3/9 2002
Det är den 3 september 2002. Det är en speciell dag för Uppsalaborna; i dag tas nämligen det första spadtaget till deras gemensamma vardagsrum. Men det är det ingen som vet, den här soliga tis-
dagen när byggarbetarna anländer till Östra Ågatan. En hel del buskar ska
rensas bort, eftersom man knappt ser ån på sina ställen. Sittplatserna är få och på kvällarna är det så mörkt här att alla som inte tänkt supa bland buskarna undviker stråket. Det är de 150 meterna mellan Nybron och Västgötaspången som nu ska göras i ordning. Om det verkligen blir någon fortsättning är osäkert.
Projektet kostar ju pengar och är det här verkligen något Uppsala behöver?

25/5 2009
Det är den 25 maj 2009. Det är en molnfri dag, en av årets varmaste. Längs ån genom hela centrum sitter och ligger folk i alla åldrar med ansiktena vända mot solen.
Det har snart gått sju år sedan det där första spadtaget. Bit för bit har åkanten rustats upp med bänkar, soldäck, bryggor, gräsmattor, planteringar, konstverk och belysning. Och kommit att användas mer än någon kunde ana.
- Årummet blev inte bara ett bygge. Det blev hela stan! Världens playa mitt i centrum, ett vardagsrum öppet för alla. Jag får gåshud när jag ser folk sitta vid årummet och äta glass, precis som jag tänkte mig att de skulle göra, säger
Karin Åkerblom, som jobbar med stadsutveckling på Uppsala kommun.

City har stämt picknickträff med henne och landskapsarkitekten Martin Ehn Hillberg i den allra nyaste delen av det ansiktslyftna årummet: Tullgarnsparken, några hundra meter söder om Islandsfallet. Här kunde man för några månader sedan skymta husbåtar bakom högvuxna träd och buskar.
Nu sitter vi på den breda träbryggan som är så ny att oljan ännu inte torkat helt. Några meter bakom oss står vattenspridare och duschar de just utrullade gräsmattorna.
- Det känns bra, säger Martin Ehn Hillberg och tittar sig omkring, ut mot vattnet där båtplatserna står iordninggjorda och upp mot ramperna som leder ner till bryggorna från parken.
- Det blev som vi tänkte, med nära kontakt med vattnet och lätt för alla att ta sig fram. Det här med lättillgänglighet och handikappanpassning har varit en viktig fråga.
Martin Ehn Hillberg jobbar för White arkitekter, ett av flera arkitektkontor som varit inblandade i årummets förvandling. Han beskriver åuppdragen som drömprojekt.
- Det handlar ju om vackra och centrala platser som används av många. Vi har försökt hålla oss till en enkel stil, för att det ska funka i stor skala och en lång tid framöver.
Karin Åkerblom är något av Fru Årum. Hemma hos henne hänger färgglada skisser från 1994, med idéer på vad man skulle kunna göra med den då väldigt outnyttjade sträckan.
- Inga märkvärdiga funderingar, utan mer "bort med buskar där" och "fler sittplatser där". Lite som det har blivit.

Det var Karin Åkerblom som 2002, då i egenskap av stadsträdgårdsmästare, lyckades få igenom att man väl i alla fall kunde testa att rusta upp den där sträckan mellan Nybron och Västgötaspången. Men inte ens hon kunde förutse vad som skulle hända under byggets gång.
- Varje meter sittmur som anläggningsarbetarna färdigställde fylldes omedelbart med människor. Det blev så uppenbart att Uppsalaborna älskade det här, att ansvariga politiker direkt bestämde att hela sträckan fram till Islandsbron skulle göras i ordning.
Och sedan var det som med ketchup. Det lossnade. Uppsalas politiker, som i sekel varit kända för sina sega beslutsprocesser, har okejat de olika delprojekten­ längs ån utan större stridigheter. Det nya årummet har fått ta emot priser, bland annat UNT:s stadsmiljöpris, och stadsutvecklare från andra städer kommer hit för att få inspiration och tips.
Sammanlagt har årumsomvandlingen hittills kostat drygt 50 miljoner kronor, varav 24 miljoner betalats med skattepengar och resten med intäkter som kommunen fått vid markförsäljning.
- Det är märkligt, säger Karin Åkerblom, att när man gör något för att människor ska trivas får man ofta frågan hur mycket det kostat. En rondell eller en cykeltunnel ifrågasätts inte på samma sätt. Jag måste säga att vi har fått väldigt mycket för pengarna. Har vi inte?

8/7 2017
Det är den 8 juli 2017. Det är regn i
luften, men ett tiotal personer badar ändå i den bassäng som är nedsänkt i Fyrisån nedanför Studenternas, en
jättepool som renar åns vatten med sina smarta väggar. Det är lätt att cykla och promenera hela vägen från Flottsund upp till Ulva kvarn, och många utnyttjar de nybyggda gång- och cykelbroarna över ån mellan sydvästra och sydöstra Uppsala. I ån simmar, tack vare asptrapporna, så många aspar att det är fritt fram att fiska dem.

Om Karin Åkerblom och Martin Ehn Hillberg får drömma lite, alltså.