• måndag 24 april 2017
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Finns inga hemligheter att plocka fram High & Low High & Low
Vädersponsor:

När Flogstavrålet tystnar

Krönika Det är hårt mot hårt i Flogsta. Bitter strid om hyror och bostäder.

Först höjde Heimstaden hyrorna. Sedan klottrade någon eller några ned fastighetsägarens kontor. Och det blev droppen.

Nu hotas studentkorridorernas existens i Flogsta. Heimstaden har signalerat att 2000 studentbostäder kan bli små lägenheter. Det som är Flogstas signum (studentlivet), kan förändras. De karaktäristiska korridorsboendena blir ett minne blott. För visst är höghusen i Flogsta unika?

Jag har själv bott på Sernandes väg 13, höghuset som ligger allra närmast centrum. Ett av de fyra höghus som såldes till HSB på 80-talet när studenterna var färre. Ett beslut som jag kan tänka mig att många bittert ångrade därefter. Varje terminstart återkommer ju samma fråga: var ska studenterna bo?

Under mina år i Flogsta bodde flera som inneboende hos mig. Jag jobbade ofta i andra städer och hyrde ut på Uppsalas blomstrande andrahandsmarknad.

Min tvåa var fin. En bred korridor ledde till min lilla gulorangea lya. Den hade många konstiga vinklar och vrår, ett överdimensionerat kök och en ovanligt lång hall. Det gick att lista ut var korridorsköket varit tidigare. Var väggar och sådant gått förut.

Enligt uppgift till Ergo kollar Heimstaden just nu på HSB-lägenheter som min gamla. De funderar på hur nuvarande korridorsboenden kan byggas om till hyresrätter.

På sätt och vis kanske omvandlingen inte är oväntad. Bostadsmarknaden är under förändring också. Delat kök är inte tidens melodi. Korridorsboenden byggs knappt längre. Kanske efterfrågas det inte heller.

I Flogstas höghus hamnar många av Uppsalas utbytesstudenter. De som bara bor här några år, de som oftast har svårt att komma in på Uppsalas bostadmarknad. Var ska de bo om husen byggs om till hyresrätter? Och vad händer med Flogstas karaktär om korridorsrummen försvinner?

När jag bodde i Flogsta plågades jag av områdets envisaste tradition: Flogstavrålet, ångestsskriken som markerar klocklaget 22. Ibland skrek studenterna så att fönsterrutorna skallrade. Ibland hördes de inte alls.

En gång övertalade en kompis mig att omfamna traditionen. Att öppna fönstret och bara gapa ut alltihopa. Allt som klumpat sig inombords. Jädrar vad det lät. Och skönt var det.

Men det hände bara en gång. Det var aldrig vi i hyresrätterna som initierade skrien.

Ett bostadsområde har inte bara sin karaktär. Det står också under ständig förändring.

Vad händer med Flogsta om området förlorar sina korridorer? Vad händer med Flogsta om Flogstavrålet tystnar?