• fredag 17 november 2017
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Författarbesök i Funbo Funbobloggen Funbobloggen
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 62-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Vetenskap, vård och vargar

 

Bäste läsare!

Välkommen till ett nytt och till min nya blogg här på UNT:s portal.

Det skall verkligen bli roligt att lära känna dig!

Vem är då jag?

Ja, för det första får du ursäkta om jag är lite av en nybörjare på detta att "blogga". Mitt yrkesliv har bestått av att skriva i papperstidningar och göra radioprogram. Det enda i den här vägen har varit min högst amatörmässiga "Vetenskap och Känsla".

Vad det gäller formell utbildning så kan det måhända vara trösterikt att veta att jag innehar en agronomexamen, men aldrig anställt i egenskap av sådan. Men utbildningen på SLU har varit till stor nytta genom åren och mitt intresse för miljö och matproduktion är fortfarande starkt.

Nå, att blogga är något jag gör som en slags hobby, som en amatör. Nu är det inte att förakta eftersom hobby är något man gör utan tvång och med stor entusiasm. Uttrycket lär komma ifrån att rida sin "käpphäst", eller "hobby-horse" på engelska.

Och "amatör" kommer från det franska ordet  att älska vad man gör.

Vilka är då mina käpphästar?  Vad kan du förvänta dig att få läsa om i mina noteringar här? Ja, vetenskap, vård och vardag är nog en bra sammanfattning av dem.

Vetenskap i de flesta former har jag bevakat i över tjugo år. Jag är fortfarande intresserad av allt ifrån virus till vikingar. Denna nyfikenhet tar sig många uttryck och för några år sedan blev jag kontaktad av professor Ulf Pettersson som hade idén att vi tillsammans skulle starta en serie öppna föreläsningar. De lever nu vidare under namnet "Fakultet X".

Att föreläsningarna gjort en paus under hösten beror till stor del på att jag genomgått en hjärtoperation. Och därmed är vi inne på område nummer två, sjukvården.

Som "multisjuk" är jag rätt ofta patient på Akademiska universitetssjukhuset. Så man kan gott påstå att jag har ett egenintresse i ett fungeradne Akis, men jag anser att ett effektivt Akis är av sort vikt för Uppsala - och för hela landet. 

Det gäller inte minst den medicinska forskningen, ett vetenskapsområde där Uppsala och Sverige varit världsledande. Men forskningen förväntas alltid ge resultat om "tio till tjugo år" och vi lever här och nu.  Så under året skall jag försöka att ge dig ett patientperspektiv på vardagen i Vårdapparaten.

Vardagen då, ja, den består av rätt mycket familjliv, men också av djur och natur i alla former. Husdjur är ett av mina favoritämnen och jag vet att jag inte är ensam om detta intresse. Under några år gjorde jag ett radioprogram som hette "Djurliv" i P1 och det var nog det mest populära program jag producerat någonsin.

Länge har vi bara haft två katter hemma, men till jul kom lilla Nova till familjen. Hon är en Welsh Springer Spaniel och har givetvis tagit alla med storm.

Samtidigt kan inte vetenskapsjournalisten i mig låta bli att reflektera över hur just hunden vunnit sin högst speciella plats i människans hjärtan över i stort sett hela världen.

Förklaringen ligger i att alla hundar är ättlingar till vargen. Det har DNA analyserna visat med stor tydlighet de senaste åren. Och vargen är ett socialt flockdjur vars inbyggda beteende passa utmärkt ihop med den twittrande apans, människan.

Det hindrar nu inte att det kan vara nog så knepigt att uppfostra en liten valp, eller att det är lätt att vara hundägare i Sverige 2011. Men mer om detta senare.

Du är givetvis varmt välkommen att kommentera eller tycka om det jag skriver!

Men, jag försöker att vara hövlig och respektera andras åsikter, så jag ser fram mot en dialog, inte den pajkastning som bloggandet ibland verkar framkalla.

Med detta sagt, välkommen till min lilla blogg och en

God Fortsättning på det nya året 2011!

 

Nu smäller det!

 

Nyårsfirandet i Sverige sönderfaller vid närmare betraktande i två delar; fyrverkerier och champagne. Detta är nu ingen helt lyckad kombination. Årligen inträffar omkring 300 olyckor i samband med avskjutande av himlaspel.

När man varit med och hälsat ett antal nya år välkomna är man förvånad över att det inte inträffar fler missöden.

De pyrotekniska attiraljerna härstammar numera ofta ifrån Kina, som det mesta annat. Här är det möjligen mera passande eftersom kineserna anses ha uppfunnit krutet.

Jag är barnsligt förtjust i fyrverkerier, inte minst eftersom det är så osvenskt. Färgrant och högljutt. Men tyvärr delas inte min förtjusning av husets hundar. De är kort sagt livrädda under hela nyårsafton. Och det förtar onekligen glädjen när ens hundkompis skakar och skälver inför det nya året

Det är fel att tro attt detta ör ett litet problem. För idag finns det runt 800 000 hundar i landet, många av dem livrädda för smällarna. Ett faktum som lett till det så kallade Smällarupproret.

Som hundägare kan man försöka vänja sin vovve vid oljudet. Man kan spela hög musik för att dölja skjutandet. Opera fungerar utmärkt. Eller man kan ta till olika preparat med lugnande verkan på hunden Fast  det är kanske inte så kul att möta det nya året, drogad?

Men även icke hundvänner borde ha ett ansvar. Jag reagerar till exempel starkt mot ofoget att skjuta av smällare från Julafton till Trettonhelgen som på senare år brett ut sig. Det är en sanitär olägenhet, inget annat.

Årets larm när det fyrverkerierna gäller annars hexaklorbensen. Ett rätt otrevligt ämne som Kemikalieinspektionen misstänker kan finnas i den pyroteknik som saluförs i landet. Men, analyserna är ännu inte färdiga så man vet inte säkert.

Inte heller vet man i vilka halter som fyrverkerierna i så fall sprider.  Eller vilken effekt detta kan ha. Särskilt som vi inte avfyrar dessa pjäser så ofta.

Vad man vet är att hexaklorbensen , i höga doser. kan orsaka levercancer - hos möss.

Så till och med Kemikalieinspektionen säger att "det inte finns någon anledning till oro".

Men trots det larmar man?!

Är det inte, om ni ursäktar liknelsen, som att skjuta mygg med en kanon?

Vore det då inte bättre att spara på krutet?

För det saknas ju inte direkt andra miljöproblem att sikta in sig på under det kommande året.

 

Är naturen dum - eller?

 Naturen slog tillbaka 2010 är en av de braskande rubrikerna på den stora Stockholmstidningens webbsida. Som bevis för denna slagrörda allmakt anförs bland annat vulkanutbrottet på island.

Ursäkta, Naturen? Vem är det?

För i ett av världens mera ogudaktiga ( sekulariserade)  länder verkar just "naturen" allt oftare tillskrivas  ja, rent av övernaturliga krafter.

Naturen är både den ömma modern och den straffande fadern.

Förmågor som inte ens den allsmäktiga längre tycks förfoga över i konungariket Sverige, där statskyrkan brottas med frågan vad den skall göra nu, när den fått sin frihet.

Naturen är, enligt samma grumliga resoenamg, en resonerande varelse. Dess naturliga tankar är får man förmoda "ekologiska". Vilket är bra, på något vis.

För Naturen är vis. Naturen är god. Och nu är naturen tydligen också hämdlysten som en gammaltestamentlig Gud.

Man ser sig nervöst om efter de gräshoppesvärmar som komma skall. Som ett järtecken landade ju några vandringsgräshoppor i de östra delarna av landet redan i somras.

Men nog med raljerande skämt. Det vore mycket  intressant att få  veta vilka journalistiska resonemang som ligger bakom det   påstående att 2010 var året då "naturen slog tillbaka"  på DN:s första sida!

Rekordjakten i Boländerna

Boländerna, Uppsala  

Att vara på mellandagsrea påminner mig på många vis om en jakt.

För vad i människans uppsättning av nedärvda beteenden kan förklara det som sker runt om i affärerna just nu än jakten?

Och samlarinstinkten.

För runt om på våra stormarknader jagar nu horder av koncentrerade människor efter tillfället, det korta ögonblicket då det gäller att slå till mot bytet.  Fyndet!

Eftersom planerarna nu i decennier gjort det allt svårare att köra bil i Centrum så sker dreven mest ute i de kransområden som förr benämndes ”industriområden”.

 I till förväxling lika, totalt charmlösa, plåtlador stressar de nutida jägarna och samlarna runt för att hinna hitta bytet, innan grannstammen.

Deras egen tolerans gentemot andra sökare blir därefter.

Upphetsningen stiger redan i bilköerna in mot plåtschabraken. Många familjefäder verkar beredda att döda bara för att komma först till en parkeringsplats. Och därmed att få första tjing på en billig platt-TV.

( Man kan inom parantes undra över paradoxen att så många klagar på utsända tv-utbud samtidigt som påfallande många står i kö med stora, nya och dyra TV-apparater.)

Väl inne i hangarna visar det sig, undantagslöst, att de riktiga godbitarna tog slut redan vid butikens öppnande. Ungefär samtidigt som syret i lokalen.

Med en adrenalinhalt som långt överskrider de mätbara och med akut syrebrist i hjärnan är det inte lätt att fatta rationella beslut. Avgörandet underlättas inte heller av butikernas milt sagt fantasifulla prissättning. Dagarna innan helgerna höjs priserna, därav blir sänkningen större.

Effekten blir att all verkar otroligt billigt. Det är som om älgarna paraderade förbi på alla pass under årets älgjakt – samtidigt. Det är som om hela skogen skulle vara fylld av kantareller.

Eller kanske som under den årliga valslakten på Färöarna. I vart fall påminner blodsmaken i munnen om den.

De olika elektronikkedjorna tävlar också att överträffa varandra med erbjudanden! Och ordkonst av det mera bedrägliga slaget.

Några kedjor rentav "mellandagsrea" redan under hösten. Samma kedja överraskar nu med en "momschock"!

Och chocktillstånd är väl vad som bäst beskriver hur man känner sig när man vacklar mellan till syns nästan skamligt billig erbjudande, knuffad framåt av sina lika omtöcknade medkonsumenter. Jakten lider mot sitt slut.

I den slingrande kön ut mot kassan kan man avlyssna lätt förvirrade konversationer mellan utmattade jaktkamraterna, i stil med:

-       Skulle vi inte titta på en ny tvättmaskin?

-       Jo, men den fritösen är sänkt med 50 procent!

Detta, mer än mycket annat, är förklaringen till att julhandeln slog rekord- igen.

 

Den patientlösa vården

Akademiska sjukhuset, Uppsala  

För några veckor sedan stod Akademiska Sjukhuset  i fokus eftersom en rad chefer hoppade av, eller fick sparken. UNT genomlyst i en rad artiklar vad som låg bakom krisen och på debattsidorna ventilerades flera förslag till lösningar.

Nu har medieskuggan åter brett ut sig över alla de salar, korridorer och hus som utgör Akis, men problemen är givetvis de samma. Och stämningen har väl knappast blivit muntrare ibland de runt 8000 anställda.

Vad jag förstått har sitter det nu en grupp och pratar om hur man skall ta itu med Akis kris. Det är kanske bra. Det är i princip bättre att prata, än att inte prata med varandra.

Men man måste trots det fråga sig hur långt det räcker med samtal i det här fallet?För Akademiska Sjukhuset går med brakförlust. Det fattas 110 miljoner kronor.

Eller om möjligt mera eftersom de pengar som skulle användas till forskning verkar ha "gått till vården". ( Att ingen riktigt verkar veta vart ytterligare hundra miljoner försvann är illa nog!)

Om man inte ens vet vart miljonerna tagit vägen så har jag har svårt att förstå hur en grupp sammansatt av personal, tjänstemän och politiker skall kunna snacka fram ett par hundra nya miljoner.

 Och jag har än svårare att begripa varför man inte har med någon representant för oss som skall använda sjukvården i samtalsgruppen.

För det är ju vi patienter drabbas av den stress, frustration, underbemanning och slarv som blir resultat av underfinansieringen - och av de systemfel som finns inom dagens vård.

Och när jag skriver "drabbas" menar jag verkligen frågor om liv och död.

Få verksamheter i samhället är så bokstavligt livsfarliga - och livräddande - som sjukvården.

Beräkningar visar att det dör omkring 3 000 människor av felaktig vård i Sverige varje år. Långt flera skadas. Det är många flera än inom trafiken, men någon nollvision finns inte i sikte.

Frånvaron av patienter i sådana här sammanhang visar på ett allvarligt systemfel med svensk sjukvård. Vårdapparaten bygger på ett tänkande "inifrån och ut". Vården är uppbyggt för att passa dem som jobbar i den, inte för dem som skall vårdas i den.

Det är byråkraternas dröm om den patientlösa sjukvården!

Det är ett förmyndartänkande som i sin förlängning leder till femårsplaner där man producerar räknesnurror när markanden vill ha räknedosor.

Det är inget fel med att tillvara personalens erfarenheter. Det trodde jag man gjorde för länge sedan.

Men det är ett allvarligt fel att inte lyssna på patienternas synpunkter

 

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder61 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

redaktionella bloggar

Externa sportbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Externa Kultur & Nöjesbloggar (omfattas inte av UNT:s utgivaransvar)

Fler bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se - bloggar

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se