Logga in
Logga ut
Författarafton i Funbo Funbobloggen Funbobloggen
Vädersponsor:

www.unt.se/rimligt

Rimligt

En grupp studenter som kommenterar aktuella händelser – ibland med teoretisk tillämpning. Vi undviker ideologier och eftersträvar metodiskt förnuft. Detta är Rimligt.

Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar. Alla bilder i inläggen är publicerade enligt CC BY-NC-ND om inget annat anges.

Varför bry sig om Keystone XL?

Utrikes Debatten i USA om den föreslagna oljeledningen mellan Alberta i Kanada och den Mexikanska golfen har hittills varit brännhet. När krutröken skingrats verkar det dock som att Keystone trots allt inte är så viktig.

300 mil lång är det tänkt att Keystone XL ska bli – den föreslagna amerikanska oljeledningen som miljöaktivister hatar, konservativa politiker hyllar, och förvånansvärt många kommentatorer menar är ganska oviktig. Båda USA:s stora partier har flitigt använt oljeledningen som ett uttryck för en bredare politisk agenda – ekonomisk tillväxt mot naturskydd, höger mot vänster. På så vis har frågan blåsts upp så mycket att man lätt får intrycket av att den är avgörande för landets framtid.

Det är en överdrift.

Argument från höger och vänster

Argumentet från den gröna sidan, representerad av Demokraterna, är att Keystone XL skulle utgöra ännu en spik i kistan för det globala klimatet. Dels är man oroade över att produktionen av fossila bränslen ska öka, vilket skulle elda på globala koldioxidutsläpp. Dels handlar det om att oljan i Kanada inte pumpas upp på traditionellt vis; naturligt förekommande asfalt (bitumen) schaktas upp på en enorm skala för att sedan omvandlas till bränsle, vilket man hävdar leder till massiv miljöförstörelse. Slutligen kritiserar man det mest uppenbara av allt, nämligen tanken om ett 300 mil långt rör tvärs över USA.

Högersidan menar å andra sidan att pipelinen utgör exakt den ekonomiska boost som USA behöver just nu. En av republikanernas största sakfråga är att skapa arbetstillfällen och därför trycker de hårt på att Keystone XL kommer att skapa en mängd jobb. Dessutom menar de att tillgången till olja från Kanada är viktigt i kampen för energy independence – målet om att USA ska bli mindre beroende av energi från exportörer såsom Saudiarabien.

Politisk prestige framför fakta

Argumenten innehåller en varierande grad sanning. Sant är att det är mycket smutsigare att producera olja från bitumen än via konventionell pumpning. [1] Exporten av Kanadas leriga olja kommer dock att fortsätta ändå via lastbilar och tåg; faktiskt verkar det som att en oljeledning är det alternativ som löper minst risk för spillkatastrofer. [2] [3] Det betyder dock att en blockering av Keystone inte kommer ha en inverkan på några utsläpp så länge man fortsätter gräva i Alberta. Följderna för Albertas landskap kommer vara katastrofala, men återigen händer det oavsett om Keystone byggs eller inte, särskilt när oljepriserna återhämtar sig och lönsamheten ökar. [4] Samtidigt är det 300 mil långa röret en förståelig nagel i ögat för många amerikaner och det är inte självklart att man vill ha det i sin landsbild, men å andra sidan finns det redan tusentals mil av ledningar i landet så Keystone skulle bara innebära en marginell skillnad. [5]

Republikanernas skimrande förhoppningar om rörledningens jobbskapande krafter är också orimliga. Mycket visar på ett kort uppsving av tillfälliga byggnadsjobb, men att det långvariga tillskottet hamnar på ca. 50 permanenta jobb (!). [6] Det räcker knappast för att lösa några arbetslöshetsproblem. En större energitillgång via Keystone skulle minska beroendet av leverantörer utanför kontinenten, men det argumentet har förlorat tyngd sedan pipelinen föreslogs 2008 i och med att USA nu har ökat sin inhemska energiproduktion till rekordhöga nivåer. [7]

Att det politiska kriget ändå fortsätter visar på att idén om Keystone XL är viktigare än själva pipelinen, och att politiska poäng är viktigare än fakta.

Axel Dalman

Så drabbas även internet av segregation

Virtuell segregation Den moderna människan lever idag inte enbart i det som de flesta människor skulle kalla för den fysiska verkligheten. Våra identiteter har nämligen vidgats ut till att även existera i det virtuella rummet. Genom nydanande teknik har människan utvecklats till en varelse som kan vara ständigt uppkopplad och på så vis med möjlighet att röra sig över enorma avstånd på nanosekunder. Med det sagt ingår vår virtuella identitet, de facto i definitionen av jaget.

En fråga värd att ställa sig i sammanhanget är dock vad det är för sorts plats vi spenderar mer och mer tid på; alltså vad Internet är för ett sorts rum där en del av oss själva befinner sig i. En av dess förgrundsfigurer – Richard Stallman, som var med och utvecklade Internet från en militärteknik till allmänegendeom – betonade hur Internet möjliggör kunskapsspridning och att kunskap är som bäst när den delas av alla. Visionen om Internet handlade alltså om frihet och tillgång vilket paradoxalt nog är närmast en motsats till dagens förhållanden. För att ha tillträde till platser krävs inte sällan användarkonton som antingen betalas med konventionella penningmedel eller med hjälp av ens egna virtuella identitet. Det senare är vanligt för hemsidor och program som sägs vara ”gratis” samtidigt som de, ofta omedvetet hos användaren, tar uppgifter om hens identitet genom att sända ut bland annat cookies för att registrera hens aktiviteter: vilka en sidor hen använder, vilka sökord som används i Google, vilka länkar som verkar locka mer än andra osv.

Ta Facebook som exempel som till en början verkar vara kostnadsfritt men där företaget i själva verket tar betalt just genom att lagra information om våra olika aktiviteter på dess hemsida. Information som de dels kan sälja vidare till utomstånde parter (för typ reklam), dels information som de själva använder för att anpassa vår upplevelse på dess hemsida.

Och om vi här zoomar ut och ger oss själva ett större perspektiv så bör vi ställa oss frågan: Vad betyder denna styrda verklighet? Det enkla svaret är att vi hela tiden återskapar vår tillvaro utifrån våra tidigare handlingar. Någonting som blir problematiskt då vi bygger in oss själva i en bubbla utan någon som helst möjlighet att se vad som finns utanför dess väggar. Våra virtuella identiteter reproducerar alltså sin egen världsbild då de aldrig stöter på några mothugg eller andra åsikter och på så vis kan tunnelseende skapas. En företeelse som är ett praktexempel på segregation. Ett fenomen vilket diskuteras som ett stort samhällsproblem i den fysiska verkligheten medan det ignoreras totalt på Internet. Ofattbart? Ja, eftersom då avsaknaden av inputs från meningsmotståndare begränsar vår virtuella identitets (och därmed hela vårt jags) möjlighet till meningsfullt och nyanserat åsiktsskapande.

Victor Persson

Grekisk konkurs avstyrd men strukturfel kvarstår

Ekonomi Grekland kan andas ut. Stödprogrammet till den krisdrabbade ekonomin förlängs i ytterligare fyra månader. [1] De ansökta nödlånen har diskuterats och omdebatterats bland eurozonens finansministrar, med resultatet att man bistår med ytterligare hjälp för att få den grekiska ekonomin på fötter igen. [2]

En lättnad för EU, men kanske något av en besvikelse för det grekiska folket. Ekonomin räddas undan konkurs, men inte utan krav på motprestationer som att minska pensionskostnader och förhindra lönehöjningar. [3] När vänsterpartiet Syriza vann valet i slutet av januari utlovades stora förändringar, slut på åtstramningar och in med stimulanser. [4] Löften som nu kan bli mycket svåra att infria. Konkursen tycks avstyrd, men någon hastig vändning lär det inte bli tal om.

Frågan är om återhämtningen skulle gå snabbare utan euron. Grexit, att landet går ur valutasamarbetet förutspåddes av en rad ekonomer eftersom en återgång till drachme skulle kunna stärka landets konkurrenskraft och öka exporten. [5] Att eurosamarbetet utsätts för kritik är knappast något nytt. Eurokritiker menar att hela valutan bygger på ett konstruktionsfel. [6] Ekonomiskt, socialt och politiskt finns det stora skillnader mellan de europeiska länderna och kanske är det orealistiskt att kunna ena dessa till en enda gemensam valutazon.

Sannolikheten för utträde sjönk dock radikalt när stödpaketen röstades igenom, men frågan kvarstår om krisen beror på euron och i så fall om stödpaketet är ett sätt att skjuta finansiella problem på framtiden. Att begära ytterligare åtstramningar i ett land där 60 % av befolkningen lever på eller under fattigdomsgränsen är inte bara moraliskt tveksamt. [7] Den återhämtning man talar om behöver troligen statliga stimulanser och delvis expansiva hjälppaket. Dagens lättnader riskerar därmed att leda till ytterligare finanskriser.

Eurons introducerande innebar höga politiska och ekonomiska insatser, vilket kan vara en anledning till att stödpaketen drivs igenom och att Grekland därigenom garanteras fortsatt medlemskap. [8] Problemet är att när och ekonomisk politik inte går som väntat drabbas hela samhällen. När Greklands ungdomsarbetslöshet är uppe på 50 % riskerar en hel generation att förlora framtidstron. [9] Ett högt pris att betala för ett prestigefyllt idéprojekt.

Att krispaket målas upp som en räddning är bara delvis sanningen då de avhjälper symptomen men inte själva sjukdomen. Mer långtgående och genomgripande förändringar är nödvändiga för att inte säga akuta. En fördjupad analys om hur och varför den grekiska krisen uppkommit är därför nödvändig om framtida depressioner ska kunna undvikas. Så länge bakomliggande strukturer och mönster finns kvar kommer Grekland sannolikt att drabbas av fler finanskriser. Politisk uppfinningsrikedom kan trolla fram ekonomiska stödpaket och så länge viljan finns där kommer valutasamarbetet och euron att klara sig. Mer tveksamt är om den grekiska befolkningen gör.

Hilda Gullberg

Den andres närvaro i stadsbilden

Kultur Den föregående helgen samlades en enad massa kring Stockholms stora synagoga i en manifestation. En så kallad fredens ring sattes ihop av människor stående hand i hand runt synagogan. Detta för att visa på solidaritet med Stockholms judar efter attacken mot Köpenhamns synagoga den 15 februari. Både manifestationen och attacken i Köpenhamn säger något om synagogans historiska ställning i det svenska stadsrummet. Synagogan framstår ofta som ett tydligt exempel på just något främmande.

Stockholms stora synagoga byggdes 1870, ritad av Fredrik Scholander, och är ett bra exempel på vad som kan kallas “hybridarkitektur”. En åtstramad nyklassicism möter genom Scholander en form av orientalistisk fantasi. Synagogor, som den enda egentliga särskilt judiska byggnaden, varierar också starkt lokalt. Den lokala variationen är tydlig bara i Sverige. De större synagorna utanför Stockholm, belägna i Malmö, Göteborg och Norrköping, varierar alla i sina utformningar. Arkitekturhistorikern Steven Fine har tecknat ett intressant bild över judisk arkitektur [1] och pekar just på variationen som en stark faktor. Avsaknad av ett judiskt monument är en viktig anledning till synagogors varierande utformning. För att ta ett exempel så finns det inga motsvarigheter till Sankt Paulskatedralen eller Hagia Sofia för det judiska folket. På detta sättet var också synagogor länge det starkaste exemplet på något helt annorlunda i stadsbilden.

När vi talar om det postmoderna Sverige är det kanske svårt att peka på synagogor som den enda variationen i stadsbilden. I den förmoderna var synagogor just ett exempel på variation, men idag kvarstår det snarare som en symbol för något främmande. Frågan liknar debatten kring etableringen av moskéer i Sverige de senaste åren. Det finns ett motstånd som både tar sig i uttryck i att försöka stoppa nya moskéer [2] och i rena våldsdåd mot moskéer, likt i Uppsala. [3] Nyetablering av större synagogor är högst ovanligt i Sverige, men våldsdåd finns, som sagt, både mot synagogor och moskéer. De två byggnadstyperna slår nära igenom att exemplifiera den andres, främlingens, närvaro i staden. Synagogan möjliggör, likväl som moskén, något annat och tillåter det främmande att abrupt ta upp fysisk närvaro. Historiskt var det synagogan som exemplifierade främlingen i stadsbilden, men den har som tydligast fått sällskap av moskén. Det är också tydligt hur detta som är annorlunda ger oss en intressantare och mer pluralistisk stadsbild. Förhoppningsvis leder därför manifestationer likt den i helgen till att byggnaderna slutar vara exempel på något främmande, utan istället en naturlig del av den svenska stadsbilder.

Lucas Rabnor

Så bäddar vi för nordisk finanskris

Ekonomi Riksbankens införande av en negativ reporänta har varit en snackis under den senaste tiden, främst med fokus på hur den kommer att främja inflationen genom att stimulera konsumtionen av lån och bostadsköp, samt få låntagare att vilja amortera så bankerna kan få in lite reella pengar till deras annars tomt gapande pengavalv.

Det finns dock ett problem med denna strategi, ett problem som är påtalat av såväl IMF [1] samt EU-kommissionen [2] – nämligen att svenska hushåll redan är så pass högt belånade och bostadspriserna är så pass snabbt stigande [3] att vi helt sonika bäddar vägen för en ny finanskris för Norden och Baltikum.

Det var inte allt för länge sedan som USA:s bostadsbubbla sprack till följd av stigande huspriser och högt belånade hushåll i kombination med ojämn inkomstfördelning och växande klyftor. Många av de som tog bostadslån hade en svag återbetalningsförmåga vilket ledde till att bankerna i sin tur blev insolventa, och även om skuggbanksystemet var starkt bidragande till den krisen finns det i Sverige en god grogrund för att upprepa USA:s misstag.

Strategin att stimulera konsumtionen med hjälp av lån innebär en ytterligare potentiell risk om vi ser till den ökande andelen av otrygga anställningar i Sverige. Låt oss ta en titt på vår verklighet idag: var fjärde stockholmare mellan 16-34 år har tidsbegränsade anställningar, och i resten av landet ligger siffran på en tredjedel. Rent konfekt har andelen tidsbegränsade anställningar fördubblats sedan 90-talet [4]. 81% av de som fick anställning genom Arbetsförmedligen tredje kvartalet på 2014 fick tim- och behovsanställningar [5]. Men för att kunna ta dessa tillväxtstimulerande (notera att tillväxt är ett högst debatterat och odefinierat begrepp) bostadslån krävs en fast anställning, något individer med tidsbegränsade anställningar inte har. Detta kan leda till följande utfall:

  1. De tar lån under en period då de har ett vikariat, men om de inte får en nyanställningen sitter de fast med ett bostadslån och svag återbetalningsförmåga.

  2. Att få nobben från storbankerna ökar incitamenten till att vända sig till kreditinstitut som inte kräver dessa säkerheter, detta var huvudingrediensen till USA:s kollaps 2007. [6]

  3. De tar inga lån alls och konsumtionen på bostadslån samt bostadsrätter riskerar att drastiskt minska (kom ihåg: 1 av 3 individer mellan 16-34 år i hela Sverige har i dagsläget ingen möjlighet att få lån).


En bidragande faktor varför bostadsmarknaden, högt belånade svenskar och potentiella kriser sällan diskuteras och skärskådas är att vi verkligen inte vill skrämma upp den redan lättskrämda marknaden. Men att blunda för de problem som följer osäkra anställningar, samt en ekonomi som tydligen bara kan överleva om vi tar lån för att finansiera vår konsumtion, går mot all rim och reson med tanke på vad vi vet om svagheter hos den moderna ekonomin. Vi försöker segla med ett redan sjunkande skepp, men istället för att lappa ihop hålen öser vi bara ur vatten.

Emma Westin van Aller

Redaktionen
Anna Vidgis Gustavsson
Axel Dalman
David Zimmerman
Henning Hedman
Emma van Aller
Hilda Gullberg
Lucas Rabnor
Navid Hamidi
•Sophie Karlsson •
Toofan Salehpour


Vill du skriva?
toofan.salehpour@gmail.com

Externa bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se