker Group”?

– Michael Schenker Group är mer förknippat med mitten av min karriär, Temple Of Rock är en ny era. Det första stadiet under min karriär under 70 och 80-talet gick ut på utvecklas som gitarrist och göra mina kreativa avtryck i musikvärlden. Sedan återvände jag till Scorpions med ”Lovedrive”, jag hjälpte min bror. Jag gav honom låtar som ”Holiday” och ”Coast to coast”, jag gav honom min svartvita gitarrdesign och min välsignelse. Jag öppnade dörren för dem till den amerikanska marknaden. Sedan startade jag min egen grej i min egen takt där jag kunde experimentera mer. Plus att utvecklas som både gitarrist och människa, det var fas två. 2008 startade den nya eran då jag kände att jag ville tillbaka till rockvärlden, plötsligt hade jag roligt på scenen och såg fram emot att stå på scenen. Tidigare hade jag lidit av svår scenskräck och hatade verkligen att spela live. Jag var hur konstigt det än må låta en mycket blyg kille i mina yngre dagar. När det såg var dags för det första ”Temple Of Rock”-albumet började jag fundera på var jag befann mig i karriären och insåg att det är dags att summera. Jag insåg att min musik kommer inifrån, det är som den heliga skrift. Väldigt heligt. All musik som jag har varit involverad i är så att säga mitt rockens tempel.

Finns det någon del av din livsresa som du ångrar?

– Varje morgon när vi kliver ur sängen och startar något nytt eller gör samma sak som vi alltid har gjort, ibland får vi en uppenbarelse och det gör att vi utvecklas som människor. Jag är lycklig där jag är i dag och jag kan inte bortse ifrån någon del av mitt liv, för det är alla de händelserna som gör att jag är där jag är idag.

Du blev berömd som mycket ung, hade du någon gång svårt att hantera berömmelsen?

– Jag var inte mottaglig för det då jag hade fullt upp med att upptäcka gitarren och spela. Jag intresserade mig inte för kändisskap eller pengar. Det var först i efterhand som jag förstod vad jag hade åstadkommit. Min bror reste till USA under tidigt 80-tal och när han kom hem berättade han exalterat om hur många unga gitarrister där borta som hade tagit efter min stil. Det var lite av en chock och en skum känsla. Min bror var alltid den som jagade den kommersiella framgången, jag ville bara bli en grym gitarrist. Vi tog olika vägar för att uppnå våra drömmars mål.

På tal om ”Lovedrive” har du nu återigen samma rytmsektion som på det albumet bakom dig.

Ja, exempelvis den amerikanska publiken har aldrig sett oss tillsammans, vi har bara spelat tillsammans på det albumet tidigare. Sedan ska vi spela i Japan och sedan på europeiska festivaler. Vi kommer att anpassa låtlistan efter de olika platserna.  

Din son Tyson är också i musikbranschen.

Ja, han har ett band och han har även gästat Scorpions och spelat tillsammans med mig på scenen. Vi har väldigt roligt ihop!

Har du gett honom några faderliga råd om branschen?

Det viktigaste är att ha roligt och göra det man tror på. Det finns egentligen inga råd en person kan ge en annan, jag vet inte vad du behöver för att vara lycklig. Jag uppmuntrar honom att ha roligt och göra det som gör honom lycklig.

Det gör mig lycklig att höra dig glad och lycklig!

Du ser, det smittar!

Ett annat ganska känt band har gjort en cover på en av dina låtar, jag tänker naturligtvis på ”Doctor Doctor” och Iron Maiden, vad tycker du om det?
De spelar den som ett intro innan de går på scenen också va?  Jag skapade mitt musikaliska avtryck på 70-talet för 80-talet. För band som Iron Maiden, Scorpions och så vidare. De banden tog det vidare och lyckades fånga den stora massan. Förr fanns det ett piano i varje hem, nuförtiden är gitarren vanligare efter att medelklassen har utbildats med all bra rock genom åren. 80-talet fick de som kanske inte var så musikintresserade egentligen att upptäcka glädjen med musik och kanske till och med att lära sig spela gitarr. Idag förstår folk lättare det jag gör eftersom de har utbildats av band som Iron Maiden. Iron Maiden är Michael Schenker-fans, Guns ”N” Roses och Metallica likaså. Jag skapade något och de tog det, förenklade det och gjorde det tillgängligt för den stora massan. Jag krattade manegen för dem och de återgäldade tjänsten för mig och nu kan jag åka ut och få fler att förstå det jag försöker göra.

En av mina första kontakter med namnet Michael Schenker var i en Aerosmithbiografi. Du omnämndes inte i särskilt positiva ordalag. Efter några år kände jag att vi kanske inte fick hela storyn då.

Joey Kramer (trummis i Aerosmith) och Tom Hamilton (basist i Aerosmith) var faktiskt den första upplagan av MSG. Jag åkte till USA för en audition med Aerosmith, alla var dyngpackade och det blev inte bra. Sedan blev Steven Tyler sjuk och hamnade på sjukhus, jag startade MSG och anlitade Peter Mensch som manager, han berättade att Joey Kramer och Tom Hamilton ville bli min rytmsektion. Vi repade tillsammans i Boston men sedan blev Steven Tyler frisk och Aerosmith fortsatte som vanligt.

 

    

Alice Cooper, Gröna Lund, Stockholm, 2015-07-03

 

Om man har sett Alice Cooper de senaste åren vilket det känns som om de flesta svenskar har gjort finns det inget nyhetsvärde i att se honom igen. Om man däremot vill se en fantastisk rockshow av och med en förvånansvärt vital rockikon finns det heller inga skäl att stanna hemma. Det mesta är sig likt, det är giljotiner, tvångströjor, ormar, diamanthalsband, sedelregn och rök och ljus. Plus några av rockhistoriens absolut starkaste låtar. Detta är också den springande punkten i argumentationen för att gå och se farbror Cooper. Han gör fortfarande låtarna gott och väl rättvisa även om han av förklarliga skäl inte har samma röstkapacitet som i ungdomens glansdagar.

Det går dock inte att bortse från nostalgifaktorn och själv blir jag ung på nytt varje gång jag får uppleva Alice liveshow. Jag blir den där unga storögt lättimponerade landsortspojken vars lilla norrländska stad får besök av superstjärnan. Superstjärnan som blir halshuggen och vars blod stänker över den unga storögt lättimponerade landsortspojken, blodet som får pojkens mamma att gå fullständigt i taket när pojken kommer hem fullpumpad med adrenalin efter den häftigaste rockshow han någonsin sett.  

Vid det här laget har jag både hört och sett saker som imponerat på mig avsevärt mer, men när det blir dags för konsert med Alice Cooper händer det något. Jag älskar Alice villkorslöst på ett sätt som är få artister förunnat.

Denna varma sommarkväll på Grönan är inget undantag, jag kan med lätthet bortse från de flesta skavanker.  Förutom det helt onödiga coverpartiet, Alice sitter på en sådan låtskatt att det nästan är oförskämt att göra trista versioner av sönderspelade låtar ur historien. Annars finns egentligen inte mycket att klaga på, det är en greatest hits show och många hits blir det.

Alice senaste album ”Welcome 2 My Nightmare” (2011) var verkligen ingen höjdare rent generellt men jag tar mycket hellre en platta med nytt studiomaterial än den coverplatta som aviserats. För även om det känns som både showen och Alice själv kommer att leva för evigt så går det inte att blunda för att tiden håller på att rinna ut.  Till dess är det bara att ta chansen att njuta.

Vilket också leder till ett dilemma, nu är det nämligen klart att Alice Cooper öppnar för Mötley Crüe i Globen, jag vill verkligen se Alice igen medan jag skulle kunna betala för att slippa se Mötley. Till dess har han säkert slipat och slimmat showen då han får kortare speltid tänker ni, problemet är att vi snuvas på mycket godsaker för att Vince Neil och kompani ska får hålla på med sina pajaserier. Men förhoppningsvis håller Mötley sitt löfte och lägger av nu, Alice får däremot gärna hålla igång för evigt.

För övrigt är det lite unikt att vi i detta sommarsverige har chansen att se tre stora skräckrockmästare, Marilyn Manson i juni, Alice Cooper i juli och Rob Zombie på Getaway Rock Festival i augusti. För undertecknad blir det ”bara” de två senare och i trojkan håller jag fortfarande Alice allra högst även om jag ser fram emot att se Rob Zombie igen.

In Flames sålde ut Katalin på några minuter!

 

I onsdags skrev jag om att In Flames kommer till Uppsala och Katalin den 25/10. Då var jag inne på vilken stor händelse det är och idag kom ännu ett kvitto på magnituden av denna spelning. Klockan 9 nu på morgonen släpptes biljetterna och bara några minuter senare var alla biljetter slut! Det borde egentligen inte förvåna någon, In Flames är ett band som vi har vant oss vid att se headlina stora festivaler och göra utsålda spelningar på Hovet och Scandinavium.

Därför känns det heller inte fel att kalla detta för det hetaste metalgiget i Norduppland på länge, ja kanske till och med någonsin. För även om en hel del stora drakar har besökt Uppsala genom åren är det få som har gjort det under själva peaken av sin popularitet. När de sedan väljer att spela i det gamla godsmagasinet vid centralstationen gör det saken ännu mer speciell. Katalins stadiga träpelare kommer att leva farligt när moshpiten drar igång.

Så här säger sångaren Anders Fridén själv om turnén:

"Nu ska vi turnera och spela festivaler i Europa i sommar, sen när vi väl är hemma ska vi ladda om och göra oss redo för denna Skandinavien-turné. Det kommer bli grymt!"
 
"Det här är ett koncept vi har testat tidigare som varit väldigt lyckat och väldigt roligt för oss som band. Det är en viss känsla att få komma närmare fansen, så detta ser vi fram emot otroligt mycket!"

Orden intim spelning är nästan en underdrift i det sammanhanget och ni där ute som faktiskt hann få biljetter ska skatta er väldigt väldigt lyckliga, håll hårt i plåtarna så ses vi på Katalin i oktober!


   

In Flames till Uppsala

 

Nu regnar höstens hårdrocksgodis över oss, igår blev det klart att Danko Jones besöker Katalin i september. Idag briserade en ännu större bomb. In Flames besöker oss och Katalin den 25:e oktober. Det är stort, riktigt stort. Faktum är att det är den största hårdrockshändelsen I Uppsala sedan Def Leppard på Vaksala Torg sommaren 2013. Med tanke på formatet är det kanske till och med större. För vid det här laget har fan och hans moster och antagligen hans mormor och farmor också. Själv har jag sett dem ett antal gånger och i ärlighetens namn tröttnat en hel del. Speciellt på att de just har blivit så folkliga att det i publiken känns mer som Allsång på Skansen än en hårdrockskonsert. Men det finns ett gig som verkligen står ut. Det i Gävle på förra klubbturnén 2012. Jag valde samma kväll bort ett Judas Priest som 2009 på Globen hade varit trött och trist men det kändes ändå så där i magen.

Det In Flames levererade den där kvällen i Gävle var på en nivå som få svenska band når upp till. Rent överjävligt bra. Efter det har bandet mest varit en gäspning med trötta festivalgig och ännu tröttare skivor. Men just i klubbmiljön blir det en helt annan sak, lite roligare mer udda låtar luftas och det blir tajt, trångt och svettigt. På Maxim var det varmare än bastu-VM och med tanke på att Katalin är ännu mindre finns det stor risk för en riktigt het kväll.

Hur som helst är det så här In Flames ska ses, missa inte detta för allt smör i Småland!

   

Danko Jones kommer till Uppsala

 

Den Sverigeälskande kanadicken Danko Jones gör i september/oktober en tio spelningar lång Sverigeturné med sitt band. Ett av stoppen är Uppsala och Katalin onsdagen den 30/9

 

Biljetterna släpps nu på onsdag. 

 

Namn: Johan Jakobsson
Ålder: 33 
Familj: Föräldrar i Norrland
Bor: Uppsala
Gör: Bevakar hårdrocken i Uppsala, Sverige och Världen
Lyssnar på: Hårdrock/Metal av alla de slag. Country är lite av en "guilty pleasure" 
Favoritgenrer inom hårdrocken: Främst Thrash Metal och Old School Death Metal
Bästa konsertminne: Egentligen alldeles för många att välja mellan men jag är glad och tacksam att jag hann se DIO. 


E-post: unthardrock@gmail.com


Klicka här för att hitta Hårdrock på Facebook.


 

redaktionella bloggar

Externa sportbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Externa Kultur & Nöjesbloggar (omfattas inte av UNT:s utgivaransvar)

Fler bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se - bloggar

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se