Tidigare under hösten presenterade regeringen ett förslag om höjd ränta på studielån. Förslaget som beräknas börja gälla från år 2023 berör alla som tagit studielån sedan 1989 eller som planerar att ta studielån i framtiden.
Räntehöjningen är tänkt att finansiera ett omställningsstudiestöd som riktas till de som vill vidareutbilda sig eller byta yrkesbana senare i karriären, en satsning som Akavia välkomnar. Men målsättningen motverkas av förslagets finansieringsmodell eftersom det riskerar att höja trösklarna till högre utbildning.
Basräntan på CSN:s studielån fastställs årligen av regeringen. Den baseras på ett genomsnitt av statens upplåningskostnad de senaste tre åren. Regeringens beräkningar för hur låntagare påverkas av förslaget baseras därmed på dagens låga räntenivå och kan därmed komma att kosta låntagare än mer om räntenivån ökar, visar siffror från Saco.
Den nya arbetsmarknaden kännetecknas av omställningstrygghet framför anställningstrygghet. Men när regeringen chockhöjer räntan på studielån finns det en risk att intresset för vidare studier minskar och därmed värnas inte den flexibilitet på arbetsmarknaden som politiken eftersöker.
Förslaget skulle dessutom innebära att studier blir mindre lönsamt, främst för de som väljer att läsa långa utbildningar. Det skulle även påverka de som är mest beroende av studiemedlet och skapa ojämlika förutsättningar till studier.
Drygt hälften av de som studerar i dag hade inte valt att studera om möjligheten till studiemedel inte hade funnits, enligt en undersökning av CSN. Detta understryker den stora betydelsen av ett fungerande studiemedelssystem som tillgodoser studenternas behov.
Valet av finansieringsmetod för omställningsreformen sätter även exempel för framtiden. Den föreslagna chockhöjningen av räntan är ett unikt avsteg från gällande ordning där räntan på CSN-lånet är tänkt att täcka administrativa kostnader kopplade till lånet. Detta öppnar dörren för att även framtida arbetsmarknadsreformer finansieras med en ännu högre ränta.
Därför menar Akavia att:
Tillgången till högre utbildning inte ska ställas mot yrkesverksammas möjligheter till kompetensväxling. Satsningar på omställning för yrkesverksamma är bra men det finns andra sätt att finansiera omställningsstödet än att låta redan skuldsatta studenter stå för notan.
Regeringens förslag riskerar att öka den sociala snedrekryteringen till högre studier när färre får möjligheten att gå den akademiska vägen. Det minskar viljan till att utbilda sig, i ett läge där Sverige behöver mer utbildad arbetskraft.
Trösklarna till högre utbildning bör sänkas - inte höjas. Högre utbildning får aldrig bli en klassfråga. Alla ska ha samma möjligheter att gå den akademiska vägen.
Socialdemokraternas vision om att Sverige ska vara ett modernt välfärdsland som bygger på sammanhållning och kunskap ställer krav på ett välfungerande utbildningssystem som är tillgängligt för alla. Om förslaget antas av riksdagen riskerar det att öka den sociala snedrekryteringen till universitet och högskolor och höja tröskeln till akademiska utbildningar.
Därför bör den första frågan Magdalena Andersson ställer sig i sin nya roll som partiledare vara: ska inte alla ha samma chans till högre utbildning?