Logga in
Logga ut
Spik i foten ( eller iallafall glasskärva) Centrumbloggen Centrumbloggen
Vädersponsor:

Linda

Nu när du finns

Linda är Sveriges yngsta tant. Mamma till Jack som blev till genom IVF, sambo till han som kallas för D och matte till en hund som nästan går att ha i möblerade rum. Det här är en blogg om allt det och väldigt mycket annat.

Vilken tv-serie ska jag beställa?


Jag såg Sopranos 10 år efter alla andra. Men SOM jag såg Sopranos när jag väl såg Sopranos. Det var en förälskelse det. Jag låg vaken hela näterna och tittade på Sopranos. Satt på middagar och kalas och bara längtade hem till mitt älskade Sopranos.
Efter sista avsnittet var jag lika tom som man är när kärleken plötsligt har tagit slut. Jag ältade Sopranos med alla jag kände. Trist för dom som sett serien för tio år sen och liksom släppt taget. 
Än idag har Sopranos en specill plats i hjärtat på mig. På riktigt.
Det som fattar fattar.

Jag har inte sett en bra serie sen dess. Jag har knappt försökt. Ingenting kan vara ens hälften så bra som Sopranos. Men mest handlar det ju givetvis om att jag fick en bebis. När man får en sån hinner man tydligen ingenting längre.
Men nu hinner jag. Nu är bebisen ingen bebis utan ett barn. En som leker med sina saker och kompisar, bygger tågbanor, ritar och glor på Alfons Åberg. Gör sånt som inte involverar mig hela tiden. Och så sover han ju mellan 19 och 08. Där är det nu tänkt att jag ska gräva ner mig i en ny serie.

Så ge mig en bra! Den ska gå att beställa på box. Den ska gärna vara spännande. Behöver ju inte vara så spännande att det kommer kiss i sängen. Inte så spännande. Men spännande. Eller vafan, skit i spännande. Bara den är bra.

Jag har inte sett en enda serie förutom Sopranos och The Office. (The Office är en annan kärlek som har gick över styr. Besatt av Ricky Gervais sen första sekunden.)

Är det Mad Men man ska se?
Eller är det Vita huset?
Eller nåt med vampyrer?
Jag är inte så road av vampyrer. Men jag kan väl ändra mig.
Ja, inte vet jag. Men det gör ni. Så berätta. Vilken serie ska jag beställa?

Farväl, adjö. Jag glömmer er aldrig. Och... tack!


Everything comes to an end.
Nu är det den här bloggens, och den här berättelsens tur.

Jag skulle ju ljuga om jag sa att det inte känns en aning vemodigt. Men mest av allt, så himla skönt. Ni har ju märkt att mitt intresse för det här har avtagit en hel del. Jag är liksom färdig nu. Den här berättelsen började 2009, när jag och D satt hemma med en IVF-resa framför oss. En resa som vi inte visste nånting om. En resa som blev helt fantastisk. Inte bara själva IVF:et, utan allt som kom med det. Som den här bloggen. Som började som nån slags anonym dagbok på en helt annan del av internet, flyttades fram i rampljuset när jag fick chansen att blogga på Allt om Barn. Jag kommer alltid att vara tacksam för det. Kommer aldrig att glömma hur glad och stolt jag blev när Ninni Schulman hörde av sig den där gången. 

Jag kommer aldrig glömma hur stort det här blev. 
Vi gjorde det stort, ni och jag, vi, tillsammans. 

Alla mail och alla kommentarer jag har fått genom åren.
Obeskrivligt.
Ni är så många som har sagt så mycket klokt. Som har skrivit så mycket roligt. Som har stöttat och hejat och hoppats. 
Över 60.000 människor läste bloggen den dagen Jack föddes. Jag kände värmen från er. 
Alla brev ni skickade, alla presenter, jag har sparat allt. Plockar fram det då och då. Kommer att bära med mig den lådan hela livet. 

Så många mail från så många som är ledsna. Som kämpat och kämpat och kämpat utan att nå målet.
Jag tänker fortfarande på er alla. Ge inte upp.
Ge aldrig upp. Det kanske inte går via IVF. Det kanske inte går alls. Hitta andra vägar. Glöm aldrig att leva medan ni kämpar som galningar. 

Jag har bloggat i sju år. Jag har inga planer på att göra det igen. Jag är så färdig med bloggande som en människa kan bli.
Vissa av er har hängt med hela vägen. Från allra första början.
Tack.
Ni kände mig innan D gjorde det. I en helt annan slags blogg för längesen. Ni läste inläggen som handlade om att jag hade träffat nån. Nån speciell. 
Det blev han. Och det blev tillslut en Jack.

Vi vandrar vidare nu. Utan bloggen.

Tack alla fantastiska människor. En vacker dag kommer jag berätta för Jack om er. Om hur många ni var som hoppades att han skulle bli till. Hur många som hurrade när han blev det. 


Min mail nunardufinns@hotmail.com kommer att finnas till i ett par veckor till, sen stänger jag även den.

Världens största kram. Världens största tack. 
Tack, tack tack. Tack för att ni gjorde det här tillsammans med mig. 
Fyfan vad vi var bra.
/Linda 

Barnfritt idag

Vi gör stan. Gode Gud välsigna transfetterna och alkoholen, amen.

Dagens pappapåse

En låda med skaldjursbestick. En filékniv selected by Leif Mannerström. Ett paket Lypsyl. Tack pappa. Här ska filéas filé och lypsylas läpp.
Namn: Linda
Ålder: 27
Familj: Sambo, son och vovve
Bor: Uppsala
Gör: Ammar, byter blöjor, tröstar, mutar, trugar och bloggar. Händer att jag hinner duscha också.
Lyssnar på: Ulf Lundell
Tittar på: Sopranos
Läser: Jag ljuger och säger Fjodor Dostojevskij, det låter sofistikerat
Kontakta mig på: nunardufinns@unt.se