Jordgubbssaft, vattenmelon, dessertyoghurt, kex. Korgen på Willys fylls snabbt upp med lyxiga godsaker. Vindruvor, havrefras med torkad jordgubb. Med stor självbehärskning lyckas jag låta bli den fullkomligt sanslöst gigantiska godisväggen vid kassorna. Betalar, tar mig hem i snömodd till en liten influensasjuk matvägrare som inte vill äta en smula av allt jag köpt, utom en liten skiva vattenmelon. "Ta bort kärnorna mamma!" Vi är mitt i februari, av alla förskolebarnsföräldrar mer känd som vabruari, och jag vet inte för hur mångte dagen i rad jag står vid spisen och steker köttbullar och kokar makaroner helt i onödan. Hon vill inte ha, jag vill definitivt inte sitta ensam vid bordet och äta upp hennes mat, ännu en gång.

Vad är det som gör att man inte kan låta bli att försöka få sina barn att äta när de är sjuka? Jag vet rent logiskt att min tvååring KOMMER att äta igen. Hur sugen är man själv när man ligger där med hög feber? Sockerdricka är det enda jag brukar vilja ha. Dessutom är min dotter trots sin feber nästan oroväckande pigg, balanserar våghalsigt på soffans armstöd och verkar knappast på väg att tyna bort. Jag fortsätter ändå, robotlikt: vill du ha lite russin? Majskrok då? Äppeljuice? Hon skakar bara tyst på huvudet. Och jag suckar. Trött på mig själv och orolig.
Kanske är detta ett typiskt förstabarns-beteende. Är hon sjuk så känner jag mig sjuk. Är hon hemma från förskolan kan inte jag heller jobba. Jag kan aldrig slappna av.

Det är slitsamt men som tur är har jag märkt att det blir bättre ju äldre hon blir, jag lyckas hålla distansen för det mesta. Men just den här veckan är vi ensamma hemma (sambon valde verkligen helt rätt vecka för sin jobbresa) och de långa timmarna av lyssnande till skällande hosta som får sovrumsväggarna att skallra tar ut sin rätt. Jag ger mig till och med ut i snön till Savoy för att köpa vaniljhjärtan som hon älskar. Behöver kanske inte säga att de också ratas. Sen somnar hon med en halvdrucken flaska välling i handen och jag får festa på ett dignande bord av godsaker i min ensamhet. Det finns fördelar med sjuka barn också.