• torsdag 27 november 2014
Spelarbetyg Tillberga-Sirius 2-4 Bandybloggen Bandybloggen
Vädersponsor:

Ledarloggen

Ledarloggen

Mångmiljardsatsningar löser inte allt

Jean-Claude Juncker och övriga EU-kommissionen lade i dag fram sin hjälpplan för Europa. Minst 300 miljarder euro räknar man med ska mobiliseras under åren 2015 till 2017. Och pengarna, de kommer till en del från EU:s budget och till en del från Europeiska investeringsbanken (EIB) – och en större del, omkring 255 miljarder, förväntas komma från näringslivet och andra externa källor.

Samtidigt, i en annan del av EU:s huvudkvarter, arbetar ett gäng bestående av bland annat Sverigedemokraterna och franska Nationella fronten för att få igenom en misstroendeförklaring mot hela EU-kommissionen – det som brukar jämföras med ett lands regering – och där Juncker är ordförande.

Visst kan det finnas fog att ifrågasätta Juncker, men nog är det bättre att fokusera på sakpolitiken och vad som kan göras för att förbättra densamma. Morgondagens misstroendeomröstning har drivits fram av EU:s extremister och främlingsfientliga och handlar knappast om hur EU kan bli bättre. Det är samma gäng som var emot avtalet med Ukraina som nu tar tillfället i akt att försöka visa sig starka i sina respektive hemländer – utan att behöva presentera något som helst politiskt innehåll.

Kommissionens hjälpplan är ingen universallösning på alla EU:s utmaningar, men riktningen som finns i att förbättra företagsklimatet är lovvärd.

 

Johanna Grönbäck

Praktikant på politiska redaktionen

Wallström gör det enda möjliga – och rätta

”Högtidligt, sorgligt och hoppingivande på en och samma gång.” Så uttryckte sig utrikesminister Margot Wallström när hon i går besökte Majdantorget i Kiev, centrum för proteströrelsen som till sist ledde till president Janukovytjs flykt och Ukrainas utveckling i demokratisk riktning – men också till den ryska aggressionen på Krim och i östra Ukraina.

Sveriges linje är fortsatt solidarisk med det nya Ukraina, men innebär också att man ställer krav på fortsatta samhällsförändringar. Det är – naturligtvis – den enda möjliga hållningen för en svensk utrikesminister. Verkligheten går inte att resonera bort.

Att Wallström därmed följer i Carl Bildts fotspår i denna del av utrikespolitiken är av underordnat intresse, även om det givetvis ger henne och Sverige fortsatt goodwill i Ukraina, men också poäng på hemmaplan. Verkligheten går inte att resonera bort. När Wallström gör det enda politiskt möjliga gör hon också det rätta.

Håkan Holmberg

Ojämställda styrelser grundläggs tidigare

Regeringen vill införa kvotering i börsbolagens styrelser, sanktioner hotar alla företag som inte har 40 procent kvinnliga ledamöter 2016 enligt förslaget. Nu får man oväntat understöd av Tysklands förbundskansler Angela Merkel, tidigare kvoteringsmotståndare. CDU och socialdemokraterna SPD har kommit överens om en lag som innebär 30 procent kvinnor i tyska bolagsstyrelser från 2016.
 
Något måste göras, tycker många, och det är en välbefogad synpunkt då inget händer på den frivilliga vägen. Problemet är att den "enkla vägen", kvotering, snarare kan motverka sitt syfte för de kvinnor som blir inkvoterade. Den svåra men riktiga vägen vore att analysera vid vilken tidpunkt i livet som jämställdheten brister för kvalificerade personer som behövs i näringslivet. Det är inte i ansökningen till högskolan eller doktorandutbildningar, inte heller när man får sitt första jobb som exempelvis ingenjör eller ekonom.
 
Det är i 30-40-årsåldern, under familjebildningen, som kvinnor och män går olika vägar, till exempel gällande uttag av föräldraledighet, vab, deltidsarbete och ansvar för hemmet (och kanske för åldrande föräldrar). För kvinnorna innebär dessa (för männen) högproduktiva år att utsikterna för poster i företagens ledningsgrupper, vd-jobb och slutligen styrelseposter minskar drastiskt.
 
Någon enkel lösning finns som sagt inte, men man måste börja i rätt ände och insatserna måste sättas in tidigt.
Johan Rudström

En delseger mot Zwarte Piet

Droppen kan uppenbarligen urholka stenen. En liten delseger har den nu i alla fall skördat, kritiken mot det nederländska adventsfirandet med Sinterklaas och hans svarte slav Zwarte Piet, som jag skrev om på ledarsidan fredagens UNT (21/11).

Ledaren föranleddes bland annat av den kritik som Afrosvenskarnas riksförbund riktat mot Nederländernas ambassad för planerna på att låta "tomten" Sinterklaas (S:t Nicolaus) anlöpa Skeppsbron tillsammans med sin "hjälpreda" Zwarte Piet, en minstrel-figur med black-face, tjocka läppar och afrokrullperuk. I går stod det klart att ambassaden inte kommer att låta Zwarte Piet paradera på Stockholms gator.

Zwarte Piet kommer att delta i festen inne på ambassadens holländska klubb. Dock kommer han att "se lite annorlunda ut, kanske ha en annan färg i ansiktet", meddelar ambassaden - man tycker sig höra en trött suck mellan raderna.

Varför inte bara ta och plocka bort denna gräsliga reminiscens från den holländska kolonialtiden helt och hållet? Vi talar om barnkalas på 2000-talet.

Maria Ripenberg

 

Vilka jobb har man ingen chans att få?

Arbetsförmedlingen (AF) ska stoppa "meningslöst jobbsökande". Nye generaldirektören Anders Sjöberg säger till DN (24/11) att myndigheten gått för långt i sin strävan att den arbetslöse ska söka, söka, söka på allt som rör sig på arbetsmarknaden. Det skapar många oönskade effekter, som till exempel högar med ansökningar från okvalificerade personer hos den arbetsgivare som vänder sig till AF. Alltså ska man inte tvingas söka jobb man "inte har någon chans att få".
 
Frågan är bara var gränsen går. Under alliansregeringen har direktivet varit att söka brett, arbetslinjen har inneburit en princip att "vända på varje sten" för att hitta jobb. Sedan är det förstås upp till varje förmedlare (och den sökande) att göra en rimlighetsbedömning. Söka för sökandets skull har ingen glädje av, förutom myndigheten som uppfyller kraven. Den sökande blir mer nedslagen när resultaten uteblir och, som sagt, arbetsgivaren överhopas med ansökningar.
 
Rent konkret har Sjöberg tagit bort regeln att varje arbetsförmedlare i varje möte med en arbetslös ska överlämna något jobbförslag. Det kan vara klokt, men risken är förstås att man i stället går för långt åt andra hållet. Detta var ju problemet tidigare, att vissa som står långt från arbetsmarknaden helt tappade vanan att söka jobb. Det är en fin balansgång att gå för generaldirektören och ett stort ansvar vilar nu på hans arbetsförmedlare.
Johan Rudström

redaktionella bloggar

Övriga sportbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Externa Kultur & Nöjesbloggar (omfattas inte av UNT:s utgivaransvar)

Fler bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se - bloggar

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se