Det var över tre år sedan Krogpatrullen senast recenserade Villa Romana, den italienska krogen med det utmärkta läget vid Gamla torget. Då var det sommar och patrullen kämpade mot en stressad men långsam service som kryssade mellan uteservering och inomhusbord. Under det mörka vinterhalvåret är trycket på Villa Romana lägre. Faktum är att man lätt får känslan av att de småslumrar i väntan på solen.

Inomhusmiljön är inte Villa Romanas starka sida. De mörka medaljongtapeterna känns passé och inredningen börjar över huvud taget se lätt bedagad ut. Det är synd – potentialen är stor, särkilt med tanke på att man ser ut över Gamla torget genom de vackra fönstrerna. Inriktningen på menyn är förstås densamma som förr: italienskt. Den stora skillnaden mot andra italienska krogar i stan är att Villa Romana inte serverar pizza.

Bland förrätterna väljer vi jordärtskocksoppa med pancetta, äpple och pilgrimsmussla (98 kr). Soppan är god och rätten fint komponerad med syrligt äpple och mjäll mussla. Det är gräddigt, visst, men också mycket mustigt. Formaggio di capra (89 kr) är en klassisk gratinerad bit god getost på ett rostat olivbröd med soltorkade tomater, ruccola och rostade pinjenötter. Fint i all sin enkelhet. Cozza con vino bianci, aglio, pepperoncini, crema e pane (89 kr) är en imponerande mängd blåmusslor med vitlöksbröd som smakar ljuvligt, om än gräddigt, till ett högst acceptabelt pris.

Bland pastarätterna finns den likaledes humant prissatta Polpette della casa con spaghetti (145 kr). Köttbullarna står som kryddiga på menyn, men det stämmer dåligt. Vill man vara generös kan man i stället kalla dem barnvänliga, milda som de är med en mild tomatsås till. Rätten mättar gott men orsakar inget jubel.

Kräftfärserad ugnsbakad röding (215 kr) är tyvärr en rejäl missräkning. Rödingfilén är hårt ugnsbakad och serveras rullad runt en färsboll som smakar … tja, inget särskilt. Tallriken är ett orange-rosa kaos av hummersås med oljiga strimmor, slarvig fänkål och ett mos som är i stabbigaste laget. Aningen missnöjda blir vi också av pollo alla calabrese (175 kr), en kycklingfilé med mycket salviasmak som är fint stekt med saftigheten bevarad. Tillbehören, däremot, mozzarella och parmaskinka, tillför inget i smakväg. Är man ute efter italiensk prägel kunde mer citron passat bättre, samt ett byte av potatisgratängen mot något annat.

Till efterrätt ger Villa Romanas tiramisú (69 kr) ordentligt med tröst. Det är en finfin tiramisú, saftig och med perfekt avvägd kaffesmak. Affogato al caffe, vaniljglass överöst med espresso och toppad med vispgrädde (69 kr), är så där vuxenbarnsligt gott för en stund, men serveras i högt rakt glas, vilket inte fungerar då man måste äta upp all grädde innan man kommer åt glassen. Gelato di cioccolato (69 kr) är, enligt menyn, en hemlagad chokladglass ”varvad med cognac och hackad choklad”. Det enorma lasset glass har dock inte mer gemensamt med italiensk glass än att det är kallt, utan liknar snarare fryst chokladpudding.

Villa Romana är inte ensam bland stans italienska restauranger att kännas sömnig, något verkar ha gått i stå. Det är inte riskfritt att blint lita till Uppsalabornas sug efter italienskt. Det är inte heller riskfritt att slumra i väntan på sommarsäsongen. Det krävs att Villa Romana höjer sin mat ett snäpp för att man ska vara riktigt nöjd med helheten.