En husvägg med vardagsrumsfönster åker genom luften. Försiktigt sänks den ner och tas emot av några snickare med uppsträckta armar. Dagen är kommen för stomleverans. Del efter del monteras ihop till det som ska bli familjen Widén Nilssons nya hem.

– Det känns jättebra, roligt och häftigt, säger Daniel Nilsson.

Han står med gummistövlar i leran och filmar med mobiltelefonen för att kunna visa sina barn.

Artikelbild

| Eftermiddag 23 mars. Takstolarna är på plats.

– De är väldigt entusiastiska. Efter skolan ska vi åka ut hit tillsammans och titta, berättar han.

Äldste sonen Ture har valt ytterdörr. En blå med runt fönster. Nu kommer den väggen farandes genom luften, med dörr och allt. Den gungar lite fram och tillbaka i den kraftiga vinden.

– Det är lite av ett blåshål här, konstaterar Daniel.

Ekolns vatten skymtas åt tre håll. Det är mars och ännu inga löv som skymmer sikten. Första gången vi träffade familjen Widén Nilsson – Daniel, Elin, Ture och Tim – var mitt i högsommaren 2016. Då stod de på sin tomma tomt i det höga gräset, fulla av förväntan och insvepta i en doft av kogödsel till ljudet av grannens galande tupp. De skenande huspriserna inne i Uppsala hade fått dem att köpa en tomt två mil ut på landet. Bygglovet var just inlämnat.

Artikelbild

| Kväll 23 mars. Takbjälke och takläkt. Nu kan man skönja hur huset kommer att se ut.

Sedan dess har husets placering ändrats några meter efter synpunkter från grannarna. Bygglovet tog en extra vända innan det löste sig. Avloppstillståndet kom senare.

Bottenplattan gjöts den 8 februari. Då hade schaktfirman redan hållit på i några veckor med avlopp, schaktning och grundläggning.

Artikelbild

1 april. Takpannor läggs på.

Daniel och Elin har funderat mycket fram och tillbaka på om de har råd med garage eller inte. Tack vare ett ekonomiskt bidrag från sina föräldrar kunde de i alla fall gjuta en bottenplatta till ett dubbelgarage. Två bilar blir oundvikligt.

– Det är tråkigt. Vi är miljömuppar annars. Men dels har vi en gasbil och sedan blir det kanske en elbil, säger Daniel.

Artikelbild

| Stomleverans. En vägg kommer farande.

Med spänning har de följt väderleksprognoserna, ängsliga över att kalkylen ska spricka på grund av den milda vintern.

– Vi oroar oss för tjällossningen, då kan det bli svårt att köra, men det ser ut att klara sig. Förra veckan var det kallare nätter. Jag börjar känna mig lugn. Om vägen håller så håller budgeten för ett garage, säger Daniel Nilsson.

Artikelbild

| Groupie. Hela familjen Widén Nilsson: Elin, Daniel, Ture och Tim.

Byggmaterialet har fått lastas över till mindre lastbilar för att ta sig ända fram på den smala grusvägen. Vägföreningen hade årsmöte veckan innan, där träffade Daniel och Elin sina blivande grannar. Många av dem hade de talat med redan tidigare, eftersom de har gått runt och tagit reda på var allas brunnar finns. Den nya slambrunnen måste ligga minst 20 meter från alla vattenbrunnar och minst fyra meter från tomtgränsen. Samtidigt ska det vara lätt för slambilen att komma åt att tömma den.

– Då känns inte tomten så stor längre. Dessutom är den långsmal, säger Daniel.

Artikelbild

| Daniel Nilsson och hans familj är entusiastiska över att husdrömmen snart är förverkligad, även om det inte är drömhuset. Ekonomin sätter gränser.

Han visar minireningsverket med kemisk rening. När avloppsvattnet passerat genom det ska det vara rent som badvatten. Det var ett villkor från säljare och mäklare för att underlätta avloppstillståndet.

– Det är lite kinkigt när man har ett hus så nära vattnet, förklarar Daniel Nilsson.

Artikelbild

| 8 februari. Bottenplattan gjuts. Ola Klingstedt från Betongspecialisterna jämnar till betongen med en maskin som heter glättare. Därunder finns golvvärme och armeringsjärn.

Snart är alla bottenvåningens väggar på plats. Då kommer en lastbil körande med takstolarna.

Pinnar med rosa plastpåsar markerar tomtgränsen bakom huset. Solen spricker fram genom grå molnsjok. Precis som i somras gal grannens ståtliga tupp i hönsgården. Vinden susar i trädens kala grenverk och inne i huset bankar fyra snickare.

– De verkar veta vad de gör, säger Daniel.

På marken ligger rullar med gul isolering och travar med bräder som ska bli väggreglar och innertak. Väggen med den blå dörren sitter nu fast på ena långsidan. Så småningom ska huset bli rött med vita knutar.

Från början hade familjen hoppats kunna flytta in till sommaren, men tidsplanen höll inte. Snarare blir det sent i september.

– Det har varit en process. Nu är det ett år sedan vi hittade tomten. Vi har sprungit här fram och tillbaka och mätt med snören och pinnar. Nu ser man proportionerna. Och hustypen var ett bra val inom våra ekonomiska ramar, säger Daniel Nilsson och ser nöjd ut.

Han, som pratar utpräglad småländska, tycker att det är extra roligt att huset är tillverkat i Småland.

– Det har kommit åkande på samma väg som jag kom en gång.