• lördag 25 november 2017
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Vintern är här Centrumbloggen Centrumbloggen
Vädersponsor:

www.unt.se/rimligt

Rimligt

En grupp studenter som kommenterar aktuella händelser – ibland med teoretisk tillämpning. Vi undviker ideologier och eftersträvar metodiskt förnuft. Detta är Rimligt.

Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar. Alla bilder i inläggen är publicerade enligt CC BY-NC-ND om inget annat anges.

Är demonstrationstågens tid snart över?

Samhälle

Foto: orvalrochefort

Vad som förr ledde till demonstrationer och torgmöten hamnar numera ofta i det digitala flödets domäner. Dialogen i samhället har i betydande del förpassats till en helt annan sfär. Hur bemöter vi den utvecklingen?

Från att titta på sändningar från etermedia konsumerar människor numera media i digitala sfärer, där information oavbrutet pumpas från tusentals kanaler. Man kan välja att sprida informationen vidare, ändra och kommentera den. Om man kunde boxa in allt kan man säga att boxen har blivit mycket större, men också mer diffus.

Det här har rimligtvis ändrat väljarnas vanor – hur man kommenterar idéer, var man torgför åsikter och, framför allt, hur man hittar och ramar in information i bruset. Det nya digitala samhället har helt och hållet stöpt om informationens roll i samhället. Är det här ett problem? Svaret bör rimligtvis bero på hur vi väljer att konfrontera utvecklingen. Nya samhälleliga förutsättningar kräver anpassning – och frågan är om politiken har hängt med.

För att få perspektiv på det här behöver man tala om begreppet diskurs – ett ord som är mer mångfacetterat än kultur men ändå närbesläktat. En diskurs kan känneteckna ett avgränsat område, till exempel ett land, ett yrke eller en ideologi, där det råder en social praxis, en begreppsapparatur och förgivettagna idéer om vilka frågor som ska ställas.

Diskurserna är osynliga men allomfattande, och präglar därmed vad vi säger på sätt som är svåra att föreställa sig. Den notoriske sociologen Roland Barthes gick så långt som att hävda att författaren är död – något som sedermera kom att bli ett ökänt citat. Vad han menade var att människor bara är containers, eller medier om man så vill, medan allt innehåll konstitueras av Diskursen™.

Min poäng är att digitaliseringen tycks ha ökat de många diskursernas närvaro – kvar är ett klimat där nya praktiker utvecklas och gamla idéer andas frisk luft. I ett digitaliserat samhälle, där klasspolitik blir mindre relevant, blir det även mindre lukrativt med politiska paketlösningar och samtidigt lättare att engagera sig i enskilda frågor. Partipolitiken vattnas ur, men det politiska maskineriet är oförändrat.

Så vad innebär digitalismens framfart för politiken? Kan man se en konkurrens mellan digital aktivism och fysisk aktivism, på ett liknande sätt som mellan digital alternativmedia och traditionell media? Är demonstrationstågens tid snart över? Kan vi backa ett steg och se en större helhet som vi förr eller senare måste ta ställning till, bland annat i hur vi förpackar och bedriver politiken?

Toofan Salehpour

Är britterna på väg mot ett utträde ur EU, och vad skulle det innebära?

EU

Foto: Olga Lednichenko

Det råder oroliga tider inom EU i dagsläget. Igår eftermiddag inleddes ett EU-toppmöte som har beskrivits som extra känsligt då väldigt mycket står på spel.

Vad som blossat upp som en flyktingkris inom EU har på något sätt samexisterat med Storbritanniens potentiella uttåg ur EU – något som befaras ha en större effekt på EU:s nuvarande existens. Det är inte sannolikt att flyktingkrisen är den avgörande mekanismen för Storbritanniens önskan om ett uttåg, men visst kan den variabeln finnas med i beräkningen bland många andra som tillsammans påverkar var Storbritannien vill stå inom världspolitiken. För vad som står på spel är inte bara ändringar ur ett ekonomiskt och juridiskt perspektiv. EU som ett legitimt förenande och integrerande projekt riskerar att drabbas av ett enormt bakslag då den Europeiska Unionen alltid strävat efter att gå framåt med utvidgningar, nya medlemsskap, nya handelsområden, handelsavtal, direktiv och förordningar.

Bristande legimitet för EU som institution har visat sig på fler ställen än i Storbritannien, inte minst i Grekland där begreppet Grexit användes för att upplysa om Greklands reella hot om sitt uttåg ur EU för några år sedan. Idag riktas strålkastaren emot Storbritannien och ett så kallat Brexit. Bland argumenten för ett uttåg ligger som det brukar vara en känsla av förlorad kontroll över beslut som ligger inom brittiska intressen och en känsla av att bevara den nationella identiteten. Det är värt att stanna upp en sekund och reflektera över vad dessa två saker betyder. EU har som ett långsiktigt projekt alltid värnat om att integrera medlemsländerna och göra det enklare för den europeiska befolkningen, där det sistnämnda begreppet ofta är högst omdebatterat och abstrakt.

Vad är egentligen denna europeiska befolkning och hur ser en sådan identitet ut? Det är inte helt oförståeligt att den brittiska befolkningen inte känner samma tillhörighet med befolkningen i exempelvis Spanien. Det som måste slå hårt mot EU är istället det bakslag som ett eventuellt uttåg kan betyda – nämligen att strävandet efter en gemensam europeisk identitet förlorar en viktig pusselbit. Kritiken mot att allt fler beslut fattas ovanför den brittiska befolkningen är lite mer komplicerad. Jag skulle kunna gräva mig djupt ner i litteraturen om europeiskt beslutsfattande, men det skulle ta för mycket plats. Det räcker med att säga att visst är det så att mycket har delegerats uppåt mot över- och mellanstatlig nivå. Huruvida det är ett tillräckligt stort problem återstår att se vid den folkomröstning David Cameron utlovade befolkningen. Den ska ske så fort som möjligt sägs det.

Värt att anmärka är också att Storbritannien är ett viktigt säte för EU i så många aspekter där ekonomiska och militära aspekter är av ytterst stort intresse. EU:s finansiella centrum ligger i London och ett uttåg kan ha stora konsekvenser, väldigt stora. För att nämna ett exempel som är relevant för oss: det skulle innebära djupa ekonomiska komplikationer för de svenska företag som tvingas byta sitt finansiella centrum från London till annan jurisdiktion – vilket i längden skulle drabba Sverige negativt.

Att en nation är berett att gå igenom sådana stora konsekvenser är ur ett statsvetenskapligt perspektiv högst intressant att titta vidare på. Det återstår att se efter EU-toppmötet hur den kommande tiden ska se ut. Även om Cameron pressar på i EU och även om folkomröstningen på ja-sidan vinner (för ett utträde) betyder det inte att ett uttåg är enkelt. Ingen nation har tidigare trätt ur Unionen och mycket ska till juridiskt för att det ska ske.

Skulle det ske har vi ett helt nytt scenario och en ny era väntar för den Europeiska Unionen. Europa, quo vadis? (Europa, var är du påväg) – får en helt ny innebörd.

Navid Hamidi

En ny kallfront

Utrikes

Smältande ishav i Arktis orsakar inte bara stigande havsnivåer utan öppnar även för nya ekonomiska möjligheter. Det kan leda till en av de kommande decenniernas kyligaste konflikter.

Vem äger Nordpolen? Den frågan har aldrig fått ett definitivt svar; istället är Arktis ett lapptäcke av territoriella anspråk. Under det kalla kriget var regionen en arena för konflikter mellan öst och väst precis som resten av jorden, men den hade ett begränsat strategiskt värde; merparten av området är täckt av ett tjockt lager is under större delen av året. Eller så brukade det åtminstone vara.

Arktis är nu i ständig förändring tack vare den globala uppvärmningen, med minskande mängder istäckning varje vinter. Det betyder att havsområden som tidigare varit otillgängliga nu blir öppna för exploatering. Dessa områden är extremt värdefulla av två anledningar: nya transportrutter och ofantliga mängder fossila bränslen.

Det lär ta flera decennier innan det blir fullt möjligt – år 2050 enligt en uppskattning – men en direkt korridor över Nordpolen skulle spara mängder av tid, pengar, och bränsle vid varutransporter från t.ex. Kina till Europa. [1] Rederier tror sig kunna spara upp till 40 procent bränsle jämfört med den traditionella vägen genom Suez, en omfattande minskning. [2] Flera tekniska aspekter talar dock för att rutten kan förbli ekonomiskt oattraktiv på grund av de rätt oförutsägbara väderförhållandena. [3]

Viktigare är snarare de enorma reserver av naturtillgångar som nu blottas av isarnas reträtt. Arktis innehåller uppskattningsvis omkring 22 procent av världens oupptäckta olje- och naturgastillgångar, och med ny teknik och bättre förutsättningar framstår utvinning som mer och mer ekonomiskt gänglig. [4] Förvisso har den senaste tidens störtdykande oljepris gjort många Arktisprojekt ogynnsamma – de är relativt svindyra och riskabla – men priset lär gunga upp igen, om än kanske inte helt till sitt gamla jag. Dessutom är naturgas ändå det nya svarta på resursmarknaderna, då det kan leverera samma energi som olja med runt 25 procent lägre utsläpp, och 45 procent lägre än kol. [5] Arktis tros gömma 30 procent av all oupptäckt naturgas på jorden. [6]

Det osäkra lapptäcket av gränser och anspråk gör en sådan massiv exploateringsmöjlighet till en säker krutdurk. Kanada har hållit stora militärövningar i området, Ryssland har satt en flagga på den magnetiska nordpolen, och Obama ser en potentiell nyckel till att uppnå sin prisade energy security åt USA. [7, 8] Innan utvinningen sätter igång på riktigt lär vi se mycket tal om samarbete och bevaring; det är när insatserna ökar som silkesvantarna åker av.

Axel Dalman

Potentiellt inbördeskrig i Turkiet med civila i skottelden

Utrikes

Foto: William John Gauthier

Det har framkommit i bland annat SVT Nyheter de senaste dagarna att Turkiet fängslat och förhört ett dussintals akademiker. Anklagelserna emot akademikerna kommer ifrån landets president Recep Tayyip Erdoğan själv, där han påstår att akademikerna ägnat sig åt att sprida terroristpropaganda efter att ha skrivit på en protest emot den brutala utveckling som trappas upp mellan den turkiska staten och PKK-gerillan. (1) (2)

Nu är det här inte en artikel som ställer sig på någon sida då insyn i processen är lika med noll. Vad som däremot bör lyftas fram är hur relationen mellan landets kurder och den turkiska staten ännu en gång förvärras till den grad att allt fler talar om (har även talats om tidigare) ett potentiellt inbördeskrig. (3) EU har dessutom varit snabba ute med att fördöma dessa gripanden och menar att yttrandefriheten hotas att inskränkas med ett sådant agerande. (4)

Det är en ytterst känslig fråga att peka på var ansvaret ligger, och även om det kan kännas självklart vid vissa attacker måste man komma ihåg vad det kan bero på och försöka finna ursprunget till konflikterna. Problemet är att en serie av hämndaktioner försvårar ansvarsutkrävande. Mitt i allt detta står civila kurder och turkar i skottelden. Den kurdiska frihetskampen spelar en annorlunda och komplicerad roll i Turkiet med Kurdistans Arbetarparti, PKK, som tror på en väpnad kamp medan Folkets Demokratiska Parti, HDP, istället tror på den parlamentariska kampen. Anklagelser om ett samarbete mellan dessa partier gynnar inte heller fredsprocessen. Det går att fråga sig varför konflikten mellan kurderna och den turkiska staten stigit i grader efter det turbulenta parlamentsvalet i höstas. HDP hade äntligen lyckats ta sig över 10 %-spärren när konflikterna bröt ut igen. (5) Finns det ett samband?

EU och Turkiet har också en lång historia, dock i form av samtal som bland annat innehållit Turkiets eventuella medlemsskap i EU och nu senast med EU:s bidrag till Turkiet gällande flyktingsituationen i landet. (6) Även här är situationen tämligen komplicerad med tanke på att EU och Turkiet delar samma intresse om ett eventuellt medlemsskap. Problemet för EU är bara har en del värderingar som inte får riskeras, nämligen sådana saker som mänskliga rättigheter och yttrandefrihet, som EU nu bland annat kritiserar Turkiet för på grund av ovan nämnda aktion.

Frågan är i vilken riktning Erdoğan vill leda landet och om EU någonsin ska acceptera Turkiet som medlemsland. Huruvida vems fel det är att både kurder och turkar dör, civila kurder och turkar, är en alltför komplicerad fråga att besvara. Båda lägren skyller på varandra. Däremot har EU ett enormt ansvar som institution om man på allvar menar att Turkiet ska bli ett medlemsland. En del av sakerna EU ska tänkas stå för kritiseras häftigt i Turkiet och så länge relationen mellan landets runt 15 miljoner kurder och den turkiska staten är frostig kommer osäkerheten kring ett medlemskap kvarstå. (7)

Navid Hamidi

Fri rörlighet för vem – och Matt Damon-effekten

Migration

Foto: Jake Stimpson

För några veckor sedan hade filmen ”The Martian” premiär på Sveriges biografer. Matt Damon spelar astronauten Mark Watney som blivit strandsatt på planeten Mars efter en olycka. Mark Watney gör allt han kan för att överleva och ser sin situation som en utmaning där det är upp till honom själv att lösa problemet, enligt the american dream-principer.

Mark Watney charmar hela nationen med sitt entreprenörskap och genom att skämta om sin situation, ensam på Mars. ”I don't want to come off as arrogant here, but I'm the greatest botanist on this planet.” (1) Han tar sig in i hjärtat på det amerikanska folket och till sist följer och stödjer hela USA Mark Watneys resa. Detta är alltså en science-fictionfilm som utspelar sig på Mars – långt bort från oss och vår verklighet. Men trots det undrar jag: hur overklig är The Martian?

Den fria rörligheten för personer inom EU känner nog de flesta till. För de som inte gör det handlar den i korthet om att personer får röra sig fritt inom EU och vistas i ett EU-land i tre månader och därefter söka uppehållsrätt. (2) EU-migranter som flytt fattigdom och förtryck är numera ett vanligt inslag i vardagen. Reaktionerna från allmänheten är både starka och svaga men i samma riktning med samma slutsats. Med detta menar jag att både starka insatser riktas mot EU-migranter samtidigt som alternativ inte erhålls samt att problematik ignoreras (3). I flödet av direkta och indirekta åsiktsyttringar är en slutsats frekvent förekommande, mer eller mindre: ”Vi har inte råd att ta emot alla” (4).

Min parallell – vad gäller dessa kanske till synes helt skilda fenomen – kan verka en aning långsökt men jag menar att kritiken är väldigt aktuell. Skillnaden mellan vilka känslor Matt Damon väcker och vilka känslor EU-migranter väcker – på ett strukturellt plan – är slående. Alla är inte lika värda i västs ögon. Alla väcker inte empati hos väst. Det är nog tyvärr den bistra sanningen. Om du ska lyckas plocka många empatipoäng i väst – ungefär så många att en nation beslutar sig för att åka och hämta dig på en annan planet trots att du visste vilka risker resan innebar – ska du helst vara övre medelklass, entreprenör, vit, utbildad och man.

Detta kanske är ett extremt exempel hämtat ur fiktionen men om vi tänker efter hittar vi fall i vår vardag som verkar enligt samma principer. Poängen är att om en ser till vilka resurser som läggs på människors välbefinnande med olika etnicitet, klass, kön etcetera är det tydligt att människor är värda olika mycket. I fantasin lyfter ”The Martian” fram ett porträtt av en människa som talar till normens känslor i så pass stor grad att det känns rimligt att rädda porträttet till ett extremt högt pris. Om vår empati hade fungerat på samma sätt vad gäller flyktingar i allmänhet skulle inte diskussionen handla om kostnaden för andra människors liv, vi skulle helt enkelt rädda dem utan att blinka. Troligen är majoriteten rörande överens – på ett teoretiskt plan – om att det inte bör göras skillnad på människors värde. Det verkar som att vi fastnat i ett nät av strukturer som inte stämmer överens med vår intuition om mänskligt värde.

Jag hävdar att så länge Matt Damon-effekten får finnas är argumentationen om huruvida vi har råd med alla eller inte fullständigt irrelevant.

Henning Hedman

Redaktionen
Anna Vidgis Gustavsson
Axel Dalman
David Zimmerman
Henning Hedman
Emma van Aller
Hilda Gullberg
Lucas Rabnor
Navid Hamidi
•Sophie Karlsson •
Toofan Salehpour


Vill du skriva?
toofan.salehpour@gmail.com

redaktionella bloggar

Externa sportbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Externa Kultur & Nöjesbloggar (omfattas inte av UNT:s utgivaransvar)

Fler bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se - bloggar

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se