Finns det något mer stressande än inspiration? Den kommer gärna om våren, samtidigt som man skakar av sig vinterslöheten som en gammal ful rock och solen faktiskt värmer när man pulsar till kontoret. Lusten att pyssla, fixa, göra om och baka. Jag surfar lättsamma "husmorsbloggar" på jobbet: Underbaraclara, Niotillfem, Elsa Billgren, Sammy rose. Varför är det aldrig Uppsalabor som skriver de där bloggarna förresten? Först blir jag glad, nu är det dags att jag själv gör den där magnettavlan i zink och bakar surdegsbröd från sydfrankrike och skriver om det i min blogg! Skriver ut recept, funderar på var man kan köpa hobbymaterial (äntligen ska det där gamla presentkortet på Uppsala färg komma till användning), plötsligt är klockan kvart i tre och jag måste cykla till förskolan. Kommer hem, där ligger vinterdamm i hörnen och ett täcke av lego på golvet.
Fönstren är dammiga och det finns pastarest i kylen och jag orkar inte.

Jag orkar inte. Jag vill inte vara inspirerad mer, jag vill sätta mig i dammet och läsa skvaller, som jag har gjort hela vintern. Hatar alla virkningsbloggar och Family livingtidningar som gett mig prestationsångest så stor att inget blir gjort. Jag sätter på kaffebryggaren, gör mig beredd att ge upp, igen. Ännu en vecka av ett år gamla ouppackade lådor och obäddade sängar ligger bakom mig.

Så händer något magiskt. Solen glittrar genom dammridån en gång för mycket, jag går till garderoben och plockar fram symaskinen. Gardintyget som legat på hyllan i månader, plötsligt hänger det i sovrumsfönstret. Som i trans plockar jag fram mjöl, smör, jäst ur skåpet, rör ihop en deg. Sätter upp en tavla (bara en, men ändå!) på väggen.

Små saker kan vara de mest underbara. Som att få orken tillbaka i ett trollslag, om så bara för en liten stund. Som att stänga av datorn och glömma inspirationen, istället bara göra.

Som att plötsligt yrvaket stirra in i solen och se att hålet man befunnit sig i ligger bakom en. Som att strunta i bloggen som inte blivit uppdaterad på veckor.

Jag är trött på jag orkar inte. Så trött på att överkonsumera vackra färger, mönster och recept men aldrig i mitt eget hem. Tror faktiskt att våren aldrig någonsin har varit så välkommen som nu. Inte för att livet blir glättigt och blommigt för det, men för de där små ögonblicken av solglittrande lust att göra.