Riksorganisationen för ett drogfritt Sverige (RDS) sprider skriften Boken om Knark och sånt, skriven av bland andra grundaren till RDS, Åsa Graaf. I den kan man ta del skrämselpropaganda och diverse skräckscenarion. Med berättelser om gröna spindlar som intar lägenheter och crackberoende kvinnor som föder barn mitt under pågående rus för att sedan prioritera pipan framför sitt nyfödda barn, är bokens syfte tydligt – att skrämma läsaren till avhållsamhet.
Då vi talar om narkotika har samhället inte bara misslyckats med att nå fram till barn och ungdomar med vetenskapligt baserad information om narkotikaklassade substansers varierande effekter och skadeverkningar - informationen har dessutom inte sällan aktivt undanhållits dem till förmån för ovan nämnda exempel. Detta gör att det nu föreligger ett skriande behov att se över ANDT-arbetet (alkohol-, narkotika-, doping- och tobak) över hela landet.
Frågan vi bör ställa oss är hur väl antidrogpropagandan egentligen fungerat? Vi menar att det har varit direkt kontraproduktivt att systematiskt underskatta dagens ungdom och deras förmåga att genom exempelvis internet tillgodogöra sig information som på ett trovärdigt sätt kontrasterar mot illa underbyggda myter.
I Kanada gjordes 2011 en systematisk metaanalys som undersökte just effekterna av antidroginformation till allmänheten. Man kunde då påvisa att kampanjerna i de flesta fall varit fruktlösa, men i vissa fall - anmärkningsvärt nog - faktiskt kopplade till ökad droganvändning. Liknande resultat har uppmätts av Folkhälsoinstitutet (FHI) i Sverige.
Det är därför av viktigt att de som förmedlar information kring narkotika gör så baserat på objektiv och välgrundad fakta som varken överdriver eller underskattar de reella risker och problem som följer med bruk och missbruk av narkotika.
Arvin Yarollahi
leg. läkare
Andreas Åberg
leg. läkare
Alfred Askeljung
centerpartist
Hampus Lindblad
drogpolitisk debattör
UNT 23/12 2012