I en tvårumslägenhet på 60 kvadratmeter i Solna strax utanför Stockholm bor Johan Ernfors och Elisabeth Byström med sina två små barn. Trots att familjen samsas på liten yta är det inga överfyllda hyllor och skåp vi möts av – tvärtom. Här är det luftigt med rena ytor utan prylar. Så blir det förstås inte av en slump, men i den här lägenheten bor två minimalister.

– Ibland möts vi av åsikten att hemmet blir opersonligt när man rensar mycket. Men jag tycker att det är tvärtom. Det som blir kvar är det som speglar våra behov och personligheter, säger Johan Ernfors, och fortsätter:

– Vi har gjort oss av med det vi inte behöver. Det betyder att vilken bok du än tittar på kommer det att vara en favoritbok och kläderna du ser är de vi använder ofta och uppskattar. Kärnan av det som är vi finns kvar här, säger han.

Artikelbild

| För att utnyttja utrymmet i sovrummet maximalt används en dubbelsäng åt barnen och byrån med kläder som tidigare stod där är flyttad till vardagsrummet.

Samma sak gäller tavlorna på väggarna och annat som står framme. Ingenting har hamnat där av en slump. Antingen har det ett högt emotionellt värde för dem, eller så är behovet stort och användningen frekvent.

– Vår kamera står på byrån i vardagsrummet som en prydnadsgrej och barnens nappar ligger i skålen bredvid. Vi försöker att hela tiden låta våra behov styra vad som står framme, säger Elisabeth Byström.

Samboskap som krävde en rejäl utrensning, en långresa med nya insikter och organisering av två dödsbon. Tre erfarenheter som tillsammans blev upprinnelsen till den livsstil Johan Ernfors och Elisabeth Byström har i dag. Första insikten kom när de skulle flytta ihop för fyra år sedan.

– När två hem ska bli ett behöver man rensa. Vi insåg att vi hade väldigt mycket saker som vi inte behövde, men som hade blivit kvar hemma och i olika förvaringsutrymmen, säger Elisabeth.

Artikelbild

| Med två barn i hemmet blir utmaningen att hålla inflödet av prylar nere större.

I samma veva gjorde de en utlandsresa på två månader. De besökte Nya Zeeland, Borneo, Filippinerna och Hongkong. Packningen bestod av varsin ryggsäck.

– Det var en skön känsla av frihet att ha så lite saker, som också gav begränsade valmöjligheter. Under resan blev vi dessutom påminda om miljöförstöringen i världen, till exempel regnskogsskövling, vilket delvis är ett resultat av vår konsumtion, säger Elisabeth.

Artikelbild

| Allt hemma hos Johan Ernfors och Elisabeth Byström är noga utvalt. Canvastavlorna ovanför soffan är gjorda av förstorade fotografier från deras gemensamma resor.

En kort tid efter att de kom hem fick de båda varsitt dödsbo att rensa. De slogs av hur mycket saker man samlar på sig under en livstid, som det sedan tar tid och energi för andra att gå igenom.

Allt detta sammantaget ledde till att de våren 2013 startade bloggen Minimalisterna. Där delar de sedan dess med sig av sina tankar kring en vardag med mindre konsumtion och färre prylar.

Artikelbild

| Minimalisten Johan Ernfors tänker igenom sina köp ordentligt så att de används mycket och håller över tid.

– Vi ville dokumentera förändringen vi genomförde. En gång i månaden gjorde vi till exempel en lista över allt som kom in i hemmet, förutom förbrukningsartiklar, och allt vi rensade ut. Mycket för att motivera oss själva genom att se att det faktiskt hände någonting, säger Elisabeth.

I boken ”Prylbanta – färre saker, större frihet” tar de upp flera dolda kostnader prylar medför, vid sidan av det faktiska priset för att köpa och äga något. Det tar till exempel tid och energi att ta hand om det man äger genom exempelvis reparation, städning och organisering. Sedan tillkommer också miljöaspekten och den humanistiska aspekten.

Artikelbild

| På skrivbordet i vardagsrummet står inga onödiga prylar framme.

– Om man har saker man inte behöver är det bättre att de kommer till användning hos någon annan. Det minskar nykonsumtionen, vilket är positivt för miljön, säger Johan.

Hur man väljer att tolka miljöaspekten är upp till var och en. För en del kan till exempel självförsörjning genom att odla sin egen mat vara en del av det eller trenden med ”tiny housing” som innebär att man bor permanent i små, och ofta mobila, hus.

– För oss handlar det mer om en ”Svensson-minimalism” där vi vill ha en enkel och fungerande vardag, säger Elisabeth.

Elisabeth och Johan har valt att bo relativt litet och nära stan. Även här går det att applicera aspekter som tid, pengar, energi och miljö. Genom att bo billigare har de möjlighet att gå ned i arbetstid och kan spendera mer tid med sina barn. De har också allt de behöver på nära avstånd, som gym, förskola, affär och tunnelbanan som smidigt tar dem till jobb och vänner.

– Bor man så här klarar man sig egentligen utan bil, vilket är positivt både när det gäller privatekonomi och miljö. Nu har vi precis skaffat en begagnad på grund av att vi har mor- och farföräldrar långt bort. I vårt fall blev det för energidränerande att installera bilbarnstolarna i nya hyrbilar varje gång, säger Elisabeth.

– Mycket handlar om avvägningar. När man har balans mellan tid, energi och pengar mår man som bäst. Man kan till exempel jobba hur mycket som helst och dra in en massa pengar, men är man sedan helt slut på kvällarna blir livskvaliteten inte hög ändå, säger Johan. (TT)