• söndag 26 april 2015
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Uppsala Vimmel
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
SILLY SEASON 2015/16 High & Low High & Low
Vädersponsor:

Johan Jakobsson

Hårdrock

Johan Jakobsson bloggar om hårdrock och dess många genrer i form av konsertrecensioner, skivtips och intervjuer.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar



Följ min blogg med Bloglovin

Opeth firar 25 år med spelning i Stockholm

 

Opeth firar sitt 25 års jubileum med en ”25th Anniversary Tour”, den gör under hösten nedslag i klassiska och anrika konserthus världen över såsom Le Trianon i Paris, Admiralpalast i Berlin, Stadhalle i Wuppertal, Tivoliredenburg i Utrecht och Palladium i London.

Varje kväll kommer de att bjuda sina fans på en uik upplevelse i form av två set på vardera 80 minuter med en halvtimmes paus. Det första setet blir albumet "Ghost Reveries" i sin helhet medan det andra setet komer att innehålla material från bandets alla övriga album. 

Nu är det alltså klart att det också blir en spelning i Stockholm. Söndagen den 4:e oktoberKonserthuset är det som gäller och biljetterna släpps nu på måndag den 27/4 kl 11. 

 

 

Intervju: Imber

 

På förra sommarens Getaway Rock Festival spelade Stockholmsgänget Imber i gasklockan, jag hade fått upp ögonen för dem något år tidigare och när de blev klara för festivalen bara dagar innan startskottet för 2014 års festival tänkte jag att det vore roligt att styra upp en intervju. Det visade sig bli lättare sagt än gjort.

På grund av vissa orsaker anlände jag sent till festivalen på torsdagen och väl där blev det som vanligt på festivalen extremt fullt upp. Tyvärr fick jag därför ta beslutet att ställa in intervjun. När jag senare fick en stund över och försökte få tag på gitarristen Madde Ceder visade det sig att hennes telefon var urladdad.

Senare på kvällen fick jag tag på sångerskan My Andersson och vi bestämde att jag skulle möta upp bandet i presscentret. Av någon anledning visade det sig "bara" vara Madde, My och trummisen Lea Ceder som dök upp. På grund av att jag trodde att intervjun inte skulle bli av hade jag i princip inget förberett, men det blev ett bra om än improviserat samtal.

Sedan har intervjun blivit liggande orörd av miljoner olika anledningar, men idag är det alltså äntligen dags att publicera den. 

Vilka är Imber?

Madde: Det är alltid den svåraste frågan! Vi är ett band med brudar och en kille eftersom vi inte hittade någon tillräckligt bra kvinnlig basist. Vi har hållit på sedan 2009 även om det har bytts några bandmedlemmar på vägen. Vi spelar poplåtar i metalkostym brukar jag säga.

My: Imbercore! Vi har alla väldigt olika influenser men när man har hållit på tillräckligt länge vävs det hela samman på något vis. För ett tag sedan var vi alla sjukt inne på dubstep men nu är det mycket metalcore. Memphis May Fire är ett band som vi alla gillar. Meshuggah också, men det är ju inte metalcore. Of Mice And Men och Architects är andra influenser. Architects nya platta är svinbra!

Hur träffades ni?
My: Lea startade bandet från början, hon behövde en gitarrist och hörde talas om mig. Jag provspelade och blev medlem. Jag kände till en tjej som både kunde growla och sjunga rent, så då kontaktade vi My och hon fick provsjunga. Det är så det har gått till och sedan har vi blivit jättebra kompisar som umgås hela tiden.

Hur går det till när ni skriver låtar?

Madde: Vi skriver oftast tillsammans, någon börjar med ett riff eller en sånggrej och så tar vi det därifrån.

My: Jag brukar sitta mycket med piano och sjunga och ”Libban” (Lisette Leskinen, gitarr) sitter med melodier och sedan väver vi ihop det. Det är alltid roligast att skriva tillsammans.

Ni nämnde metalcore och dubstep, den här popdelen då? Var kommer den in i bilden?

My: Jag är väldigt inne på 90-talspop och Madde också. N’Sync, Britney Spears, Backstreet Boys, Aaron Carter. Allt från the nineties!

Jag fick faktiskt lite Britneyvibbar av er nya singel ”Typical Illusion”.

My: Vad kul!

Lea: Tyckte du verkligen att det var roligt My?

Du är inte fullt lika entusiastisk alltså?

Lea: Äh, för mig spelar det ingen roll.

Madde: Om man tar ett band som Backstreet Boys så är låtarna svinbra men sedan kanske man inte riktigt gillar den poppiga småbarnsstilen. Det är därför vi har gjort metal av det, det är hårdare fast det är samma typ av låtar.

Lea: Alla producenter som gjorde de där låtarna på den tiden var hårdrockare.

My: Precis, man kan höra distade gitarrer på en del ställen. Vi gillar kontrasten mellan det hårda och det mjuka.

Lea: Jag gillar verkligen inte den typen av pop. Men det är bra för bandet att vi alla gillar olika stilar. Om man drar ihop allt så blir det något nytt som ingen har gjort tidigare. Det går inte att sitta och säga att ”Vi ska vara så jävla thrash” och så spelar man bara thrash. Man gör musik tillsammans och blir det bra så blir det bra. Stilen har mer med vad andra tycker att man spelar att göra än vad man själv tycker.

Bråkar ni någon gång inbördes i bandet om olika stilar?

Madde: Bara med Dylan (Basist) för han lyssnar bara på 70-talsrock. Han är lite äldre än oss också.

2012 släppte ni EP:n ”The Breaking Point” och nu har ni nyligen släppt en singel. Men det är mer nytt på gång eller hur?

Madde: Vi har en ny EP på gång men vi vet inte riktigt hur vi ska släppa den än eftersom vi inte har något skivbolag. Om det ger något kanske det blir ett album senare. Vi gör allting själva just nu.

EP-formatet fungerar bra för er?

Lea: Singel också, albumet är dött. Det är bättre att släppa låtar ofta men färre åt gången. Att vi inte har släppt så ofta nu har mest med pengar att göra, hade vi kunnat så hade vi släppt minst en EP i halvåret.   

Hur ser ni på framtiden?

Lea: Det är bara att fortsätta att skriva musik och försöka få ut den. Men det är svårt utan hjälp. Det är inte svårt att skriva musiken, det är den enkla delen. Men sedan ska man ha råd att spela in och lansera den och göra videos och allt runt omkring.

Madde: Vi har gjort alla våra videos själva för ungefär tusen spänn.

Lea: Vi köpte en videokamera och har lärt oss själva.

Det pågår en ständig debatt om ordet ”tjejband” men ni tycks ta det hela med en klackspark?

Lea: Folk får jättegärna kalla oss för tjejband, det viktiga är vad de tänker när de säger det.

Varför är det så vanligt att använda just termen ”tjejband”?

Lea: Det handlar om att kategorisera det som är mindre vanligt, i det här fallet band med bara tjejer. Du säger garanterat damfotboll också, eller hur?

Madde: Det blir samma sak för en kille som ger sig in i en kvinnodominerad bransch.

Men det känns inte som att ni ser det som någon belastning?

Lea: Det är en belastning, men vad ska vi göra åt det?

Madde: Vi vet vad vi kan. Kom och se oss så får ni se själv!

Det är som när vi blev bokade hit till Getaway och de lägger ut det på Facebook, då är det kanske 30 som tycker ”Fan vad grymt!” och sedan är det fem som säger ”Vad fan är det där för jävla feministband?” Då får de väl tycka det och de behöver inte gå och kolla. Alla gillar inte Slayer heller.

Lea: Det handlar nog mest om förutfattade meningar, ingen av oss är überfeminist eller über-någonting. Vi startade ett band och tanken var ”Varför kan man inte bara vara brudar och så kan man skita i resten?”. Så länge alla är jävligt bra spelar det ingen roll vad man har för kön. Men sedan fanns det inga bra kvinnliga basister tydligen så vi fick ta Dylan, han får väl duga så länge. Nej då, han är permanent medlem.

My: Vi vill inte ta in någon bara för att det är en tjej heller.

Det är intressant, om jag säger att jag sjunger så frågar folk varje gång om det är ett ”tjejband”.

Lea: Det är sant, så fort man säger att man spelar så blir det ”Jaha, är det ett tjejband?”

My: Vi tänker inte på att vi är tjejer, vi ser oss inte som ett kön.

Lea: Varför måste man komma in på sådant här hela tiden, kan vi inte prata om något annat?

Vad ska vi prata om då?

Lea: Jag vet inte. Kan vi inte bara prata om något annat än tjejgrejen?

Är det den jobbigaste frågan?

Lea: Nej, men det är alltid det som kommer upp, det blir tjatigt.

Madde: Men det är intressant!

Lea: Ja, det är det.

Nu har Gävle fått upp ögonen för er, eller Gävle det är folk här från hela världen. Om man tittar på er Facebooksida verkar det som om ni har fans över hela jorden.

Lea: Jag vet inte vad det beror på, om det är så att folk bara surfar runt och hittar oss.

Madde: Sedan kanske folk upptäcker en om det skrivs om en på bloggar också.

My: Instagram, jag har fått många followers där genom olika hashtags. Det är ett bra nätverk.

Vad betyder Imber?

Madde: Det var kort och koncist och lät coolt, men coolast av allt är att det är en övergiven stad i Wales där de testskjuter vapen.  Egentligen tyckte vi nog bara att det var ett coolt namn. Det betyder regn på latin, men det är ett gammalt kvinnonamn.

Det låter lite fornnordiskt.

Lea: Det är det också. Från vikingatiden.

Ni ska inte börja spela viking metal då?

My: Jaha det är det vi ska göra?!

Lea: Imber Amarth!

 

Foto: Mathias Blom

Accept presenterar nya bandmedlemmar

 

Sedan gitarristen Herman Frank och trummisen Stefan Schwarzmann lämnade Accept i slutet av förra året för att koncentera sig på bandet German Panzer har Accept på papperet varit en trio. Med en ny världsturné som startar i Mexiko på lördag har det ett tag nu känts som hög tid att presentera Franks och Schwarzmanns ersättare. Det gjordes sent igår kväll och de nya medlemmarna är gitarristen Uwe Lulis med ett förflutet i band som Grave Digger och Rebellion. Detta är egentligen en lågoddsare då Lulis tillhört Accepts crew de senaste åren. 

Ny trummis blir Christopher Williams som bland annat har sydstatsrockarna Blackfoot och Kid Rock på meritlistan. 

Torsdagen den 6:e augusti gör bandet sin enda Sverigespelning denna sommar på Getaway Rock Festival i Gävle. Bandet besökte festivalen senast 2011 och var mycket nöjda, nu kommer de alltså tillbaka. 

Det är en intressant tanke att sångaren Mark Tornillo som varit sedd som nykomling sedan bandets återförening 2010 nu plötsligt är den som varit med i bandet tredje längst. 

 

 

 

Black Sabbath ställer in i Japan

 

I mitten av mars offentliggjorde Sharon Osbourne att Ozzfest skulle återvända till Japan i november med Black Sabbath som huvudnummer. 

 

Några dagar senare gjorde hon ett kryptiskt uttalande om att detta skulle bli bandets farväl och internet exploderade i rykten och spekulationer. Ytterligare några dagar senare blev det klart att Ozzys "Ozzfiesta" som skulle ha hållits i slutet av maj i Mexiko ställs in då Ozzy ska opereras i maj. Anledningen till operationen ifråga har inte offentliggjorts. 

Nu är det förmodligen dags för rykteskarusellen att snurra ännu några varv, tidigt i morse meddelades det nämligen på bandets Facebooksida att Black Sabbath ställer in sitt framträdande på Ozzfest Japan och att det nu i stället kommer att bli en spelning med Ozzy & Friends med gästartister som kommer att avslöjas senare. Senast spelningar hölls under namnet Ozzy & Friends var sommaren 2012 då Black Sabbaths spelningar i bland annat Stockholm och Malmö ställdes in och ersattes av Ozzy & Friends med gästartister som Zakk Wylde, Geezer Butler och Slash (Den senare var dock ej med i Stockholm). Detta berodde på Black Sabbath-gitarristen Tony Iommis försvagade hälsotillstånd på grund av hans cancerbehandling. I nuläget finns inget besked om varför bandet väljer att ställa in denna gång men för en gångs skull känner jag att jag hoppas att det bara handlar om oenighet om pengar eller liknande. Det har tidigare ryktats om ett sista Black Sabbath-album och en avskedsturné 2015-2016. 

 

 

F.K.Ü. spelar i Gävle

 

Den 23:e maj är skräckthrasharna F.K.Ü. tillbaka i Gävle för första gången sedan Getaway Rock Festival 2013. Denna gång är det Gefle Hårdrocksklubb som får besök och förband för kvällen är Gävlebandet Rebel Collective.

 

Detta bör naturligtvis inte missas för allt smör i Gästrikland. Det kommer att bli svettigt och mysigt i källaren på Harrys och ni får garanterat den tvivelaktiga äran att bufflas med undertecknad i moshpiten denna kväll!

 

 

Namn: Johan Jakobsson
Ålder: 33 
Familj: Föräldrar i Norrland
Bor: Uppsala
Gör: Bevakar hårdrocken i Uppsala, Sverige och Världen
Lyssnar på: Hårdrock/Metal av alla de slag. Country är lite av en "guilty pleasure" 
Favoritgenrer inom hårdrocken: Främst Thrash Metal och Old School Death Metal
Bästa konsertminne: Egentligen alldeles för många att välja mellan, jag är glad och tacksam att jag hann se DIO. Men några som ligger mig speciellt varmt om hjärtat är.


Accept: Fryshuset och Getaway Rock Festival 2011 och Göta Källare 2012.


Iron Maiden: Ullevi 2008


Gojira: Getaway Rock Festival 2013


Watain: Münchenbryggeriet 2011


Machine Head: Speciellt Fryshuset 2011 och Gröna lund 2012


F.K.Ü: Speciellt Getaway Rock Festival 2011 och Kroms Halloweenparty 2013.


Mastodon: Sonisphere Hultsfred 2009 och Annexet 2012. 


Loch Vostok: Getaway Rock Festival 2013. 


Slayer: typ alla gånger jag sett dem, Hovet 2006, Sonisphere Stockholm 2010, The Big 4 Ullevi 2011. 


Det finns garanterat fler och jag fyller på allt eftersom jag kommer på dem. 


E-post: unthardrock@gmail.com


Klicka här för att hitta Hårdrock på Facebook.


 

redaktionella bloggar

Externa sportbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Externa Kultur & Nöjesbloggar (omfattas inte av UNT:s utgivaransvar)

Fler bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se - bloggar

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se