Publicerad: 2011-03-11 00:00
Det senaste halvåret har varit en turbulent period för socialdemokrater. Valanalyser och inre stridigheter har kommit tätt och kraven på förändring och förnyelse har varit stora. SSU har aktivt tagit del förnyelsearbetet och verkar för att socialdemokraterna ska vara beredda att ompröva sina politiska ställningstaganden för att återigen vinna mark.
I debatten har relationen till facket och LO nämnts flera gånger. Hur ska socialdemokratin förhålla sig till de fackliga organisationerna? Men det har varit förvånansvärt lite debatt om hur facket, och LO, i sig ska förnyas.
SSU är både LO och socialdemokraternas ungdomsförbund och därför efterlyser vi nu en förnyelsedebatt också inom den fackliga rörelsen. Det är inte bara socialdemokraterna som uppfattas som gammalmodiga och har gamla organisationsstrukturer som behöver ses över.
Vissa fackliga representanter och ordföranden sitter alldeles för länge på sina poster och det behövs en bättre process för val av nya företrädare, vilket är vitalt för att fackföreningsrörelsen ska kunna ta in nya idéer och perspektiv.
Det är både en organisationsfråga och en politisk fråga precis som inom socialdemokratin. Jag vill se ett LO som ser till att också utveckla en debatt om exempelvis hur länge det är rimligt att man sitter kvar på poster samt hur valprocesser och organisation. Hur bemöts nya medlemmar och vilken relevans har facket för särskilt unga människor i dag?
På det politiska planet vill vi se att facket börjar ifrågasätta sin gammalmodiga politik. Den samhällsomvandling som skett från industri- till tjänstesamhället måste man kunna ta vara på och komma med nya svar och idéer på hur man löser nya problem som uppstått. Den fackliga retoriken måste anpassas så att den attraherar människor som möter andra problem än man gjorde för femtio år sedan.
Jag vill se en fackförening som återigen blir relevant för fler och som vänder den negativa trenden med minskande medlemstal.
Den sittande högerregeringens hårda politik mot facken har slagit hårt, men också blivit en sorts tyst förevändning för att slippa rannsaka sig själv. Det är inte bara regeringens politik som förklarar utvecklingen inom facken.
När det kommer till ungdomars situation måste facket bli mer alert. Man är bra på att försvara befintliga rättigheter och se till att medlemmar blir insatta i gällande regler. Men man för exempelvis ingen progressiv debatt om hur man ska få bukt med den höga ungdomsarbetslösheten.
Här finns det en konflikt mellan äldre löntagares intressen och yngre löntagares som facket måste kasta nytt ljus över.
Vi är överens om att minskad trygghet och lägre löner inte är lösningen, men vi måste själva utveckla idéer för lösningar.
Behoven av facken har också ändrats. Genom att kollektivt organisera sig lyckades man skapa maktbalans med arbetsgivarna, men i dag är problemen inte bara kollektiva. I stället kan det vara enskilda individer som trots att de är med i facket känner sig hjälplösa och övergivna av facket. Den utvecklingen måste man också ta tag i och ta alla de människor som känner sig svikna och sura på facket på allvar.
Vi tror på facklig-politisk samverkan och därför vill vi att även LO, nu när partiet rannsakar sig självt och går in i en smärtsam självkritisk process, ser till att börja diskutera och debattera sin organisation och sina politiska krav.
SSU Uppland antog nyligen ett principprogram där vi skrev att LO och socialdemokraterna är två ben i samma kropp. Men för att kroppen ska må bra måste alla delar fungera, särskilt benen.
Mattias Kristenson
ordförande Upplands SSU-distrikt
UNT 10/3 2011