Publicerad: 2011-04-06 00:00
Jag är djupt oroad över utvecklingen och framtiden för Akademiska Barnsjukhuset. Jag anser att barnets ställning måste stärkas, barnsjukvårdens status måste uppgraderas och barnperspektivet måste tas på större allvar. Barnsjukhuset är hårt ansträngt och behöver en vitamininjektion. Det är ett ansvar som främst ligger på den politiska ledningen i landstinget men även tjänstemannaledning och sjukhusledning har en viktig roll att fylla om man på allvar vill värna vårt barnsjukhus.
I dag får barnen en vård som skulle och borde kunna vara på en högre nivå med hänsyn till barns särskilda vårdbehov. Det hög tid att lyfta hela Akademiska Barnsjukhuset och det arbetet som sker där.
Under många år har uppbyggandet av en särskild barnintensivvårdsavdelning (Biva) diskuterats i Uppsala. Akademiska har fattat flera inriktningsbeslut om startandet av en Biva, vilket är viktigt eftersom behovet är mycket stort. I dag vårdas barn från sex månaders ålder bland vuxna patienter på Central-IVA, Neuro-IVA, Brännskade-IVA, Thorax-IVA och bland nyfödda på neonatalavdelningen. Det är inte medicinskt eller etiskt acceptabelt.
Vissa barn som vårdas på vanliga vårdavdelningar som de barnonkologiska eller barnkirurgiska är så svårt sjuka att de borde vårdas på en Biva.
För vårdavdelningarna innebär detta en orimligt hög belastning. Det är en patientsäkerhetsrisk som går ut över alla barn på avdelningarna. Ibland måste därför de svårast sjuka barnen skickas vidare till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Barnafödandet i Sverige ökar och antalet för tidigt födda barn ökar. Det ställer även större krav på en redan över tyngd neonatalvård som inom snar framtid måste utökas för att möta framtidens behov.
Under hösten 2010 har frågan om Biva utretts och en strategi för att starta verksamheten har presenterats. Men trots att det råder samstämmighet om behovet har frågan kört fast eftersom sjukhusets ekonomi anses vara för ansträngd de närmaste åren. Det är mycket olyckligt att ärendet drar ut på tiden. Vi måste komma till ett beslut om att starta en Biva i Uppsala.
Om Akademiska fortsätter stå utan Biva kommer sjukhuset sannolikt förlora hela eller delar av den högspecialiserade barnsjukvården som till exempel brännskadevården och den craniofaciella kirurgin. Barnkirurgin är redan hotad och vi är många som befarar att Akademiskas utsikter att teckna viktiga riks- och regionvårdsavtal äventyras. En sådan utveckling innebär att sjukhusets framtida intäkter riskerar att försämras dramatiskt.
Om politiken på allvar vill värna specialistsjukvården på Akademiska måste man inse att en Biva är en nödvändig pusselbit i det arbetet.
Ur ett barn- och patientsäkerhetsperspektiv är det viktigt att framhålla att barnsjukvård är en specialitet som kräver särskild kompetens. Sjukdomspanorama, behandlingsstrategier, behandlingstekniker, dosering av läkemedel, läkemedelsval och teknisk utrustning skiljer sig markant i barnintensivvård jämfört med vuxenintensivvård. Barnen är dessutom beroende av sina föräldrar och personalen måste därför vårda hela familjen, inte endast patienten.
Om Uppsala ska kunna möta dagens och framtidens kvalitetskrav på barnsjukvård och säkerställa patientsäkerheten är det nödvändigt att investera i en egen Biva. Alternativet är att avsäga sig den avancerade barnsjukvården och hänvisa patienterna till andra landsting med Biva.
Kvalitetskraven på vården som helhet ökar och på internationell nivå utarbetas just nu riktlinjer för barnintensivvård som kommer att ställa krav på att barn ska vårdas av medicinsk personal med pediatrisk kompetens och erfarenhet.
Alla slutsatser pekar på att Biva är en nödvändig investering för barnets bästa och barnsjukhusets framtid. Låt oss därför hitta en lösning så att vi kan komma i gång med en Biva på Akademiska Barnsjukhuset.
Avslutningsvis vill jag framhålla hur viktigt det är att landstinget vågar investera i framtiden och tänka långsiktigt. Detta är en självklarhet när vi investerar i vägar och fastigheter, varför skulle det inte även gälla människors liv och hälsa? Landstinget och Akademiska sjukhuset står i dag inför väldigt stora utmaningar både ekonomiskt och organisatoriskt. Det ansträngda läget ställer en oerhörd press på beslutsfattare, chefer och medarbetare, eftersom svåra beslut måste genomdrivas. Det finns en trötthet hos medarbetare och patienter, eftersom man ständigt konfronteras med budskapet om besparingar. I tuffa tider krävs också att beslutsfattarna har mod att våga tänka långsiktigt. Mod att investera i ökad kvalitet och patientsäkerhet. Mod att inse att om medarbetarna inte känner hopp, arbetsglädje och framtidstro så kommer ingen i verksamheten att orka eller vilja ställa upp på de tuffa besluten.
Vi måste hjälpas åt att våga fatta smarta beslut som kanske innebär vissa risker på kort sikt men som vi vet är nödvändiga för att klara det långsiktiga åtagandet.
Min uppmaning är att politiker, tjänstemän och medicinsk personal måste komma samman för att skapa forum för dialog och nära samarbete. Först då har landstinget en chans att övervinna de ekonomiska utmaningarna och ökande vårdbehoven. Först då kan vi börja planera strategiskt viktiga investeringar och långsiktigt hållbara lösningar för befolkningens och patienternas bästa.
Vivianne Macdisi
landstingsråd (S) och 2:e vice ordförande
hälso- och sjukvårdsstyrelsen
UNT 6/4 2011