Cecilia Forss (M) talar sig varm för att kommunen och skattebetalarna ska var de främsta bidragsgivarna till det privatägda Uppsala Arena (UNT Debatt 25/5). Faktum är att Moderaterna och de övriga allianspartierna är starka förespråkare för att det offentliga ska stå för merparten av kostnaderna.

När kommunfullmäktige för knappt två år sedan garanterade köp av tider för allmänhet och föreningar för 10 miljoner kronor om året i 25 år fanns det en bred politisk enighet om att Uppsala behöver en hockey- och evenemangsarena och goda förutsättningar för ett elitlag i hockey. Enigheten består men förutsättningarna och villkoren har ändrats, något som Forss inte låtsas om.

Villkoret då var att det privata arenabolaget inom ett år skulle visa att de kunde klara arenans finansiering och ägande. Så blev det inte och sen dess har förutsättningarna för arenan ändrats i grunden samtidigt som kommunens förväntade insats har skjutit i höjden.

Av det ursprungliga och till största delen privatfinansierade arenaprojektet återstår i dag mycket lite. Den arena som Uppsala kommun nu har ombetts finansiera är inte bara dubbelt så dyr (650 miljoner kronor) utan innebär också ett helt annat åtagande och risktagande för skattebetalarna. Det årliga driftsbidraget i form av en garanterad hyra som ska betalas ut i 25 år har höjts till 15 miljoner kronor. Utöver det förutsätts kommunen stå för två tredjedelar av riskkapitalet. Det insatta riskkapitalet på 150 miljoner kronor ska visserligen återbetalas men med start först om 15 år – räntefritt och under förutsättning att detta är möjligt med hänsyn till bolagets finansiella läge.

På 15 år växer 150 miljoner kronor till 310 miljoner. Pengar som tas från annat som skolan, vården eller drift av andra arenor. Vid en eventuell konkurs går dessutom kommunens insats förlorad men räntorna ska fortsätta att betalas.

Kommunen ska inte vara delägare i arenan, vilket skulle innebära att kommunens kostnader är ett rent bidrag till det privata arenabolaget. Det finns en uppenbar risk att kommunens samarbete med arenabolaget och bidragen i form av riskkapital och garanterad hyra kan stå i strid mot kommunallagen. Det gäller också tomträtten, om det visar sig att den mycket lågt satta avgälden inte är marknadsmässig.

Upplägget har ytterligare brister. Det handlar bland annat om att insynen blir obefintlig för skattebetalarna. Avtalets formuleringar om kommunens insyn i bolagets verksamhet är så vaga att de borde föranleda omfattande krav på förtydliganden och garantier.

Att i den nya situation som nu råder lyfta frågan om var och hur vi får ut mest för den stora offentliga investering det ändå handlar om är berättigat. Det vore ansvarslöst att rusa vidare med ett förslag som varken håller ekonomiskt eller juridiskt, som bygger på en miljömässigt sämre placering och som riskerar att konkurrera med i stället för att komplettera Uppsalas befintliga och planerade arenor.

I synnerhet som samarbetsavtalet mellan kommunen och arenabolaget har förklarats olagligt och har upphävts av domstol.

Uppsala behöver en ny arena för träning, tävling och storslagen underhållning. Vårt förslag är att en ny ishockey- och evenemangsarena byggs på Studenternas i centrala Uppsala. Vi ska inte sticka under stol med att vi har fått kritik, men när vi berättar för våra kritiker om ekonomin, juridiken och miljöfrågorna brukar vi faktiskt höra att: ”Oj, det visste jag inte. Där har ni allt flera poänger.” Även den borgerliga majoriteten är medveten om Studenternas behov av upprustning och utveckling. Utöver det utredningsarbete som gjordes kring Studenternas under förra mandatperioden och de initiativ som har tagits av bandyn, fotbollen, friidrotten och näringslivet har det även på senare tid genomförts studier som beskriver möjligheten till tre arenor på Studenternas­.

Det var också en enig fritids- och naturvårdsnämnd som i december ställde sig bakom en strategi för att utveckla Studenternas IP till matcharena för i första hand fotboll och bandy men med möjlighet också för en ishockeyarena. De borgerliga ­företrädare som i stridens hetta nu sågar alternativet Studenternas är alltså själva beredda att placera två–tre arenor där.

Vi står för en starkare idrottspolitik. Att tillgodose behovet av arenor krävs för att ge bättre förutsättningar för elitlagen i Uppsala. Men ska Uppsala bli en av landets främsta idrottsstäder måste Uppsalas barn och unga ges möjligheter att utvecklas, träna och tävla. Det är ungdomsidrotten som är den viktigaste förutsättningen för varje elitsatsning i framtiden.

I nära samarbete med idrottsrörelsen och näringslivet vill vi ta tillvara redan gjorda investeringar och göra Fyrishov, Studenternas och Gränby Sportfält till noder i idrotts- och evenemangsstaden Uppsala. Här ska finnas plats för träning och tävling och här möts elit och bredd. Fyrishov och Studenternas tar de större matcherna och loc­kar mässor och evenemang medan Gränby Sportfält har fokus på träning. Vi vill också satsa på mindre hallar och ytor för spontanidrott runt om i hela kommunen.

De senaste årens och inte minst denna säsongs framgångar inom Uppsalaidrotten visar vilka möjligheter Uppsala har att bli en av Sveriges främsta idrottskommuner. Vi rödgröna vill skapa goda förutsättningar för träning och tävling för både bredd- och elitidrott, för barn och unga samt för motio­närer i olika åldrar.

Vi vill därför samla kommunen, idrotten och näringslivet bakom målet att göra Uppsala till en av Sveriges allra bästa ­idrottskommuner med en stor bredd och en vass topp.

Erik Pelling (S)
Maria Gardfjell (MP)
Ilona Szatmari Waldau (V)
UNT 29/5 2010