Sara Bjervner Andersson

Klassikerbloggen

Sara Bjervner Andersson har bestämt sig - i år ska hon göra klassikern. Här på unt.se/klassikerbloggen kan du följa hennes resa från start till mål.

Tack för mig!

Tack för mig! Jag har nu gjort En Svensk Klassiker, och det innebär också ett avslut för Klassikerbloggen. Det har varit ett helt fantastiskt år. Jag har lärt mig så otroligt mycket och fått chansen att lära känna helt underbara människor. Herregud, vilket år! 

Det började ju med Engelbrektsloppet. Och som jag har svurit över dom där skidorna, jag var så trött på dom. Att jag aldrig fick till någon bra teknik, att jag inte samlade på mig tillräckligt med mil... Ja, ni som har följt mig kanske minns detta. Men det var såklart också helt fantastiskt. Jag minns särskilt en solig vinterdag i Gimos skidspår när jag och mamma skulle samla på oss dom sista milen och ett riktigt långpass. Det var härligt! Och Engelbrektsloppet, det blev en iskall och långsam historia med otroligt kärva spår. Men i mål kom vi! 

Vätternrundan har jag bara fantastiska minnen ifrån. Hur vi hela våren slet i vätterngruppen, samlade mil och delade tips med varandra. Att sedan få fullfölja med dessa tjejer är en känsla som jag inte riktigt kan beskriva. Det var fint. Och belöningen till mig själv var inte så tokig - min Lapierre Sensium 250.

Vansbrosimningen då. Jag hade ju inte tränat så mycket simning, det är bara att erkänna. Simning är inte min grej. Jag blev ändå förvånad över hur kul jag tyckte att Vansbrosimningen var, och väldigt nöjd med tiden. Det var ju dessutom en av sommrens finaste dagar med värme och strålande sol. Det kändes riktigt bra att ligga i gräset och sola efter målgång.

Sist, men definitivt inte minst - Lidingöloppet. Jag hade en sådan otroligt bra känsla efter Lidingöloppet, trots magkramper så lyckades jag ha den där känslan genom hela loppet. Det är härligt när benen är helt med på noterna - så visst var det tråkigt att magen skulle krångla men så är det ibland. Jag är en erfarenhet rikare och jag ser fram emot Lidingöloppet nästa år!

Så, ni fantastiska läsare - ett stort TACK för att ni följt mig! Det har varit både motgångar och framgångar det här året, precis som det ska vara. Det har hänt mycket det här året. Jag har blivit en fullkomligt prylgalen person (för lets face it - man blir så av cykling), en person som ständigt kommer att jaga nya utmaningar (varför sluta här?!) och jag har fått massor av nya vänner. Det här har varit ett bra år. Helt enkelt. 

Jag började skriva här med en förhoppning om att kunna inspirera fler till att anta utmaningen En Svensk Klassiker. Eller vilken utmaning som helst för den delen. Om jag har lyckats att inspirera någon är det fantastiskt. 

Nu väntar nya utmaningar, och det ser jag fram emot. Tack för mig!

  

  

Lidingöloppet 2013

Alltså, Lidingöloppet - vilken fantastisk upplevelse! Att gå i mål och veta att En Svensk Klassiker är avklarad var en känsla utöver det vanliga. Vilken lycka!

Det började dock i vansinnighetsstress. Det var bilköer i Stockholm och trots att vi var ute i god tid så kom jag till min start 1 min innan det var dags. Jag trodde på riktigt att jag skulle missa min start, det var vidrigt. När jag stressar till starten från Lidingövallen känner jag att magen börjar krampa. Detta höll i sig i TVÅ MIL. Det gick väldigt långsamt, om jag försökte trycka på så blev kramperna värre. Att börja dricka sportdryck var en ren chansning, det blev inte bättre men inte heller sämre. Tack och lov!

Kramperna släppte när jag gick in på sista milen. Jag hade så mycket energi kvar, det hade ju gått så långsamt innan så äntligen kunde jag öka tempot. Det var en härlig känsla. Jag gick uppför i den del backar, som var enligt planen, och jag sparade nog en del energi på det. Men förlorade såklart mycket tid. Lidingöloppets bana är fantastisk och stämningen bland löparna var på topp. Jag blev inte ens mentalt trött, som ju annars är min svaghet. Kroppen orkar ofta, men det mentala sätter ibland stopp. "Mind vs. legs", som jag läste på en löpares tröja. 

Tiden blev 3.46.29 - ganska mycket längre än vad jag hade tänkt. Men jag tänker inte vara besviken över det. Jag hade en sådan bra känsla hela loppet, förutom kramperna då. Benen var fräscha och det kändes inte alls så fysiskt tufft som jag trodde. Det är ju ett tecken på att jag hade mycket mer att ge, såklart. Det känns trots allt bra, för det betyder att jag var väl förberedd och utan kramperna tror jag att jag hade kommit in på en helt annan tid. 

Jag lyckades få till en ordentlig spurt in i mål, hur härligt som helst! I mål såg jag också Anders Gyhlenius, och han var precis sådär fantastisk som vi sett honom i SVT:s "En Klassiker". Ni vet Anders, som kämpar mot obotlig cancer och som igår genomförde sitt fyrtionde Lidingölopp. Vilken hjälte.

Idag är jag väldigt trött i benen - men det gör ingenting alls! Äntligen är jag En Svensk Klassiker! 

Kung Björn-loppet

Jag upptäckte att inlägget om hur det gick på Kung Björn-loppet inte hade publicerats. Konstigt! Här är i alla fall länken till inlägget - läs gärna! 

OK - nu kör vi! Lidingöloppet 2013! Vi hörs senare! 

Nära!

Nu är det nära! Idag har jag haft en ledig dag. Jag har vilat, ätit och druckit. Jag behövde verkligen den här dagen. Det har inte varit en optimal uppladdning den här veckan, jag har haft alldeles för mycket att göra. Jag hade också gärna sprungit ytterligare ett lätt pass i veckan, men det hanns inte med. Det ska nog gå bra ändå! 

Jag har läst på idag. När kommer backarna? Vart kan man trycka på lite och vart bör man hålla igen? Något jag har bestämt mig för är att ta det väldigt lugnt i början och sedan öka på sakta men säkert, om orken finns. Jag kommer också att gå i vissa backar om jag behöver det, inte vara sådär envis som man kan bli ibland. Jag känner mig väldigt lugn, kanske just för att jag inte har ställt några krav på mig själv. Krav kan jag ställa nästa år!

Jag gjorde också valet att inte kolhydratladda. Jag har ätit precis som vanligt. Imorse unnade jag mig dock Forsas valnötsbröd - ett måste på en lång fredagsfrukost med ledig sambo. Och det blev inte bara en skiva. 

Imorgon gäller det - sista delen i En Svensk Klassiker!

Årets höjdpunkt

Det här årets höjdpunkt har hittills varit Vätternrundan. Det kändes så fantastiskt att gå i mål. Av flera anledningar. Vi hade tränat så otroligt mycket i vätterngruppen hela våren, det var många timmar på cykel varje vecka. Jag var också vid flera tillfällen orolig att inte kunna hålla tiden på 12 h och behöva släppa gruppen. När vi väl kom till Motala släppte allt och vi bara njöt av en helt fantastisk runda. Vi klarade ju dessutom tidsmålet med god marginal, tiden blev 11h 35 min. Det är också min största bedrift hittills. Jag kommer aldrig att glömma den där tidiga morgonen när solen precis gick upp och vi cyklade iväg. 

Men det mest fantastiska var tjejerna i vätterngruppen. Vi lärde sakta men säkert att känna varandra under våren. Vi lyfte varandra. Alla skulle med. Det var därför Vätternrundan blev en så fantastisk upplevelse. Jag glömmer aldrig när vi insåg att vi bara hade två mil kvar av rundan. Det snyftades en hel del i gruppen då. Fantastisk känsla!

 

 

Namn: Sara Bjervner Andersson
Ålder: 25
Bor: Fålhagen, Uppsala
Gör: Studerar till beteendevetare
Familj: Mamma, pappa, lillebror och sambo
Intressen: Löpning, landsvägscykling
Gillar: Träning och choklad
Gillar inte: Att cykla iväg och inse att pulsklockan blev kvar hemma
Favoritlopp: Stockholm halvmarathon
Drömlopp: NYC Marathon
Om klassikern: En riktig utmaning, jag är både rädd och förväntansfull!


<

redaktionella bloggar

Övriga sportbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Externa Kultur & Nöjesbloggar (omfattas inte av UNT:s utgivaransvar)

Fler bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se - bloggar

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se

senaste nytt unt.se