• onsdag 24 augusti 2016
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Uppsala Vimmel
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Svensk klassiker... Handbollsbloggen Handbollsbloggen
Vädersponsor:

Björn Hultén (Bojje)

Träning och hälsa

Vinnare av Uppsala Vimmel Awards som bästa träningsblogg 2014.

Björn gillar att röra på sig, helst utomhus. Paddla, fjällvandra, springa, simma, cykla och åka skidor, både utför och i längdspåret. Målsättningen för 2016 är att klara av Fjällräven Classic, 110 km mellan Nikkaluokta och Abisko, samt Ultravasan, 90 km mellan Sälen och Mora. När han inte tränar eller skriver om motionsidrott arrangerar han också resor och kollar på innebandy. 


  

TILLBAKA TILL UNT.SE/SPORT

Så gick Ultravasan - tips och tricks

När jag anmälde mig till Ultravasan den 15:e maj var det ett experiment. Kan jag lära mig att springa 90 kilometer på tre månader, är det träningsmässigt möjligt? Med facit konstaterar jag att det var på marginalen. Dessutom var det inte jättesmart att köra Fjällräven Classic, 200 km på 14 dagar är mycket för kroppen. 

Den 16:e maj körde jag mitt första pass med Ultravasan i skallen. Sprang 20 kilometer i 7.30 tempo. I den farten kändes det som att jag kunde springa ”hur långt som helst”. Ja, en riktigt skön känsla.

Efter några veckor sprang jag Ekeby halvmara (terräng) i det tänkta ultratempot, eller åtminstone nästan. Gick i mål på 2.35. Då kändes det som att jag skulle kunna springa distansen igen. Vilket var tanken med att jag startade. Efter loppet insåg jag att att mitt tänkta upplägg fungerade. Jag hade hittat ett sätt att bygga vidare på.  

Det viktiga med rätt utrustning

Oavsett vilken typ av lopp jag ska genomföra så lämnar jag tid och eftertanke åt utrustning. Att lämna något åt slumpen är dumt. Det som känns bra efter 35 kilometer kan skava efter 70 km. Inför loppet testade jag därför många varianter i olika klimat. I det här fallet var valet av skor, shorts, strumpor och ett eventuellt vätskesystem det viktiga. 

Min bruttolista på utrustning: 

Skor: 

  • Inov8 Race Ultra. Terrängskor jag sprang med på Ekeby halvmara. Helt underbara i skogen! 
  • Hooka Challanger 2. En väldämpande sko på långpassen. För mig funkar den hyggligt i terräng också. 
  • Saucony Kinvara. En favorit på Lidingöloppet. Vinner på sin lätta vikt.
  • Altra Olympos. Hybriden mellan springa och vandra, en underbart bred sko med vridstyv Vibramsula. 

Shorts: 

  • Korta splitshorts från Craft. De åkte ur draften efter första riktiga långpasset. Skavet på insidan av låren var brutalt.   
  • Shorts med inbyggda tights från Northface. De här shortsen har bla sju praktiska fickor för prylar. 
  • Tunna tights från Nike. Min absoluta favorit, men ett stort minus att de inte har någon ficka.  

Strumpor: 

  • Inov8 Ultra. Korta strumpor med skilland på höger och vänster. Mycket sköna med inbyggt dämp under trampet. 
  • Skins höga kompressionsstrumpor med gradvis kompression. Hittade dem på rea för 225 kr. Väl värda den summan. 
  • XXL:s supertunna strumpor för 19 kronor paret. Funkar jättebra i värme, men inte för de längre passen då jag fick några blåsor. 

Vätska

  • Salomonryggsäck med vattenblåsa på 1,5 liter.
  • Salomonväst med flaskor och många ”gelfickor”. Mer snygg än bra är mitt omdöme. 
  • Diverse ”vanliga” vätskebälten. 
  • Dessutom testade jag att springa med en liten 250 mml flaska i handen.

Hur såg det då ut på matchdag den 20 augusti?

Skor

Valde Hoka Challanger. Vilket blev fel eftersom det regnade på den första, tekniska delen av banan. Jag borde ha sprungit i terrängskor. I Evertsberg (48 km) bytte jag till Altra Olympos. Det var rätt val för den avslutande halvan. De första fyra milen var mycket svårare än vad jag trodde. En viktig lärdom för framtiden.

Shorts

Valde de från Northface med inbyggda tights och sju fickor för gel och prylar. Efter 70 km fick jag skav i ”regionen”. De blev helt enkelt för varma. Tänkte inte heller på att smörja in vitala delar. Det kommer jag att göra nästa gång. Aboslut!  

Strumpor

Skins kompressionsstrumpor var perfekta. I halvtid bytte jag till Inov8. De gav mig skav på ett litet ställe under trampdynan, inser dock att det kan ha att göra med sulan i skorna. Generellt klarade jag fötterna väldigt bra, inga blånaglar eller blåsor. Vilket naturligtivs är ett toppenbetyg till både strumpor och skor.   

Vätska

Valde att springa med en liten 250 mml flaska i handen. Då depåerna kom var femte kilometer krävdes det ingen ryggsäck. Många jag träffade i spåret funderade på att kasta av sig säcken när de insåg hur tätt de fick sportdryck och vatten av Vasaloppsorganisationen. En liter vatten på ryggen väger ton efter 90 kilometer. De jag sprang med tittade avundsjukt på min lilla miniflaska. 

Själva loppet och det tänkta tempot

Tyvärr följde jag inte min tänkta plan. Sprang för fort då jag olyckligt hamnade som mittenvagn i ett skenande tåg över myrmarken på väg mot Mångsbodarna (24 km). Fick därför en svacka vid 30 km. Något som höll i sig i resterande 18 kilometer fram till kontrollen i Evertsberg.    

I Evertsberg gjorde jag ett avgörande val för resten av loppet då jag tog massage i 20 minuter. Därefter bytte jag till torra kläder och åt pannkakor. I utförslöpan ner mot Vasslan startade jag om. Plötsligt gick det att springa igen, om än lunkande och sakta. Tipset är att du tar tiden för massage om musklerna känns mer än lovligt slitna. Från Evertsberg är det ändå 42 km, en mara, fram till målet i Mora. Tiden för massage har du igen. 

En nyckel för oss motionärer är att gå i backarna. När de kända Lundbäcksbackarna kom på ca 60 km tillämpade jag det rådet. Det visade sig avgörande för att jag skulle klara mitt eget tidsmål på ”åtminstone under 13 timmar”.

Du är i mål efter två tredjedelar

Från Hökberg in mot mål gick det relativt enkelt. Visst hade jag ont både här och där, men känslan var enorm; jag kommer att klara Ultravasan! I Hökberg har du 29 kilometer kvar till mål. I sammanhanget har du sprungit två tredjedelar. Det börjar dofta Mora och målgång. Åtminstone tycker skallen det. 

I det lättaste partiet av banan, från Eldris in mot Mora ökade jag tempot och joggade i mål på 12.56. De totala depåstoppen blev 70 minuter. Något jag kan kapa när jag springer loppet igen 2017. För det ska jag göra, trots en hel del nybörjarmisstag fick jag mersmak. Det här var en läcker upplevelse och nästa år är målet under 12 timmar. 

Göran, min fantastiska serviceman

Hade förmånen att ha en egen serviceman utefter banan, min kompis Göran Rengärde från Mora. Som tidigare topp 300-åkare i Vasaloppet kan han banan utifrån och in. Göran var perfekt i sin langning och i sitt pepptalk. Utan honom hade loppet varit oerhört mycket svårare. Göran, du är värd ditt eget guld för insatsen i spåret, för den var fantastisk! På bilden ser du Göran, Nina och Rex vid sitt fina hus i Vattnäs, strax utanför Mora. Där fick jag en perfekt uppladdning. 

Jag slutar där jag börjar i min loppsummering. Tre månaders förberedelse var på marginalen. Nästa gång ska jag göra saker och ting lite annorlunda. Kompisen Mats sprang tex 300 mil innan loppet, det är nog den nivån man bör eftersträva i träningsflit. Dessutom bör man komma upp i distanser på 60 km under några av rundorna. Det gjorde inte jag. Att vara ute på några fyratimmarspass var för klent.  

Nästa lopp för mig är Lidingöloppet, för första gången blir det ingen utmaning. Skönt att man redan är förberedd inför den roliga dagen på vackra Lidingö. Den 24:e september är det dags. 

Keep on, keep moving.

 

Dan före Ultravasa dan

Två dagar kvar till nio mil terränglöpning. Nu längtar jag till start, lite som julafton när man var liten. Det stora som ska hända, belöningen man ska få. Fast den liknelsen är kanske inte riktigt relevant.

I vilket fall känner jag mig i toppform, dessutom är jag inte förkyld eller har något annat fysiskt stopp i kropp. Har sprungit två pass sedan i söndags. Då jag är van att "röra på mig" varje dag känns den här smarta, påtvingade vilan konstig. Fast dygnen går ganska snabbt med jobb, mat och OS i tv soffa.

En skön grej med Ultravasan är att man springer över spångar. Fast när jag sa det högt blev jag rättad: Det heter SPÄNGER! Nja, kollade upp det och båda uttrycken funkar. Skit samma, poängen är att det är mycket spänger på Ultravasan. Spänger är skönt att springa på, det vet jag sedan Fjällräven Classic.

Kom i samtal med Mats Bonnedahl, rutinerad långlöpare som har genomfört de två tidigare loppen. Av Mats fick jag många bra tips. Bland annat att det redan i Mångsbodarna (runt 22k) serveras pannkakor med sylt och grädde. Perfekt, då är frukosten fixad. I Mångsbodarna lär jag vara runt 07.30.

Ett annat tips är att den första halvan är svårare än den andra. Avgänsaren är Evertsberg, när jag kommer dit har jag sprungit ca 47 km. I Evertsberg kan man ha en "droppbag" där man förvarar reservskor, strumpor, linne, energi osv. Vilket medför att jag också kan starta om loppet där om det går tungt.

Var på Radio Uppland häromdagen och snackade om att flytta gränser, fick frågan om hur jag ska springa på lördag. Taktiken har varit klar sedan jag bestämde mig i mitten av maj: Min löpning ska utgå från hur kroppen känns, samt att jag ska starta i ett lugnt tempo. Det upplägget körde jag på Fjällräven med bra resultat. Tidsmässigt lär det ta mellan 10-13 timmar, borde göra i alla fall. 

Åker till Mora i morgonförmiddag. Nu invigning av IFU-arena.

Heja Uppsala!    

Hantera hösten

Meteorologen snackar om hårda vindar och lågtryck. Ja, nog känns det som att hösten är här, att min favorit bland årstiderna åtminstone nosar på sommardörren.

Fram till mars 2017 har jag tre sköna lopp i kalendern, något att hänga upp fritiden på:

  • Ultravasan 
  • Lidingöloppet
  • Vasaloppet 

Nu hoppas jag att hösten blir så där lagom krispig och vacker som jag  dagdrömt om. Dessutom vill jag ha bra väder när vi genomför löpmomentet i ICA-klassikern. På tal om det projektet. Vår sim-kickoff på Fyrishov lockade nästan 30 personer. Oerhört kul att så många vill lära sig crawla. 

Kör, bara kör!  

Snart dags för Ultravasan

För mig var Fjällräven Classic ett genrep inför Ultravasan den 20:e augusti. Så här efter loppet känns det mycket bra och jag ser fram mot utmaningen i Dalarna. 

Lite mer uppdelat sprang jag 48k på fredag och 64k på lördag. Båda dagarna vägde ryggsäcken 9kg. Variabeln "att springa med tung ryggsäck" ska inte underskattas. Som du förstår gör det en del för muskeltrötthet, fart och löpsteg. Fast nu fick jag en rejäl återkoppling på sommarens träning, att jag förberett mig på rätt sätt. Så här har jag tränat: 

  • Lugna, långa pass på 3-4 timmar i 7.30 tempo.   
  • Hårda intervaller (fyrhundringar). 
  • Backträning. Både springa och gå uppför.   

Fast oavsett allt ovan är nyckeln att man ska lära sig springa sakta. Vet att "många" upplever 7.30 tempo som att de går. Fast ändå, inför långa lopp måste du hitta din idealfart, din nivå där du kan springa "hur länge som helst".

I träningen handlar det dessutom mer hur länge du är ute, än hastighet. Att du under de långa passen stärker leder och muskler. Faktum är att du kan lämna klockan hemma och springa på känsla. Åtminstone i början av din förberedelse.

Om inte loppet går på asfalt ska du undvika det underlaget. Ut i skog och mark och spring terräng så mycket du kan. Rötter, stenar och varierat underlag gör att du stärker kroppen ännu mer än vad du gör på plan asfalt. 

Kör hårt! 

Fjällräven Classic - en upplevelse för alla

På bussen till starten träffade jag störtsköna Stefan Tingsén från Göteborg. Stefan hade genomfört loppet en gång tidigare och fått mersmak. 

Han berättade om hur han kämpade för att komma i form, hur han som 53 åring insett det viktiga med att sköta om sig själv. För honom var Fjällräven Classic den perfekta kombinationen av frisk luft, ett spännande äventyr och motion. Vilket jag naturligtvis bekräftar. 

Få aktiviter ger så mycket till alla sinnen och fysiken som att Fjällvandra. Stefan tidsplan omfattade en hel vecka, varav minst fem dagar på leden. Han skulle njuta fullt ut, prata med folk och ladda batteriet innan en hård jobbhöst som elektriker. 

Stefan är urtypen för hen som jag tycker borde göra Fjällräven Classic. För det är är ett lopp, ett äventyr i princip alla klarar av att genomföra. Självklart med lite förberedelse. Rekommendationen är även att du gör det här tillsammans med någon när och kär, eller ett kompisgäng som behöver komma i form. Att genomföra det här som gruppaktivitet är häftigt. 

Tummen upp för Stefan och alla andra genomförare med stort stora fjällhjärtan och rätt insikt. 

 

Favoritlopp: Stockholm Triathlon och Tjurruset. Trevligaste utomhusaktivitet: Fjällvandra eller paddla på spegelblankt vatten. Samlar på: Diverse träningsgrejor och outdoorprylar. Bästa egenskap: Envis. Sämsta egenskap: Alldeles för envis Träningsförebild: Medelmotionären. Knäpp kuriosa: Varit på toppen av Kebnekaise 9 gånger. 


Favoritcitat: "Just do it". Gillar det enkla i den frasen. 

redaktionella bloggar

Externa sportbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Header Torget

Externa Kultur & Nöjesbloggar (omfattas inte av UNT:s utgivaransvar)

Fler bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se - bloggar

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se