Logga in
Logga ut
Om Wicks: "Guldstjärna till Sirius - och e... Fotbollsbloggen Fotbollsbloggen
Vädersponsor:

Thomas Sonesson

Uppsalaentreprenören

Thomas Sonesson skriver om entreprenörskap och om livet som företagare, vad som driver honom och om passionen för att starta eget.

Man måste så för att skörda!

Uppsala En gång om året är det kickoff för Årets UF-företagare. UF eller Ung Företagsamhet som det heter är verkligen något som ligger mig varmt om hjärtat. Orsakerna är flera. Dels har jag gjort entreprenörskap till min personliga "religion". Jag lever entreprenörskap och jag ser bara möjligheter genom företagande vart jag än kommer.

Varför entreprenörskap? Att vara entreprenör är att lösa ett problem som skapar förbättring. Gör man det bra kan man bli lönsam, anställa människor och både företag och anställda betalar skatt. Entreprenörerna är liksom starten på välfärdens ekosystem. Får vi inga nya entreprenörer kommer förr eller senare hjulen att sluta snurra, politikerna får inga skatter att fördela och anställda får inga jobb att gå till. Det innebär att UF säkerställer att vi får framtida entreprenörer. För precis om i alla andra sammanhang kan man inte skörda om man glömmer att så. 

Idag på UF-kickoffen var det en proppfull Universitetsaula med ungdomar som kommer att säkerställa välfärdens ekosystem. Man får sån energi av dessa ungdomar: Medan många "gamlingar" försöker hitta lösningarna i backspegeln möter vi här de som kommer med framtidens lösningar. Det var mycket wow i lokalen. 

Inte blev det mindre wow av dagens konferencierer. Anton Hegart från UF och Alva Ryttebro, årets UF-företagare, gjorde en helt galet bra "show" på scenen. Här ser Anton lite trött ut, men jäklar vilket go det var på honom alla sekunder utom denna. Hur proffsiga som helst. 

Efter Alva och Antons första timme var det dags för dagens föreläsare. Och det var inte vem som helst, utan grymme Leo Razzak. Han snackade verkligen till ungdomarna direkt och det han säger om drivkraft, mod och eget ansvar kan man tjata om som förälder utan effekt, men genom Leo går det rakt in i hjärnan. 
Leo pratade om valet att visa vägen eller följa med. Helt ok att följa med, men då är det jätteviktigt vem man följer. Han berättade för ungdomarna hur viktigt det är att tro på dig själv och slå alla med häpnad. Något som är extra viktigt i en värld där man tror att likes på sociala medier är det som styr ens val i livet. Jag kan inte annat än att hålla med. Att tro på sig själv och ha inställningen att "klart det går" kommer att vara avgörande för att lyckas. Sen får man inte glömma att ha kul!

Även i år är jag rådgivare till några UF-företag. Här ser vi ett av "mina" företag. Hanna, Sanna och Stina som driver Ambition UF står här tillsammans med Leo efter hans föreläsning. Jag törs påstå att personer som Leo kan påverka framtida vägval för många ungdomar. Både när det gäller att hantera fördomar och öva mod. 

Det är oerhört viktigt att vi fortsätter slåss för UF och entreprenörskap. Ibland får man uppfattningen att de skatteintäkter som skall betala vår välfärd kommer från politikerna och deras sedelpressar. Inget kan bli mer fel. Grunden till all välfärd kommer från ett sunt och utvecklande näringsliv.
Men alla förstår inte det och här ser vi även utmaningar i skolan. Alldeles för många lärare och rektorer säger nej till UF. För mig är det en gåta och defintivt ett svek mot alla de elever som missar chansen att prova på att vara företagare. Jag avslutar med en uppmaning till alla skolor som inte ser UF som en självklarhet. Dags att tänka till! Ni kanske har en hel del fördomar om företagande eller så är det okunskap. Men våga satsa på UF och ni får mångdubbelt tillbaka. 

Pitchar som ger hopp

Uppala I helgen har vi haft audition för årets version av Företagsänglarna. För tredje året i rad har allt från nykläckta idéer till befintliga entreprenörer, haft möjligheten att pitcha sin idé för juryn i Företagsänglarna.

I vår hemvist på Elite Hotel Academia har ett 40-tal pitchar genomförts. Förutsättningarna kan knappast bli bättre. 

Vi Företagsänglar har ett otroligt roligt jobb, men också väldigt intensiva dagar. Varje pitchare måste få full attention. Sen skall vi ställa konkreta frågor om hur, vad och varför. Slutligen skall vi bestämma om pitcharen går vidare till finalen eller inte.  Från vänster ser du John Lundqvist, Kaija Carlson, Thomas Sonesson, Maria Mattsson Mähl och Magnus Hasselteg. 

Förutom alla som pitchade hade vi full fart även i Green Room. Här fanns våra partners som gav tips och råd om företagande. Väldigt positivt att vi lyckats samla så många av de tyngsta aktörerna från Kommun, region, universitet, skola och näringsliv. Så här fanns gott om rådgivare för de som ville veta mer om företagande. Att Uppsala Kommun och Region Uppsala är med i samarbetet bådar gott för Uppsalas näringslivsklimat och Entreprenörsstaden Uppsala.

 

I inspelningsstudion var det många förberedelser innan start. För den som inte är van kan man överraskas av alla kameror, ljud och ljus som krävs. 

Så här glada ser filmteamet ut inför söndagens pitchande. Förutom att allt gick väldigt bra blev det många härliga skratt. Det underlättar arbetet såklart. 

Mellan pitcharna hände det också en hel del. Under en fikapaus diskuterade Kjell Eriksson (bl a känd från "Hela Sverige bakar") och Kaija Carlson hur en kaka är konstruerad. Vi andra förstod ingenting. 

Vid ett lunchbreak fick vi röra lite på oss i hotellets eleganta pingisrum. Snyggt pingisbord, eller hur? Här ser vi Magnus Hasselteg spela mot vår fantastiska projektledare Monica Tesanovic. 

Vilka som gick vidare är klart och nu skall de trimma sin affärsplan och förbereda ett antal andra uppgifter till finalen. Extra kul att även några UF (Ung Företagsamhet)-företag gick till final. Ett av dem är Solea UF med entreprenörerna Julia Janeh och William Lindkvist, som här visar hur man gängar en brodd i en hästsko. Förutom dessa kreativa ungdomar, kommer ytterligare nio entreprenörer att tävla om en eventuella investering och andra fina priser från våra partners. Men hur det går i finalen kommer vi att hålla hemligt ända tills serien sänds i september. 

 

 

Spaning i Tokyo

Tokyo Ett nytt land, en spännande upplevelse och många nya reflektioner. Vi bodde i Shinjuku som är en stadsdel av Tokyo. Staden med över 30 miljoner innevånare.

Här kommer några reflektioner:

Japan måste vara världen artigaste land. Alla bockar och tackar. Oavsett vad. Ingen blir irriterad på att någon annan går i vägen. Ingen går mot röd gubbe och ingen tutar i bilen eller plingar i cykelringklockan. I tunnelbanan är det grymt trångt i rusningstrafik, men alla är lika hövliga. Det känns som ett drömsamhälle för den som tycker respekt för medmänniskor och regler är viktiga. Och man kan inte annat än hålla med.

Att vara nästa två meter lång i Tokyo är jobbigt. På tunnelbanan krockar man med de flesta takskyltar. Att böja på huvudet är en nödvändighet. 

Att toaletter i Japan alltid har uppvärmd sits och nästan alltid ett antal ytterligare funktioner. Lätt att sitta kvar och bara njuta…

Att nästan alla män har mörk kostym. Gäller även om man jobbar i overall. Kostym har många under overallen.

Att nästan ingen vet vad Sverige är förrän man säger IKEA. Är det något varumärke som de flesta japaner känner till är det IKEA.

Vi besökte Giolden Gai och deras 300 minipubar. Var man än kom träffade man människor från olika ställen i världen. Golden Gai måste vara världen coolaste barområde.

Att turismen ökar. Vi träffade folk från Boston, New York, Seattle, LA och San Diego. Dom hade en sak gemensamt. De skämdes för Trump. USA känns som de utåtriktade kusterna mot det bakåtsträvande inlandet… 

Att hela världen är här. Förutom amerikaner, träffade vi norrmän, danskar, irländare, australiensare, portugiser, italienare, israeler, polacker, engelsmän, irländare och säkert några till nationaliteter vi glömt.

Att vi träffade en hel del japaner förstås. Engelskan är så där, men det funkar att ta sig fram.

Att man får röka inne, men det ofta är förbjudet att röka på trottoarerna.

Att det är dåligt för karriären att byta jobb. De flesta japaner jobbar i samma bolag hela livet. Halvtid är 7 timmar om dagen och lönen är förhållandevis låg. Momsen är 8% och medelåldern är världens högsta.

Att två personer, kejsaren och kejsarinnan har ca 1000 anställda (varav 100 trädgårdsarbetare) på sina 300 hektar i Imperial Palace. De har världens längsta regentlängd med 125 generationer. Det är japanerna väldigt stolta över och betalar gärna skatten på 0,5 USD/person och år för dem och deras stab.

Att det inte är så vanligt att starta eget i Japan, men det sker en snabb förändring. Att starta eget blir mer och mer populärt även om det fortfarande är tradition att jobba på stora företag.

Att inga gator har namn, utan istället har man namn på kvarteren. Inte lätt att hitta, men google maps underlättar.

Att väldigt många har munskydd. Hörde av en läkare att det inte hade någon effekt. Varken för det man andas in eller det man eventuellt hostar ut. Men tror man på det så…

Att världen största tåg och tunnelbanestation i Shinjuku har 3.5 miljoner resenärer. Per dag!

Att Tokyo Sky Tree är Japans högsta byggnad med sina dryga 600 meter.

Vi missade cherryblossom (körsbärsträdens blomning) då den var ovanligt tidig i år.

Att cykla i Tokyo går alldeles utmärkt. Vi cyklade en dag i Tokyo.

Sen åt vi på rooftopen på Hyatt. Vi upplevde robotshow och massor av annat. Vi visste väldigt lite om Tokyo innan vi kom hit. Nu vill vi tillbaka så fort som möjligt igen. En stark rekommendation. Åk till Japan och Tokyo.

Cykla i Tokyo

Tokyo Att cykla i storstäder har blivit något av min favorit. Det är ett otroligt bra sätt att uppleva staden och man skall definitivt åka på en guidad tur om det finns. Denna gång var det Tokyo som skulle utforskas. Här kommer några reflektioner. 

Som sagt, cykla gärna med guide. Här ser vi vår grupp som fick guidning av japanen Soshi. Med hjälp av en guide har man två stora fördelar. En är att man får veta en massa intressanta saker om staden, en annan är att man hittar tillbaka hem. Och just hitta är nog en av Tokyos största utmaningar. Gatorna har inga namn (det är kvarteren som har namn) vilket gör det i stort sett omöjligt att läsa en vanlig karta. Det gäller naturligtvis inte bara när man cyklar, utan även när man promerar. 

Miracle cycling tour var namnet. Nu var det väl inget mirakel att vi kom fram helskinnade, men visst har stora städer sina utmaningar i trafiken. Fast om man skall jämföra med Uppsala så funkar det betydligt bättre här. En sak är att man aldrig kör mot rött ljus. Man går inte mot rött heller för den delen. Man cyklar inte mot enkelriktat heller eller mitt i gatan. Dessutom är alla väldigt artiga mot varandra i trafiken och cyklister, fordon och gående samsas kanbra, trots att det är väldigt trångt. Tutar gör naturligtvis ingen. 

Några andra saker. Det finns ingen lag för hjälm, så då rekommenderar man det inte. Att man kan slå ihjäl sig är alltså ingen anledning till hjälm. Det är ju samma i Sverige, men med trafiken i Tokyo känns hjälm ändå relevant (men ingen har det). Vi tog dock beslutet att ha hjälm och satte frisyren på spel, men det gjorde inte våra holländska medcyklister. Fast dom var ju vana av Amsterdam...

I Japan får man dessutom cykla på trottoarer. Det gör ju många i Sverige med, fast det är förbjudet. Här är det lagligt och det funkar det utmärkt att samsas med gångtrafikanterna. Vad som kan kännas lite konstigt är att man aldrig ska använda ringklockan. Det anses ohövligt. Så tänk er att samsas på proppfulla trottoarer och snirkla sig fram med cykel utan att plinga. Och det funkar. Alla Uppsalas cyklister borde gå på japansk cykelkurs. 

Tokyo är en helt fantastisk stad. En ny favorit som resmål har fötts. Här ser vi ett foto från spel/gaming kvarteren. Ett av de områden i staden vi fick se, på vår tre timmar långa tur. 

 

 

 

Allt växer men hur?

Uppsala Idag har årets Relationsdag "Uppsala växer" gått av stapeln. På UKK samlades över 800 beslutsfattare och engagerade personer för att ta del av intressanta föreläsare och nätverka. Allt under Relations paroll - "Det händer något när människor möts". 

Dagen började med gemensam nätverksfrukost. Där fick man möjlighet att stifta bekantskap med de företag som ställde ut. Alla hade på något sätt en roll i Uppsalas utveckling och närområdets tillväxt. Byggbolag, fastighetsbolag, besöksnäringen för att nämna några.

 

Föreläsare av klass är alltid något av Relationsdagarnas höjdpunkter. Med spänd förväntan såg jag fram emot Stefan Hyttfors, som var först ut på scenen. Stefan pratade om planeten, hur vi hanterar den och hur vi kan vända utveckling, som gör att vi håller på att ta död på oss själva. Han noterade att människan var den enda som fått det bättre än förut. Alla andra har fått det sämre. Skrämmande, men lätt att inse. 

Men det finns hopp. Mycket handlar om desruptiv, dvs omstörtande innovation. Det som gör att gamla sätt att göra saker på, blir helt irrelevanta. T ex att man om tio år kommer att ha en bråkdel av dagens bilar, att man inte äger dem själv och det inte finns någon chaufför. Den tid då ens barnbarn undrar hur i helsike man lät någon köra själv. Det är ju helt livsfarligt.

Andra disruptiva förändringar är den dramatiska minskningen av hårdvara och ökningen av mjukvara. Mjukvara behöver som bekant varken produceras, fraktas eller återvinnas. Många företag och aktieägare kommer att känna en klen tröst av att vara "störst och bäst på det ingen behöver". 
Västvärdens och demokratins styrkor som byggt på trovärdighet håller successivt på att utmanas. I en allt mer gränslös värld blir den lokala politikern tandlös. "Teknik slår politik och skiter i gränser". En värld som alltmer handlar om framåt eller bakåt istället för höger eller vänster. Då gäller det att politikerna spanar framåt och kanske släppa tankar som att bygga spårvägar eller annat som hör dåtiden till.

Iställer gäller det att hitta en politik som släpper gamla sanningar, inte tar "svenska modellen" för den enda rätta eller säger "make America great again". När man istället jobbar ihop utan skygglappar och ser att samarbete är den enda lösningen. Stefan gav oss en tänkvärd, skrämmande men också förhoppningsfull syn på vart vi är och vilka möjligheter vi har. Det finns hopp. 

Efter lunch skulle vi fått lyssna på Andra Farhad - Börshajen, men hon fick tyvärr lämna återbud av personliga skäl. Dagens programledare Karin Adelsköld gjorde ett strongt inhopp på kortvarsel, men det missade jag tyvärr. Strålande löst i en akut situation. Dom som lyssnade sa att det var kanonbra. 

Efter några timmars nätverkande var det dags för den avslutande föreläsningen. Milad Mohammadi stod på scenen och berättade en grymt häftig historia om sin livsresa. Om hur han beskriver behovet av att ha förebilder och att han med järnvilja lyckats nå sina mål. En av hans förebilder för att nå dit var hans gymnasielärare, som var oerhört viktig för hans vägval. 

Att prata om ett angeläget ämne som integration är en sak. Det gör många. Men att som Milad ha gjort skillnad på riktigt är en helt annan. Han bestämde sig för att starta en skola för att ge de som har sämst förutsättningar en ärlig chans. 
Det började med en kamp för att få finansiering, sen att hitta en skola, få den renoverad samt att få tag på elever. Så började denna otroligt inspirerande resa. Nu finns en högstadieskola i Kista med 110 elever från de mest utsatta områdena i Stockholm (han har gjort hembseök hos alla). En skola som blivit en riktig succé. Efter två år har 90% av eleverna förbättrat sina skolresultat, har en helt annan närvaro och man har fått ett otroligt engagemang från föräldrar, familjer och andra engagerade. Det avslutades med stående ovationer. 

Att tanka inspiration, träffas på riktigt och lyssna på intressanta föreläsare är otroligt viktigt för att kunna få egen energi. Att allt växer är något som vi alla tycker är bra. Men hur det växer är avgörande, för om vi finns kvar på vår planet eller ej. Hoppas det även fanns många politiker på plats idag så att intrycken får plats även hos de som styr i vårt samhälle. 

 

 

 

Uppsala tar täten

Uppsala Idag var det start för ett unikt projekt i Sverige. I ett initiativ från Ung Företagsamhet startas ett mentorprogram där företagare från länet får träffa varsin UF-lärare. Målet är att utveckla samarbetet mellan skolan och näringslivet. Programmet skall pågå i tre år och innehåller både tillfällen då hela gruppen ses och att företagare och lärare träffas enskilt. 

Det känns verkligen som ett positivt initiativ. Jag och Johnny Hellgren från Fridegårdsgymnasiet i Bålsta skall utbyta erfarenheter för att utveckla idéer om entreprenörskapet i skolan. Fridegårdsgymnasiet är en skola som verkligen visat sig starka i UF och mycket handlar om engagemanget och kunskapen hos lärarna. Nu skall vi slipa på det ytterligare och förhoppningsvis är detta ett format som kan bli en standard. Det finns så otroligt mycket att vinna på att fler lärare och entreprenörer får möjlighet att träffas och utbyta erfarenheter.

Idén kom från Sofi Layhani till höger som här har sällskap av Kaija Carlson, matentreprenören från Uppdrag Köket. Kaija är en av mentorerna och Sofi är regionchef för UF i Uppsala Län. 

Eftersom vi har med skolan att göra finns det naturligtvis kurslitteratur. Sofi frågade mig om tips på böcker. I mitt företagande har jag två "biblar". Good to Great av Jim Collins är den ena. Men den vet jag att de flesta entreprenörer läst. Så det fick bli den andra och det är Blue Ocean Strategi. Och skall jag gradera dem så är nog Blue Ocean den mest inspirerande bok jag läst och som jag haft som en röd tråd i mitt företagande i 20 år. Den tycker jag alla företagare skall läsa. 

Nu har alltså Uppsala tagit täten i UF igen. Ännu ett tecken på att det händer väldigt mycket positivt i Uppsala. Det bådar gott för framtiden. 

Bloggare: Thomas Sonesson
Född: 1959.
Gör: Byggde Gallerix-kedjan under många år. Nu: arbetar med styrelsearbete och är engagerad i ett antal nya företag. Ideellt: Mentor till unga entreprenörer, engagerad i UF samt ordförande i Uppsala Stadsmission m m.