• tisdag 9 februari 2016
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Uppsala Vimmel
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Highlights: Stjärnans säsong High & Low High & Low
Vädersponsor:

Kent Westman

Hockeykoll

Kent Westman bloggar om hockey, lokalt, nationellt och internationellt
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar



TILLBAKA TILL UNT.SE/SPORT

Hartmann och Alsing

Victor Rollin-Carlsson, Linus Rotbakken, Per Svensson och Daniel Ljunggren har i dagarna skrivit nya tvåårskontrakt med Almtuna – lagbygget inför den kommande SHL-satsningen med sportchef Tobias Pehrsson som styrman har precis börjat. Givetvis kommer Pehrsson att satsa på de viktigaste hörnstenarna i laget inledningsvis och avvakta med andra mer ”osäkra” spelarna framöver. I dagens uppsättning av Almtuna finns det en hel del guldkorn – några av dem fullt färdigutvecklade, andra opolerade diamanter som på sikt kommer att blomma ut rejält. Ja, blomma ut rejält om spelarna i fråga gör rätt beslut dvs. – kommer nu föra ett längre resonemang och diskussion med mig själv kring detta, så häng med!

Sebastian Hartmann och Olle Alsing
Två opolerade diamanter i dagens Almtuna är Olle Alsing och Sebastian Hartmann, två spelare som fostrats ända från ungdomsled till A-lag av kunnigt folk så som t.ex. Peter Andersson, Robert Press och just Tobias Pehrsson som nu har till uppgift att bygga framtidens Almtuna som skall ta Almtuna mot SHL. De signeringar Pehrsson lyckats ro i land är givetvis klockrena (låt oss inte glömma Niklas Eriksson och Marcus Ragnarsson) sett till en framtida genuin satsning mot SHL (vilket jag kommer till senare i detta inlägg) – att så här tidigt lyckas ro i land så många kvalitetsspelare som både tror och vill hjälpa Almtuna mot SHL med hjärtat är en bedrift i sig måste jag säga, men det är en annan historia.

Hur som helst så saknar jag just nu två viktiga pjäser (med tanke på vilka som skrivit på nya kontrakt) i framtidens Almtuna och det är Olle Alsing och Sebastian Hartmanns påskrifter för en förlängning med klubben som tagit dem dit de är i skrivandets stund. Dessa två är inte bara viktiga för att de är duktiga och har stor utvecklingspotential, de är dessutom viktiga för framtidens Almtuna i och med att de är just Almtuna-produkter som är levande bevis på att Almtuna minsann är en klubb som har förmågan att skapa och utveckla riktiga kvalitetsspelare.

Till och börja med, klart är att både Olle Alsing och Sebastian Hartmann stärkt sina aktier på senare tid i och med att de utvecklats mycket i morderklubben och förmodligen kommer att lockas av mer spektakulära kontrakt på annan ort – men vilken väg är egentligen bäst väg att gå? Dessa två unga gossar har helt klart en hel del att tänka på och sätta i perspektiv samtidigt som de inte får (för den egna utvecklings skull) hamna i den klassiska fällan att tro allt för mycket om sig själva och sväva upp bland molnen och därmed riskera sin framtid genom att vandra vidare åt fel håll.

Därför detta ska man komma ihåg: ingen av dessa två spelare hade varit där de är idag om det inte hade varit för en bra utbildning ända från ungdomsled till seniornivå där ledare i olika positioner inom klubben haft stenkoll på deras specifika potential, trott på den, slipat och polerat talangen och därefter givit dem chansen att visa på den och därefter med tiden klättra i hierarkin utefter en långsiktig individuell plan – allt som oftast just uppsatt av Almtunas sportchef Tobias Pehrsson. Nu är det ju som så att jag är tillräckligt insatt i Almtuna för att veta att det givetvis finns en långsiktig plan för både Hartmann och Alsing där de både med åren kommer att bli klubbens framtida kulturbärare i klubbens framtida vandring mot SHL. Men då har vi ju det här med att Almtuna i skrivandets stund är en liten klubb med inte allt för starka ekonomiska muskler – så om man nu bortser ifrån pengarna som säkerligen kan locka på annan ort, vad finns det då för motvikt som Almtuna som förening skulle kunna locka med? Vad finns det för brister i andra klubbars potentiella upplägg och erbjudanden?

Att som ungdomlig talang lockas till större klubbar, med allt som oftast tomma löften där man med tiden avstannar i utvecklingen och blir en i mängden pga. lite mer pengar är inte alltid den rätta vägen att gå – det har vi alla fått se allt för många gånger. Hur många var det inte som t.ex. lämnade Almtuna för att söka lyckan i t.ex. Djurgården och framförallt MODO och dess forna storhet sett till ungdomsverksamhet, för att sedan blicka tillbaka och se sina jämnåriga vänner utvecklas betydligt bättre i moderklubben för att sedan få chansen i A-laget i och med att man haft tålamod och utvecklats på ”rätt” sätt istället? Att göra allt för stora steg i ett ”känsligt” utvecklingsläge är definitivt inte att rekommendera någon som på allvar vill göra någonting seriöst av sin hockeykarriär. Nu tror jag ju som så att både Hartmann och Alsing har den rätta potentialen att lyckas ordentligt bra i framtiden förutsatt att man förvaltar potentialen i fråga väl och tänker strategiskt och eftertänksamt utifrån möjligheterna som finns. Min förhoppning är också att dessa två värdesätter det klubben givit dem genom åren och visar detta genom att satsa vidare i Almtuna.

Karriären för dessa två kommer att vara längre än lång, det vill jag lova – förutsatt att man skyndar långsamt med tålamod och eftertänksamhet. Varför eventuellt ha så bråttom att skynda fort om man nu skulle lockas av det? Gräset är inte alltid grönare på andra sidan. Enligt mitt tycke så måste både Alsing och Hartmann fortsätta utvecklas i både trygghet och kunnande i Almtuna för att även i framtiden bli namn att räkna med. Vilken annan klubb kan locka med kännedom och detaljerat kunnande om spelarnas utvecklingspotential och hur man bör gå vidare för att lyckas fullt ut på sikt? Därför detta ska vi ha klart för oss: även fast Hartmann och Alsing är ordentligt bra så finns det mycket att utveckla vidare – vilka har den bästa kunskapen om vad som krävs på individuell nivå för att på sikt lyckas fullt ut? Vilken annan klubb kan ge dem tryggheten potentialen behöver för att blomma fullt ut?

Återigen, kanske inte Almtuna kommer kunna locka allt för mycket med stora summor pengar, det man däremot kan erbjuda förutom en schysst lön sett till deras ålder och erfarenhet, är just trygghet, stort kunnande och individuella utvecklingsplaner som faktiskt på riktigt är baserat på längre dokumenterad fakta och historik ända från ungdomsled till A-lagsverksamhet. Med det sagt uppfattar jag det som så att både Hartmann och Alsing på något sätt då är beroende, sett till deras utveckling, av sportchef Pehrssons förtroende och av tränarna Eriksson och Ragnarsson – någonting som möjligtvis kan vara svårt, sett till ”bekvämlighet”, att hitta i en annan klubb som inte har lika bra koll och tilltro till deras förmåga och utvecklingspotential.

Jag ser framför mig hur någon ”storklubb” (läs KHK, AIK och Leksand typ) mycket väl skulle kunna locka med att ”du är en tänkt spelare i lagets första eller andrafemma, du kommer få konkurrera om en plats i powerplay etc.” ok, vackert så. Men vad händer om spelarna inte lyckas eller vantrivs? Vart finns tryggheten när det känns fel i maggropen? Vilken kännedom har egentligen andra klubbar om spelarna i fråga? Vad har man för plan för dem, alltså på riktigt på ett välgenomtänkt sätt? T.ex. vet man vart de exakt befinner sig, vad de exakt behöver för att utvecklas vidare och vad de exakt svarar på både psykiskt och fysiskt när man som spelare t.ex. ska hantera så väl motgångar och framgångar? Vet man, eller kan man på ett ärligt sätt bilda sig en uppfattning på detaljnivå vad dessa spelare behöver för att utveckla potentialen vidare och så ett nytt frö som just blommat ut att växa och stabilera sig så man dessutom överlever vintern och kylan på riktigt? Känsligt läge som sagt om man tar sig en titt på vart spelarna befinner sig utvecklingsmässigt just nu.

Dessa saker nämnd ovan kanske inte spelar så stor roll för en etablerad spelare som näst intill är färdigutvecklad. Men varken Hartmann eller Alsing är det – jag är övertygad om att de dock kommer att bli det om de väljer att stanna kvar i Almtuna. Det Almtuna kan erbjuda spelarna i fråga som ingen annan klubb kommer att kunna matcha är just det jag nämnt ovan.

Det är detta dessa två, som säkerligen lär få erbjudanden från annat håll, måste tänka på innan man ens på allvar börjar fundera på eventuella erbjudanden från andra klubbar. Almtuna må kanske inte kunna erbjuda allt för mycket pengar, men sätt någon tusing hit och dit till vad man faktiskt kan erbjuda så är Almtuna ganska så överlägsna skulle jag vilja påstå – ett självklart val. Jag hoppas innerligt att både Alsing och Hartmann väljer rätt väg att gå nu när kontraktsskrivningar kommer bli aktuellt inom de närmsta dagarna. Som spelare med stor utvecklingspotential som är på väg att bli etablerad på riktigt så måste man tänka efter ordentligt och inte göra förhastade beslut. Man bör lyssna på goda råd av dem som på riktigt ser till spelarnas bästa med perspektiv på både välmående och utveckling istället för att lockas av allt för feta lönecheckar, allt för spekulativa löften och eventuella luftslott. För mig vore det en mardröm om dessa två skulle slarva bort det man har i Almtuna för någonting annat som känns allt för osäkert med perspektiv var spelarna i fråga faktiskt befinner sig just nu utvecklingsmässigt – man har allt för mycket att förlora på att lämna och allt att vinna på att stanna kvar; om det nu är så att man vill ta steget vidare, avvakta ett tag till och se vart ”Almtuna 2.0” kommer landa först – är man en intressant spelare nu så lär man även vara det om 2-3 år kan jag tycka. Det är ju knappast troligt att dessa två kommer missgynnas utvecklingsmässigt av att stanna kvar – ledande roller i laget i den här åldern är absolut inte fy skam. Som sagt, tänk länge och väl… Pengar må locka, men i det här läget är det värt att tänka på vad man fått av moderklubben och vad man kan ge tillbaka i form av både kärlek och lojalitet baserat på tacksamhet.

Almtuna 2.0
Almtunas sportchef Tobias Pehrsson har predikat om det länge; Almtuna 2.0. I intervjuer med spelarna som redan har skrivit på nya kontrakt så har man också hänvisat till den; ett seriöst och trovärdigt upplägg som skall ta Almtuna mot SHL på några års sikt. Som spelare handlar det om att antingen tro på konceptet eller att inte göra det. Och om det nu är så att man inte köper konceptet och tanken kring det hela så har man inget i klubben att göra för den delen heller – vem vill ha spelare som inte alla drar åt samma håll? När man pratar aktier och spekulerar så brukar folk prata om vad som ligger i pipen – det är väl ungefär samma läge med dagens Almtuna. Det finns mycket i pipen så att säga. Samtidigt som man för en gångs skull har en trovärdig och kompetent organisation med framtidstro baserat på riktad kompetens, så har man även en ny arena i sikte som kommer ge klubben helt nya förutsättningar på sikt. Vore ju näst intill självmål att missa det här läget – att bli en del av helheten som förhoppningsvis på sikt tar AIS mot högre nivåer. Vem vill inte vara med på den resan? Med lite tålamod så är man snart där – därför nu har väl alla vattensalamandrar gått och gömt sig och alla skeptiker börjat tro? Om inte så kan vi köra en liten genomgång på hur klubben egentligen har utvecklats på senare år.

Tar man sig en titt i backspegeln med perspektiv på det vi ser idag så kan man sammanfatta det som så att Björn Danielsson, Niklas Eriksson, Tobias Pehrsson och Marcus Ragnarsson tillsammans jobbat med både lagbygge och spelarutveckling kring A-laget. Man implementerade tidigt ett koncept för att utveckla laget och individerna på ett mer strategiskt sätt. När jag samtalat med Tobias har vi ofta berört just detta och det har stundtals varit riktigt imponerande att lyssna på vad man egentligen gör både på individuell och kollektiv nivå. Lite kort kan man säga att Almtuna för några år skapade en förutbestämd plan och strategi som handlar om hur man t.ex. ska träna, utveckla spelarna på is tekniskt och taktiskt, hur man ska jobba med videoanalyser på både grupp och individuell nivå, spelarkort och rollbeskrivningar samt ett implementerat processarbete för hur klubben ska få laget att jobba mer målstyrt och uppgiftsorienterande.

Om man därefter ser bortom det sportsliga så har man genomfört förändringar på både marknads- och försäljningssidan efter rekonstruktionen förra säsongen – man införskaffade högre kompetens inom de olika delarna för att stärka klubben organisatoriskt och ekonomiskt inför framtidens Almtuna som siktar på SHL inom en närtid. I och med omstruktureringen blev man per automatik också dessutom mer förberedd kompetensmässigt inför det som komma skall – förhoppningsvis en ny arena inom sin tid som förhoppningsvis kommer generera mer intäkter och därmed utökade resurser till klubben med hjälp av den kompetens man nu besitter.

Det Almtuna tidigare har saknat har varit kontinuitet, ett långsiktigt tankesätt, att det funnits ett tålamod där man skapat utveckling och en bra utbildningsmiljö samt en röd tråd i klubben – återkoppling och respons på intern feedback har varit bristfällig. Men det är precis där man är nu - nu jobbar man på ett helt annat sätt. Man har blivit bättre på att utvärdera tidigare säsonger och är inte rädd för att hitta brister man kan jobba vidare med både på individuell och kollektiv nivå samt som organisation. Detta har gjort att spelarna och klubben i sig börjat utvecklas i rätt riktning där Almtunas vision, dvs. Ödmjukhet, kontinuitet, långsiktighet och stort tålamod med befintligt material ständigt hamnar i fokus och därigenom stärker spelarna och gynnar dem i utvecklingen.

Man kanske kan tala om ”Tobbe-effekten”, men det är värt att återigen poängtera; helt klart rätt man på rätt plats då det gäller alla de här bitarna – han kan föreningen utan och innan och ser vad man behöver jobba mer på. Även fast han bara varit sportchef i drygt en månad har han hunnit med mer än vad man skulle kunna kräva. Han har t.ex. kontrakterat tränarparet och de kärnspelare jag nämnt tidigare. Därtill får vi inte glömma att han både ”värvat” Jens Lööke och Anton Öhman (som låg bakom väldigt mycket i matchen mot Mora) för resten av säsongen – bör tilläggas att ryktet säger att flera andra klubbar, däribland Leksand och Västerås rykte i Öhman, men Skellefteå valde Almtuna just pga. att klubbens goda träningsmetoder – fjäder i hatten med andra ord med perspektiv på utveckling.

Vid sidan om detta har han redan påbörjat arbetet tillsammans med klubbchef och styrelse om Almtunas visionsprogram som förhoppningsvis kommer lyfta klubben mot SHL i framtiden. Visionsprogramet handlar lite kort om ett tydliggörande om vad man vill med verksamheten samt hur man vill att andra ska uppfatta klubbens varumärke. Man jobbar på att tydliggöra målbilder för verksamheten in i framtiden som baseras på en tydlig handlingsplan för hur klubben steg för steg skall nå målbilden och närma sig klubbens vision som ska genomsyra klubben i sin ambition ända från J18 till A-lagsverksamhet.

Det är mycket positivt med andra ord som sker i klubben. Den ända bristen jag ser just nu, om man bortser ifrån ett ruckel till hall och allt vad det nu innebär, är att klubben inte har så stora ekonomiska muskler för att kunna konkurrera med andra större klubbar. Men för den som tror på Almtuna 2.0 ska detta dock inte vara ett problem – belöningen i form av stora lönecheckar kanske inte kommer just nu, däremot om 2-3 år när klubben vuxit, blivit ett etablerat topp lag, eller till och med spelar i SHL. För dem som funderar allt för länge på en fortsättning i klubben bör ta sig en rejäl funderare – gräset är som sagt inte grönare på andra sidan.

Hur resonerar ni?

***
På återseende.

Detta inlägg kan ni ENBART kommentera på hockeykoll på facebook!
 

Mer Orgel åt folket!

Även fast Almtuna tog två viktiga pinnar mot AIK så tappade man den sista playoffplatsen (på målskillnad) i och med att Leksand vann derbyt mot Mora med 3-0 och Pantern slog serietvåan Tingsryd med 2-0. Tabellen kring playoffstrecket är ruskigt tight just nu och det finns inte utrymme för längre formdippar - känslan är att Almtuna inte befinner sig i en sådan utan är på väg åt rätt håll. Är det förresten bara jag som får känslan av att Almtuna spelar bättre mot mer namnkunniga lag som per automatik, på förhand, inger lite mer respekt?

Matchen mot AIK tycker jag var väldigt underhållande, det var bra fart från båda lagen åt båda håll - det var tuffa närkamper och sköna spelvändningar då både lagen satsade offensivt. Jonas Johansson var tillbaka i målet och stod för en hel del riktigt vassa räddningar vilket kändes tryggt - AIK fick till totalt 47 skott under matchen och Johansson räddade alltå 45 av dessa och landade på en räddningsprocent på 95.7. Ordentligt bra med andra ord! I den sista perioden hade både Johansson och Almtuna det riktigt svettigt i och med att man drog på sig utvisningar - när Patrik Norén åkte ut fyra minuter strax efter Fredrik Hynnings kvittering till 2-2 fylldes man av lite ångest. Men just i spelformen boxplay 4-5 tycker jag Almtuna har lyckats väldigt bra.

Allt som oftast varvar man runt på tre olika formationer. Johan Berggren tillsammans med Albin Lundin tycker jag har utmärkt sig under hela säsongen. Man är kvick i tanken och är duktiga på att sätta press och störa i rätt lägen. Man kommunicerar också väldigt bra med varandra - Berggren dirrigerar mycket och Lundin rättar sig och följer efter.  Sebastian Selin tillsammans med Victor Rollin Carlsson är en annan lyckad kombination - ettriga, följdsamma med bra fart. Därefter har vi slitvargarna Oscar Milton och Mattias Johansson som tillsammans ofta står för den klassiska Almtuna-andan; hårt jobb, gilla läget och ge hundra i alla situationer - åker man på en smäll så är man lika snabb upp på benen igen.

Många gånger under tidigare säsonger har olika boxplayformationer varit inne på isen allt för länge - Almtuna har blivit betydligt bättre på att rotera runt bland dessa tre uppställningar under spelformen - snabba byten, vila och in igen och bara köra. Detta är en framgångsfaktor Almtuna ska ta tillvara på. De backar som får förtroende i spelformen är framförallt Per Svensson (som förövrigt spelade lite slarvig mot AIK) tillsammans med Linus Rotbakken samt Karl Pearson tillsammans med Henric Nordin - dessa gör givetvis också ett riktigt bra jobb.

Nåväl, tycker att resultatet var rättvist och jag ser fram emot tisdagens match mot bottenlaget Sundsvall som bara tagit två poäng på de senaste matcherna i jämförelse med Almtunas sex. Almtuna är på gång samtidigt som Sundsvall tycks vara kvar och stampa på samma ställe. Tre säkra poäng? Knappast. Däremot, vill Almtuna vara med i racet om playoffplatserna måste man vinna sånna här matcher. Räknar med att laget tar sig an uppgiften på bästa möjliga sätt med rätt fokus - Sundsvall är inte ett namnkunnigt lag som AIK, kommer man kunna höja sig och gå in för uppgiften med rätt attityd? Jag hoppas det.

***
Kul med en publiksiffra över 2000 personer måste jag säga. I föregående inlägg var jag ju inne lite på det dära med att skapa lite kultur på läktaren. Hur många tycker inte att det var fantastiskt klockrent med en orgel under matchen? Detta MÅSTE man bara fortsätta med! Almtuna-klacken var inte heller fy skam - tyckte mig höra en helt ny ramsa under matchen (nu har jag ju iofs. missat nån match då jag inte varit i stan)också vilket var trevligt. Det känns som att man börjat tänka till lite kring de här bitarna - bra där!

***
Undra vad det finns för krav på klubbarna då det handlar om "högrisksmatcher" (kan ju inte tolka det på något annat sätt iaf. med tanke på antalet poliser i hallen)? Måste ju kosta en hel del. Hur många poliser var på plats egentligen? 15-20 stycken? Kändes lite väl overkill. Själv trängdes jag ihop med två AIK-are till vänster om mig och fyra-fem stycken till höger. Kände mig inte på något sätt obekväm med det - inga som helst konstigheter varken från min eller deras sida bör tilläggas, trevlig stämning. Men men, vad vet jag - har ingen större koll på AIK:s hockeysupportrar måste jag säga. Men mycket hockey har jag varit på i mina dagar, både mot Djurgården och AIK. Har aldrig stött på eller reagerat på något speciellt då iaf. 

***
På återseende.

Detta inlägg kan ni ENBART kommentera på hockeykoll på facebook!
 

Två lyckade drag

Ursäkta min frånvaro igen - en tre veckors semester i Norrland utan dator kom emellan, men nu är jag åter i Uppsala. Min förhoppning är att jag ska hinna med att se Almtuna - AIK på plats imorgon, men i värsta fall får det bli framför TV:n. Så vad har hänt sedan sist? Almtuna tappar viktiga poäng i jakten på en av playoffplatserna mot både Oskarshamn och Tingsryd. Igår tappade man en 4-2 ledning mot Vita Hästen och förlorade på straffarna därefter på det. Formkurvan är väl inte direkt i topp, men trots det så har man spelat helt ok ändå - det som sätter käppar i hjulet är väl Almtuna tycks hamna i olika former av dippar under matcherna som laget straffas rejält utav. Det är inte allt för ofta laget håller jämn kvalitetet i matcherna på senare tid - framförallt syftar jag då på det defensiva spelet. Osäkerhet och ängsligt agerande smittar därefter av sig på helheten vilket gör att det blir lite för mycket soloåkning med tama avslut. Jag har tidigare skrivit att jag ser på Almtuna som ett topplag, men i skrivandets stund har man mycket att bevisa för att faktiskt få den stämpeln igen. Jag efterlyser jämnhet och stabilitet, kanske det blir skillnad när Jonas Johansson åter är tillbaka i kassen? Kanske lite orättvist att skriva så med tanke på att Charlie Torstensson ändå gjort godkända insatser i hans frånvaro - men personligen rankar jag Johansson snäppet över Torstensson.

***
Martin Janohls är en kille som haft det lite tungt den här säsongen. Han har testats som center, fått nöta bänk och spelat i olika formationer. I Jens Löökes (JVM) frånvaro har han placerats tillsammans med Daniel Ljunggren och Albin Lundin och det har visat sig vara ett lyckosamt drag. På tre försök har det blivit tre mål vilket är riktigt bra med tanke på hur det sett ut under säsongen. Frågan är om tränarna kommer att ge honom fortsatt förtroende tillsammans med dem? - Absolut, vi matchar samma lag som igår låter Almtunas tränare Niklas Eriksson meddela till bloggen samtidigt som han berättar att Lööke inte spelar mot AIK - efter gemensam dialog har vi gjort den bedömningen. Hur som helst, en Janohls i form är någonting jag saknat i säsongens upplaga av Almtuna och det ska bli intressant och se om succén fortsätter imorgon samtidigt som man börjar fundera lite kring Löökes framtid i Almtuna, är han aktuell för framtida spel i Almtuna eller kommer han återvända till Brynäs? - Vi hoppas på det och för en positiv dialog med Jensa och Brynäs avslutar Eriksson.

***
Ett annat lyckat drag (dock bara i en match) är att placera Markus Modigs tillsammans med Michael Haga och Sebastian Hartmann (som förövrigt verkat fått rollen att grisa framför kassen i powerplay då Viktor Rollin Carlsson klivit in i den powerplay-formationen - någonting han passar för) i Emil Larssons frånvaro (avstängd). Mot Vita Hästen hänge Modigs två kassar - fortsätter succén imorgon mot AIK så ska det bli intressant och se hur tränarna väljer att göra med Emil Larsson då han är tillbaka efter sin avstängning.

***
En viktig nyhet släpptes på Almtuna för en tid sedan, att Almtuna förlänger med både Marcus Ragnarsson och Niklas Eriksson vilket känns riktigt bra! Skrev tidigare om vad nye sportchefen Tobias Phersson bör prioritera och högst upp hamnade tränarna. Så jag är då nöjd. Kommer framöver ta ett snack med Tobias Pehrsson om framtidens Almtuna och status på spelarna inför nästa säsong när tillfälle ges.

***
Såg förresten Robin Press och Tobias Hage in action här om dagen då Skellefteå mötte Djurgården. Eller ja, då AIK mötte Djurgården - ingen som säger "Skellefteå AIK" eller "SAIK" där uppe - bara "AIK". Dom har förresten kaxigt nog en hymn som heter "Hela Sveriges AIK" som dom alltid spelar innan matchen drar igång. När väl laget kommer in på isen spelas "Hey här är vi" som jag tror punkrockbandet Skumdum ligger bakom - därefter fortsätter typ halva hallen att sjunga på den. Ganska mäktigt ändå. Jag hoppas att Almtuna med tiden lyckas skapa sådan läktarkultur där åtminstone hälften av åskådarna är med i gemensam sång. Men men, en start är ändå att fylla läktarna till och börja med. 

Nåväl, samtidigt som hela Sveriges AIK ångar på i SHL kommer hockeyallsvenskans AIK till Metallåtervinning Arena - ett topplag som presterat riktigt bra den här säsongen. Hoppas innerligt att Almtuna lyckas vinna den matchen - tabellen, efter Almtunas olika poängtapp lite här och var på senare tid, har gjort att playoffplatsen är hotad. Pantern, Mora, Björklöven och Timrå skuggar tätt bakom. Den som lever får se!


***
På återseende.

Detta inlägg kan ni ENBART kommentera på hockeykoll på facebook!
 

Back on track imorgon?

Ursäkta min frånvaro! Men nu har jag äntligen internet igen - bytt till fiber! Nåväl. Vad har hänt sedan sist då? Almtuna stod upp bra och var stundtals betydligt bättre mot Leksand, Björklöven och Västerås. Samtliga matcher slutade lika och fick avgöras på straffar. Jag såg givetvis alla matcherna, varav Björklöven på TV och jag måste säga det att Almtuna verkligen måste börja träna på att lägga straffar - att Henrik Rommel avgör mot både Leksand och Västerås och dessutom sätter en straff mot Björklöven känns smått komiskt med tanke på att alla straffarna var näst intill identiska. Om detta nu är Almtunas ess i rockärmen så blir man ju lite skrajsen med tanke på hur resterande delen av laget presterade - kommer det fungera fler gånger tro? Hur lång tid tar det innan Rommel blir synad av motståndarlagen? Förmodligen har han dock fler varianter så klart, men ja... Träning som sagt och en fjäder i hatten för Rommel!

Sedan kom bottennappet mot Timrå som är ett av hockeyallsvenskans formstarkaste lag. Jag tycker att Almtuna var det bättre laget i drygt 12 minuter - sedan tog Timrå över matchen. Eller ja, tog över och tog över. Efter drygt 12 minuter så började Timrå lyckas förstöra i princip varenda uppspel Almtuna försökte sig på. Timrå spelade ingen som helst dominant hockey - spelet kändes nästan lite trist och gammaldags. Timrå förstörde matchen genom att spela väldigt disciplinerat och smart i framförallt mittzonen. Varenda gång Almtuna satte fart från egen zon var alltid två Timrå-spelare och forcheckade hårt, störde och stressade till hemmalaget till misstag. Om Almtuna lyckades komma igenom pressen så mötte man snabbt på motstånd i mittzon istället där redan Almtuna både tappat fart och folk vid egna blå.

Lite kort och gott så förstörde Timrå Almtunas vanligtvis fina spel - man måste ha scoutat Almtuna rejält inför matchen - något motdrag hade inte Almtuna. Jag spanade en hel del på tränarna under matchen - man skissade och diskuterade en hel del, ritade på tavlan - men ingenting hjälpte. I den tredje perioden fick man lite mer energi genom Oscar Milton. Men nej, Timrå dödade Almtunas finess och kreativitet vilket sedan resulterade i enorm frustration hos hemmaspelarna. När t.ex. Michael Haga tillslut insåg att han inte skulle få skrina från egen zon till offensiva blå med enorm fart så resulterade det i svordomar och slag med klubban i båset. Det hela var ganska intressant att beskåda måste jag säga - så fort det inte klickade, trots flera olika försök, var det som att Almtuna tappade allt fokus och tålamod - det var desperata lösningsmetoder istället för välgenomtänkta och konsekventa beslut; spelet synkade inte pga. ren och skär frustration vilket känns ganska så amatörmässigt och orutinerat. Jag avskyr när man börjar chansa istället för att fortsätta och mala på och försöka - alla blir vilsna och då är det kört mot ett lag som Timrå som är duktiga på att snappa upp och ta tillvara på de chanser som man får. Men så här kan det vara ibland och man ska inte glömma bort att Almtuna är ett ungt lag som fortfarande har mycket att lära. Förhoppningsvis möter man här näst ett BIK Karlskoga som kommer att gå in för att spela sitt eget spel istället för att anpassa det allt för mycket efter motståndarlaget - då kommer återigen Almtuna vara back on track skulle jag tro. Jag är inte orolig.

***
Victor Aronsson var tillbaka en kort sejour i Almtuna och gjorde väl inget större intryck på mig iaf. Det syntes att han inte riktigt var varm i kläderna vilket helt klart är förståeligt med tanke på den tidigare skadan. Mot Leksand märktes han som mest då han sköt ett skott på den där reklamgrejen ovanför mittcirkeln. Klonk! Ikväll spelade han återigen med KHK i förlustmatchen mot LHC med 6-1. Han var inne på målet framåt och ett bakåt. Hoppas han kommit lite mer i matchform nu - det finns mycket hockey i honom och inom kort lär han utgöra en av KHK:s viktigaste offensiva backar. Hoppas han kommer tillbaka igen inom en snar framtid.

***
På tisdag kliver Tobias Pehrsson in i rollen som klubbens sportchef. Prioritet nummer ett kommer givetvis vara att förlänga med Niklas Eriksson och Marcus Ragnarsson. Men sedan då? En topp fem prioriteringsordning enligt mitt tycke bör vara: Michael Haga, Olle Alsing, Sebastian Hartmann, Emil Larsson och Per Svensson. Att spelare som VRC och Johan Berggren stannar i klubben tills orken tar slut tar jag för givet - det finns många "givna" spelare i laget som utan större problem med nöje kommer att vilja stanna kvar. Frågan är dock vilkan man kommer behöva kämpa med att få behålla? Vore fantastiskt kul om Haga kritade på ett nytt kontrakt - men chansen är nog rätt liten är jag rädd för. Han har utvecklats för mycket och är för bra för den hockeyallsvenska nivån. Återigen en kille jag tycker tappat mycket den här säsongen är Martin Janohls - måste kliva fram mer och övertyga för att få fortsatt förtroende enligt mitt tycke.

***
På återseende.

Detta inlägg kan ni ENBART kommentera på hockeykoll på facebook!
 

Back on track

Almtuna gick inte att känna igen i förlustmatchen mot Mora. Det syntes klart och tydligt att man inte var tillräckligt ödmjuka inför uppgiften och inte hade tankarna på rätt ställe för att axla stundens allvar - sega ben och slarvigt spel, framförallt i egen zon, var en trist melodi som gick i moll i 60 minuter - det var på gränsen att man ville stänga av TV:n.

I normala fall kanske man skulle ha känt lite oro; var detta starten på en trist nedåtgående trend? Men trots nederlaget i Mora fylldes jag aldrig av någon större oro inombords inför matchen mot Asplöven. Jag tycker som sagt laget visat att man har kvalitéer som skulle kunna motsvara ett lag som är med och slåss i toppen av tabellen - bara man har rätt fokus och laget får vara någorlunda intakt dvs. Men även fast laget drabbades av en del skavanker inför matchen mot Asplöven och gick runt på tre kedjor, en av dem nykomponerad, så lyckades man vinna på ett övertygande sätt. Den stora anledningen till varför man lyckades vinna har mycket att göra med att man hade rätt fokus och gick in för uppgiften på ett föredömligt sätt.

På onsdag möter Almtuna ett pånyttfött (?) Leksand som här senast lyckats vinna mot både Västerås och Björklöven i de två senaste matcherna. Förmodligen kommer det bli en tight match i Metallåtervinning Arena inför en storpublik, men känslan säger ändå att Almtuna som kollektiv kommer Zlatanera Dalmasarna tillbaka till bottenträsket i tabellen, ja, bara om man är ödjmuka inför uppgiften och har tankarna på rätt ställe - fokus! Finns dock risk för övertändning är jag rädd för!

***
Tillfällighet eller inte? När man här om dagen skrev lite om Victor Aronsson status så ploppar nyheten upp på Almtunas hemsida att han åtminstone kommer att komma tillbaka till Almtuna på lån i tre matcher. Fantastiskt säger jag! Ska bli riktigt kul att se honom i Almtuna-dressen i några matcher nu framöver. Förra säsongen tog Aronsson ett ordentligt kliv i utvecklingen och även fast det är lite frågetecken kring den fysiska statusen så är jag övertygad om att han kommer göra avtryck - speciellt i spelformen powerplay. Kanske tillsammans med Olle Alsing? Spännande!

***
I Asplöven spelar en annan Victor, nämligen Victor Ekarv. Nu stod inte Ekarv för några större konstnummer mot Almtuna - Asplöven var helt enkelt för dåliga vilket gjorde att spelet inte synkade allt för bra. Men vi alla som följt honom med åren vet vilka kvalitéer den killen har - jag hoppas att man i smyg redan igår började diskutera hur hans kommande comeback i Almtuna skulle kunna se ut och gå till.

***
Nu har jag börjat bygga på en ny "rink" åt mina kids på gräsmattan - den kommer bli 9 x 5.5 meter stor! Så nu är det bara att hålla tummarna för att vintern kommer inom kort! Minus minus minus!! Det härliga med allt detta är att om ungarna i framtiden skulle beklaga sig över att man inte fick de rätta förutsättningarna för att lyckas, så kan jag med gott samvete göra dem arvslösa!!

***
På återseende.

Detta inlägg kan ni ENBART kommentera på hockeykoll på facebook!
 


redaktionella bloggar

Externa sportbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Header Torget

Externa Kultur & Nöjesbloggar (omfattas inte av UNT:s utgivaransvar)

Fler bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se - bloggar

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se