Ekholm klar - Uppsala börjar se riktigt in... Fotbollsbloggen Fotbollsbloggen
Vädersponsor:

Björn Bergman

Centrumbloggen

Björn Bergman bloggar om sin stadsdel centrum.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Nytt år, nystart, nya tider

Soffan Så, då var det gjort. 2017 kommer väl inte att komma i min egen historiebok. Visst Trump, metoo, is föll osv men för mig var det nog "same same but different". kan inte ens komma på något att berätta om som gjorde 2017 unik. inget faktiskt. Är det bra eller dålig? ja, det kan man ju fundera på. Man förväntar sig att det ska hända saker men om det händer oväntade saker så är dom väl oftast negativa. Inte fan vinner man på lotto, inte skrapar man fram någon storvinst. Nej, man ska nog vara nöjd med att man har det rätt bra och sen  hoppas att det håller i sig. Att familjen får vara frisk och att man själv inte blir senil för tidigt.. jaja, ibland känns det väl som man redan blivit det. Vad åt vi till middag förra nyåret? inte en djävla aning... kan ju i och för sig bero på att 2016 avslutades på samma sätt som 2017 inleddes; rätt stor mängd alkohol. Kan man ha roligt utan sprit? möjligtvis men varför chansa. 

nåja. nästa år blir nog bra, ett år närmare pensionen om nu inte regering och riksdag hittar på något. Känns som dom tar efter SJ, man kommer aldrig fram är väl nåt växelfel. När man blir 65 är det väl 67 och när man ser blir 67 så har man väl höjt till 69 osv.. 

Spelar Thåström ( han är lika gammal som mig.. kan man inte tro.. jag vill också vara rockstjärna.. om vi någonsin har behövt ett mirakel så kan det få komma nu...) tar mig en gt på ginet med det fantastiska namnet "God save the Gin", om man ser en sån flaska i butiken hur kan man då INTE köpa den? man är en svag människa.

Sen, apropå ingenting (som det heter när man vill säga något) imorgon drar jag igång min pankisblogg ( nej inte pankro) goldenyears.nu. meningslöst bloggand och förhoppningsvis tips för oss lite äldre.. typ vilket inkontinentskydd är bäst... sånt alltså... 

Bönor

Köksbordet Lyssnar ofta på Upplandsradion på mornarna. Väldigt bra. Igår lagade dom mat och då började jag reta upp mig igen… som ni säkert har märkt så behövs det inte så mycket för att jag ska bli uppretad…

Nu ska vi inte laga kött utan vegetariskt. Det kan jag ta även om alla som inte äter kött är vegetarianer. Själv har jag inte ätit kött på snart trettiotre år men är för den skulle inte vegetarian.

Men sen kom det vanliga. ” Vi har här ett bra substitut för köttfärs”.  Samma sak jämnt. Varför är köttätande det normala och allt annat undantag. Varför ska man hitta saker som smakar som kött men inte är kött? Helt meningslöst. Råvaror kan väl klara sig själva annars är det väl bara att hälla grillkrydda på allt, ställa fram en bild på en ko på bordet och råma lite själv. Mu ( har iofs aldrig hört en ko säga mu men men. Är det inte märkligt att djur anses låta olika på olika språk?).
I detta fallet var det bönor som man skulle laga till så det smakade köttfärs. Blev säkert bra men jag tycker synd om bönan som måste göra sig till för att bli omtyckt.

Låt bönan leva!!!

The Who; Substitut

Vad händer på en onsdag?

Köksbordet Man har nyss kommit igång och sen är det dags att fundera på helgen. Onsdag är det den bästa dagen på hela veckan? Klart det inte är, sent fredag eftermiddag är naturligtvis bäst men sen kommer nog onsdag. Man har fortfarande tid att göra allt man föresatt sig att göra under veckan men man ser redan ljuset i tunneln. 

Kallt idag. Minus 8 grader. skulle det verkligen vara så? tittar i UNT... ja, jag har fortfarande papperstidning på morgonen, tror jag skulle få förstoppning om jag inte fick ta med mig en morgontidning på toaletten det första jag gör. Märkligt vilken rutinmänniska man är. Gå upp, sätta på kaffe, ge katten mat, hämta tidningen, gå på toa, slå på TV Nyhetsmorgon, dricka kaffe, duscha, se sju nyheterna och sen åka iväg till jobbet ( när jag inte jobbar hemifrån som idag, då är sista steget tyvärr att äta något, vad som helst... idag scrambled eggs, försöker gå ner i vikt). 
Känns som det är ett livstidsprojekt att gå ner i vikt eller hålla vikten. Gå ner gör jag hundra dagar per år, håller vikten en dag och sen går jag upp tvåhundrasextiofyra dagar... Innebär att jag har en vettig vikt ( smal var ju att ta i..... ) en dag per år, personligen tycker jag att det är bättre än ingen dag. 

Gick precis förbi TV.n, den står på utan ljud man behöver sällskap, och då visar dom " så gör man den perfekta semlan". Hur går det ihop med andra reportage typ " så blir du av med julkilona"? Finns uppenbart ingen samordning. 

Jobba jobba

Uppsala/ Kista För oss som fortfarande jobbar känns den här dagen som den värsta på hela året. Nästan ett helt år kvar till nästa långhelg. För mig är det fyra år kvar... vilket väl är ungefär 800 dagar. 6400 timmar... dom går fort, redan gått över två timmar idag. Lite trist att man ska tänka så, egentligen borde man längta till måndagarna och inte till helgen. Måste betyda att man gör roligare saker på sin fritid än vad man gör när man arbetar, arbetet blir då bara ett medel för att kunna göra saker när man är ledig.  

Undrar vad det är man gör på fritiden som man skulle vilja ha som jobb? Laga mat blir säkert skittråkigt om man måste göra det fyrtio timmar i veckan. Golfa kan väl också bli trist i längden. Läsa skulle kunna vara något men det går väl knappast att leva på att skriva recensioner. Titta professionellt på tv? Skulle inte tro det. Umgås med barnbarn.. kanske skulle starta dagis.. nja.. .kommer helt enkelt inte på vad det är man skulle vilja göra 40-60 timmar i veckan resten av livet. Någon som har nåt bra förslag? 

Nej, man får nog jobba klart på det man gör så länge dom vill ha en och sen får man väl se. Ofta är det lättare att förändra något, typ jobbet, om man måste, lätt att bli bekväm och gå på i samma gamla banor, tryggt och säkert. 

Så, årets första dag och det är dags att göra något.. själv har jag bestämt mig för att gå ner i vikt.. igen och igen och igen... 100 dagar 10 % tillsammans med 15 fb-vänner. Fokus på kost och träning. Bort med snacks, godis, öl, bröd, creme fraiche ( vad gjorde man egentligen innan creme fraichen kom? bottenredningar med mjöl); kanske nåt annat med men det får räcka. Skippa vin? skulle inte tro det.

 

Överlevt ett år till

Uppsala Vad är det man firar?

Vad firar man egentligen när man fyller år? ja, jag fyller idag.. samma dag varje år, rätt trist det med.. kunde vara som ramadan att det flyttades några veckor varje år men nejdå, strax efter jul ska man fylla år. Enda fördelen är väl att folk, familjen alltså, kan köpa presenter på mellandagsrean, fast det har nog aldrig hänt. Vem kan köpa kläder till mig? Rätt irriterande när det visar sig att man är tjockare än vad man ser ut som.. eller också är det bra. Svårt att säga.

Hur som helst. Själv firar jag att jag har överlevt ytterligare ett år inte att jag har någon sorts bemärkelsedag. Det är som att springa en maraton, inte stannar man väl efter trettio kilometer och firar med en skumpa? Nej, man väntar tills man kommer i mål och personligen så hoppas jag att det är långt kvar på mitt livs maraton.

”Har du bott hela livet i Uppsala?”
”Nej, inte än” brukar jag svara.

Så, startar dagen med en mycket uppskattad present. Jackie Sjödins Gula Grodan. Strålande. Passar som en smäck ( märkligt uttryck). Tänker fortsätta dagen med ett besök på Stockholms Stadsteater; ”My fair lady” med bla Uggla.

Brist på folk?

Uppsala Förstår att det är svårt att få folk till vissa jobb. Ibland får man väl acceptera att alla yrkesarbetande inte helt och fullt är lämpliga för sitt jobb. Speciellt svårt verkar det vara att få busschaufförer ( heter det så fortfarande, kanske kollektivfordonsframförareingenjör eller nåt sånt).

Två gånger denna vecka har jag inklusive ett antal fotgängare nästan blivit nedmejade av tunnelseende busschaufförer som först inte respekterar högerregeln sen inte inser att när det är grönt för fotgängare så kan man inte tränga sig före. Senaste det hände var i morse. Lämnar av frun på Bäversgränd för att sen svänga höger på Kungsgatan. Blir grönt varvid en buss i full fart tränger sig före och nästan kör på fotgängarna som är på väg över. Fortsätter sen i hög fart för att svänga in på bussparkeringen. Han skulle väl antagligen hem, det kan man ju förstå, efter en hård dag på Upplands landsvägar. Körde säkert efter devisen " störst kör först", inte mycket som är större än en ledbuss. 

Riktigt irriterande med både buss och vanliga förare som beter sig som om dom inte syns bara för att dom sitter i ett fordon. Folk beter sig inte på det viset i "privatlivet" som man gör när man kör bil. Vanligt folkvett försvinner tydligen när man sitter skyddad bakom en ratt. 

 

Björn Bergman

Ålder: 58 år

Bor: Centrums utkant

Arbetar: Med affärssystemförsäljning.

Familj: Två utflugna barn, en bonusdotter, fru, katt och marsvin.

Gillar: Utsikten över Fyrisån, Saluhallen och Domkyrkan.

Gillar inte: Förljugna människor utan humor och självdistans.

Gör om tio år: Sitter på min balkong, ser ut över stan, dricker ett glas gott rödvin och läser igenom 10 års stadsdelsbloggande.

Bäst med min stadsdel: De ständigt närvarande historiska byggnaderna.

Saknar i min stadsdel: Ingenting, kanske en tunnelbana.

redaktionella bloggar

Externa sportbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Externa Kultur & Nöjesbloggar (omfattas inte av UNT:s utgivaransvar)

Fler bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se - bloggar

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se