• fredag 28 april 2017
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Uppgifter: Back från Modo till Almtuna: "J... Rinkside Rinkside
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 62-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

En hjärtefråga del 1

En hjärtoperation på Alla Hjärtans Dag? Varför inte?

Så var det dags igen. Inläggning. Inför denna procedur erhåller patienten ett tjockt kuvert med posten. I detta digra konvolut finns såväl tvättlappar som informationsblad om själva ingreppet. Ett slags välkomstpaket, kan man kanske kalla det.

I varje sådan här försändelse ingår också en uppsättning med frågeformulär. Riktigt varför denna mångfald av enkäter med ungefär samma frågor är alltid lite oklart. Pappersarbetet känns en smula gammaldags i dessa högteknologiska tider. Och varje gång kan jag inte låta bli att fundera över om någon någonsin läser vad jag svarar. Någon gång har jag lekt med tanken att skriva ”galopperande Ebola” på någon blankett bara för att se vad som händer, men sjukvården är inget att skoja med.

 Dubbelarbetet till trots sker det framsteg, även här. Numera finns det en särskild broschyr om ”rökstopp” inför operationen och informationen om själva ingreppet är helt läsbar.

Framförallt så har förstås sjukvården i sig förändrats. Numera kan man behandla åkommor som förr var hopplösa fall. Just vår ökade förmåga till mera vård är en faktor bakom den kris som vi ständigt läser om. Möjligheterna att hjälpa ökar och vi kräver mer och mera.

Frågorna om man behöver tolk och om man vårdats utomlands visar också att vi numera lever i en annan tid än när jag inledde min karriär som patient på Länslasarettet i Borås för över femtio år sedan.

 

Men trots min långvariga erfarenhet finns det förhållanden som jag ännu inte greppat helt. Varför blir man exempelvis inskriven på en fredag när man skall opereras på tisdag?  Visst, man får ledigt på helgen, men varför då inte skrivas in på måndag?

Det kan inte vara starka krav ifrån patienter som ligger bakom den ordningen.

 

Hans Rosling är död

Så kom då beskedet att professor Hans Rosling har lämnat oss. Världen har förlorat ett förnuftets röst och vi har förlorat en god vän. Vi tänker på - och känner med-  hans familj!

Det känns tungt och vilsenheten tar tag i oss. Nu när sådana som han behövs mera än någonsin!

Jag lärde känna Hans och hans fru Agneta under en katastrof- och biståndsutbildning på Sandö 1976. Vi har därefter haft kontakt från och till under hans kometartade karriär.

För ungefär ett år sedan så ringde han och berättade:

-       Jag har alltid beundrat sådana som du som balanserar en livslång sjukdom, men nu har jag vunnit!  Jag har fått pankreascancer!

Sättet att leverera denna dödsdom säger en hel del om Hans Rosling. Han var en utpräglad tävlingsmänniska och sökte alltid efter den mesta dräpande sammanfattningen av ett komplicerat sammanhang. Med tiden kom hans revolutionerande pedagogik att få hela världen att lyssna. Men enligt honom själv så var det tack vare hustrun Agneta som han fick kontakt  med Bill Gates. En typisk Roslinghistoria!

Man kan tro att detta var en medfödd talang som var förklaringen till fenomenet Hans Rosling, men det är nog inte hela sanningen. Jag minns när han och jag för många år sedan gjorde en serie med tio program om ”Världens hälsa” i Vetenskapsradion. Min insats bestod nog mest i att hindra honom att släpa in en stor trave böcker i studion, utan istället tvinga honom att berätta fritt.

Och med tiden kom sonen Ola och hans fru Anna att konstruera ett genialiskt datorprogram som blev Hans verktyg för att berätta begripligt om världen. Historien han ville berätta var i korthet att världen inte alls ser ut som vi tror. Mycket är faktiskt bättre än de dystopier som dagligen målas av media.

Med hjälp av företaget Gapminder fann man ständigt på nya och spännande sätt att presentera en mera korrekt världsbild. Kunskapsbaserat lärande var hans ledord.

Många skulle nog hävda att han lyckades på ett enastående vis med denna svåra uppgift, men själv var han aldrig helt nöjd.

-       Jag brukar säga att publiken är ungefär som den gamla historien om raggarens midsommarfirande. På frågan hur var midsommar svarar raggaren lyckligt att det var väldigt roligt. Men på följdfrågan vad gjorde du så svarar han ”det minns jag inte”.

För Rosling var det inte nog att vara en entertainer hos Skavlan, han hade en rad fakta som han vill få fram. Han var i sanning en folkbildare som brann för sin sak.  Men han var också något så ovanligt som en opinionsbildare med sann empati för de svaga och med förmågan att kunna lyssna.

Så Hans och hans grupp på Gapminder sökte hela tiden efter nya metoder för att få budskapet fastna. Och det arbetet lever i högsta grad vidare. Innan han gick bort förklarade han att det nu fanns en Hans Rosling 2.0 som kunde ta över hans plats på scenen. Må han ha rätt på även denna punkt!

( privat foto) 

För oss vänner har det alltid varit ynnest att få umgås med Hans och hans fantastiska familj.  Det har varit många skratt och många anekdoter. Vi saknar honom redan djupt!

Vem skall jag nu ringa när jag inte förstår vad som egentligen händer i den komplexa och motsägelsefulla omvärlden?  För trots att hans liv var otroligt hektiskt kom han ihåg vad vi dryftade sist vi sågs och hade inte sällan funderat vidare kring den tråden. En levande dialog har brutits av.

En vän som inte går att ersätta är död. Det är en i sanning en sorgen dag.

Men för att inte sorgen skall bli förlamande i denna tid av lögn och svek så måste vi alla hjälpas åt att kämpa för det han stod för, ett kunskapsbaserat lärande.

Hans Rosling har lämnat oss, men vi får inte ge upp det ständiga arbetet för en mera förnuftig värld!

 

Ett Bondoffer?

Min första barnförbjudna film var – om jag nu minns rätt - en Bondfilm. Vakten på biografen tittade värderande på oss, tre grabbar som envist hävdade att vi visst hade fyllt 15 år, och sa något i stil med ”ja, ja den här filmen klarar ni nog”.

Därför känns det lite märkligt att varje morgon vakna upp mitt i en bedrövande version av gammal Bond film.

En rysk skurk med svårartade mindervärdskomplex har tagit makten i öst och skrattar rått åt västs protester.  Men, och det är här verkligheten tappar all kontakt med ett bra filmmanus, nu har en galen skurk  fått hjälp av denna puttefnask att ta makten här i väst! Och någon Bond finns icke i sikte.

 För i drottningens England har man fullt upp med att stänga alla gränser och isolera världen ifrån England. Och ifrån Skottland, Wales och Nordirland.

Vårt enda hopp verkar står till – Tyskland!

Jag är inte helt säkert på att jag är gammal nog för en sådan här rysare!

 

Grumliga källor är giftiga källor

I denna tid av falska nyheter och twitterhat slår jag på P1, public service radions stolthet en vanlig måndag efter att helgerna rusat förbi.

Först lyssnar jag till programpunkten OBS!

De har en reprisvecka om konspirationsteorier och källkritik. Först ut är en lysande essä av professor emeritus Erik Åsard, Uppsala Universitet.Han går främst igenom de konspirationsteorier som florerade kring den 11 september och kring attacken på Charlie Hebdo men speglar också dagens komplicerade verklighet. Åsgårds slutkläm är värd att komma ihåg:

Alla har rätt till sina egen åsikt men inte till sina egna fakta. ”

 Därefter, bara några minuter senare i tablån, halkar jag in på Vetenskapsradion Språket . Även detta program är en repris eftersom redaktionen drabbats av sjukdom. Redaktören har då valt att återutsända ett avsnitt som först sändes den 8 december 2015 men som man tydligen gärna vill återutsända ytterligare en gång.

 En lyssnare som heter Kristina en fråga angående” det vi på svenska kallar ekologisk mat”. På engelska säger man ”organic” eller  på tyska  ”biologisch”

Kristina tycker att det är lustigt och undrar vad som är rätt? Här tar programmets expert snabbt hjälp av Wikipedia!

Där får hon en massa information som hon välvilligt delar med sig av till lyssnarna.

Men först vill språkvetaren berätta att ordet ekologiskt är ett exempel på ett retronym.

Programledaren och expert förklarar denna term med ” att det var först när man började ”giftodla” för 60-70 år sedan som det uppstod ett behov av ordet ekologisk jordbruk. ”

Giftodla?

Om denna kan man säga mycket.

 För det första är det lite oroväckande att Vetenskapsradion numera använder Wikipedia som faktaunderlag. ( I ett inslag före detta har man använt ” en liten enkät som en av mina kompisar gjort” för att besvara en annan lyssnarfråga.)

 För det andra är utläggningen om organisk, ekologisk eller naturenligt odling felaktig! För de olika beteckningarna beskriver nämligen olika brukningsmetoder. De är inte synonyma!

Detta är redaktionen väl medvetna om eftersom de fått ett flertal brev om precis det här felet redan första programmet sändes. Ändå väljer man att sända ut det en gång till – utan rättelse! Varför?

Ett telefonsamtal till exempelvis svenska KRAV hade förhindrat att felet nu upprepas.  Eller så kunde man använt sig av den förordning som utarbetats av EU på området.

 

För det tredje är det helt korrekt att det moderna jordbruket precis som samhället i övrigt kommit att använda en rad kemikalier under de senaste hundra åren. Väldigt få av dem har dock varit ”gifter” enligt den definition som återfinns i läkarböcker och ordböcker. Gifter i maten innefattar för övrigt en rad ämnen som är högst naturliga eller organiska för att tala med att språkvetarens vokabulär.

 Vårt moderna jordbruk har förvisso problem många miljöproblem men att kalla det giftodling är lika begåvat som att kalla alla radioprogram för vänstervridna.

Låt oss vara varsamma med orden! Spara ordet gift till skandaler då livsmedelstillverkare i Kina dödar spädbarn genom att mixtra med mjölkersättningen eller när industrin i Seveso sprider dioxin i hela landskapet.

 Eller för att citera en av mina favoriter, Lars Forsell:

"Snickaren har en låda med fackord

Muraren sina

och den som skall styra en stat

kan väl inte bara gasta i stormen:

Dom där sitter fel! Reva dom där!

Jag måste använda ord

när jag talar till er

Ni måste lära er ord."

När allt blir giftigt förlorar ordet sitt värde. När public service saknar källkritik blir det svårt att angripa dem som gjort det till sin affärsidé´.

 Slutligen, när blev det en programledares främsta uppgift att tycka? Att vara smakdomare över vad som är rätt och fel?Det tycker jag om! Nä, det gillar jag inte!

Förmodas inte vi lyssnare kunna bilda oss en egen uppfattning? Utifrån fakta?

 

Jag skriver dessa rader med ett visst inre motstånd eftersom jag redan vet hur de kommer att bli bemötta.  Inte med fakta utan med angrepp på min ”identitet”.

- Äh, en gammal surgubbe som inte förstår att vi måste satsa på ungdomen i P1”.

 Jag kommer vidare att anmäla Vetenskapsradio Språket till Radionämnden trots att jag redan vet att de inte kommer att fälla programmet.

 

Min poäng är att det finns rätt och fel. Och att om vi inte ständigt kämpar med att för att förstå verkligheten, utan fördummande förenklingar, så hamnar vi alla i Trump och Putins våld. Samt att public service borde vara ett föredöme när det gäller källkritik, opartiskhet och val av ord.

 

Eller för att citera Erik Åsard:

”Vi lever i en tid då vi översköljs av information som inte sällan är desinformation, åsikter som saknar insikter och fakta som ofta är vinklade eller uppdiktade. Det är lätt att ge upp när man ser mängden av sakfel, hat och lögner på nätet. Men om vi gör det sviker vi inte bara det kritiska uppdraget, vi lämnar också fältet fritt för bluffmakarna att fortsätta förgiftningen av debattklimatet. Därför är det viktigt att bedriva källkritik, att stå upp för det rationella tänkandet och att bemöta faktaförvrängare. Som det heter i ett klokt engelskt uttryck: ”You are entitled to your own opinion, but you are not entitled to your own facts.”

 

Helg på Sjukhuset

Det blir ingen vit jul i år. Å andra sidan så blir det inte någon blåvit julhelg heller. Att ligga på sjukhus under de stora helgerna är inte en sinekur. Men sjukdom och död håller sig inte med någon planeringskalender.

Tack alla ni som bekymrat er! Ett särskilt tack till Göran som skickat sin nyskrivna roman till mig. Vilken gåva!

Jag är nu färdigutredd och avvaktar provsvar. Har träffat på glada, kompetenta och medkännande läkare, systrar och undersköterskor.   Men också stundtals sugits in i den märkliga cortex av tid och rum som råder på svenska sjukhus.

När jag lämnar min avdelning – för den här gången – håller personalen på att flytta ihop med den på den andra sidan. Ja, av avdelningen alltså. En sådan tudelning kan tyckas vara en petitess, men icke. När jag rätt utmattat ligger nere i en säng på röntgen och väntar på att komma tillbaka så kommer två syrror rån korridoren förbi. De ser mig men säger inte hej eftersom jag ju inte finns på deras sida. Däremot stannar de till och diskuterat om inte den där sängen jag ligger i hör till dem.

Sådant är viktigt.

Logistiken på de stora sjukhusen är en historia i sig. Om man inte kan gå själv så körs man av ett slags patienttruckar mellan sal och operation. Eller som i mitt fall till undersökningsrummen. Just denna min sista dag slumpade det sig så att båda mina truckförare var rejält förkylda. Snoren rann och virusen spreds i fartvinden. Det slog mig att om man var någon slags lömsk bioterrorist så vore detta det ultimata sättet att snabbt sprida smitta ibland människor med nedsatt motståndsförmåga. Låt smittbärarna åka runt mellan sjukhusets alla avdelningar och vara i kontakt med så många patienter som möjligt. Lysande!

Än märkligare är att truckföraren tittar frågande på min droppställning när jag skall stiga på vagnen. 

- Var skall du ställa den?

Det kan inte vara första gången en sådan här transport stöter på en passagerare med dropp?

 När jag ber en förbipasserande personal om hjälp för att komma upp på vagnen med mitt bihang och snabbt iväg till röntgen frågar han, men vem har hand om dig?

Eh, jag trodde du jobbade här?!

 

Nej, nu skall jag hålla för i år. Låta julefriden sänka sig över Vårdapparaten och sända en tanke till de stackare som ligger kvar där i det blåvita ljuset.

Nu tar trots allt många ledigt. Eller som det stod på en griffeltavla utanför RÖNTGENMOTTAGNINGEN när vi for förbi.

"DROP IN SKELETT STÄNGT UNDER HELGERNA"

Det finns oerhört många trevliga, kompetenta och empatiska människor som arbetar där på det stora sjukhuset. Människor som tar ansvar och inser att de har hand om sjuka medmänniskor samt att sjukhuset är till för patienterna i första hand, inte för personalen. Duktig personal som sliter med jourer och med griniga patienter.

Men det finns tyvärr också motsatsen. Och det finns en negativ kultur som smittar lika mycket som de förkylda truckförarna.

Det vore skönt att kunna börja vaccinera mot den.

Det är något som goda krafter inom professionerna och inom patientkåren borde kunna lova varandra att försöka under det kommande året.  Även jag skall försöka se med milda ögon på det blåvita skymningslandet.

God Jul på er!

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder61 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

redaktionella bloggar

Externa sportbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Externa Kultur & Nöjesbloggar (omfattas inte av UNT:s utgivaransvar)

Fler bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se - bloggar

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se