Publicerad: 2009-07-18 00:01, senaste uppdaterad: 2010-04-01 08:04
Kvarteret Seminariet håller på att segla upp som en ny hackkyckling i Uppsalas stadsbyggnadsdebatt. Området tycks väcka lika mycket känslor som Pedagogikum och Musikens hus en gång gjorde och polariseringen mellan gammalt och nytt förstärks ytterligare.
Den allt hätskare stämningen mot nybyggen riskerar dock att bli direkt kontraproduktiv när nej-sägandet blir en invand reflex.
Ska man inte kunna kritisera nya projekt? Jo, naturligtvis. Men kritiken förlorar sin legitimitet när den inte tillför något nytt och inget utrymme lämnas för alternativ. När det enda alternativet är att inte bygga alls är det förståeligt att den som vill bygga gärna stänger processen för utomstående påverkan.
Det förstör den demokratiska ordningen, men är bara en reaktion på ett kompromisslöst nej-sägande. Att vara en kategorisk motståndare mot allt nybyggande är att blunda för de ungas bostadsbrist.
Uppsala är en växande stad som står sig relativt stark i krisens spår. Väldigt många vill flytta hit, vilket inte minst märks i bostadsköerna. Vi som Uppsalabor borde vara stolta över vår stads dragningskraft.
Men för att våra nya grannar ska få plats krävs fler bostäder och lokaler för dem som vill ta del av en levande stad. Expansionen gör att nya grepp måste tas på Uppsala som stad. I stället för att spridas utåt måste staden växa inåt och förtätas.
I UNT:s ledare 8/7 efterfrågas en utveckling av innerstadsmiljön för att skapa balans mellan externhandeln och centrumhandeln. Goda kommunikationer är självklart mycket viktigt, men då krävs underlag i form av en ökad täthet.
Med en större blandning av bostäder, kontor och affärer skapas fler lokaler där människor redan finns. Då minskar transportsträckorna, vilket gör den täta blandstaden väldigt klimatsmart. Men för att kunna dra fördel av det krävs att stadskärnan växer och förtätas.
Inför planläggningen av Seminariet växer motståndet mot en exploatering och när man ser på det som byggs i närheten finns det förstås anledning till oro.
Den gråvita nyfunkisen med sina "enkla formelement" och avsaknad av detaljer kan göra sig bra som kontrast i ett välsmyckat område, men när hela stadsdelar bygger på samma arkitektur återupprepas misstagen från miljonåren.
Det vi oftast ser i dag av stadsbyggnad är egentligen bara ett Miljonprogram version 2.0. Byggföretagen har mycket kvar att lära. Skolbyggnaden ställer högre krav än så på arkitekturen. Det betyder inte att ny bebyggelse ska backa undan, utan snarare stiga fram och syna skolbyggnadens nationalromantik. Lärarseminariet behöver en värdig motspelare.
Seminariet kommer att förlora sin stora sportplan och en del av parken. Då är det viktigt att nya värden tillförs.
Sportplanen kan exempelvis ersättas med ett slutet kvarter med affärslokaler i bottenplanet. Då tillförs en tydligare stadskänsla till området. Den halvoffentliga gården i planförslaget ersätts då också med en verkligt privat innergård.
Det ursprungliga målet med 300 lägenheter blir också lättare att uppnå med ett slutet kvarter. De föreslagna lamellhusen utefter Ringgatan kan flyttas närmare gatan så att parken inte blir mindre än nödvändigt.
Parken som den ser ut i dag kan till stora delar bevaras fram till husen. För att betona att det är en allmän park kan entrén göras tydligare och genomgående restauranger och kaféer placeras i bottenplanen med uteserveringar i parken. Det finns mycket som kan vara värt att ändra i planförslaget.
Än så länge finns inga bra argument till varför området inte bör bebyggas. Området utgör Librobäcks entré till staden och det kräver bra samband i stadsrummet. 250 lägenheter har också stor betydelse för att stävja bostadsbristen.
Framtidens domare är i dag unga och bostadslösa, och varje tillskott av bostäder är viktigt, annars får vi långt större problem i framtiden.
Slutligen måste vi ta till oss den planeringsprincip som gällde innan trädgårdsstaden infördes. Inom en stads gränser gäller stadens villkor. Naturen ska då vara en del av staden och inte tvärtom. Naturen ska inte vara en utfyllnad och en ursäkt för dålig planering, den ska i stället fylla upp de finrum som skapas i staden. Det gäller också i Seminariet.
Eric Thärnström
Stefan Karlsson
Axel HeymanNätverket YIMBY (Yes In My Back Yard) Uppsala
UNT 18/7 2009