Logga in
Logga ut
Författarafton i Funbo Funbobloggen Funbobloggen
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Godnatt jord?

Det finns miljöhot och det finns miljöhot. Den långsamma utarmningen av vår matjord är ett allvarligt problem som inte får den uppmärksamhet det förtjänar. Själv har jag skrivit om det tidigare och även föreslagit lösningar i min vision "Ett lantbruk med mjuka kanter" (1989) 

Min gode vän och kollega Peter Sylwan har verkligen engagerat sig i denna fråga de senaste åren. Jag återger här hans senaste text i frågan. Studera bilderna i slutet av texten noga, de berättar en intressant historia!

"Hotet mot våra jordar lika stort som klimathotet?

Häromdagen körde en sopbil genom vägräcket på E6 utanför Ängelholm och blev hängande mellan vägbroarna över Rönne å. På flygbilden över olyckan syns också ledtråden till en annan tänkbar, mer smygande och betydligt värre katastrof- möjligen väl så allvarlig som klimathotet.

Det var vackert väder, solen sken. Så här års och med all mark längs Rönne å bevuxen borde ett någorlunda klart vatten ha speglat en blå himmel. Men vattnet på bilden liknar mer brunsås än klarvatten.

Någon mil uppströms flyter Pinnån ut i Rönne å. Där går det inte att missa varför Rönne å ser ut som den gör.

Vattnet i Pinnån är visserligen brunfärgat men någorlunda klart. Rönne å är en ogenomskinlig slamfylld strömfåra. En flygbild över Rönne å där den flyter ut i Skälderviken hade antagligen sett ut som flygbilden över Svarte å där den rinner ut i Östersjön mellan Ystad och Trelleborg. Den bilden är tagen av Bengt Olle Nilsson Österlenbild.

Svarte å och Rönne å rinner genom jordbrukslandskapet och Pinnån rinner genom skogslandskap och betesmarker. Och trots att den mesta jordbruksmarken så här års ligger bevuxen och oplöjd så räcker det alltså med några dagars regnande för att stora mängder jordbruksjord skall rinna från åkermark till vattendrag. Hur stora och spelar det någon roll?

Den europeiska miljöbyrån EEA´s hemsida visar en karta över hur hur mycket jorderosionen ökar när man går från den skogs- och gräsmark som Pinnån rinner genom till Rönne å´s jordbrukslandskap. Enligt den kartan ökar erosionen från skogsmarkens c.a 0,5 ton per hektar till jordbruksmarkens upp till 2 ton per hektar. I Skåne har vi ca 400 000 hektar åkermark. Från den åkermarken kan det alltså rinna bort ungefär 1,5 ton mer jord per hektar än om den varit bevuxen med gräs eller skog. Säg att hälften av den ökningen — 0,7 ton – följer med de skånska åarna till havet. Det betyder i så fall att de skånska vattendragen tar med sig 280 000 ton jord till Östersjön. Det motsvarar att 7 000 långtradare med släp och 40 tons last tippar jord i haven runt Skåne varje år. Jord som grumlar en gång klarvattenåar, försämrar deras bottnar, göder och dödar havsbottnen – och dessutom förstör en stor del av nöjet att bada där Rönne och Vege åar rinner ut i Skälderviken.

Skogs och jordbruksmark är egentligen vårt allra viktigaste och största reningsverk av allt vatten på väg från himlen till havet. Om reningsverk som ”bräddar” och förstör badvattnet har det talats och skrivits mycket om i sommar. Men att jordbruksmarken som är en så stor del av vårt allra största och viktigaste reningsverk tvingas ”brädda” när regnen kommer tar vi nästan som självklart - och nästan naturligt.

Den större, smygande och eventuella katastrofen handlar förstås om vad som händer med jordens jordar i stort. I värsta fall är ca 10 miljoner hektar odlingsjord borta med vinden och vattnet - eller begravs under asfalt och betong, försuras försumpas eller försaltas – varje år. Det är fyra gånger hela den svenska jordbruksarealen.

Om knappt 30 år – när FAO (FN´s jordbruks och livsmedelsorganisation) säger att världens befolkning kan vara 10 miljarder och att det då måste finnas 50 - 100% mer mat till priser som människor har råd att betala – har kanske 20% av den åkermark vi nu odlar försvunnit! Den ekvationen går bara inte ihop. Och löser vi den inte vet vi hur det går. Det finns inget i historien som så säkert förutsäger framtiden som brist på mat och stigande livsmedelspriser. Senast vi i Sverige upplevde konsekvenserna på allvar av den saken var för bara precis 100 år sedan. Det svenska hungerupproret 1917. Den krisen förde oss farligt nära en social kollaps. Livsmedelskriser leder alltid till samhällelig oro, konflikter i värsta fall krig och förlust av allt vad hållbarhet heter.

Men ekvationen har en lösning. Det är den Pinnån pekar på. Att vi lär oss odla jorden som om den var skog – eller gräsmark. Det vill säga att först och främst sluta med (eller i vart fall kraftigt begränsa) det brutalaste av alla ingrepp vi gör när vi odlar marken – att plöja den. För det andra odla marken så att den är bevuxen och skyddad året om av växande eller vissnande växter, att jorden alltid är genomvävd av levande och döda rötter. För det tredje odla så att så absolut minsta nödvändiga del av odlingsmarken påverkas av tunga maskiner. För det fjärde att odlingslandskapets biologiska mångfald ökar. Och så slutligen – och för det femte – att vi odlar så att marken förvandlas från att vara en källa för växthusgaser till att bli en fälla som fångar in och begraver växthusgaser i marken.

Allt detta är möjligt tack vare ny och nygammal vetenskapsbaserad kunskap och teknik. Där ingår att kunna så en ny gröda i en redan växande eller direkt efter skörd. Odla mellangrödor som täcker och skyddar marken, suger upp överskottsnäring och håller fast jorden under höst- och vinterregnen. Öka den biologiska mångfalden genom att odla blommande kantzoner, anlägga s.k. skalbaggsåsar och att samodla olika växtslag eller olika sorter av samma växtslag på samma åkrar. Precissionsstyra alla maskiner med hjälp av IT och GPS i fasta körspår och därmed lämna alla annan mark opåverkad av tunga maskiner. Maskiner som då dessutom kan göra alla sina jobb helt resursanpassade och resurssparande efter hur behoven varierar meter för meter över varje enskilt fält de arbetar på.

Att sikta mot den här visionen vore en livsmedelsstrategi värd namnet. Den får ju ihop allt som behövs för en hållbar utveckling. Större skördar, mindre insatser, lägre kostnader, mindre miljöbelastning, högre biologisk mångfald, faktisk klimatnytta och bättre lönsamhet. Det är vinn, vinn, vinn längs hela kedjan från jord till bord, tillbaka igen - och för samhället i sin helhet. Men för att komma dit krävs en omställning av jordbruket kanske lika omfattande som när vi gick från bondesamhälle till industrisamhälle. Och att både opinion, forskning, teknik och politik går i takt mot samma mål; ett jordbruk som är både ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart – och dessutom vackert att se på och skönt att vistas i.

Peter Sylwans foto.
Peter Sylwans foto.
Peter Sylwans foto.

Trump, Tesla, tennis och telefoner

Att följa det svenska valet via utländska nyhetsförmedlare ger en viss distans. (Nu skall jag genast erkänna att mitt filter är anglosaxiskt, jag saknar de tyska och franska kanalerna.)

Således har tennisbråket i US open och Trumps jakt på den anonyme skribenten i New York Times dominerat mitt nyhetsflöde de senaste dagarna. Inte det svenska valet.

Dessutom läggs - med all rätt- stor vikt vid den fruktansvärda humanitära katastrof som vi kan stå inför i Syrien. Samt åt den största ryska arme övningen någonsin. Tillsamman med Kina.

På tal om Kina så skall AliBabas grundare avgå och ägna sig åt välgörenhet. Tesla lyckas på något vis få till en världsnyhet att färgurvalet på deras elbilar begränsas något!  Ändå har de långt kvar till Apple iscensatta lanseringar av prylar.

 Ja, världen är galen.  Men det har den nog alltid varit.

 Domedagsbasunerna kring det svenska valet dämpas i vart fall en smula av denna världsliga galenskap.

Mina fördomar om att Sverige fortfarande är så lång ifrån lättmjölkens land som man kan tänka sig bekräftas av en sammanställning som någon delar på Facebook.  

I den framstår Sverige på många sätt som bäst i klassen när det gäller jämställdhet och frihet.

Bör jag dela den, utan att kolla varje siffra bakom? Det är tveksamt, men här kommer den likväl.

Vad som inte framkommer i denna blandning av högt och lågt är att Sverige faktiskt tagit emot flest immigranter av de europeiska länderna, självklar räknat per capita. Samt att vi har världens mest gennerösa bistånd till låginkomstländer. En procent av BNP!

 Men även en faktagranskning av det svenska valresultatet ger -  enligt vad jag kan förstå - ingen anledning till att ligga vaken om nätterna.

 En förkrossande majoritet av folket röstade inte på några nya, extrema partier. Sverige är fortfarande unikt genom att vi skonades ifrån både en nazistisk blixtinvasion och decennier av kommunistiskt förtryck.

Valdeltagandet är fortfarande högt, till mycket högt.

 Och de resterande arton procenten av svenska folket är inte rasister eller - än mindre – nazister. Oavsett vad som påstås i den upphetsade debatten.  

Vilka är det då som röstar på SD?

Det är fortfarande lika svårt att få reda på, inte minst eftersom valrörelsen fortfarande pågår och det är ont om intressanta analyser.

 Personligen misstänker jag att svaret på frågan ligger dold mitt framför våra ögon.

I en värld som förändrats mycket snabbt. Där gårdagens arbete på de svenska bruksorterna ersatts av robotar i Asien och där gamla tiders derbyn ersatts av miljardärer som slår sönder märkesprylar i direktsändning.

 

Tennis, telefoner, Tesla och Trump. Se där några tecken i tiden.

Slutligen, det där med att räkna röster är inte lätt, det visste redan Hans Alfredsson

 

Torkans effekter på debatten

”Ekologiska jordbruk kan klara torkan bättre” läser jag i flera tidningar, allt ifrån Aftonbladet till Land lantbruk.

Nyheten går som en löpeld genom det torkdrabbade landet. Inte minst sedan TT plockat upp den.

I en rubrik får vi veta att Ekologiskt jordbruk är ”bättre anpassat” till torkan.

Vi har ju alla läst om de hårt drabbade jordbrukarna och här verkar alltså forskare på SLU sitta inne med lösningen?

Intressant – men stämmer det verkligen?

 

Låt oss börja med att titta på vem som ligger bakom nyheten.

Det visar sig vara föreståndaren för ”Centrumet för ekologisk produktion och konsumtion” på SLU, som gett en radiointervju.

Att hon ser fördelarna med ekologisk odling är ungefär lika överraskande som att Isabella Lövin förespråkar Miljöpartiet.

 

Så redan här borde det kanske ringa lite varningsklockor om egenintresse hos kritiskt tänkande journalister?

Rimliga motfrågor borde i vilket fall vara: Hur vet ni det?  Och varför är det så?

 Granskar man uttalandet lite närmare så ser man att det bygger på ett antagande som låter så här: “jordar med högre mullhalt klarar torkan bättre. Ekologiska gårdar har i genomsnitt lite högre mullhalt så därför borde de klara torkan bättre”.

 Bakom uttalandet finns alltså inga hårda fakta, inga försöksresultat, än mindre någon forskning. Istället en slags förhoppning om att det borde vara så.

 Den högre mullhalten beror, enligt samma källa, på att man tillför mera stallgödsel, odlar mera klövervallar och väljer äldre sorter med större rotsystem.

Skäl som nog kan äga sin riktighet. Men de är inte på något vis unika för de ekologiska gårdarna.

De ekologiska gårdarna är förvisso helt beroende av en hög djurtäthet och den gödsel de producerar som växtnäring. Ett faktum som inom parantes orsakar andra miljöproblem.

Men det finns inget som hindrar vanlig en gård som inte klassas som ”ekologisk” att göra allt detta. Så är det också i det verkliga jordbruket.

 Å andra sidan så bortser man i det här resonemanget helt ifrån den faktor som har en helt avgörande betydelse för jordens struktur och mullhalt nämligen jordbearbetningen. (Om detta har agronomen och vetenskapsjounalisten Peter Sylwan skrivit och talat länge!?

Den allra bästa mullhalt och därmed bästa torktålighet får de brukare som slutat plöja.

Och om detta säger de ekologiska reglerna inte ett skvatt. 

I själva verket så blir de ekologiska bönderna ofta tvungna att både plöja och harva mera för att hålla olika besvärliga ogräs borta. Detta har uppmärksammats till och med av SNF – en förening som annars ivrigt propagerar för eko. På sin hemsida noterar SNF att ekologiskt jordbruk inte är bättre än annat brukande när det kommer till klimatpåverkan.

 De bönder som på eget initiativ slutat plöja har fått en mycket bättre jordstruktur och högre mullhalter. De förbrukar inte heller massvis av fossilt bränsle på att flytta tonvis av jord, varje år.

Exempel på sådana gårdar finns lite här och var i landet, inte minst inom projektet ”odling i balans”, men de får inte kallas sig ”ekologiska” och de får aldrig besök av storstadens journalister.

 I inget av de klipp som jag hittar på nätet har några kritiska frågorna ställts. Ingen har heller fört ett mera nyanserat resonemang om hur olika jordar naturliga sammansättning (lerjordar håller vatten bättre än lätta jordar) eller andra viktiga faktorer i sammanhanget.

Nej, budskapet är lika enkelt som i ett reklaminslag “odla ekologiskt så löser det sig”.

Eko är reko. Det tycker alltså både SLU och ICA? Och ingen granskar deras kort.

 Men om nu SLU nu skall ge landets lantbrukare ett praktiskt användbart råd i torkan – något de knappast är bortskämda med från det hållet– så är det alltså snarare att” sluta plöja!”

 Ett annat praktiskt råd vore kanske annars att bygga flera bevattningsdammar?

Sådana är vanliga i länder där man ofta upplever torka. Dammar blir lika användbara oavsett om vi går mot ett torrare, eller som andra prognoser säger, ett mycket mera fuktigt, klimat.

Men här är vi lika dåligt rustade som när det gäller luftkonditionering i offentliga byggnader eller på vårdinrättningar.

 

Det brådskar också med att ta fram nya växtsorter som bättre klarar av olika klimat. Fleråriga sorter med djupa rotsystem och andra goda egenskaper. Äldre sorter har mycket lite att tillföra på det området.

Här finns det lyckligtvis fantastiska nya verktyg som gör det möjligt att plocka ibland växternas stora egna genuppsättning. Men då kan vi inte bemöta allt nytt med förbud som EU senaste beslut mot CRISPR-tekniken.

Det är ett sorgligt bakslag för vetenskap och upplysningen.  (Läs DN debatt 28 juli i år.

 Då behövs också kunniga och kritiska medier. Om man nu envisas med att framställa frågan om hur vår mat skall produceras som en svartvit konflikt, vilket jag är emot, så kan man väl åtminstone låta båda sidor komma till tals?

Åsiktskorridoren på det här området är trängre än en myrstig.

(Den del av presskåren som ser sig som aktivister - och inte som journalister- behöver naturligtvis inte ställa några frågor alls. Det är bara att ta diktat av de man stödjer och snabbt publicera dem.  Målet helgar medlen.)

Det är för övrigt lätt absurt att se samma människor som med emfas hävdar att vi måste lita till en majoritet av forskarsamhället när det gäller klimatfrågan, totalt förneka en majoritet av jordbruks- och livsmedelsforskare som är kritiska till ekologisk odling.

 

Kort sagt, om vi skall klara klimatförändringarna så behövs mera vetenskap och mindre tyckande.

Yttrandefriheten

Yttrandefriheten måste ständigt försvaras. Att den innebär att du får tycka och säga vad du vill är alltiid lätt att förstå, att de som inte tycker som du också omfattas av denna rättighet är svårare att smälta för somliga. Ja, jag tänker på de som avbryter SD:s valmöten. Skäms!

Upp flyga orden

Bilen backspegel är skitig. Ja, den är bokstavligen fylld med fågelskit. En stunds observation avslöjar den skyldige. En liten svartvitflugsnappare. Om och om igen attackerar den lilla fågeln sin inbillade rival, sin egen spegelbild. Och släpper sin lort.
Det slår mig att denna scen ur naturen kanske bättre än mycket annat sammanfattar vad som hänt med en av de kungliga akademierna?
För vad annat är denna sorglustiga historia än ett fåfängt fäktande mot sin egen nedsmutsade egenbild?
Och fortsätter gör det.

I dag ägnade Kulturradion nästan hela sin sändning åt detta gräl mellan ett tjog personer i Storstaden.

Och man kan inte gå på en bättre middag, i vart fall inte i det akademiska Uppsala, utan att deltagarna har bestämda uppfattningar om de olika aktörerna. 
I tidens anda kommer anklagelser, utredning och fällande dom i samma flåsande andetag. Lynchmobben har fått turbo.


Men min åsikt att konflikten får alldeles för stor uppmärksamhet i media står fast. Orsaken är förstås att den speglar den tjattrande klassens revistrider och krumbukter. 


Skvaller är skvaller om än i gyllene salar.
 

Är du för eller emot GMO?

GMO är en förkortnings som fått stor spridning. Och debatten kring GMO börjar redan i hur man uttolkar akronymen, GenManipulatiOn säger de som är emot, GenModifikation används ofta av de som är för.

Mänskligheten framgång har till stor del vilat på vår förmåga att forma miljön omkring oss till vår egen fördel. I de två tidigare föreläsningarna i serien Genvägen till Kunskap har vi fått lära oss hur vi tämjt olika djurslag. Hunden förstås. Genom att välja de honor och hannar som passade våra syften förvandlade vi Vargen till en hund. Och inte bar det, genom avancerat avelsarbete har vi roat oss med att ta fram flera hundra olika ”renrasiga” vovvar.

På samma vis är det med grisar, hästar, kor och andra husdjur.

Och inte, förstås, med växtriket. Genom växtförädling har vi fått fram de grödor som fortfarande är grunden för vår civilisation. Vete, ris, majs och många flera kulturväxter.

Idag vet vi så mycket mera om genetiken bakom de här resultaten. Vi kan välja och styra exakt vilka egenskaper vi vill plocka fram i en växt eller i ett djur.

 

Så långt kan det verka enkelt, men simpelt är det långtifrån. För vad menar man egentligen med GMO åe 2018? Exakt vilka procedurer innefattas i begreppet och vilka gör det inte? Teknikerna har utvecklats så hastigt att varken debatt, media eller – allra minst- lagstiftare har hunnit med.

Ett stort framsteg gjordes när forskarna hittade en slags ”sax” som ursprungligen användes av bakterier i deras försvar mot virus. Detta verktyg kunde användas för att ”klippa och klistra” i en organisms egen arvsmassa. Och så fick vi ytterligare en förkortning att hålla reda på - CRISPR case9.

 

Om allt detta, och lite till, berättar samverkanslektor Jens Sundström, verksam på SLU, i vårens sista föreläsningen i serien ”Genvägen till Kunskap”, tisdag 8 maj, klockan 18.30 på Humanistiska Teatern.

Som introduktion gentar professor Dan Larhammar sin kortföreläsning om vad en gen är – egentligen.

Välkommen och lyssna och ställ dina frågor!

 

Evenemanget är ett samarbete mellan föreningen Vetenskap och Folkbildning och Uppsala Universitet och det är gratis!

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Externa bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se