Meterhöga granstörar sträcker sig mot den knallblå himlen på fälten i skånska Alnarp. Här växer ’Hulla Norrgård’, ’Korsta’ och ’Ulvåsa’ – humlesorter som har fått sina namn efter de orter där de odlades för hundra år sedan.

Redan på 1400-talet var svenskarna ett humleodlande folk, men då av påtvingade skäl. Enligt lagen skulle alla jordägare odla humle och under en period skulle humle också betalas som tionde till kyrkan. Även om det kanske var lite si och så med laglydigheten var det vanligt att gårdarna hade några hundra störar. I mitten av 1600-talet fanns det totalt 3 900 humlegårdar registrerade i Sverige.

Den sista kommersiella odlingen försvann på 1950-talet – men nu är de tillbaka. Trenden att brygga lokalt öl har skapat ett intresse för att odla sin egen humle, och helst ska det förstås vara lokala sorter. På Sveriges Lantbruksuniversitet i skånska Alnarp växer och frodas just nu 60 gamla svenska sorter som har samlats in från hela landet.

Artikelbild

| Humle kan växa upp till nio meter så det gäller att ha höga störar. Här klänger sorten ’Ulvåsa’ från Östergötland.

– Humlen här är ett levande grönt kulturarv som måste användas för att överleva, säger trädgårdsmästaren Erik de Vahl, som är ansvarig för humlen på Alnarp.

Redan på 1990-talet började genetikern Else-Marie K Strese leta efter gamla svenska sorter. Humlegårdarna hade försvunnit men det fanns fortfarande slingrande plantor kvar lite här och var. För Else-Marie var kulturhistorien kring var och hur de hade vuxit mest intressant. De insamlade sorterna provodlades på Julita gård i Sörmland, men fick inte särskilt stor uppmärksamhet.

– Men så är det ju med grundforskning, man vet inte när man behöver den, säger Erik de Vahl.

Nu är intresset desto större eftersom svensk humle ofta mognar tidigare än de importerade sorterna, och samtidigt har goda egenskaper för ölbryggning. På en av störarna i Alnarp slingrar sig ’Mauritz 85’ som har fått sitt namn efter Mauritz Paulin, humlegårdsmästare i skånska Näsum. Där värnas fortfarande humletraditionen och frivilliga har restaurerat den gamla humletorken. I höst kommer ’Mauritz 85’ tillsammans med ’Svalöf E’ och ’Svalöf S’ att kunna köpas på plantskolorna igen.

Artikelbild

| Årets humleskörd kommer att starta tidigt på Korngården i Staffanstorp.

I dag finns en handfull större humleodlingar i Sverige och flera i mindre skala. En av de största är Korngården i Staffanstorp. Där sattes 1 500 plantor för tre år sedan. Från början valde man två tyska humlesorter och en svensk, ’Näs’. Nu kommer också ’Mauritz 85’ och de båda gamla Svalövssorterna i odling. I dag brygger Korngården sitt eget lokala öl, man har satsat stort och tog hjälp från Tyskland för att anlägga odlingen.

– Fast tyskarna som kom hit hade aldrig varit med om att anlägga en så liten humleodling, skrattar Ingemar Jönsson, som är en av delägarna.

Artikelbild

| Sorten ’Korsta’ får stora kottar. Den har den ovanliga egenskapen att den ibland också utvecklar hanblommor på samma planta.

Om ett och ett halvt år kan man se om det har lönat sig ekonomiskt.

Förra sommaren bildades Svenska Humleodlareföreningen. Trädgårdsmästaren Tony Johansson, bosatt i Hällingsjö utanför Göteborg, är ordförande. När han bestämde sig för att odla humle började han verkligen från början. I februari gick han ut med motorsågen och fällde några hundra granstörar till sin odling. I sommar har han skördat sina första kottar och ska analysera näringsinnehållet.

Artikelbild

| Tony Johansson är trädgårdsmästaren i Hällingsjö som numera också kan titulera sig humleodlare.

– Jag gillar odlingsutmaningar men det har varit mer krävande än jag hade räknat med, säger Tony.

Förberedelserna har krävt både traktor och stora arbetsinsatser. Sommaren 2018 har visserligen varit bra för tillväxten men också krävt mängder med vatten och noggrann koll så att inte spinnkvalster och bladlöss tar över.

I juli besökte Tony och ett 50-tal svenska humleodlare Tyskland. Representanter från Jordbruksverket och Länsstyrelsen följde också med. I Tyskland odlas humle i mycket stor skala och det är svårt att jämföra med de svenska odlingarna tycker Tony.

– Där sprutar man till exempel med koppar mot bladmögel och det är förbjudet att använda hos oss. De tyska odlarna menade att det är omöjligt att odla utan den besprutningen.

Men Tony tror ändå på en inhemsk humleproduktion.

– Våra gamla sorter är anpassade för vårt klimat. De mognar tidigare och har bra arom och smak.

Hur hans egen odling kommer att bli vet han inte förrän om tre år, då kan analyser tala om ifall hans kottar ger bra värden och i så fall blir intressanta för mikrobryggerierna i Västra Götaland.

– Det är ju lite som att sälja en bil utan motor, jag vet att jag får kottar men har ingen aning om kvaliteten. Så vi får väl se 2020.

Fotnot: Den 24 augusti var det Humlens dag. Enligt tradition var det först då, runt Bartolomeusdagen, som det var bäst att skörda humle i Sverige. I år gjorde den varma sommaren att skörden blev kom tidigare. (TT)