Logga in
Logga ut
Vemod blandat med lättnad och lycka OS-bloggen OS-bloggen
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 62-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Den förgiftade debatten - del 3

Ett annat problem med den svart-vita ekodebatten är den reducerar alla icke KRAV-märkta bönder till "miljöbovar".

För på sätt och vis kan man säga att det är enklare att beskriva KRAV odlingen än den övriga. Reglerna för Kontrollföreningen för Alternativ Odling (KRAV) rymdes också på en A4 när de skrevs 1985. En av de fyra grundarna var LRF.

Man kan naturligtvis göra det enkelt för sig och kalla hela den odling som lantbrukarna bedrivit de senaste 40 åren för ”giftjordbruket” Enlig P1:s Vetenskapsredaktion språkprogram är det tydligen en beskrivning som återger vetenskapliga fakta. ( Språket 8/12-15.)

"Giftodlingen" skulle i så fall täcka runt nittio procent av svensk åkerareal, eftersom bara omkring 11 procent odlas “alternativt” (2010).

KRAV är i dag en organisation med 28 anställda och runt 3 800 medlemmar.

Tillväxten av alternativodling har onekligen gynnats genom att hundratals journalister, kändiskockar och programledare oblygt har rekommenderat just KRAV. Med tanke på att KRAV alltså är ett varumärke precis som IKEA eller VOLVO kan man fundera över hur väl public service företagen följt kraven på opartiskhet och frihet ifrån just reklam när man i decennier släppt fram denna marknadsföring, men här gäller som sagt inte vanliga spelregler.

Den svåra fråga är hur man rättvist skall beskriva alla de som inte KRAV odlar, de som ofta kallas konventionella. Denna grupp består nämligen av lantbruksföretag som varierar  i storlek, intensitet och metoder. Och i miljöpåverkan. Här finns allt ifrån de mest intensiva spannmålsgårdarna i söder och här finns månskenbönderna i glesbygden.  Men om man tror att storleken avgör miljöbelastningen tar man också fel.

Antalet lantbrukare minskar konstant, det är länge sedan jordbruket var modernäringen som var stommen i nationen. Enligt Jordbruksverket finns det i dag cirka 67 000 jordbruksföretag kvar år( 2015 siffror). Men det är bara 16 000 företag som kräver en arbetsinsats motsvarande minst heltid. De stora gårdarna står för större delen av vår mat. En tumregel brukar vara att 20 procent av lantbrukarna står för 80 procent av produktionen.

Alla är de, små som stora, “bönder” och ofta är de medlemmar i LRF. Elaka tungor brukar säga att denna organisation är värd ett mindre fredspris eftersom den lyckas ena så vitt skilda företagare under ett tak. Men det säger sig självt att begreppet ”konventionell odling” kan vara nästan vara vad som helst. Det enda man säkert vet är att svenskt jordbruk år 2017 inte ser ut som i Bregottreklamen.

 Generellt vågar jag dock påstå att svensk lantbruk är betydligt snällare mot djur och natur än de flesta andra länders.  Man var exempelvis tidig med att stoppa den vansinniga användningen av antibiotika i djurfodret. Användningen av olika växtskyddsmedel är också hårt kontrollerad. Om COOP hade varit lite smarta hade de lika väl kunnat göra sin skandalfilm om svenska produkter.

 Men, det kostar att vara miljövänlig och det är lätt att förstå de svenska odlarnas frustration när deras produkter möter konkurrensen ifrån länder där djur far illa och naturen tar stryk.

Ett sätt att få betalt för sin miljövård är att gå med i KRAV och få betydligt bättre betalt för samma varor. Är man skicklig kan man utnyttja tidigare insatser och undvika de skördeförluster på runt hälften som annars drabbar en eko-odlare.

Nackdelen är att man då fastnar i de gammelmodiga och teknikfientliga reglar som präglar KRAV. Debattörer som Marit Paulsen uppmärksammade detta tidigt.

Det finns för övrigt minst en ytterligare kontrollerad odlingsform, den kallas ”odling i balans” och har ett eget märke som kallas Sigill. Om du aldrig hört talas om dem så beror  det på att svenska medier totalt ignorerat företeelsen som faktiskt funnit i många år.

Här återfinns bland annat vackra blomsterängar som gynnar den biologiska mångfalden och här läcker inte jorden lika mycket näringsämnen som den gör på alternativa odlingarna.

Men, som sagt, kom inte här och släpa in en massa besvärliga fakta i min svart-vita verklighet! Jag är eko som ICA brukar sammanfatta det.

För det är inte bara COOP som påstår att det är mera hälsosamt att äta eko.

Till och med Systembolaget är "eko" numera.

 Och en del apotek vill också hänga på trenden. Här trappar man till med upp reklamkampen med att vara "naturlig".

Slutligen så har agronomen och riksdagmannen Staffan Danielsson (C) föreslagit att UG ( Uppdrag Granskning) borde titta närmare på eko-debatten. Det är ett gott förslag, men tyvärr alldeles för känsligt. Självkritik är något som andra yrkeskårer borde ägna sig åt!

Inga vilda hästar

Det är inte bara våra hundar som får sina genkartor kartlagda. Nu publiceras resultaten av en gentisk undersökning av de mongoliska vildhästar som tidigare ansetts vara just vilda hästar". Riktigt så är det inte visar de nya beräkningaarna. Przewalskis häst som den också kallas är i själva verket en tämjd häst. Men den står närmare den ursprungliga hästen än andra hästraser som vi i dag har kvar.

Nära, men det är ingen "vildhäst", vilket kan hittills trott.

Hästens betydelse för människans utveckling är dock fortsatt stor.

Hundens gentjänster

För alla er som missade den spännande föreläsningen om vad vi kan lära om av hundens sjukdomar. Här kommer äntligen hela föreläsningen.

Först berättar professor om vad en gen är egentligen! "Det här verkar enkelt, men vänta bara tills jag berättat det för er".

Därefter redogör professor Kerstin Lindblad Toh för det allra senaste som hennes forskargrupp har kommit fram till. Slutligen har vi en frågestund där en rad intressanta spörsmål avhandlas.

Ett av dem är en fråga som redan Charles Darwin ställde sig. Varför verkar tama djur få hängande öron? How dogs get floppy ears?

Avslutningsvis så pratar vi lite om frågan om människan kanske till och med tämjt sig själv? I det senaste numret av New Scientist skriver man lite omkring detta. ( Tyvärr bakom betalvägg!)

Helt gratis är däremot nästa föreläsning i serien som kommer måndagen den 16 april! Missa int den!

En rasfråga

Hunden är vårt äldsta husdjur. Under tusentals år har vi människor genom avel valt ut de egenskaper vi vill ha hos våra vänner. Man kan också säga att vi utfört ett gigantisk genetiskt experiment. Med utgångspunkt hos vargen har vi fått fram vovvar som snart sett kan se ut hur som helst. Och som också, tyvärr, har sina speciella hälsoproblem. Vissa hundraseer drabbas exempelvis ofta av en viss typ av cancer, andra raser är kända för sina hjärtproblem. När det på senare år har blivit ekonomiskt möjligt att kartlägga hela genkartor har forskarna studera generna hos hundraserna. På så vis hoppa man lättare kunna identifiera liknande sjukdomar hos oss människor. Så människans bästa vän gör oss ytterligare en GENtjänst.

Professorn i komperativ gentik Kerstin Lindblad-Toh på Uppsala Universitet berättar hur mycket vi vet idag och vilka slutsatser vi kan dra. Men först berättar professor Dan Larhammar om vad en gen är - i gen tligen.

Du är välkommen att lyssan direkt, i den spännande Humanistiska Teatern, belägen i Engelska Parken. Vi börjar 18.30 på tisdagen den 6 februari. Fritt inträde. Välkommen!

Arrangemanget har blivit möjligt tack vare föreningen Vetenskap och Folkbildning och Uppsala Universitet.

Hundens gentjänster

 Genom att kartlägga generna hos olika hundraser hoppas forskningen hitta bot för sjukdomar hos människan. Vi människor har bedrivit storskaliga genetiska experiment i tiotusentals år, det kanske mest kända är - hundaveln. För när några av våra förfäder för många tusen år sedan tog hand om några vargungar inleddes en genmodifiering  som pågår än idag. Genom att styra vilka hundar som får para sig med varandra har vi fått fram allt ifrån jättar som Grand Danois till pyttesmå Chihuahua.

Varje ras har sitt utseende, sina färdigheter – men också sina åkommor. Och eftersom det inte är så stora genetiska skillnader mellan hundar och deras herrar så hoppas man att dra nytta av sina fynd när man letar efter bot för mänskliga sjukdomar.

Detta är grundtanken i det oerhört spännaren forskningsprojekt kring jämförande genetik som leds av professor Kerstin Lindblad- Toh på Uppsala Universitet.

Hur långt har de kommit och vilka sjukdomar hoppas de kunna bekämpa?

Det är ämnet för vinterns första föreläsning i serien ”Genvägar till kunskap”.

Kom och lyssna på Humanistiska Teatern, i engelska Parken, tisdagen den 6 februari, klockan 18.30!

OBS! Både ny tid och ny plats!

Serien är ett samarrangemang mellan Uppsala Universitet och Vetenskap och Folkbildning.

 

_______________________________

Denna dag ett liv

"Will you still feed me

will you still need me

when I´m sixtyfour?"

Det slumpade sig så att jag "firar" min 64 födelsedag - på Akademiska Sjukhuset. Mitt tredje hem. Och passande nog med provtagning på Transplantationsmottagningen. Som gett mig många extra år.

Det är väl också ett svar på frågan #vadfanfårjagförskatten?

Nu hoppas jag bara att provsvaren är ok, så jag kan se fram emot något år till...

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder61 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

redaktionella bloggar

Externa sportbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Externa Kultur & Nöjesbloggar (omfattas inte av UNT:s utgivaransvar)

Fler bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se - bloggar

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se