Halvvägs in i tv-serien "The Crowns" andra säsong hör jag mig själv ropa: "Åh, jag vill också ha skilda sovrum!".

I serien har drottning Elisabeth och prins Philip nämligen ett oerhört stiligt sovrum var. I ett formellt och enligt alla rykten ganska stelt kungahus är detta säkert helt enligt tradition och rimlighet, i alla historiska tv-serier om kungligheter och adel (från "The Tudors" till "Downton Abbey") har äkta par egna sovrum. Ibland hälsar man på varandra, ibland kanske man till och med sover över i den andres rum lite i smyg, men formellt är det olika rum.

Ordentligt och sedligt. Och med den moderna svenskens mått mätt, lite knasigt.

I "The Crown" ligger sovrummen i fil, med två omgångar stora dubbeldörrar emellan. I flera scener får man se drottningen och prinsen få hjälp med påklädning av pyjamasar (såklart) i sina separata rum, allt medan de både kan prata med varandra och se varandra genom de öppna dörrarna. Sedan går de och lägger sig i varsin säng, som ligger i varsin ände av rumsfilen – vända mot varandra. Pyjamasklädda och avsminkade kan de så vinka till varandra genom den långa filen av rum och ropa "god natt, raring!".

Här håller jag nästan på att bryta ihop av fniss. Det är så lustigt! Så fullständigt långt ifrån bilden av ett fungerande äktenskap man kan komma, och lika långt från den svenska stadsbons trångboddhet.

I vår verklighet här och nu är det snarare tabu med skilda sovrum. Det kan alltför lätt tolkas som att man har problem i sin relation. Skilda sovrum går emot vår bild av intimitet och kärlek. Många går snarare ett steg längre och samsover med barnen – alla tillsammans i en stor dubbelsäng. Så mysigt, så nära!

Jag säger ingenting om det. Tvärtom betyder att gå och lägga sig tillsammans och att vakna tillsammans kärlek och närhet i vardagen också för mig. Men alltså – visst sover man skönt när man sover ensam? Erkänn nu! Ingen som snor ens täcke, snurrar oroligt, råkar knuffas, snarkar, eller vill ha läslampan tänd. Eller som jag själv gör: Stiger upp igen vid midnatt och för att äta en smörgås.

Kanske blir det ett trendskifte: Skilda sovrum blir en statussymbol, ett tecken på att man har råd med ytterligare rum. Om stressen i samhället håller i sig kanske vi börjar prioritera ostörd sömn framför närhet, det finns ju andra tecken som tyder på att stressade människor prioriterar bort intimitet. Det är ju en oerhört tråkig utveckling, men jag kan ändå se mig själv i en rymlig sekelskiftesvåning med sovrum i fil. Vid 22.30 prick drottningvinkar jag till sambon på andra sidan. "God natt, älskling!" Och så somnar jag med ett fniss.