Socialministern bromsar propositionen om ny könstillhörighetslag, trots att Lagrådet levererat utkast till lagtext. Kanske har regeringen fått kalla fötter när exempel från Norge, USA och Storbritannien visar att vi mer grundligt borde utrett konsekvenserna av att låta en upplevd könsidentitet trumfa biologisk verklighet. Det är synd att få svenska feminister vågat sig in i denna debatt.
Att de negativa effekterna av självvalt kön främst kommer drabba kvinnor har fått upp J.K. Rowling och andra brittiska feminister på barrikaderna, och deras politiker verkar lyssna. Toryregeringen i London lade in veto mot det skotska parlamentets beslut om självidentifierat kön, och oppositionspartiet Labour svänger också. Tidigare har partiledare Sir Keir Starmer svävat på målet i frågan om en kvinna kan ha en penis, men i sommar har han bestämt sig för att en kvinna definieras som en vuxen människa av honkön.
Kvinnor borde garanteras könsseparation på toaletter, i omklädningsrum, vid idrottstävlingar och inte minst i kvinnofängelser. Storbritannien har tidigare låtit manliga fångar, som säger sig ha kvinnlig könsidentitet, byta fängelse. I år ändrades de brittiska reglerna så att biologiska män med intakta genitalia inte får överföras till kvinnofängelse. Det löser sannolikt inte säkerhetsproblemet med manliga fångar i fängelser för kvinnor. Enligt svenska tidningar skapade en transkvinna för några år sedan mycket otrygghet på Hinseberg trots att sjukvården utfört könskorrigering.
Och inom idrotten är det absurt att släppa in biologiska män i kvinnoklassen, och låta mediokra idrottsmän utklassa de bästa kvinnorna. En manlig pubertet skapar i nästan alla sporter en enorm fördel som inte försvinner även om man i efterhand sänker testosteronet med läkemedel. Detta har det internationella friidrottsförbundet nu förstått, och internationella simförbundet fattade samma kloka beslut förra året.
När Lagrådet svarade på den förra regeringens lagrådsremiss ”Förbättrade möjligheter att ändra kön” avfärdade rådet lättvindigt frågan om eventuellt missbruk av förenklat juridiskt könsbyte. Socialstyrelsen föreslås göra en ”förenklad prövning” om det ”kan antas att personen kommer att leva i denna (nya) könsidentitet under överskådlig tid”. Hur prövningen skall gå till i praktiken är än så länge helt oklart, och Lagrådet har inte funderat på hur man skall göra om biologiska män med kvinnliga personnummer skapar rädsla bland kvinnor i omklädningsrum och toaletter.
I Norge sker ingen prövning av juridiskt könsbyte, den som fyllt 16 år ber om en blankett från skatteverket och efter några veckor kommer ett nytt personnummer. För barn mellan 6 och 15 år är det föräldrarna som ansöker. Erna Solbergs högerregering lade fram det norska lagförslaget 2016, men någon utvärdering av vilka konsekvenser lagen medfört har inte gjorts i Norge, trots att över 2000 ändrat registrerat kön i norska folkbokföringen.
En oväntad effekt av byte av juridiskt kön har dock diskuterats i norska medier i sommar. Till skillnad från i Sverige kan norska universitet särbehandla utifrån kön. En av de svåraste utbildningarna att komma in på, Industriell økonomi og teknologiledelse, gav två poäng extra till kvinnliga sökare. Det visar sig nu att minst en, och sannolikt flera, av kvinnorna är män som bytt juridiskt kön enbart för att få dessa extra könspoäng.
Även om de allra flesta transkvinnor bara vill leva i lugn och ro, kommer självvalt kön kunna skapa en rad negativa effekter. Det är naivt att tro att förenklade juridiska könsbyten inte kommer missbrukas, och det är hög tid att få in feministiska perspektiv i debatten så att nuvarande regering inte lägger fram detta illa utredda lagförslag. Kön är en helt biologisk realitet, vi är alla är födda av en kvinna. Barnmorskan tilldelar inte barnet kön, utan konstaterar. Det finns bara två kön och man kan inte byta.