Logga in
Logga ut
Författarafton i Funbo Funbobloggen Funbobloggen
Vädersponsor:

Ledarloggen

Ledarloggen

Äntligen!

Näringsdepartementet föreslår i en promemoria att den statliga stängselnämnden ska läggas ner. Äntligen! Nämnden har till uppgift att avgöra tvister mellan kommuner och järnvägsbolag vid uppförande av stängsel. Sedan dess inrättande för 30 år sedan har myndigheten avgjort ett(!) ärende.

Det offentliga Sverige består av en rik flora myndigheter. Vissa mycket viktiga, andra inte fullt så viktiga, några inte alls viktiga.
Det finns inget egenvärde i en snårig, dyr och oöverskådlig byråkratisk apparat. Myndigheter som inte bidrar till en bättre offentlig verksamhet bör i konsekvensens namn läggas ned - som till exempel stängselnämnden.


Av: Karl Rydå

En mycket talande tystnad

Om ryssarna i Baltikum är det synd, enligt en på sin tid lika populär som utbredd vanföreställning - som dock för rätt länge sedan passerade sitt bäst före-datum.
Ryssarna var hunsade och förtryckta, hette det. Kravet att de skulle lära sig estniska respektive lettiska, åtminstone hjälpligt, som en förutsättning för att få bli medborgare ansågs som ett grovt övergrepp mot deras mänskliga rättigheter, även av sådana som borde ha begripit bättre.
Om nu bilden av det grova förtrycket verkligen stämmer borde det som hände i Lettland nyligen inte ha varit möjligt. Historien börjar med att den ryske presidenten Vladimir Putin i ett av sina tal uppmanade ryssar i förskingringen (alltså dem som lever i de, numera självständiga, icke-ryska före detta sovjetrepublikerna) att återvända till fäderneslandet. En begriplig maning i och för sig, med att tanke på att den ryska befolkningen minskar med i storleksordningen 700 000 människor om året.
Hur mottogs denna maning av ryssarna i Lettland? Om de nu är så förtryckta som det påstås borde vi i dag se påtagliga tecken på en "återvandring" till Ryssland i stor skala.
Svaret är i stället att just det avsnittet i Putins tal möttes med största möjliga tystnad av ryssarna i Lettland. I den ryskspråkiga pressen fanns inte en rad om det - vilket ju under alla omständigheter måste betecknas som en egendomlig nyhetsbedömning.
De ryssar och ryskor på gatan som intervjuades i lettiskspråkiga medier utvecklade stor uppfinningsrikedom i den ädla konsten att svara på en fråga utan att uttrycka någon egen åsikt.
Inför maningen att återvända till Ryssland svarar alltså Lettlands ryssar med tystnad. Det är en mycket talande tystnad.

Av: Niklavs Lapukins

Att välja sällskap i USA

Standardformuläret för en viss typ av svenska synpunkter på amerikansk politik har länge varit att man 1) vidarebefordrar republikanska nidbilder av demokraterna som halvsocialister och al-Qaidakramare som fakta och 2) inte med ord berör den mycket djupa konservatism som präglar den s k kristna högern som under lång tid satt sin präglel på republikanerna. Den senare kategorin beskrevs en gång av John McCain som "intoleransens ombud", vilket givetvis bidrar till motståndet mot honom inom det egna partiet.
Desto mer glädjande är då P J Anders Linders kommentarer till den amerikanska primärvalsrörelsen på Svenska Dagbladets ledarsida, t ex i går. Han gillar, visar det sig, både Obama och McCain och har inte heller mycket kritiskt att säga om Clinton. Det visar både på realism - demokraterna kan ju vinna valet - och på integritet - det finns sällskap som sansade konservativa bör undvika att förknippas med.

Av: Håkan Holmberg

Ledarloggen kompletterar ledarsidan

Med början i dag kompletteras texterna på UNT:s ledarsida med korta kommentarer på unt.se - en blogg, eller ledarlogg (loggbok på nätet).
Tidningsledningen beslutade under 2007 att den traditionella tidningen UNT och unt.se är likställda publiceringskanaler, och unt.se erbjuder möjligheter att nå en bredare läsekrets, att snabbt nå ut med en kommentar när en stor händelse inträffar och att kommentera också andra frågor än dem som naturligt behandlas i tidningen.
Texterna på ledarloggen skrivs av politiska redaktionens medarbetare. Ibland kan en loggtext helt enkelt bestå av en hänvisning till något annat läsvärt eller till en källa som kanske inte är allmänt känd. Ibland utvecklas ett tema från ledarloggen i en längre kommentar på tidningens ledarsida, och någon gång kan en ledare i UNT följas upp med ytterligare någon synpunkt på unt.se. Formerna kommer att utvecklas och följa händelseflödet.
Följ ledarloggen från början - och läs ledarsidan varje dag!
Håkan Holmberg
politisk chefredaktör

Av: Håkan Holmberg

Ska man behöva be i smyg?

Det lilla föräldrakooperativet Ekoxen har godkänts av Uppsala kommun som förskola. Kooperativet, som består av tre familjer, har inte gjort någon hemlighet av att det drivs på kristen grund. Det innebär bland annat att barnen får be bordsbön.
Själva omnämnadet av existensen av en bön har fått oppositionen i Uppsala kommun att anklaga den borgerliga majoriteten för brott mot läroplanen och mot lagen. Oppositionen tänker överklaga beslutet.
Om Ekoxen tvingas stänga är det sannolikt ajöss för många skolor och förskolor i Sverige. Men det har förstås oppositionen inget emot i det här fallet: det handlar ju bara om friskolor...
Att den statliga svenska skolan så sent som 1970 påbjöd oss förtryckta små barnasjälar att sjunga psalm på morgonen och tacka Gud för maten vid lunchen tycks hos de flesta totalt ha fallit i glömska. Och då var det inte ens frivilligt.
Tack och lov är detta avskaffat sedan länge nu. Svenska kyrkan har lämnat staten. Staten är sekulär. Men observera: inte samhället!
Religionsfrihet innebär just att samhället inte kan vara sekulärt - det vore odemokratiskt - utan att det ska finnas utrymme för alla trosriktningar och för icke-troende.
Om tre familjer i en enskild förskola kommit överens om att deras barn kan få be bordsbön måste man ändå fråga sig var stat och kommun har med det att göra.


Av: Maria Ripenberg

Externa bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se