• tisdag 22 juli 2014
Vad är det för läkare som praktiserar i Up... Fotbollsbloggen Fotbollsbloggen
Vädersponsor:

Ledarloggen

Ledarloggen

Sunt av Sundhage

Under en fotbollsturnering i Skåne beskylldes nyligen två kortklippta, elvaåriga tjejer för att vara killar. Tränare från två av motståndarlagen ifrågasatte flickornas kön och tjejerna utsattes även för verbala påhopp.

Under gårdagen rasade Pia Sundhage över situationen och sade, bland annat: “Jag lider med tjejerna och är heligt förbannad över att detta kan förekomma 2014.”

Sundhages reaktion är sund. Den uppkomna situationen visar tydligt på vår besatthet av att kategorisera och bestämma enligt kön. Inom sportvärlden sanktioneras detta genom den ständiga uppdelningen i dam- och herridrott. Det finns visserligen en logik i detta, i och med att olikartade biologiska förutsättningar gör att män – generellt sätt – utvecklar större muskelmassa. Men gränserna är alltid flytande, och verkligheten matchar långt ifrån alltid våra invanda föreställningar. Det är bara för sportvärlden att acceptera.

Att hetsa mot elvaåriga tjejer för deras ”pojkaktiga” utseende tyder på oerhört dåligt omdöme. Vuxenvärlden borde ha kommit längre och vara betydligt mer sofistikerad än så.   

 

Lucas Hermans

Genusglasögon på, tack

”Kan du inte hitta begåvade kvinnor i en union med 500 miljoner, bör du besöka en optiker.” Så kommenterade EU-kommissionens vice ordförande Neelie Croes det faktum att den nya kommissionen ser ut att bestå av en kvinna och 27 män.

Mansdominansen är givetvis oacceptabel. Men att som Feministiskt initiativ förespråka kvotering är i princip värdelöst eftersom varje medlemsland utser sin egen kommissionär. Antingen är den progressiva viljan hos medlemsstaterna så låg att de inte anser en kvinna vara lämplig på posten, eller så fanns det ingen kvinna kompetent nog för uppdraget. Det senare är en uppenbar lögn, det förra tragiskt.

EU-kommissionärerna ska representera sina medlemsländer. Befolkningen i dessa består till hälften av kvinnor. Då är det inte rimligt att kommissionen nästan enbart består av män. Förhoppningsvis kan den nyvalde kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker ta på sig genusglasögonen när han förhandlar med statschefer och premiärministrar.


Karin Pihl

Sparka boll

Herr-VM i fotboll är nu över. I en signerad text inför turneringen (och som i sin helhet finns att läsa här) skrev jag följande: ”Nu ska det avgöras. Vilken stat har fostrat de (på fotbollsplanen) mest kompetenta, effektiva och framgångsrika männen? Vem kommer slutligen att stå som segrare?” Svaret blev alltså Tyskland.

Att nationalstatens föreställda gemenskap verkligen ligger nära människors hjärtan blir uppenbart i VM-sammanhang. Medan det förlorande lagets fans sörjde bestod den tyska pressens förstasidor i dag av versaler och euforiska utrop. ”JAAAAAAAAAAA, VI ÄR VÄRLDSMÄSTARE” skrev exempelvis Bild Zeitung, enligt SvD, och fortsatte: "Den fjärde titeln, den fjärde stjärnan. Tyskland bugar inför Jogis pojkar." Tyskland – ett av Europas största och mest diversifierade länder, där ett enda känsloläge plötsligt förväntas omfatta alla: Tacksamheten inför den storartade bedriften. Samtidigt i Sverige skickade TT ut en artikel om hur man kan agera för att undvika ”VM-abstinens”. Jisses.

Läge att påminna om att fotboll bara är fotboll? Ett spel, en lek, underhållning.

 

Lucas Hermans

Enade mot våldets framfart

Den extremistiska terrorgruppen Isis, Islamiska staten i Irak och Levanten, fortsätter att skörda offer och sätta skräck i den irakiska befolkningen.  Kristna och muslimer som inte ställer upp på Isis absurda definition av islam torteras och mördas. Tidigare i veckan kom uppgifter om att extremisterna korsfäst flera civila.

Motivet Isis drivs av är att skapa ett 2000-talets kalifat. För att lyckas med detta använder de sig av de mest fruktansvärda metoder. Barn rövas bort, människor tvingas till konvertering och avrättas. Kvinnor tvingas underkasta sig medeltida värderingar. Iraks måttligt populäre premiärminister, Nuri al-Maliki, har knappast kontroll över det som sker.

Omvärlden måste enat fördöma Isis terror mot Iraks befolkning. Mänskliga rättigheter är något som aldrig kan kompromissas bort. Ändå finns röster som tolererar Isis framfart. Under rubriken ”Låt Isis få sitt kalifat” (6/7) förordar Skånska Dagbladets politiska chefredaktör, Lars J Eriksson, att västvärlden inte bara ska ignorera det som sker – utan också stötta Isis i sin uppbyggnad av en teokratisk diktatur! Enligt Eriksson skulle då de som vill kunna flytta till kalifatet, medan de mer liberalt sinnade bosätter sig någon annanstans. Vi i västvärlden kan då andas ut och låta dem hållas, går resonemanget.

Om det hade varit första april hade det antagligen rört sig om ett osmakligt aprilskämt. Men artikeln är inget skämt – det handlar om rejält svajiga värderingar. Tror Eriksson på allvar att terroristerna i Isis kommer att fråga Syriens och Iraks befolkning huruvida de vill leva förtryckta eller inte? Uppfattningen att det är lika bra att ”muslimerna får hålla på med sitt” för att ge oss i väst bättre nattsömn är direkt motbjudande. Som om majoriteten av Mellanösterns muslimer skulle förorda ett sådant styrelseskick.

Respekt för mänskliga rättigheter och strävan efter fred är universell. Iraks befolkning förtjänar det internationella samfundets samlade stöd i kampen mot galningarna i Isis.


Karin Pihl

Vildsvinen måste upp på bordet

Vildsvinen vandrade in i Sverige efter den senaste istiden – precis som människan – och är således en ”naturlig” del av vår fauna. Tamsvinen tros för övrigt härstamma från infångade vildsvin – tamgrisarna såg faktiskt ut som små vildsvin ända till 1800-talet.

Men i början av 1700-talet var vildsvinet en utrotad art i Sverige, och ett försök att åter plantera in vilda grisar på Öland väckte sådant raseri hos bönderna att ett riksdagsbeslut togs för att förbjuda vildsvin på ön. Det säger en del om vilka känslor de vilda grisarna väckte hos allmogen.

Nå, på 1870-talet kunde friherre Oscar Dickson ändå inte låta bli att åter låta vildsvin böka i den svenska myllan – dock inhägnade på hans gods i Sörmland. Naturligtvis tog det inte så lång tid decennier innan det fanns ett antal svin även utanför hägnen.

Av en dunkel anledning beslutade Sveriges riksdag 1987 att vildsvinen, som nu alltså var vilda igen, skulle betraktas som en del av den svenska faunan. Hur stor roll spelade egentligen den starka svenska jägarlobbyn för att riksdagen plötsligt rev upp ett bara sju år gammalt beslut om att djuren var oönskade i Sverige?

I dag tror man att vildsvinen är så många som runt 300 000. De är smarta, tuffa, farliga och således svårjagade. Vanliga jakthundar drar sig för närmare bekantskap i skogen. Skadorna på mark samt antalet vildsvinsrelaterade trafikolyckor ökar hela tiden i proportion med antalet djur. Hur tänkte riksdagen egentligen?

Situationen är redan ohållbar. Och eftersom det ständiga matandet av vildsvin på jaktmarkerna uppenbarligen inte lett till att djuren minskat i antal genom jakt, så måste något radikalt göras. Då menar jag inte att man ska starta krig mot vildsvinen med automatvapen, mörkersikte och dumdumkulor, som en hemvärnsmajor föreslagit. Men skjuta fler borde man naturligtvis göra.

För om man nu lyckades utrota vildsvinen på 1600-talet – varför skulle det vara stört omöjligt att begränsa artens spridning på 2000-talet?

Man kan börja med att dra ned på matandet, som Expressens ledare föreslår. Samt kanske ersätta en del av utbudet i köttdiskarna – kött av plågade, medicinerade lågprisgrisar – med delar från bökande och förhoppningsvis, under sin vilda levnad, något lyckligare svin. Lyckas man inte begränsa antalet borde vildsvinen i alla fall hamna på ett alldeles särskilt bord - riksdagens.

Maria Ripenberg

redaktionella bloggar

Övriga sportbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Externa Kultur & Nöjesbloggar (omfattas inte av UNT:s utgivaransvar)

Fler bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se - bloggar

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se

senaste nytt unt.se