Snart är vi förhoppningsvis ute ur coronapandemins värsta grepp. Att detta varit en extremt tuff period är ingen nyhet. Bland annat har det varit ett hårt slag mot många unga som riskerar att få sätta sina första spännande och roliga år som vuxna på paus. Många unga har inte kunnat flytta hemifrån, vissa har till och med behövt flytta hem till sina föräldrar. Att hitta en lägenhet när pandemin är över är inte något givet. Därför måste vi nu genomföra ett antal reformer för att snabbt hjälpa unga in på bostadsmarknaden.
Sedan finanskrisen har Sveriges ekonomi vuxit snabbt, liksom befolkningen i storstadsregionerna. Samtidigt har räntorna varit låga, vilket har inneburit att priset på bostäder stigit ordentligt. Det betyder också att trösklarna för att komma in på bostadsmarknaden har blivit högre.
Samtidigt som räntorna har varit låga, har det funnits en politisk vilja att minska den övergripande skuldsättningen. Sverige har förvisso en något högre skuldkvot än många andra länder, men enligt Finansinspektionen har svenska hushåll fortfarande god motståndskraft mot till exempel räntehöjningar. I dag är det få som anser att bolånen utgör ett hot mot Sveriges finansiella stabilitet.
I Finansinspektionens rapport Den svenska bolånemarknaden tas den ökade skuldsättningen upp och det finns en viss oro för framför allt ungas belåningsgrad. Unga har naturligt högre belåningsgrad än äldre till följd av sin unga ålder och livssituation och det är självklart bra att försöka hålla en låg belåningsgrad. Detta kan dock inte vara det viktigaste när det gäller en hel generation som har svårt att få en bostad.
Enligt en rapport från Sveriges byggföretag skulle mellan 50 och 90 procent av alla förstagångsköpare mellan 25 och 35 år inte kunna få ett lån för att köpa en nyproducerad etta. Värst är det i centrala Stockholm och Göteborg där det handlar om hela 80-90 procent. Detta är ett tydligt resultat av de kreditbegränsningar så som bolånetak och amorteringskrav, som införts för att minska den totala belåningsgraden.
Det är även så att nya låntagare under 50 år enligt Finansinspektionen är mer benägna att ta ett blancolån som generellt har en högre ränta än ett bolån för att kunna låna till delar av kontantinsatsen, något som egentligen inte är önskvärt och som borde ses som en onödig ränteutgift.
Vi måste därför genomföra åtgärder som både minskar trösklarna för unga att komma in på bostadsmarknaden och som samtidigt ökar deras motståndskraft mot till exempel räntehöjningar och inkomstbortfall.
1. Avskaffa amorteringskraven för personer mellan 20 och 35 år
Amorteringskraven ökar också hushållens boendeutgifter, vilket gör att unga som ofta har lägre inkomster får svårare att köpa en bostad. Unga har generellt också lägre sparkapital och behöver därför en högre belåning, vilket gör att amorteringarna drabbar dem hårdare. Det sänker möjligheten för unga att etablera sig på bostadsmarknaden.
2. Höj bolånetaket för unga
2010 infördes bolånetaket som innebär att belåningsgraden vid bostadsköp får vara max 85 procent, att jämföra med att 90-95 procent inte var ovanligt före bolånetakets tillkomst. 2009 var det drygt 13 procent av de nya bolånetagarna som var under 30 år, att jämföra med drygt 5 procent 2011. Det är ett radikalt fall, mer än hälften. Det är rimligt att unga har lägre trösklar för att låna till sitt första boende och därför borde gruppen 20-35 år få ett eget bolånetak på 95 procent av den totala bostadskostnaden. I till exempel Danmark, Finland och Estland är detta redan verklighet och Sverige borde följa efter.
3. Inför möjlighet att löneväxla mot bosparande
Anställda har i dagsläget en möjlighet att löneväxla mot pension, vilket är ett förmånligt upplägg för arbetstagare. Detta system borde gå att kopiera men med fokus på ett premierat bosparande i stället för pension för unga mellan 20 och 35 år, där en del av löneutrymmet i stället förs över till ett sparkonto och blir låst till enbart bostadsköp. Precis som med pensionen sänker man då skattesatsen på ett sådant bostadssparande vilket gör att utgifterna inte ökar för arbetsgivaren.
Det krävs åtgärder för att Sveriges unga ska ha en möjlighet att få in en fot på bostadsmarknaden, och dessa krävs nu. Ovan nämnda förslag hade radikalt sänkt trösklarna på bostadsmarknaden för unga. Våra unga ska inte behöva förlora flera år av vuxenliv på grund av stelbent och ineffektiv politik.