• fredag 31 oktober 2014
Superettan. Arneng-epoken är över – vem ta... Fotbollsbloggen Fotbollsbloggen
Vädersponsor:

Johan Jakobsson

Hårdrock

Johan Jakobsson bloggar om hårdrock och dess många genrer i form av konsertrecensioner, skivtips och intervjuer.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar



Följ min blogg med Bloglovin

Döden

 

Läser om fotbollsspelaren Klas Ingesson som vann svenska folkets hjärtan under fotbolls-VM 1994 men idag förlorade kampen mot cancern.

Det får mig att tänka på alla sportjournalister som har suttit hela dagen och försökt hitta orden. De där fina, varma, hyllanden orden som används för att beskriva någon som just har avlidit men som för den som skriver dem oftast känns klyschiga, futtiga och otillräckliga. Ord som skrivs inte bara under tidspress utan kanske också under chock och början av ett eget sorgearbete.  Kanske är de precis som jag uppväxta med den där tysta, kämpande mittfältaren och nu har en del av deras barndom ryckts ifrån dem. Visst, det var kanske inte så många som var Klas Ingesson när det spelades boll på skolgården men ändå. Kanske har de under åren haft en professionell relation som i vissa fall gränsat till vänskap. 

Varför sitter jag då här och skriver om fotboll när det borde handla om hårdrock? Jo, för att den här dagen har påminnt mig om det sämsta med det här jobbet. Hyllningarna till de som nyss har lämnat oss. Jag har själv gjort det flera gånger och när det handlar om en person som berört en och påverkat ens liv då är det fruktansvärt jobbigt. Men det kan samtidigt vara oerhört terapeutiskt. Naturligtvis finns det de som har det mycket värre som familj, släkt och vänner och det vore förmätet av mig att påstå något annat. Å andra sidan kan sorgen efter en bortgången idol (i brist på bättre uttryck) slå rejält hårt vilket är lite lustigt, även om man aldrig kände personen bildar musiken ett band som kan bli väldigt starkt.    

Men först och främst fick det mig att inse att våra hjältar inte blir yngre och jag kommer att få skriva många minnesord framöver om människor som betytt enormt mycket för mig. Det går naturligtvis inte att gå och gruva sig för det eftersom man aldrig vet när det händer. 

Klas Ingesson blev 46 år. 

Uppsala län mest metal i landet?

 

I fredags släpptes biljetterna till Close-Up båten som avseglar från Stockholm den 5:e mars. Klara band är:

Black Label Society

The Kristet Utseende

The Crown

Skitarg

Thundermother 

Dessutom tillkommer två band senare. 

Nu meddelar Close_up att Uppsala län kommer att representeras av minst 102 hårdrocksfans i organiserad form. Uppsalaprofilen Artin Ghookassi har bokat upp inte mindre än 52 hyttplatser!

Men det slutar inte där, Christer Brunn har å Öregrunds hårdrocksklubb och Skärplinge Hårdrocksklubbs vägnar bokat upp 50 hyttplatser och räkna med att detta gäng både kommer att synas och höras.

Detta var dessutom bara den första dagen.

Naturligtvis kommer det ansluta en hel del annat folk från Uppsala med omnejd. Undertecknad är en av dem. 


Första banden till Getaway Rock Festival 2015 klara

 

Under året har FKP Scorpio som bland annat anordnar Getaway Rock Festival i Gävle fått kritik för att de varit sent ute med bokningarna. Tydligen har de lyssnat och tagit åt sig av kritiken för nu är de nio första akterna till nästa års festival klara. Det är ett släpp med både bredd och en viss kvalitet. Personligen är jag gladast över Accept och Rob Zombie. Hela listan ser ut så här: 

Rob Zombie
Accept
Einstürzende Neubauten
Hammerfall
Anaal Nathrakh
Dark Funeral
Graveyard
Transport League
Sepultura 


Intervju med Doro Pesch


Nu är det sent om sider dags för ännu en av de intervjuer jag gjorde på Getaway Rock Festival i somras.  Min tredje intervju med metaldrottningen Doro Pesch blev dock i kortaste laget då bandet var i färd med att packa turnébussen och ge sig av mot nästa festival . Men jag är glad att hon tog sig tid.

Jag lyssnade på låten ”Fight by your side” (från albumet Fight, 2002) när jag satt på tåget hit idag. Det slog mig hur relevant texten fortfarande är än idag.

– Absolut, det är tuffa tider. Kanske tuffare än någonsin. När jag skrev den tänkte jag ”Det här är slutet för mänskligheten” och än idag ser vi kampen och striderna jorden runt.

Tror du att dagens svårigheter kommer att påverka dig när du skriver låtar till nästa platta?

– Förmodligen, den blir kanske mer politisk, mer ställningstagande. Det är kanske inte rätt tid att skriva en partyskiva. Men samtidigt vill jag att den ska utstråla något positivt som ger folk positiv energi att hantera stressen och pressen av att leva i vårt moderna samhälle. Det är överväldigande, omtumlande tider. Därför är det viktigt att ta upp svåra ämnen men det får inte bli en skiva som gör lyssnaren deprimerad.  Det är viktigt för mig att sprida positiva vibbar, ibland är det svårt när man ser på nyheterna till exempel. Men jag gör mitt bästa och tänker fortsätta med det.

Har du börjat skriva material till en ny skiva, (den senaste ”Raise your fist” kom 2012)

– Det finns några idéer men det ligger i framtiden fortfarande. Till att börja med vill jag göra klart 30-årsjubileums DVD:n som vi filmat under den här turnén. Vi började på Wacken förra året med en stor show som också var startskottet för 30-årsjubileumsturnén. Sedan gjorde vi två kvällar i staden jag kommer från Düsseldorf. En kväll med orkester och en metalkväll och en massa gäster båda kvällarna. Vi har varit i Sydamerika så det blir antagligen lite från Brasilien och sedan vill jag använda materialet från höstens spelning i New York som är min hemstad nu. Vi spelade in lite här i Gävle idag, eller ja, arrangören filmade men ska ge oss materialet. Så förhoppningsvis blir det lite från Sverige också. Vi har så mycket material som jag måste gå igenom vilket kommer att ta sin tid.  Men jag hoppas att den kommer ut någon gång tidigt 2015?

Men det är klart att vi vill ha med Sverige, vi har alltid blivit väl mottagna här och ni är så snälla. Plus att arrangörerna alltid är toppen i Sverige. Men fansen ni älskar metal precis som vi.  

På tal om Wacken så var du där i år också.

Ja, jag var där för att fira deras 20-årsjubileum. Jag körde ”All we are” med ett band på själva öppningsceremonin. Sedan bjöd Motörhead upp mig att göra ”Killed by death” med dem. Vanligtvis brukar vi göra ”Born to raise hell” tillsammans när vi stöter på varandra. Jag blev så glad över att se att Lemmy var piggare. Han är mycket bättre nu efter sin sjukdom.

På tal om positiva vibbar fick jag precis höra en cool historia om hur du mötte och bemötte ett ungt svenskt fan idag.

– Hon var i Göteborg senast vi spelade där och de släppte inte in henne eftersom hon var för ung. Jag pratade med henne utanför eftersom hon inte fick komma in och det kändes jättetråkigt men regler är regler. Hon var här idag och vi lät henne se showen från sidan av scenen. Vanligtvis låter vi inte särskilt många stå men hon fick göra det. Hon verkade ha en trevlig dag, jag hann träffa henne innan showen också. Hon är ett riktigt diehard Doro-fan trots att hon är så ung. Jag gillar verkligen att träffa unga fans och se hur de har växt upp med musiken.

Hur ser resten av året ut för dig?

oktober turnerar vi i USA och Kanada, sedan blir det Europa igen i november och december men sedan vill jag…

 Ha semester?
– Jag tar aldrig semester och det finns inga planer på det framöver heller, men det här är så roligt att det inte gör något heller. Vem behöver semester? Jag står hellre på scenen och gör folk glada.

Men blir inte dagarna väldigt lika när man är på turné? Du gör intervjuer och spelar och sen om igen.

– Nej, varje dag är en ny dag och ibland känns det som om jag precis har börjat med det här. Varje dag är en ny utmaning där man vill göra sitt bästa och få folk att säga ”Wow, det där var den bästa konserten jag har sett!” och ge dem minnen för livet. Så nej, allt är nytt varje dag. Till och med låtarna, jag tröttnar aldrig på att spela låtar som ”Burning the witches” och ”All we are” och på sätt och vis är det som att vi spelar dem för första gången varje gång vi spelar dem.  

 

Nominerad till årets musikblogg

 

När jag startade den här bloggen för ganska precis tre år sedan gjorde jag det för att jag tyckte att vi hårdrockare i Uppsala förtjänade och behövde en röst i media. Sedan har den växt, och det känns märkligt men mäktigt att den läses inte bara över hela Sverige utan ibland även utanför vårt lands gränser. 

 Under åren som har gått har bloggen tagit mig till spännande platser, den har låtit mig träffa och intervjua personer som jag innan dess aldrig ens kunnat drömma om att få träffa. Det har inte alltid varit lätt, för i grund och botten är jag inget annat än ett hårdrocksfan men med åren har jag lärt mig att hålla mig professionell även då nervositeten smyger sig på.  De här åren har låtit mig utveckla mitt skrivande vilket har lett till att jag numera någorlunda regelbundet recenserar såväl skivor som konserter i papperstidningen, något som kändes som en avlägsen dröm när jag började. Inte nog med det, jag har fått prova på att skriva i Sweden Rock Magazine. Mina två första artiklar kommer i nästa nummer som landar i butik nästa vecka. Jag vet inte om jag riktigt har fattat det än, det känns som en sådan där dröm som man inte vill vakna upp ur. 

Anledningen till att jag skriver detta är att bloggen har nominerats i kategorin ”Årets musikblogg” på Uppsalavimmel Awards. Jag är oerhört glad och stolt men nu behöver jag er hjälp. Det är dags att visa att jag har rätt när jag talar med folk runt om i Sverige om Uppsala som hårdrockens huvudstad. Det är dags att visa att vi i hårdrocksfamiljen är de mest lojala musikfansen. Så nu ber jag er, snälla rösta på mig och hjälp mig att fortsätta sätta hårdrocken i fokus i Uppsala. 

 

Länk till omröstningen "årets musikblogg"

 

Namn: Johan Jakobsson
Ålder: 32 
Familj: Föräldrar i Norrland
Bor: Uppsala
Gör: Bevakar hårdrocken i Uppsala, Sverige och Världen
Lyssnar på: Hårdrock/Metal av alla de slag. Country är lite av en "guilty pleasure" 
Favoritgenrer inom hårdrocken: Främst Thrash Metal och Old School Death Metal
Bästa konsertminne: Egentligen alldeles för många att välja mellan, jag är glad och tacksam att jag hann se DIO. Men några som ligger mig speciellt varmt om hjärtat är.


Accept: Fryshuset och Getaway Rock Festival 2011 och Göta Källare 2012.


Iron Maiden: Ullevi 2008


Gojira: Getaway Rock Festival 2013


Watain: Münchenbryggeriet 2011


Machine Head: Speciellt Fryshuset 2011 och Gröna lund 2012


F.K.Ü: Speciellt Getaway Rock Festival 2011 och Kroms Halloweenparty 2013.


Mastodon: Sonisphere Hultsfred 2009 och Annexet 2012. 


Loch Vostok: Getaway Rock Festival 2013. 


Slayer: typ alla gånger jag sett dem, Hovet 2006, Sonisphere Stockholm 2010, The Big 4 Ullevi 2011. 


Det finns garanterat fler och jag fyller på allt eftersom jag kommer på dem. 


E-post: unthardrock@gmail.com


Klicka här för att hitta Hårdrock på Facebook.


 

redaktionella bloggar

Övriga sportbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Externa Kultur & Nöjesbloggar (omfattas inte av UNT:s utgivaransvar)

Fler bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se - bloggar

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se