Därför gillar vi haket runt hörnet

Sala backe är en ovanlig stadsdel. Här finns inte bara en välmående kvarterskrog. Här finns tre – alla belägna inom ett par kvarter. Många fler ställen att gå ut och mötas på än i många av Uppsalas övriga stadsdelar. På Taverna Ragusa sitter ägaren Zeljko Milicevic vid bardisken och äter gösfilé med finhackad ansjovis medan han funderar över varför kroglivet blomstrar just i Sala backe. Men han har inget riktigt svar, säger han, utan vet bara varför det funkar på Ragusa.
– Stämningen är avslappnad här, vi känner varandra. De där barnen som fick en klubba av mig för tio år sedan när deras föräldrar köpte pizza, nu är de tonåringar och alla kan mitt namn fastän det är jävligt svårt att uttala, skrattar han mellan tuggorna.

Klockan är bara fyra på eftermiddagen, och det dröjer innan gästerna kommer. Zeljko Milicevic har drivit Ragusa i tio år. Och det går riktigt bra; i höst bygger han ut.
– Man måste våga starta upp, kanske vågar man inte i andra områden?
Ofta är det bristen på finkrogar i Uppsala det brukar snackas om. Att vi inte har så många ställen att stoltsera med när White Guide smackar sig igenom stan. Däremot pratas det sällan om utbudet av kvarterskrogar utanför stadskärnan; de där små restaurangerna om hörnet där man kan slinka in och käka en dagens pasta och kanske dricka ett glas husets röda en vanlig sketen tisdag. Eller bara träffa några närboende vänner i en halvspontan gathering över en cola eller öl. Sök på på nationalencyklopedin eller wikipedia, och du hittar ingen definition av ”kvarterskrog”. Men de flesta av oss får nog ungefär samma bild i huvudet: avslappnat, hemtrevligt och opretentiöst. Mer rödrutiga dukar och insuttna pinnstolar än sparrisar i kors och servitörer med vita handskar.

Det där stället som befinner sig mellan pizzahaket utan utskänkningstillstånd och gourmetkrogen med sparrisarna.
– En kvarterskrog är ett mysigt ställe med varm atmosfär och bra priser. Ett ställe där man ska kunna bli igenkänd av personalen.
Det säger Lisa Dahlgren som under sju år drev den populära kvarterskrogen Stiernhielms krog i Svartbäcken och som än i dag – drygt fyra år efter att hon bestämde sig för att lägga ner restaurangen då nya EU-regler krävde en större ombyggnad – får en klump i halsen när hon pratar om sin gamla krog.
– Vi hade många stammisar och några av dem grät när jag stängde. Och jag med! Jag längtar väldigt mycket tillbaka till den tiden, det var en så mysig stämning. Men samtidigt jobbade jag ju jämt …

Vad betyder en bra kvarterskrog för ett område?
– Att det blir mer levande. Grannar kan gå dit och träffas, jag tror att gemenskapen ökar.
Men visst startar nya kvarterskrogar. Sofia Sunnerman är en av drivkrafterna bakom vardagsrumsatmosfäriga kvarterskrogarna Spessito i Luthagen och sprillans nyöppnade Spessito 2 på gränsen mellan Höganäs och Fålhagen. Hon önskar sig fler kvarterskrogar i stan.
– Jag tror absolut att det finns utrymme för det, Uppsala växer ju hela tiden.
Men det krävs ju att folk också går till den där krogen om en sådan startas. En stadsdel där nästan bara barnfamiljer bor är exempelvis ingen dröm för presumtiva krögare.
– Min erfarenhet är att det mest är unga barnlösa par som jobbar mycket som går på kvarterskrogen. Och så folk i övre medelåldern som vill unna sig, säger Sofia Sunnerman, som jobbat på flera kvarterskrogar i såväl Uppsala som Stockholm.

Tillbaka på Taverna Ragusa i Sala backe har en av stamgästerna, Per-Åke Thor, precis kommit. Han äter här ungefär en gång i veckan.
– Det är lagom att slippa laga mat en gång i veckan. Och folk vill inte åka in till stan, för det är bara en massa bus där.
Från början fanns en rädsla för att det skulle bli bus här också med kvarterskrogarna, minns han.
– Men inte nu. Nu tycker folk att det är trevligt att de finns.