• onsdag 28 september 2016
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Uppsala Vimmel
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Spagetti med godaste såsen Malins matblogg Malins matblogg
Vädersponsor:

Kent Westman

Hockeykoll

Kent Westman bloggar om hockey, lokalt, nationellt och internationellt
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar



TILLBAKA TILL UNT.SE/SPORT

Det sista inlägget på hockeykoll

Den tredje juni 2009 postade jag mitt första blogginlägg här på UNT utan har större koll på vad jag egentligen skulle ge mig in på - galet vad tiden har gått fort! Under resans gång har jag hunnit med en hel del - varit nära inpå och upplevt både fram- och motgångar på plats i Metallåtervinning arena och samtidigt haft insyn och upplevt det hela bakom kulisserna. Jag har lärt känna människor som brinner för hockey, som har "hjärtat på rätt ställe", haft intressanta diskussioner och tyckt till om både det ena och det andra för att skapa diskussion och intresse för Almtuna. Med facit i hand så har det varit väldigt kul, än dock slitsamt! Sammanfattningsvis hoppas jag att jag ändå på något sätt gjort skillnad i positiv bemärkelse.

Nåja, som bekant så händer det mycket i livet på sju år. Jag har bland annat hunnit med att flytta fyra gånger, bytt jobb två gånger, men det allra viktigaste i mitt liv är att jag hunnit med att få två små barn. För er som är småbarnsföräldrar och dessutom "lever" ert "riktiga" jobb parallellt med t.ex. detta och livet i allmänhet, vet att det både kan vara slitsamt och tungt i olika perioder - vet inte hur många gånger man önskat att dygnets timmar skulle vara 48 istället för 24 så man ska kunna hinna med allt man vill göra. Någonstans där på vägen måste man prioritera rätt och för min del de senaste åren har jag valt bort skrivandet kring hockey. De senaste tre-fyra åren har jag velat sluta blogga men inte känt att jag kunnat sluta kan man säga, men nu känner jag att tiden är rätt - kommer till det senare. 

Hur som helst, ofta när jag skrivit har det varit längre och anlytiska inlägg kring Almtuna. Jag har aldrig sett min "blogg" som just en typisk blogg - mer som krönikor. När jag började skriva fanns det vissa riktlinjer man skulle förhålla sig till, dessa riktlinjer måste jag uppenbarligen ha glömt bort eftersom jag än idag inte har en susning vad de exakt handlar om. Men men, jag har för mig att det hade att göra med att hålla sig kort och skriva så ofta som möjligt för att skapa intresse och "klick" till sidan och hålla bloggen levande på så vis.

Men sånt där har jag aldrig brytt mig om - har aldrig haft en tydlig målbild med bloggandet och antalet läsare har inte spelat någon roll, jag har bara kört på så att säga när jag känt att jag har någonting att tycka till om. För er som följt bloggen genom åren vet ju att detta inte direkt har varit min stil att hålla mig kort; här snackar vi om inlägg som möjligtvis skulle kunna mätas till meter med linjal. Det hela krockar förmodligen rejält med vad jag antar skulle kunna känneteckna en normal blogg. Kanske har jag varit lite överanalytisk och omständig i mitt skrivande, men det är uppenbarligen det som fungerat och känts bra för mig. Mitt förhållningssätt till bloggandet parallellt med mina prioriteringar i livet krockar då så klart med arbetsgivarens önskemål om ett mer frekvent skrivande från min sida, dels för att generera klick till sidan UNT och även att ha en hockeyblogg som faktiskt är levande (inget ont om UNT - en riktigt bra arbetsgivare!) genom regelbundna uppdateringar.

Men att ha den pressen på mig har gjort att nöjet med bloggandet genom åren har fått sig en törn - ett nöje har istället blivit ett ångestladdat moment och det hela handlar mestandels om hur jag fungerar som människa. Kanske jag inte borde bry mig särskilt mycket om det hela - det är ju ändå bara en blogg. Men man är ju som sagt som man är som människa. Jag är uppfostrad att alltid arbeta hårdare än hårt, ha höga mål och leva upp till dem och sedan arbeta både med stor lojalitet och ambition. Lever jag inte upp till det hela så mår jag inte bra. Och det är väl lite här det krockar i och med att jag dessutom måste prioritera rätt samtidigt som dygnet inte har just 48 timmar.

Så nu har tiden kommit. Detta blir mitt sista inlägg under http://www.unt.se/kentwestman i bloggen som för sju år sedan fick namnet "Hockeykoll" och jag känner ingen som helst sorg, enbart lättnad och glädje - tiden har kommit att vända på bladet och lägga ner. Anledningen till beslutet är ganska enkel. Som många av er uppmärksammat så har UNT en ny hockeyblogg som drivs av Martin Nilsson som heter Rinkside som gör ett riktigt bra jobb.

Att det finns en "konkurrent" skulle säkerligen många ha reagerat negativt på - men det är ju detta jag väntat på i tre-fyra års tid! Att se någon som har intresset och ambitionen att driva skrivandet kring Almtuna vidare. Jag har pratat med Martin, gett tips och idéer och delat med mig av mina erfarenheter. Vi har kommit överens om att jag i fortsättningen ska gästblogga för Martin och Rinkside - förhoppningsvis kommer då också glädjen i skrivandet tillbaka till mig i och med att jag nu kan "blogga" helt kravlöst utan press.

Och det mina vänner känns förbannat gött!!

Så tack för den här tiden och för den sista gången, åtminstone på Hockeykoll, på återseende!

Detta inlägg kan ni ENBART kommentera på hockeykoll på facebook! 

Victor Ekarv mfl. till Almtuna? Intervju med Pehrsson

Att jobba i någon slags ledande roll i Almtuna har jag förstått är ganska så krävande - blod, svett och tårar blandat med mycket kärlek i kombination med en tunn plånbok, skulle nog sammanfatta innebörden och förutsättningarna på ett värdigt sätt. Genom åren har jag samtalat med flertalet personer som haft ett stort ansvar i klubben i olika roller. När Almtuna t.ex. befann sig under rekonstruktion och Almtunas nye ordförande, Roger Lodén, ofta hamnade under press och var i fokus, kände jag mig ibland, på riktigt, orolig för hans hälsa - detta även fast jag inte känner honom. Liknande känslor har jag haft i samtal med Marcus Leto och Karoline Ronnestål som båda haft positionen "klubbchef" i Almtuna. Att jobbet utanför sporten är krävande är även det ett faktum, kanske inget jobb man ens skulle önska sig sin värsta fiende antar jag haha... Men men, vissa är uppenbarligen beredd att ta tjuren i hornen, förvandla problem till lösningar och möjligheter istället för att kasta in handduken - det är mycket på gång i Almtuna, det märks. Men detta hade aldrig hänt om människor som dem nämnda ovan (finns självklart många andra också) inte gjort sitt yttersta och förmodligen föråldrats lite för fort med tiden i klubben. Tumbs up! Keep up the good work!

Vid sidan av detta så har vi sporten och en hyfsad nytillträdd sportchef i Tobias Pehrsson. Vet inte under hur många års tid jag fört samtal med Pehrsson om både det ena och det andra kring hockey. Och redan nu skall det konstateras -  en sportchefsroll är minst lika krävande som bilden jag beskrivit ovan - kommer karln att överleva? Det tror jag absolut. Det är sällan man stöter på hockeynördar som Pehrsson under en livstid - engagemanget och den inre glöden för det man gör och det man tror på är svår att finna. Pehrsson vill mycket och ser visioner istället för förhinder - likt ett barns kreativa entusiasm kan han i tanken omvandla framtidsbilder som sätter sig på näthinnan och det gillar jag skarpt! 

Hur som helst, nu har det gått en tid för Tobias att bli varm i kläderna - men hur har det egentligen gått? Vad har han för känsla och finns det några namn han skulle kunna slänga ur sig så vi får igång en liten tidig silly season? Här kommer en intervju med Pehrsson kring både det ena och det andra som har att göra med mina funderingar, håll till godo!

Du har nu jobbat som sportchef i Almtuna lite över två månader, hur tycker du att det har gått hittills och vad är du speciellt nöjd med?

- Det har varit fokus på A-lagsverksamheten, att samordna, delegera, styra den verksamheten i önskvärd riktning med mina kollegor. Det har varit extremt mycket jobb, med sena kvällar till 01.00 merdelen av kvällarna, men det är roligt att påverka och skapa en bra nutid och ljus framtid. Det jag är mest nöjd med är det jag skapat med Almtuna IS nya Vision, vår mission, vår målbild och konkretisering av handlingsplan samt paketerat det. Sedan även kommunikationen externt där jag till agenter med flera andra intressenter kommunicerar den Vision, mission, målbild, handlingsplan. Sedan även paketeringen av vår utbildningsplattform, för hur vi jobbar med att utveckla en grupp och utvecklingen av individer, som jag är ansvarig för, att kommunicera och förmedla budskap om vårt arbetssätt och vår filosofi till omvärlden. Effekten är redan sedd, väldigt många spelare är intresserade av Almtuna IS och väldigt många agenter vill sätta sina spelare i den verksamhet som jag med mina kollegor utvecklar och skapar.

Vilka svårigheter och motgångar har du hittills stött på som sportchef?

- Jag tycker man möter på motgångar i form av svåra frågeställningar varje dag stora som små, men jag ser det som en utmaning att med ett kommunikativt ledarskap som bygger på dialog, att skapa delaktighet bland kollegor och rådgivare och därifrån med ödmjukhet ta beslut. Är alla ledares utmaning och något jag själv tycker jag är bra på, men vill samtidigt utvecklas och bli ännu skickligare i.


Vilken spelarbudget har du på ett ungefär inför nästa säsong och känner du att det är tillräckligt för att bygga ett slagkraftigt lag som konkurrerar om en SHL-plats på allvar?

- Att bygga ett lag mot SHL, har sin utgångspunkt i mina nyckelord för klubbens verksamhet: Ödmjukhet, tålamod, långsiktighet och kontinuitet. Den dag all personal i klubben, marknad- och försäljningssida, tränare, ledare, ungdomstränare, juniortränare, spelare och så vidare förhåller sig till detta och lever efter detta i sitt sätt att tänka, agera och vara då har vi förutsättningar att utvecklas dit vi vill – då blir SHL möjligt. Ur ett ekonomiskt perspektiv behövs självklart pengar för att bygga det lag jag vet att vi kan bygga in i framtiden, gällande detta har jag en kommunikation med vår klubbchef Andreas där vi gjort en prognos på vart vi kan tänkas ligga för att stegvis hota mot SHL. Utifrån det jobbar vi varje dag.

Vilka är de viktigaste ingredienserna enligt ditt tycke för att kunna bygga ett slagkraftigt lag utan större ekonomiska muskler? 

- Att ha spelare som vill lägga ner hela sin passion i att våga och vilja förändra sig och med det förbättra sig och sitt spel varje dag, sin kropp fysiskt och mentalt våga utmana sig själv till att tävla varje dag. Att se sig själv som en vinnare, för mig är en vinnare en person, som alltid går in med hundra procents insats i det han gör oavsett om det är fyspass eller ispass eller match. Detta för mig är en bra karaktär, den dag vi har 25 spelare som lever efter detta då är det möjligt att med ett lag som Almtuna IS gå upp i SHL.

Ok nu över till lite silly season! Olle Alsing är som bekant en talang som är på väg att blomma ut. Ryktet säger att Alsing nobbat ett nytt kontrakt med Almtuna och kommer att skriva på för Leksand istället. Med tanke på kontinuitet och att satsa på egenfostrade talanger i ett långsiktigt perspektiv, känner du att Almtuna har misslyckats med att övertyga Alsing att hans framtid är i Almtuna och ingen annan stans?


- Återigen Olle har haft en okej säsong, utvecklat delar i spelet, men det finns mycket kvar att utveckla. Något vi självklart har en plan för hur vi skall utveckla varje enskild spelare optimalt, så även Olle. Olle har redan i år haft en bra roll, fått mycket förtroende för att bara vara sin andra säsong i Hockeyallsvenskan och vi ser en stor utvecklingspotential i Olle. Vilket vi självklart påtalat för både Olle och hans agent samt presenterat en plan för hur arbetet framgent kan se ut med Olle, om sedan Olle kommer vilja stanna i vår verksamhet det kan han bara svara själv på. Men vi kommer göra det vi kan för att behålla Olle såklart. Om Olle sedan väljer att lämna Almtuna IS för att han tror något annat är bättre för hans individuella utveckling, som sagt det kan bara Olle svara på.

För två år sedan, om jag inte minns fel, sa jag till dig att ni begår ett misstag som inte valde att satsa på Victor Ekarv. Är du beredd att hålla med mig? (haha)

- Viktor Ekarv är en spelare jag har tränat och följt, en solklar kandidat till att kunna bli värvad till vår miljö, vår satsning, vår utbildning och verksamhet som jag tror skulle passa Viktor perfekt. Att komma hem till en miljö där han känner ett lugn, trygghet och harmoni med medspelare, familj, tränare, mig som Sportchef och utvecklas med bra, tuff, hård och rätt träning, lite grann som Niklas Danielsson gjorde ett omtag i sin ishockeykarriär när han kom hem till Almtuna IS, Viktor kan eventuellt komma göra samma sak och om så fallet är har han en liknande framtid att kunna komma gå till mötes med.

Hur ser det ut på den fronten förresten? Jag vet Almtuna lagt ut sina krokar kring Ekarv - hur stor är chansen att Ekarv spelar i nästa säsongs upplaga av Almtuna?

- Självklart har jag en dialog med Viktor och hans agent!

Ludvig Blomstrand gör bra ifrån sig på andra sidan Atlanten, är det också en spelare som du skulle vilja se i kommande säsongs Almtuna? 

- Ludde är också en spelare som man tränat och följt i många år från hans tid i Ishockeyklass i Uppsala, jag har följt hans resa och den är spännande och jag tror sista tre åren varit lärorika för honom på andra sidan vattenpölen. Det ligger naturligt i vårt intresse för de egen fostrade Almtunaspelarna. Jag har en dialog med Ludde och hans agent om framtiden, där Luddes egna drivkraft, ambition och strävan framåt blir avgörande för möjligheten att ta det vidare, då han sitter på kontrakt, ioförsig utgående så alla möjligheter i världen finns!

Jonathan Léman i AIK? 

- Återigen en spelare jag tränat och följt sedan ungdomsåren och en spelare som är intressant för Almtuna IS i framtiden, men idagsläget sitter fast i kontrakt med Modo, som äger rättigheten om spelaren ifråga. Men jag har en dialog med Jonathan och hans agent om framtiden.

Tobias Hage lämnade Almtuna som en väldigt spännande och lovande center, i Djurgården har han dock fått en mer undanskymd roll i SHL. Vilka problem ser du i detta?

- Jag tycker Tobias gjort ett bra intryck på SHL, sedan finns delar i hans spel att vidareutveckla för att ta ännu ett steg i sin utveckling. Djurgården har bra centrar det är väl den enkla förklaringen på en undanskymd roll i DIF. Men som sagt jag tycker Tobias gjort det bra utifrån förutsättningarna.

Är Tobias Hage en spelare som du skulle vilja se i nästa säsongs upplaga av Almtuna? Kanske på lån?

- Ännu en spelare jag har tränat och följt sedan juniortiden i Almtuna IS, jag har en dialog med Tobias agent gällande framtid. Som jag var inne på tidigare egenfostrade Almtuna IS spelare är högt prioriterade för oss, sedan skall det finnas en ekonomisk hållbarhet i det.

Apropå egenfostrade spelare, Victor Aronsson återvände en lite kort sessor till Almtuna under den här säsongen. Har du kollat över möjligheterna att få honom tillbaka till klubben nästa säsong?

- Självklart har jag haft en dialog med Viktors agent och Karlskrona gällande framtiden, men Viktor sitter i ett kontrakt över nästa säsong och jag tror Karlskrona kommer behålla Viktor och ge han chansen, men det visar sig, om inte självklart är vi intresserade av Viktor och det vet hans agent om. I detta fall har jag såklart kontakt med Sundlöv, Sportchef och Pelle Hånberg, tränare för att kontinuerliga uppdateringar på läget om Viktor.

***
På återseende.

Detta inlägg kan ni ENBART kommentera på hockeykoll på facebook!
 

VRC - en riktig hårding

I den sista omgången av grundserien föll Almtuna ordentligt tungt mot Mora - mina förhoppningar om Almtunas chanser att göra någonting som helst bra ifrån sig i "Meca hockey race", som nu dragit igång, bedömde jag som minimala. Hur skulle Almtuna lyckas repa sig efter förnedringen samtidigt som viktiga Victor Rollin Carlsson, som varit helt sjukt bra den här säsongen, återigen skadat axeln? Svaret fick vi ikväll - det var ett helt nytt Almtuna man fick se på isen.

Inför matchen klurade jag på tre nycklar till framgång:

1. Återigen ett fungerande powerplay. Resultatet: två mål.
2. Ta få utvisningar/bra boxplay. Resultat: hela 14 minuter/sju utvisningar - fantastiskt boxplay.
3. Att Jonas Johansson ska spika igen och visa vägen. Resultat: ett insläppt mål och 96,43 räddningsprocent.

Utöver detta utgick jag ifrån att Almtuna på något vänster skulle hitta tillbaka till sitt vinnande spel 5 mot 5. Just detta lyckades man bra med även fast vissa kedjor inte direkt stack ut på ett alldeles för märkvärdigt sätt. Det som är kul att se med säsongens Almtuna är finliret - aktivt och välgenomtänkt passningsspel som sitter på klubban, allt som oftast går det dessutom väldigt snabbt. Fortsätter man på liknande sätt framöver så kan "Meca hockey race" bli riktigt kul för Almtuna. Hur som helst, under matchens gång blev det ganska tydligt vilka spelare som skulle visa vägen.

De spelare som lyckades allra bäst och visade vägen med både energi och djuriskt driv, var Almtunas egna produkter som verkligen tände till ordentligt och fullföljde i varje närkamp och situation. När man som gammal gubbe har varit ute och sprungit 5 km och får som för sig att "nu har man verkligen gjort ett bra jobb och kommer sova gott" så är Almtunas fjärdelines insats jämförbar med 5 mil och 100 armhävningar.

Eftersom Almtuna fick spela en del boxplay så fick både Oscar Milton och Mattias Johansson stort förtroende och jag har nog aldrig sett dem spela så bra som de gjorde ikväll mot Timrå den här säsongen. Som grädde på moset, när säkerligen de flesta av de 1927 åskådarna på plats, bet på naglarna så avgjorde just Oscar Milton matchen genom att chippa in pucken i tom kasse. Är det förresten igen spelare som tänker den tanken i en pressad situation? Att chippa pucken i taket/över järnrören? Haha... Det är man ju van att se. Undrar förresten om det känns lite pinsamt för spelarna när detta inträffar med perspektiv på vilket ruckel man egentligen spelar i?

Näpp, detta var det absolut bästa tänkbara start för Almtuna, därför Timrå var inte på något sätt dåliga. Man bjöd upp till bra kamp och var minst lika allerta och driftiga som Almtuna. Den lilla skillnaden var nog powerplay helt enkelt. Skumt nog tycker jag ändå inte att Almtuna var särkilt bra i just den spelformen - man har flera gånger under säsongen uppvisat betydligt bättre spel i powerplay. Men trots det som kom ändå målen så det är bara att lyfta på hatten!

***
Victor Rollin Carlsson - har alltså enorma problem med axeln. Hade detta varit grundserien så hade han nog inte spelat. Kan tänka mig att han fick rekommendationen att inte spela, men givetvis vill han inte missa detta och vara tillgänglig och hjälpa laget. Sebastian Hartmann sa i en intervju att han är "en riktigt hårding", jag undrar jag om inte VRC är snäppet hårdare ändå. Osäker om alla fattar hur viktig den karln är för Almtuna - tycker han lätt är Almtunas bästa center och alla hockeyfans i Uppsala ska vara mer än nöjda med att han har hjärtat på rätt ställe. Han kommer nog bli Almtuna trogen många år framöver även fast han har kvalitéer för högre nivåer.

***
Jonas Johansson - stod ikväll för en stabil insats och en bra form hos honom behöver laget som helhet för att lyckas. Detta sett både till stabilitet och trygghet. Det enda jag kan klaga på är att han släpper allt för många returer - inte allt för ofta man ser att han hugger på egna returerna heller och blockerar. Allt som oftast far returerna lite överallt och det är oroväckande. Turligt nog så är Almtunas backar väldigt allerta och hela laget var ordentligt duktiga med sin backchecking samt med grovjobbet framför egen kasse. Det som känns härligt med det hela är att man ofta spelar sig ur egen zon istället för att köra sarg ut och icing. Det är ett tecken på både styrka och självförtroende i gruppen.

***
För en tid sedan var Daniel Ljunggren ordentligt het när han spelade tillsammans med Albin Lundin (som spelat färdigt för säsongen) och Jens Lööke. Albin Lundin har nu ersatts med Markus Modigs i kedjeformationen. Nu ska ingen skugga falla över Modigs som jag tycker är en riktigt kvalitetsspelare. Men kemin och drivet/kreativiteten i kedjan är som bortblåst i jämförelse med "storhetstiden" när Lundin var med i bilden. Ljunggren är inte i toppform (gör ändå en helt ok insats) efter skadan samtidigt som kedjan i det stora hela inte klickar allt för klockrent - man får helt enkelt inte så mycket uträttat. Men med tiden, förhoppningsvis inom kort, kommer man komma upp till normal standard. 

Kvällens match kanske man ändå kan sammanfatta med orden: "alla spelare är viktiga i laget oavsett kedjeformation" med tanke på vilka som klev fram. När det inte klickar för dem man förväntar sig så kliver andra fram och visar vägen med både hjärta och stolthet.

***
1927 åskådare - härligt med en sådan stämning i hallen. Kan dock inte förstå varför det ska vara så stor skillnad (jo det kan jag ju så klart) på matcherna i grundserien och den här kvalserien! Märkte ni hur mycket laget växte med ett bra tryck på läktaren? Undra hur många matcher man förlorat i den tredje perioden i grundserien som man istället hade vunnit om publiken hade lyft laget, så som man gjorde ikväll? Grundserien är visserligen en lång lunk, men för att hamna i t.ex. "kval till SHL" eller få bonuspoängen i "Meca hockey race" så behöver laget en sjätte spelare i form av ett fungerande publikstöd. Skärpning till nästa säsong!

***
Lite trist att allt för ofta bara skriva om forwards när man väl skriver - så ska lyfta lite backar också. Per Svensson tillsammans med Linus Rotbakken är näst intill fantastiska tillsammans. Snacka om att man synkar och förstår varandra bra - måste vara ett av hockeyallsvenskans bästa backpar. Svensson känns komplett - det enda felet han har är väl att han ibland kan slå lite hål i luften och missa pucken. Men han har en otrolig smartness i spelet - läser och förutser situationer på alldeles klockrent sätt där Rotbakken inte är på något sätt sämre.

Patrik Norén har varit lite osynlig i laget - inte gjort någonting spektakulärt men har heller inte utmärkt sig som dåligt på något sätt. Men vilket lyft han fått när han bildat backpar tillsammans med Anton Öhman. Just Öhman är en väldigt intressant spelare som kommer få en härligt hockeykarriär framöver. Låter mig avrunda med Olle Alsing. Det svider enormt i hjärtat att veta att han med all sannolikhet är förlorad till nästa säsong. De insatser han stått för i slutet av säsongen har varit i absolut topp. Påminner om Victor Aronssons insatser i slutet av förra säsongen - ett sent genombrott kanske man skulle kunna säga.

***
På återseende.

Detta inlägg kan ni ENBART kommentera på hockeykoll på facebook!
 

Det drar ihop sig

Två omgångar återstår nu av grundserien av hockeyallsvenskan och kampen om de sista playoffplatserna kommer in i det sista bli en jämn kamp. Jag tror att Almtuna kommer sluta antingen femma eller sexa i grundserien - imorgon möter man Sundsvall på hemmaplan och mycket talar för att Almtuna kommer att vinna matchen. Jag tycker Almtuna spelade helt ok mot AIK, åtminstone i vissa perioder av matchen, dock känns det lite si och så med den svajiga formen under matchernas gång. Stundtals spelar man riktigt bra för att sedan tappa det mesta och slarva. Det som talar emot Almtuna i ett kommande playoff är just detta - man är lite för ojämna i matcherna samt att man dessutom har svårt att stänga matcher generellt.

Nåväl, en femte plats skulle innebära ett extra poäng när kvalserien väl drar igång samt tre hemmamatcher istället för två vilket skulle vara guld värt för Almtuna. Sundsvall vann mot Timrå senast på ren vilja - man vill ju gärna knäppa storbror på näsan. Jag såg matchen parallellt med AIK - Almtuna. Har svårt att se att Sundsvall ska ha en chans mot Almtuna i metallåtervinning Arena. BIK Karlskoga var på väg att tappa matchen mot Vita hästen, Rickard Palmgren (som förövrigt var riktigt bra mot Almtuna också) kvitterade till 3-3 i slutet av matchen (zappade till den matchen också) innan BIK Karlskoga vände på biffen igen mot slutet av matchen. Imorgon möter BIK Karlskoga just AIK som vann mot Almtuna... Det är väl bara att hålla tummarna för att AIK vill punktera serien totalt med en vinst samtidigt som Almtuna vinner mot Sundsvall. Då har man allt i egna händer (med perspektiv på femteplatsen) inför den sista omgången - spännande avslutning på grundserien! Helt sjukt jämt kring åttondeplatsen i tabellen - vad som helst kan hända känns det som!

***
Sebastian Hartmann skrev på ett tvåårskontrakt samtidigt som Olle Alsing, som blandat och gett under säsongen, på nytt vaknat till liv och visat att han är någonting att räkna med i framtidens Almtuna. Problemet är väl bara det att han inte skrivit på något nytt kontrakt med just Almtuna - rykten säger att han istället kommer att skriva på för Leksand när kontraktstiden är slut. Om detta nu stämmer, att han alltså skriver på för Leksand istället för Almtuna så tolkar jag det som så att det förmodligen måste handla om att Leksand erbjuder mer pengar. Hur jag än resonerar kring det hela (om han nu t.ex. skulle hävda att det handlar om vart han utvecklas bäst) så finns det ingenting som pekar på någonting annat. Har nämligen svårt att se att Leksand ska kunna matcha Almtunas inividuella utvecklingsplan för honom etc. Ja ja, om detta nu stämmer så är det bara att beklaga - bara hoppas Alsing vänder hemåt i framtiden efter att han upptäkt att gräset inte är grönare på andra sidan!

***
Apropå återvändare. Är det tänkbart att Tobias Hage återvänder till Almtuna nästa säsong på lån? Hur långt har Almtuna kommit i övertalningsförsöken att locka Victor Ekarv till klubben? Hur ser det ut med Jonathan Léman som är utlånad från MODO (som lär få spela kval) till AIK?

***
Kom en nyhet för en tid sedan att Almtuna gjort klart med en SHL-spelare som spelat de senaste tre säsongerna i SHL. Varit lite knapphändig information kring detta. Det jag vet är att det ska handla om en back som har bra utvecklingspotential - alltså en spelare runt 23-25 års åldern. Tänkbara namn skulle kunna vara t.ex. Emil Djuse, Niklas Arell eller t.ex. Oliver Bohm som varit utlånad till Almtuna en gång i tiden. Jaja, återstår att se vem det är!

***
Har under en tid suttit och klurat hur det ska sluta med Johan Berggren i Almtuna. Klart är att han är en ikon och kulturbärare. Men ur ett framtidsperspektiv - är det värt att satsa vidare på honom? Han tjänar ganska så mycket pengar samtidigt som han inte direkt presterar så bra som man skulle vilja önska - finns många spelare som förmodligen skulle kunna matcha hans prestation till en betydligt billigare penning och lägre ålder. Är Berggren värd att satsa vidare på och lägga mycket pengar på? Här handlar det också om den individuella respekten sett till hans historik i klubben - man gör sig inte av med en spelare som Berggren hur som helst. Helt klart ett dilemma för Almtuna! Vad finns det för alternativa lösningar? Att någon extern sponsor går in och delar det ekonomiska ansvaret för hans kontrakt? Som sagt, i ett framtidsperspektiv så är Berggren ingen spelare att satsa vidare på (enligt mitt tycke) om man ser till prestation, ålder och lön. Men samtidigt behövs ändå Berggren i Almtuna på något vänster - det är ju knappast så att man skulle bli besviken om nyheten om en förlängingen skulle komma... Men som sagt, prestationen och åldern matchar inte lönen - ser hellre att man lägger större delen av Berggren-pengarna på t.ex. Michael Haga. Ja svårt detta! Ska bli intressant och se hur Almtuna kommer att lösa det hela framöver. 

Hur som helst, det har varit lite tyst på senare tid kring kontraktsskrivningar. Har en känsla av att majoriteten av spelarna i dagens Almtuna dock vill skriva på nya kontrakt, så ingen större panik kring det. Frågetecken dock för just Olle Alsing och Michael Haga - varit kusligt tyst kring dem på senare tid, så jag räknar med att ingen av dem kommer att spela för Almtuna nästa säsong (om man nu inte skulle ta klivet upp till SHL) tyvärr.

***
På återseende.

Detta inlägg kan ni ENBART kommentera på hockeykoll på facebook!
 

Hartmann och Alsing

Victor Rollin-Carlsson, Linus Rotbakken, Per Svensson och Daniel Ljunggren har i dagarna skrivit nya tvåårskontrakt med Almtuna – lagbygget inför den kommande SHL-satsningen med sportchef Tobias Pehrsson som styrman har precis börjat. Givetvis kommer Pehrsson att satsa på de viktigaste hörnstenarna i laget inledningsvis och avvakta med andra mer ”osäkra” spelarna framöver. I dagens uppsättning av Almtuna finns det en hel del guldkorn – några av dem fullt färdigutvecklade, andra opolerade diamanter som på sikt kommer att blomma ut rejält. Ja, blomma ut rejält om spelarna i fråga gör rätt beslut dvs. – kommer nu föra ett längre resonemang och diskussion med mig själv kring detta, så häng med!

Sebastian Hartmann och Olle Alsing
Två opolerade diamanter i dagens Almtuna är Olle Alsing och Sebastian Hartmann, två spelare som fostrats ända från ungdomsled till A-lag av kunnigt folk så som t.ex. Peter Andersson, Robert Press och just Tobias Pehrsson som nu har till uppgift att bygga framtidens Almtuna som skall ta Almtuna mot SHL. De signeringar Pehrsson lyckats ro i land är givetvis klockrena (låt oss inte glömma Niklas Eriksson och Marcus Ragnarsson) sett till en framtida genuin satsning mot SHL (vilket jag kommer till senare i detta inlägg) – att så här tidigt lyckas ro i land så många kvalitetsspelare som både tror och vill hjälpa Almtuna mot SHL med hjärtat är en bedrift i sig måste jag säga, men det är en annan historia.

Hur som helst så saknar jag just nu två viktiga pjäser (med tanke på vilka som skrivit på nya kontrakt) i framtidens Almtuna och det är Olle Alsing och Sebastian Hartmanns påskrifter för en förlängning med klubben som tagit dem dit de är i skrivandets stund. Dessa två är inte bara viktiga för att de är duktiga och har stor utvecklingspotential, de är dessutom viktiga för framtidens Almtuna i och med att de är just Almtuna-produkter som är levande bevis på att Almtuna minsann är en klubb som har förmågan att skapa och utveckla riktiga kvalitetsspelare.

Till och börja med, klart är att både Olle Alsing och Sebastian Hartmann stärkt sina aktier på senare tid i och med att de utvecklats mycket i morderklubben och förmodligen kommer att lockas av mer spektakulära kontrakt på annan ort – men vilken väg är egentligen bäst väg att gå? Dessa två unga gossar har helt klart en hel del att tänka på och sätta i perspektiv samtidigt som de inte får (för den egna utvecklings skull) hamna i den klassiska fällan att tro allt för mycket om sig själva och sväva upp bland molnen och därmed riskera sin framtid genom att vandra vidare åt fel håll.

Därför detta ska man komma ihåg: ingen av dessa två spelare hade varit där de är idag om det inte hade varit för en bra utbildning ända från ungdomsled till seniornivå där ledare i olika positioner inom klubben haft stenkoll på deras specifika potential, trott på den, slipat och polerat talangen och därefter givit dem chansen att visa på den och därefter med tiden klättra i hierarkin utefter en långsiktig individuell plan – allt som oftast just uppsatt av Almtunas sportchef Tobias Pehrsson. Nu är det ju som så att jag är tillräckligt insatt i Almtuna för att veta att det givetvis finns en långsiktig plan för både Hartmann och Alsing där de både med åren kommer att bli klubbens framtida kulturbärare i klubbens framtida vandring mot SHL. Men då har vi ju det här med att Almtuna i skrivandets stund är en liten klubb med inte allt för starka ekonomiska muskler – så om man nu bortser ifrån pengarna som säkerligen kan locka på annan ort, vad finns det då för motvikt som Almtuna som förening skulle kunna locka med? Vad finns det för brister i andra klubbars potentiella upplägg och erbjudanden?

Att som ungdomlig talang lockas till större klubbar, med allt som oftast tomma löften där man med tiden avstannar i utvecklingen och blir en i mängden pga. lite mer pengar är inte alltid den rätta vägen att gå – det har vi alla fått se allt för många gånger. Hur många var det inte som t.ex. lämnade Almtuna för att söka lyckan i t.ex. Djurgården och framförallt MODO och dess forna storhet sett till ungdomsverksamhet, för att sedan blicka tillbaka och se sina jämnåriga vänner utvecklas betydligt bättre i moderklubben för att sedan få chansen i A-laget i och med att man haft tålamod och utvecklats på ”rätt” sätt istället? Att göra allt för stora steg i ett ”känsligt” utvecklingsläge är definitivt inte att rekommendera någon som på allvar vill göra någonting seriöst av sin hockeykarriär. Nu tror jag ju som så att både Hartmann och Alsing har den rätta potentialen att lyckas ordentligt bra i framtiden förutsatt att man förvaltar potentialen i fråga väl och tänker strategiskt och eftertänksamt utifrån möjligheterna som finns. Min förhoppning är också att dessa två värdesätter det klubben givit dem genom åren och visar detta genom att satsa vidare i Almtuna.

Karriären för dessa två kommer att vara längre än lång, det vill jag lova – förutsatt att man skyndar långsamt med tålamod och eftertänksamhet. Varför eventuellt ha så bråttom att skynda fort om man nu skulle lockas av det? Gräset är inte alltid grönare på andra sidan. Enligt mitt tycke så måste både Alsing och Hartmann fortsätta utvecklas i både trygghet och kunnande i Almtuna för att även i framtiden bli namn att räkna med. Vilken annan klubb kan locka med kännedom och detaljerat kunnande om spelarnas utvecklingspotential och hur man bör gå vidare för att lyckas fullt ut på sikt? Därför detta ska vi ha klart för oss: även fast Hartmann och Alsing är ordentligt bra så finns det mycket att utveckla vidare – vilka har den bästa kunskapen om vad som krävs på individuell nivå för att på sikt lyckas fullt ut? Vilken annan klubb kan ge dem tryggheten potentialen behöver för att blomma fullt ut?

Återigen, kanske inte Almtuna kommer kunna locka allt för mycket med stora summor pengar, det man däremot kan erbjuda förutom en schysst lön sett till deras ålder och erfarenhet, är just trygghet, stort kunnande och individuella utvecklingsplaner som faktiskt på riktigt är baserat på längre dokumenterad fakta och historik ända från ungdomsled till A-lagsverksamhet. Med det sagt uppfattar jag det som så att både Hartmann och Alsing på något sätt då är beroende, sett till deras utveckling, av sportchef Pehrssons förtroende och av tränarna Eriksson och Ragnarsson – någonting som möjligtvis kan vara svårt, sett till ”bekvämlighet”, att hitta i en annan klubb som inte har lika bra koll och tilltro till deras förmåga och utvecklingspotential.

Jag ser framför mig hur någon ”storklubb” (läs KHK, AIK och Leksand typ) mycket väl skulle kunna locka med att ”du är en tänkt spelare i lagets första eller andrafemma, du kommer få konkurrera om en plats i powerplay etc.” ok, vackert så. Men vad händer om spelarna inte lyckas eller vantrivs? Vart finns tryggheten när det känns fel i maggropen? Vilken kännedom har egentligen andra klubbar om spelarna i fråga? Vad har man för plan för dem, alltså på riktigt på ett välgenomtänkt sätt? T.ex. vet man vart de exakt befinner sig, vad de exakt behöver för att utvecklas vidare och vad de exakt svarar på både psykiskt och fysiskt när man som spelare t.ex. ska hantera så väl motgångar och framgångar? Vet man, eller kan man på ett ärligt sätt bilda sig en uppfattning på detaljnivå vad dessa spelare behöver för att utveckla potentialen vidare och så ett nytt frö som just blommat ut att växa och stabilera sig så man dessutom överlever vintern och kylan på riktigt? Känsligt läge som sagt om man tar sig en titt på vart spelarna befinner sig utvecklingsmässigt just nu.

Dessa saker nämnd ovan kanske inte spelar så stor roll för en etablerad spelare som näst intill är färdigutvecklad. Men varken Hartmann eller Alsing är det – jag är övertygad om att de dock kommer att bli det om de väljer att stanna kvar i Almtuna. Det Almtuna kan erbjuda spelarna i fråga som ingen annan klubb kommer att kunna matcha är just det jag nämnt ovan.

Det är detta dessa två, som säkerligen lär få erbjudanden från annat håll, måste tänka på innan man ens på allvar börjar fundera på eventuella erbjudanden från andra klubbar. Almtuna må kanske inte kunna erbjuda allt för mycket pengar, men sätt någon tusing hit och dit till vad man faktiskt kan erbjuda så är Almtuna ganska så överlägsna skulle jag vilja påstå – ett självklart val. Jag hoppas innerligt att både Alsing och Hartmann väljer rätt väg att gå nu när kontraktsskrivningar kommer bli aktuellt inom de närmsta dagarna. Som spelare med stor utvecklingspotential som är på väg att bli etablerad på riktigt så måste man tänka efter ordentligt och inte göra förhastade beslut. Man bör lyssna på goda råd av dem som på riktigt ser till spelarnas bästa med perspektiv på både välmående och utveckling istället för att lockas av allt för feta lönecheckar, allt för spekulativa löften och eventuella luftslott. För mig vore det en mardröm om dessa två skulle slarva bort det man har i Almtuna för någonting annat som känns allt för osäkert med perspektiv var spelarna i fråga faktiskt befinner sig just nu utvecklingsmässigt – man har allt för mycket att förlora på att lämna och allt att vinna på att stanna kvar; om det nu är så att man vill ta steget vidare, avvakta ett tag till och se vart ”Almtuna 2.0” kommer landa först – är man en intressant spelare nu så lär man även vara det om 2-3 år kan jag tycka. Det är ju knappast troligt att dessa två kommer missgynnas utvecklingsmässigt av att stanna kvar – ledande roller i laget i den här åldern är absolut inte fy skam. Som sagt, tänk länge och väl… Pengar må locka, men i det här läget är det värt att tänka på vad man fått av moderklubben och vad man kan ge tillbaka i form av både kärlek och lojalitet baserat på tacksamhet.

Almtuna 2.0
Almtunas sportchef Tobias Pehrsson har predikat om det länge; Almtuna 2.0. I intervjuer med spelarna som redan har skrivit på nya kontrakt så har man också hänvisat till den; ett seriöst och trovärdigt upplägg som skall ta Almtuna mot SHL på några års sikt. Som spelare handlar det om att antingen tro på konceptet eller att inte göra det. Och om det nu är så att man inte köper konceptet och tanken kring det hela så har man inget i klubben att göra för den delen heller – vem vill ha spelare som inte alla drar åt samma håll? När man pratar aktier och spekulerar så brukar folk prata om vad som ligger i pipen – det är väl ungefär samma läge med dagens Almtuna. Det finns mycket i pipen så att säga. Samtidigt som man för en gångs skull har en trovärdig och kompetent organisation med framtidstro baserat på riktad kompetens, så har man även en ny arena i sikte som kommer ge klubben helt nya förutsättningar på sikt. Vore ju näst intill självmål att missa det här läget – att bli en del av helheten som förhoppningsvis på sikt tar AIS mot högre nivåer. Vem vill inte vara med på den resan? Med lite tålamod så är man snart där – därför nu har väl alla vattensalamandrar gått och gömt sig och alla skeptiker börjat tro? Om inte så kan vi köra en liten genomgång på hur klubben egentligen har utvecklats på senare år.

Tar man sig en titt i backspegeln med perspektiv på det vi ser idag så kan man sammanfatta det som så att Björn Danielsson, Niklas Eriksson, Tobias Pehrsson och Marcus Ragnarsson tillsammans jobbat med både lagbygge och spelarutveckling kring A-laget. Man implementerade tidigt ett koncept för att utveckla laget och individerna på ett mer strategiskt sätt. När jag samtalat med Tobias har vi ofta berört just detta och det har stundtals varit riktigt imponerande att lyssna på vad man egentligen gör både på individuell och kollektiv nivå. Lite kort kan man säga att Almtuna för några år skapade en förutbestämd plan och strategi som handlar om hur man t.ex. ska träna, utveckla spelarna på is tekniskt och taktiskt, hur man ska jobba med videoanalyser på både grupp och individuell nivå, spelarkort och rollbeskrivningar samt ett implementerat processarbete för hur klubben ska få laget att jobba mer målstyrt och uppgiftsorienterande.

Om man därefter ser bortom det sportsliga så har man genomfört förändringar på både marknads- och försäljningssidan efter rekonstruktionen förra säsongen – man införskaffade högre kompetens inom de olika delarna för att stärka klubben organisatoriskt och ekonomiskt inför framtidens Almtuna som siktar på SHL inom en närtid. I och med omstruktureringen blev man per automatik också dessutom mer förberedd kompetensmässigt inför det som komma skall – förhoppningsvis en ny arena inom sin tid som förhoppningsvis kommer generera mer intäkter och därmed utökade resurser till klubben med hjälp av den kompetens man nu besitter.

Det Almtuna tidigare har saknat har varit kontinuitet, ett långsiktigt tankesätt, att det funnits ett tålamod där man skapat utveckling och en bra utbildningsmiljö samt en röd tråd i klubben – återkoppling och respons på intern feedback har varit bristfällig. Men det är precis där man är nu - nu jobbar man på ett helt annat sätt. Man har blivit bättre på att utvärdera tidigare säsonger och är inte rädd för att hitta brister man kan jobba vidare med både på individuell och kollektiv nivå samt som organisation. Detta har gjort att spelarna och klubben i sig börjat utvecklas i rätt riktning där Almtunas vision, dvs. Ödmjukhet, kontinuitet, långsiktighet och stort tålamod med befintligt material ständigt hamnar i fokus och därigenom stärker spelarna och gynnar dem i utvecklingen.

Man kanske kan tala om ”Tobbe-effekten”, men det är värt att återigen poängtera; helt klart rätt man på rätt plats då det gäller alla de här bitarna – han kan föreningen utan och innan och ser vad man behöver jobba mer på. Även fast han bara varit sportchef i drygt en månad har han hunnit med mer än vad man skulle kunna kräva. Han har t.ex. kontrakterat tränarparet och de kärnspelare jag nämnt tidigare. Därtill får vi inte glömma att han både ”värvat” Jens Lööke och Anton Öhman (som låg bakom väldigt mycket i matchen mot Mora) för resten av säsongen – bör tilläggas att ryktet säger att flera andra klubbar, däribland Leksand och Västerås rykte i Öhman, men Skellefteå valde Almtuna just pga. att klubbens goda träningsmetoder – fjäder i hatten med andra ord med perspektiv på utveckling.

Vid sidan om detta har han redan påbörjat arbetet tillsammans med klubbchef och styrelse om Almtunas visionsprogram som förhoppningsvis kommer lyfta klubben mot SHL i framtiden. Visionsprogramet handlar lite kort om ett tydliggörande om vad man vill med verksamheten samt hur man vill att andra ska uppfatta klubbens varumärke. Man jobbar på att tydliggöra målbilder för verksamheten in i framtiden som baseras på en tydlig handlingsplan för hur klubben steg för steg skall nå målbilden och närma sig klubbens vision som ska genomsyra klubben i sin ambition ända från J18 till A-lagsverksamhet.

Det är mycket positivt med andra ord som sker i klubben. Den ända bristen jag ser just nu, om man bortser ifrån ett ruckel till hall och allt vad det nu innebär, är att klubben inte har så stora ekonomiska muskler för att kunna konkurrera med andra större klubbar. Men för den som tror på Almtuna 2.0 ska detta dock inte vara ett problem – belöningen i form av stora lönecheckar kanske inte kommer just nu, däremot om 2-3 år när klubben vuxit, blivit ett etablerat topp lag, eller till och med spelar i SHL. För dem som funderar allt för länge på en fortsättning i klubben bör ta sig en rejäl funderare – gräset är som sagt inte grönare på andra sidan.

Hur resonerar ni?

***
På återseende.

Detta inlägg kan ni ENBART kommentera på hockeykoll på facebook!
 

redaktionella bloggar

Externa sportbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Header Torget

Externa Kultur & Nöjesbloggar (omfattas inte av UNT:s utgivaransvar)

Fler bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se - bloggar

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se