Publicerad: 2010-11-03 00:00
En av Sveriges viktigaste utmaningar är att fler människor med ohälsoproblem ska kunna delta i arbetslivet. Detta måste vara ett ansvar för hela samhället och inte bara för den enskilde som drabbats av ohälsa. Att, som regeringen gör, ta ifrån sjuka människor deras ersättning och tvinga dem till arbetslöshet har givetvis inte löst problemet. I stället har det lett till ökad utslagning.
Tusentals människor utförsäkras nu varje månad trots att Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans rapportering visar att en stor del av dem fortfarande är sjuka.
Mot den bakgrunden är vi många som sett fram emot utredningen Gränslandet mellan sjukdom och arbete, som nu lämnat sitt betänkande. Och det finns många förslag i utredningen som är bra, till exempel att vägarna tillbaka till arbete behöver breddas. Det också bra att man klargör att det är förmågan till försörjning genom eget arbete som är försäkrad och inte hälsotillståndet i sig. Det är i grunden en fråga om att upprätthålla arbetslinjen i försäkringen.
Men utredningens förslag har också brister. En av de allvarligaste är att man inte tillräckligt betonar arbetsgivarens ansvar för anpassning och rehabilitering.
Det är oacceptabelt att människor kan berövas möjligheten att komma tillbaka till sitt arbete enbart för att arbetsgivarna inte lever upp till det ansvar de har enligt lagen. Ur det perspektivet är också de statiska tidsgränser som regeringen infört helt oacceptabla. Gränsen för när omställning ska krävas måste i stället utgå från en bedömning av varje individs förutsättningar. Innan krav på omställning ställs på individen bör alla möjligheter till återgång i befintligt arbete vara uttömda.
LO:s uppfattning är att människor måste vara medicinskt färdigbehandlade och ha fått arbetsträning innan de prövas mot arbetsmarknaden.
LO är också tveksam till förslaget att ett nytt arbetsmarknadspolitiskt program är lösningen när det gäller sjukskrivnas möjlighet att återgå i arbete. Vad som krävs är snarare en totalöversyn av arbetsmarknadspolitiken i allmänhet och insatserna riktade till funktionshindrade i synnerhet. En viktig orsak till ohälsa som ofta glöms bort är den psykosociala arbetsmiljön. Det handlar om en arbetsorganisation som allt oftare sätter maximal kortvarig effektivitet före de anställdas fysiska och psykiska hälsa.
I utredningen finns sammanfattningsvis flera delar som skulle kunna användas för att snabbt se över reformen av sjukförsäkringen. Alla parter, även regeringen, måste nu ta sitt ansvar. Sjukförsäkringsreformen måste snarast förändras. Ett steg i rätt riktning vore att fler kunde stödja det förslag till förändringar som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet presenterade i förra veckan, om individuell bedömning i stället fasta tidsgränser och en individuell prövning av arbetsförmågan som utgår från den sjukskrivnes situation.
LO:s krav på en bra sjukförsäkring kan sammanfattas i tre ord: trygg, rättvis och rättssäker. Vi vill ha en lagstiftning som ger trygg kompensation vid sjukdom eller skada. Arbetsgivarens ansvar för tidig rehabilitering måste vara tydligt och om den enskilde inte kan gå tillbaka till sin tidigare arbetsplats måste ansvaret så småningom bli samhällets. Möjligheterna att få stöd till olika former av utbildning måste öka.
En förutsättning för att undvika sjukskrivningar är också ett fungerande arbetsmiljöarbete. Därför måste insatserna på arbetsmiljöområdet förstärkas. Arbetsmiljöverket måste få ökade resurser och alla anställda måste få rätt till en bra företagshälsovård.
Ulla Lindqvist
vice ordförande LO
UNT 3/11 2010