• lördag 19 augusti 2017
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Förlossningar ska visst göra riktigt ont Ledarloggen Ledarloggen
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 62-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

En förgiftad debatt

Det är med största tvekan som jag skriver om ” ekodebatten”, nu senast väckt till liv av en dom i Marknadsdomstolen.

Organisationen Svenskt Växtskydd hade stämt reklam producerad för COOP. Svenskt Växtskydd vann på alla punkter.

Svenska medier har haft stora svårigheter att hantera denna dom. Detta är samma presskår som den senaste tiden hyllat domslut i en rad andra frågor.

Samma dag som domen föll så visade exempelvis ett av SVT:s nyhetsmagasin ytterligare ett totalt okritisk reklamreportage ifrån en ekologisk bonde. Inte ett kritisk fråga förstörde stämningen.

Först två veckor senare har SVT samlat sig för att tackla ämnet. Detta sker i Aktuellt den 17 juli genom att man återigen visar scener ut den reklamfilm som COOP vid vite är förbjudet att visa (!).

Intervjuer sker därefter med parterna, COOP representant filmad i en avspänd grön fåtölj, Svensk Växtskydd representant avbildad i ett underifrån- makthavare-perspektiv  på ett kontor. Vi skall inte behöva tveka vilka roller som här spelas upp.

Den efterföljande studiotiden användes till att studiereportern försöker få en representant för Livsmedelverket att säga att ekologisk är bra.

Se själva och döm, 14.10 minuter in i programmet.

https://www.svtplay.se/video/14433632/aktuellt/aktuellt-17-jul-21-00-1?start=auto&tab=senaste

Återigen sitter jag där och skäms över hur dåligt pålästa och hur oförblommerat partiska mina kollegor är i denna fråga.

För i ”ekodebatten” finns det inte ens någon korridor, här gives inte ens utrymme till en myrstig av intellektuell problematisering.

Om du inte är för ”ekologisk odling” är du en ond människa!

 De som företräder denna fundamentalistiska syn på vår matproduktion är ofta samma människor som larmar om alternativa fakta, eländet Trump och föraktet för vetenskapen.

 Hur det gick till när ordet ”ekologi” gick ifrån att beskriva en vetenskap till att bli en innehållslös reklamkliché´ är värde en avhandling i sig, men i vanliga fall brukar journalister vara de första att förstå att reklam ljuger. Så är icke fallet här.

 Istället använder man klatschigt reklamspråk för att försöka analysera något så centralt som maten vi äter. Man delar in en bransch man inte förstår i onda och goda.

Eller, när skall vi någonsin få se en reporter på statstelevisionen ställa kritiska frågor till en ekoodlare?

 Därmed inte sagt att vår nuvarande matproduktion är hållbar eller resurseffektiv. Det är den inte. Varken den ekologiska eller denkonventionella. Och det är det verkliga problemet med hela det här käbblet, att hindrar oss ifrån att diskutera hur vi skall lösa försörjning av mat, energi och fibrer i framtiden. Det är en svår men livsviktig fråga. Och på sådana finns inga enkla lösningar.

 

 

Den förgiftade debatten - del 3

Ett annat problem med den svart-vita ekodebatten är den reducerar alla icke KRAV-märkta bönder till "miljöbovar".

För på sätt och vis kan man säga att det är enklare att beskriva KRAV odlingen än den övriga. Reglerna för Kontrollföreningen för Alternativ Odling (KRAV) rymdes också på en A4 när de skrevs 1985. En av de fyra grundarna var LRF.

Man kan naturligtvis göra det enkelt för sig och kalla hela den odling som lantbrukarna bedrivit de senaste 40 åren för ”giftjordbruket” Enlig P1:s Vetenskapsredaktion språkprogram är det tydligen en beskrivning som återger vetenskapliga fakta. ( Språket 8/12-15.)

"Giftodlingen" skulle i så fall täcka runt nittio procent av svensk åkerareal, eftersom bara omkring 11 procent odlas “alternativt” (2010).

KRAV är i dag en organisation med 28 anställda och runt 3 800 medlemmar.

Tillväxten av alternativodling har onekligen gynnats genom att hundratals journalister, kändiskockar och programledare oblygt har rekommenderat just KRAV. Med tanke på att KRAV alltså är ett varumärke precis som IKEA eller VOLVO kan man fundera över hur väl public service företagen följt kraven på opartiskhet och frihet ifrån just reklam när man i decennier släppt fram denna marknadsföring, men här gäller som sagt inte vanliga spelregler.

Den svåra fråga är hur man rättvist skall beskriva alla de som inte KRAV odlar, de som ofta kallas konventionella. Denna grupp består nämligen av lantbruksföretag som varierar  i storlek, intensitet och metoder. Och i miljöpåverkan. Här finns allt ifrån de mest intensiva spannmålsgårdarna i söder och här finns månskenbönderna i glesbygden.  Men om man tror att storleken avgör miljöbelastningen tar man också fel.

Antalet lantbrukare minskar konstant, det är länge sedan jordbruket var modernäringen som var stommen i nationen. Enligt Jordbruksverket finns det i dag cirka 67 000 jordbruksföretag kvar år( 2015 siffror). Men det är bara 16 000 företag som kräver en arbetsinsats motsvarande minst heltid. De stora gårdarna står för större delen av vår mat. En tumregel brukar vara att 20 procent av lantbrukarna står för 80 procent av produktionen.

Alla är de, små som stora, “bönder” och ofta är de medlemmar i LRF. Elaka tungor brukar säga att denna organisation är värd ett mindre fredspris eftersom den lyckas ena så vitt skilda företagare under ett tak. Men det säger sig självt att begreppet ”konventionell odling” kan vara nästan vara vad som helst. Det enda man säkert vet är att svenskt jordbruk år 2017 inte ser ut som i Bregottreklamen.

 Generellt vågar jag dock påstå att svensk lantbruk är betydligt snällare mot djur och natur än de flesta andra länders.  Man var exempelvis tidig med att stoppa den vansinniga användningen av antibiotika i djurfodret. Användningen av olika växtskyddsmedel är också hårt kontrollerad. Om COOP hade varit lite smarta hade de lika väl kunnat göra sin skandalfilm om svenska produkter.

 Men, det kostar att vara miljövänlig och det är lätt att förstå de svenska odlarnas frustration när deras produkter möter konkurrensen ifrån länder där djur far illa och naturen tar stryk.

Ett sätt att få betalt för sin miljövård är att gå med i KRAV och få betydligt bättre betalt för samma varor. Är man skicklig kan man utnyttja tidigare insatser och undvika de skördeförluster på runt hälften som annars drabbar en eko-odlare.

Nackdelen är att man då fastnar i de gammelmodiga och teknikfientliga reglar som präglar KRAV. Debattörer som Marit Paulsen uppmärksammade detta tidigt.

Det finns för övrigt minst en ytterligare kontrollerad odlingsform, den kallas ”odling i balans” och har ett eget märke som kallas Sigill. Om du aldrig hört talas om dem så beror  det på att svenska medier totalt ignorerat företeelsen som faktiskt funnit i många år.

Här återfinns bland annat vackra blomsterängar som gynnar den biologiska mångfalden och här läcker inte jorden lika mycket näringsämnen som den gör på alternativa odlingarna.

Men, som sagt, kom inte här och släpa in en massa besvärliga fakta i min svart-vita verklighet! Jag är eko som ICA brukar sammanfatta det.

För det är inte bara COOP som påstår att det är mera hälsosamt att äta eko.

Till och med Systembolaget är "eko" numera.

 Och en del apotek vill också hänga på trenden. Här trappar man till med upp reklamkampen med att vara "naturlig".

Slutligen så har agronomen och riksdagmannen Staffan Danielsson (C) föreslagit att UG ( Uppdrag Granskning) borde titta närmare på eko-debatten. Det är ett gott förslag, men tyvärr alldeles för känsligt. Självkritik är något som andra yrkeskårer borde ägna sig åt!

Den förgiftade debatten -del 2

I och med att min mångårige vän och kollega Peter Sylwan delade min lilla text ”Den förgiftade debatten” på Facebook fick den en viss spridning. Och det är alltid trevligt att fler läser vad man skriver, även om jag efter fyrtio år som skribent har begränsade förväntningar på att ändra på något.

Peter Sylwan är i sin kommentar på fejan inne lite på samma spår, men om jag tolkar hans invändning rätt så menar han att anledningen till att människor köper ”ekologiskt”, mera har med deras självbild att skaffa.

Att välja ekologisk är del av byggandet av ens identitet och handlar inte så mycket om sakliga val mellan en rad kända fakta. Det känns helt enkelt rätt.

Om man vill kan man också tolka det som en slags religiös övertygelse i vårt sekulariserad land. Först med den tolkningen vare om jag minns rätt professor Nils Uddenberg.

Att välja KRAV märkta produkter blir då till en livsstilsfråga, som hur man klär sig eller vilken bil man köper. En symbolhandling eller ett avlatsbrev.

Att angripa sådana val med fakta räcker inte så långt. Ett citat som ofta tillskrivs Groucho Marx sammanfattar situationen bra. Det lyder ungefär:

”Kom inte släpande på en massa fakta, jag har redans bestämt mig. ”

Personligen är jag övertygad om att vi alla beslutar oss på det viset, känslan kommer först, stödjande fakta senare.

 Må så vara. Men när dessa känslor blir till regeringspolitik är det fara på färde.

Och under en lång rad år har den ”alternativa odling” erhållit rejäla summor av skattepengar i stöd. Många kommuner och landsting har också sett sig tvingade att ta av sina redan ansträngda budgetar för att köpa ”ekologiskt”.

Ja, i den senaste Livsmedelspolitiska utredningen skrivs det om att trettio (30) procent av svensk areal bör odlas ekologiskt!

 Skälet är förstås partipolitiska. Stackars MP måste få någonting efter alla smällar och raset i opinionsmätningar.

( Jag är egentligen för allt MP vill, men emot nästan alla deras vägar dit.)

 Så det är när dessa ”alternativa fakta” blir till politik med miljonrullning som följd som det gröna önsketänkandet har passerat en gräns, åtminstone för mig.

Dessa pengar kan användas på ett betydligt bättre sätt. Rent sakligt och vetenskapligt är detta vansinne. Det är Trumppolitik på svensk botten.

 

Att lyssna på patienten

I dag läste jag en ovanligt vettig debattartikel. Så vettig att jag finner det befogat att bryta månader av bloggtystnad. ( Min förra blogginlägg skrev jag när jag lades in för en hjärtoperation på Alla Hjärtans dag.) 

Debattartiken som är införd i Svenska Dagbladet föreslår en enkel reform som kostar mycket lite och som i ett slag skulle förbättra den svenska vården. Rejält! Och kanske spara miljarder. Det handlar om något så banalt som att lyssna på patienter.

Alla som arbetar inom vården vet att det lönar sig att lyssna på sina patienter. Men ingen har tidigare föreslagit ett kompetenscentrum som tar vara på alla erfarenheter som de som befinner sig mitt i våren har. Det är ett utmärkt förslag!

Som ”yrkespatient” skulle jag vilja ta förslaget ett vidare. Varför inte se till att patienter också finns med i exempelvis styrelser för de stora sjukhusen? Det måste finnas bättre alternativ än avdankande politiker att sätta in när stora sjukhus som Karolinska krisar.

Spetspatienter borde för vara med redan när sådana elefanter planeras. De har som inga andra provat olika avdelningar på ett sjukhus och har både en djup förstahandsupplevelse och en stor bredd av erfarnehter. En kronisk sjuk människa har verkligen fått prova både vin och vatten under sin vandring mellan specialisterna.

Även ”patientperspektivet” har naturligtvis sina begränsningar, men inget kan ersätta känslan av att vara mitt inne i vårdapparaten, att vara reducerade till en vårdtagare. Inte ens vårdpersonal som tillfälligt blir patient kan helt sätta sig in i den uppelvelsen. Men det skadar aldrig för doktorn eller syrran att prova den rollen.

Att patienten inte är bättre representerad i dagens vårdsamhälle är egentligen märkligt. Det är också kostsamt och farligt.

Så vem tar nu tag i den här frågan?

 

En hjärtefråga del 1

En hjärtoperation på Alla Hjärtans Dag? Varför inte?

Så var det dags igen. Inläggning. Inför denna procedur erhåller patienten ett tjockt kuvert med posten. I detta digra konvolut finns såväl tvättlappar som informationsblad om själva ingreppet. Ett slags välkomstpaket, kan man kanske kalla det.

I varje sådan här försändelse ingår också en uppsättning med frågeformulär. Riktigt varför denna mångfald av enkäter med ungefär samma frågor är alltid lite oklart. Pappersarbetet känns en smula gammaldags i dessa högteknologiska tider. Och varje gång kan jag inte låta bli att fundera över om någon någonsin läser vad jag svarar. Någon gång har jag lekt med tanken att skriva ”galopperande Ebola” på någon blankett bara för att se vad som händer, men sjukvården är inget att skoja med.

 Dubbelarbetet till trots sker det framsteg, även här. Numera finns det en särskild broschyr om ”rökstopp” inför operationen och informationen om själva ingreppet är helt läsbar.

Framförallt så har förstås sjukvården i sig förändrats. Numera kan man behandla åkommor som förr var hopplösa fall. Just vår ökade förmåga till mera vård är en faktor bakom den kris som vi ständigt läser om. Möjligheterna att hjälpa ökar och vi kräver mer och mera.

Frågorna om man behöver tolk och om man vårdats utomlands visar också att vi numera lever i en annan tid än när jag inledde min karriär som patient på Länslasarettet i Borås för över femtio år sedan.

 

Men trots min långvariga erfarenhet finns det förhållanden som jag ännu inte greppat helt. Varför blir man exempelvis inskriven på en fredag när man skall opereras på tisdag?  Visst, man får ledigt på helgen, men varför då inte skrivas in på måndag?

Det kan inte vara starka krav ifrån patienter som ligger bakom den ordningen.

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder61 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

redaktionella bloggar

Externa sportbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Externa Kultur & Nöjesbloggar (omfattas inte av UNT:s utgivaransvar)

Fler bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Uppsalavimmel.se - bloggar

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se