• torsdag 17 augusti 2017
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Mörka moln kring "nya" Studenternas? Fotbollsbloggen Fotbollsbloggen
Vädersponsor:

Ledarloggen

Ledarloggen

Bara några hundralappar i höjd skatt

Alliansregeringen var tydlig med sin ambition att sänka skatten på arbete. Det ingick som en viktig del i den omhuldade arbetslinjen. Den S-ledda regeringens taktik är mer otydlig, förutom i sin hårda kritik av företrädarens skattesänkningar. Man agerar som om man vet att höjda skatter på arbete är skadligt, men ändå något som måste göras för att tillfredsställa väljarna. Det höjs lite här och lite där, ”några hundralappar”, och så vill man komma undan kritik från båda håll.

Nu är det dags igen. Enligt en uppgörelse med Vänsterpartiet om vårbudgeten ska fler betala statlig skatt vilket beräknas ge ett par miljarder till statskassan. Det drabbar ingen fattig, tänker kanske finansminister Magdalena Andersson (S). Och de nya grupper av ingenjörer, arbetsledare eller förstelärare som får höjd skatt kommer knappast att skriva ilskna debattartiklar om detta.

Men de små stegen bildar till slut en helhet, och framför allt en riktning i synen på arbete och beskattning. Det bästa vore en bred översyn av hela skattesystemet där de mest skadliga skatterna tas bort och skatten i stället höjs på mindre skadliga områden. Om detta inte sker, och det lär det inte göra, måste regeringen ställas till svars för sin skattepolitik nästa höst.

Johan Rudström

Jesus, playan och klimatet

I helgen kunde vi läsa i UNT att Svenska Kyrkan, som tappar medlemmar, lockar ungdomar med solresor för att fylla på med nya själar i församlingarna. Alltfler konfirmationsläger förläggs till soliga länder som Italien, Spanien och USA.

För det första kan man undra vad som har hänt med Svenska Kyrkans annars så framträdande miljöprofil. Flygresor hör ju till de av våra aktiviteter som belastar miljön och klimatet avgjort mest. Samtidigt som svenskarna köper fler och fler miljöbilar flyger de mer och mer på semester. Den ökningen bidrar alltså Svenska Kyrkan till i sin desperata jakt på nya medlemmar.

För det andra kan man fundera över hur Jesus, som i raseri kastade månglarna ur templet, skulle se på att en kristen församling tycker sig nödgad att krydda hans budskap med glassiga charterresor för att det ska anses någorlunda lockande. Vilket är det som attraherar ungdomarna mest: Jesus eller playan?

Nåja, ändamålen kanske helgar medlen. Men kyrkans trovärdighet får sig ändå en törn. Särskilt vad gäller miljöpolitiken.

Maria Ripenberg

Fjällräddningen ingen gratistaxi

Människor överraskas av terrängens lutning, luftens kyla, den våta myren eller att det är jobbigt att gå uppför. Listan kan göras lång över orsaken till onödiga utryckningar som Fjällräddningen tvingats göra i sommar. Fjällvandring har blivit poppis som semesterakvititet, men många saknar respekt och förberedelse för den dramatik och påfrestning som fjällens topografi och väderlek kan innebära. Den som går ut på fjället i sneakers eller gympaskor blir snart både blöt och kall, och kommer att halka utför så snart det börjar slutta.

Efter sommaren ligger Fjällräddningen på minus. Den ser en klar ökning i antal utryckningar samt konstaterar att alltfler fjällturister ger sig ut dåligt förberedda. En trend är att vandrare larmar Fjällräddningen bara för att de är trött, utan att befinna sig i fara. Eller för att de fryser om fötterna, har skoskav eller bara längtar hem. Men det är inte skattebetalarnas åtagande.

Därför överväger Fjällrättningen att anmäla åtminstone ett par fall. Två vandrare kan komma att straffas för falsklarm eller missbruk av larmanordning, eftersom de bara varit trötta i benen.

Inte nog med att dessa personer tär på Fjällräddningens budget. De kan också ta resurser från människor som råkat illa ut på riktigt.

Det är helt rätt att anmäla de fjällvandrare som betraktar Fjällräddningen som en taxiverksamhet. Två fall i sommar verkar vara i underkant, men det är å andra sidan första gången man ens tvingats överväga en anmälan.

Samtidigt borde informationen kring fjällvandring vara bättre. Många är säkert förförda av glassiga turistbroschyrer med soliga bilder och leende människor. Men kunskap och rätt utrustning är vars och ens ansvar. Om man känner sig osäker kan man på en del platser anlita en fjällguide. Och, ja, man får betala själv.

Maria Ripenberg

Semenya precis som Bolt

Några frågor hänger kvar när friidrotts-VM i London avslutats. När det gäller friidrott brukar det handla om doping, men denna gång handlade det främst om två deltagare som inte var dopade: USA:s 100-meterssegrare Justin Gatlin och vinnaren på damernas 800 meter, sydafrikanska Caster Semenya.
Den regelrätta mobbning som Gatlin fick utstå beror på att han tidigare varit dopad och avstängd, men nu är fri att tävla igen. Så länge reglerna ser ut som de gör får man därför acceptera att han deltar och till och med vinner ibland. Då är det betydligt svårare att bena ut kritiken mot Semenya, som så vitt man vet aldrig befattat sig med dopning. Skälet till hennes förkrossande överlägsenhet, hon har inte förlorat ett lopp på två år, är ett annat.
Caster Semenya är hyperandrogen, vilket innebär en betydligt högre produktion av det manliga könshormonet testosteron än andra kvinnor. Hon har helt enkelt en muskelutveckling som påminner om en mans. När hon får några år sedan tvingades äta medicin för att få ned värdena sjönk hennes prestationer dramatiskt.
Orättvist, tycker en hel del av hennes konkurrenter, som aldrig kommer att komma i närheten av Semenya. Det är förståeligt. Men vad ska hon göra? Det är så här hon är konstruerad. Och skillnader finns mellan alla människor, även inom könen. Exempelvis varierar produktionen av röda blodkroppar, vilket har betydelse i uthållighetssporter. All idrott är orättvis då vi alla har olika förutsättningar.
Caster Semenya är unik, ett fenomen precis som Usain Bolt, jamaicanen med de långa benen som ändå har en fantastisk explosivitet. De dominerar därför sin gren stort under hela sin karriär. Visst är det på ett sätt orättvist, denna genetiska slumpfaktor. Men precis som med Bolt borde vi välja att hylla och njuta av Semenya som den undantagsmänniska hon faktiskt är.
Johan Rudström

Ratta rätt om indragna körkort

Ett par trafikolyckor med äldre förare bakom ratten har startat en debatt om en övre åldersgräns för körkort. Men även om det finns en undre åldersgräns så betyder det inte att det bör finnas en övre.

Åldrandet följer för många olika individuella vägar för att det ska gå att hitta en godtagbar gräns – för några skulle den komma för tidigt, för andra för sent. Det är heller inte belagt om de aktuella fallen beror på åldersrelaterad olämplighet, som kan vara nedsatt syn, demens eller stroke.

Obligatoriska hälsokontroller över en viss ålder är ett annat vanligt förslag som lyfts fram. Men de skulle skapa vårdcentralernas motsvarighet till trafikstockningar.

Nej, det bästa vore att dagens system där läkare ska anmäla patienter som är olämpliga bilförare till Transportstyrelsen så att körkortet kan återkallas tillämpas striktare. Möjligheten att använda en muntlig överenskommelse i stället  fungerar inte. Det är inte för inte som trafikens regler och bestämmelser skrivna som skyldigheter, inte rättigheter. Säkerhet kommer först.

Tyvärr kommer inte alla olämpliga trafikanter att försvinna med indragna körkort. Det gäller både unga bilförare som kör olagligt och dementa åldringar som i sin förvirring kan sätta sig bakom ratten oavsett om de har körkort eller ej. För dem är det viktigare att plocka av bilnyckeln än körkortet.

På sikt kanske problemet kan lösas med förarlösa bilar. För behovet av att kunna röra sig i samhället minskar inte med åldern.

Magnus Krantz

Hånfullt Hammar-slag mot Israel

Uppsalaprästen Anna Karin Hammar i Svenska kyrkan försitter inte en chans att kritisera Israel. När ambassadör Isaac Bachman delade en filmsnutt med glada människor och israeliska flaggor från paraden under Stockholm Pride kom hammarslaget: ”Pinkwashing it is called” skrev prästen.

Kritiken har inte låtit vänta på sig. På Twitter och i andra sociala medier har många frågat vad Hammar egentligen håller på med. Det är en befogad fråga.

Precis som ”greenwashing” används för att beskriva företag som försöker tvätta bort sin miljöskadliga verksamhet genom ytlig grön pr handlar ”pinkwashing” om att framstå som mycket mer hbtq-vänlig än vad man i själva verket är. Men den kritiken faller platt när den riktas mot Israel.

Det fanns en lag som förklarade homosexualitet olagligt i Israel, men den försvann 1988. Den följdes raskt av förbud mot att diskriminera någon på grund av sexuell läggning. Israel är en fristad i regionen från förföljelse. Tel Avivs Pride-festivaler är färgsprakande evenemang som präglar hela staden, i bjärt kontrast mot hur det ser ut i de palestisk-kontrollerade områdena.

Anna Karin Hammar propagerar för bojkott, desinvestering och sanktioner mot Israel. Hennes antipatier mot Israel gör att hon inte ens kan erkänna att landet är ett föredöme för likabehandling av människor oavsett sexuell läggning. Israel-bashing it is called.

Magnus Krantz

redaktionella bloggar

Externa sportbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Externa Kultur & Nöjesbloggar (omfattas inte av UNT:s utgivaransvar)

Fler bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se - bloggar

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se