• fredag 22 september 2017
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Köttfärspiroger med tzatsiki Malins matblogg Malins matblogg
Vädersponsor:

Ledarloggen

Ledarloggen

Så genant, Uppsala kommun!

Fotbollen är den största idrotten av alla, i Sverige liksom i världen. Allsvenskan kan med fog kallas ”fotbollens finrum” i Sverige. Där finns resurserna och medieutrymmet och Uppsala har under drygt fyra decennier saknat representation i herreliten. Som alla vet var så ökenvandringen slut den 24 oktober i höstas. Fansen jublade, näringsliv och politiker likaså. Nu skulle det bli fest i Uppsala. Sirius till allsvenskan!

Men det visade sig att Uppsala bjudit till Nobelfest i en luggsliten kavaj, med mosbricka på menyn. Alla som såg premiären mot IFK Göteborg kunde se att planen på Studenternas var ospelbar. I morgon spelas nästa hemmamatch mot Kalmar, i Gävle (!).

Tyngst faller ansvaret på den kommunledningen som haft flera år på sig för att förbereda planen för allsvenskt spel. ”Det vore väl sjutton om det inte kom varmare väder snart”, säger Rickard Malmström (MP), ordförande i idrotts- och fritidsnämnden, till unt.se (20/4). Uppsalaborna skruvar på sig i genans. Det är mycket, mycket pinsamt.

Johan Rudström

Vilka frågor är fel frågor?

Vi behöver ställa andra frågor om Sverigedemokraterna än dem som jag diskuterar i min skrift Den farliga mångfalden (Arenaförlaget, förord av Ingvar Carlsson och Bengt Westerberg) som gavs ut i början året. Det tyckte Susanna Birgersson på Expressens ledarsida i måndags.

Hennes poäng tycks vara att det är orimligt och ensidigt att påminna om uttalanden med bäring på den demokratiska rättsstatens principer som obestridligen gjorts av ledande Sverigedemokrater. Man uttalar sig ju om så mycket annat också.

Det jag försökte göra var dock inte att påstå att alla inom partiet enat står upp för alla de uppseendeväckande synpunkter på pressen, rättsväsendet, etniska minoriteter eller normala demokratiska rättigheter som gång på gång dyker upp, utan att belysa hur de på olika sätt ingår i en världsbild av helt annat slag än den som är gängse i demokratiska partier. Något liknande försökte Per Svensson göra i boken Vasakärven och järnröret, men inte heller den gillar Birgersson.

Varför detta skulle vara orimligt eller ensidigt lyckas jag dock inte förstå. Är det fel att belysa den världsbild som speglas när företrädare för extrema partier uttalar sig? Har det inte ett värde att veta hur ledande Sverigedemokrater tänker och uttalar sig i större principfrågor, även om de inte kan genomföra det som de förefaller önska sig? Om flera ledande personer i detta parti, med partisekreteraren i spetsen, exempelvis säger konstiga saker om judar, så har det alltid ett intresse, oavsett allt som kan sägas i andra frågor.

 Håkan Holmberg

Oroande eskalering i Spanien

Avsnitt 155 i Spaniens konstitution är en väl undangömd paragraf. När grundlagen skrevs 1978, två år efter Francos död, var det vägen mot demokrati som gällde, för Spanien och för de 17 självstyrande regionerna. Men avsnitt 155 finns där som en utväg för centralregeringen om en regions styre skulle bryta mot lagen. Då får man vidta ”nödvändiga åtgärder”, i teorin skulle man helt enkelt kunna ta över styret i regionen.

Elva dagar före den planerade folkomröstningen om självständighet i Katalonien talar plötsligt alla i Spanien om avsnitt 155 i konstitutionen. I går greps tolv företrädare för den katalanska regeringen för ”förberedelser” till valet nästa söndag. Den statliga polisen Guardia Civil, mest känd som den spanska trafikpolisen, stod för gripandena.

Premiärminister Mariano Rajoy agerar nu alltså mot folkomröstningen, men manar samtidigt till lugn från alla parter. Det största oppositionspartiet PSOE, Socialisterna, undrar vad han menar, om och hur avsnitt 155 ska användas. Progressiva krafter i Madrid anser att omröstningen borde få genomföras, medan konservativa röster höjs för att det är hög tid att ”slå näven i bordet”. Rajoy, känd som en politiker som genom att blunda får problem att försvinna, vet nog inte själv vad han vill. Men under tiden eskalerar situationen ändå.

Johan Rudström

Rimligt att Hultqvist är kvar

Peter Hultqvist (S) får som väntat sitta kvar som försvarsminister. Han ”åkte med” kollegerna Anna Johansson och Anders Ygeman med hot om misstroendevotum i somras, trots att hans ansvar för skandalen i Transportstyrelsen var långt ifrån uppenbart. Han hade tidigt fått informationen om säkerhetsläckan och hade kunnat föra vidare den statsminister Stefan Löfven, men det var samtidigt inte på hans eget departements område och det var inte tydligt att han skulle agera.

C och L backade i förra veckan från hotet om misstroende, sånär som på försvarspolitikern Allan Widman (L) som gick vidare och röstade för. Det berodde inte så mycket på ”ny information”, som man sade, som på att man insett att det inte vore så klokt att göra sig av med en av regeringens mest populära ministrar i ett ansträngt säkerhetsläge.

Johan Rudström

Efterklokhetens timme i Madrid

Två veckor före den ”olagliga” folkomröstningen om självständighet i Katalonien börjar den spanska regeringen att bli desperat. För det första ser det verkligen ut som om folkomröstningen ska genomföras, om inte måste flera hundra katalanska borgmästare som alla upplåtit lokaler till omröstningen gripas och lagföras. För det andra har den katalanska regeringen tagit ledningen i propagandakriget i internationella medier, där Spanien allt oftare framstår som skurken.
Skärpning anbefalles nu från Madrid, riktat mot samtliga kommunikationsavdelningar på de över 120 ambassaderna i världen. Ska det vara så svårt att få ut budskapet om separatisterna i nordost som fullkomligt struntar i den spanska konstitutionen? Så har han gjort under sex år nu, den spanske premiärministern Mariano Rajoy, hänvisat till konstitutionen. Pratat med katalanska folkvalda har han inte gjort. Det hade nog inte krävts mycket för att nå en politisk lösning tillsammans med Katalonien. Men det är lätt att vara efterklok. Och nu är det för sent.
Johan Rudström

Militären är inte politisk

Försvaret är till för att skydda nationens oberoende och den fria samhällsordning som tillåter alla att demonstrera och uttala sin åsikt.

Därför är det tilltag som ett antal officerare och andra försvarsanställda, samt personal inom Hemvärnet, genomfört för att sabotera en demonstration mot försvarsövningen Aurora 17 så extremt omdömeslöst. SVT Nyheter Väst berättar att man spridit ett upprop via Facebook och uppmanat läsarna att motarbeta en insamling som genomförs för att finansiera kringkostnader vid en demonstration som genomförs mot övningen. Genom att swisha över 1 krona till insamlingens konto försöker man skapa en situation där insamlingen automatiskt kommer att gå back – eftersom banken alltid tar ut två kronor i avgift för varje swish-överföring.

En tilfrågad officer säger att han inte deltar i sin yrkesroll utan som privatperson. Det är struntprat. Officer är man hela tiden. Och uppdraget att värna det demokratiska samhället går alltid före eventuella privata synpunkter på den ena eller andra demonstrationen. Alternativet är en ordning där militären uppträder som en politisk aktör. Sådana länder finns, och de är inga förebilder.

Man måste utgå från att överordnade befäl agerar med största kraft mot försöket att sabotera en laglig demonstration.

Håkan Holmberg

redaktionella bloggar

Externa sportbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Externa Kultur & Nöjesbloggar (omfattas inte av UNT:s utgivaransvar)

Fler bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se - bloggar

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se