Publicerad: 2010-12-29 00:00, senaste uppdaterad: 2011-01-03 09:01
Sedan 1975 ockuperar Marocko en stor del av den tidigare spanska kolonin Västsahara. Ockupationen har fördömts av såväl den internationella domstolen i Haag som av FN. En stor del av Västsaharas befolkning lever i flyktingläger i Algeriet. För dem som bor kvar i sitt hemland är marockanskt förtryck en vardag i form av fängslanden, tortyr och försvinnanden. Det är priset för att hävda sin rätt till frihet och självbestämmande. Trots det hårda marockanska förtrycket lever motståndet i befolkningen och stödet för befrielserörelsen Polisario är kompakt bland västsaharier inom och utom landet. Polisario söker en fredlig lösning på konflikten genom en folkomröstning administrerad av FN – något som Marocko konsekvent har förhalat.
Motståndet mot ockupationen har ökat på senare tid, och så också det marockanska förtrycket. Saharier samlades i tusental i tältläger runt om i landet för att protestera mot usla levnadsvillkor som brist på bostäder och arbete. Protesterna blev också en manifestation mot det marockanska förtrycket.
Den 8 november slog marockanska säkerhetsstyrkor till med full kraft och upp upplöste lägren med stor brutalitet.
Enligt de rapporter som finns dödades tiotals personer medan många fler sårades. Hundratals saharier har fängslats medan andra håller sig gömda och jagas. Rapporterna om vad som sker i landet är osäkra. Oberoende källor som journalister och parlamentariker förhindras konsekvent att resa in i Västsahara. Bland dem som har nekats inresa finns en av oss, Jonas Sjöstedt, som den 20 november stoppades av marockansk polis från att resa in i Västsahara.
Trots de uppenbara övergreppen har inte Sverige protesterat. Carl Bildt och vår borgerliga regering verkar inte vilja stöta sig med Marocko som är ett lojalt västallierat land med en omfattande handel med EU.
Vid flera tillfällen har de rödgröna partierna krävt att Sverige ska uttala sig och också väcka frågan inom EU för att även EU ska agera.
Men Bildt har varit helt kallsinnig och i stället kallat Marockos ockupation för en ”bilateral konflikt”. Det är den marockanska ockupationsmaktens egna språkbruk.
Marocko försöker nämligen ofta framställa hela frågan som om det vore en konflikt mellan Marocko och Algeriet.
Men det är det inte. Det är en ockupation av det land som tillhör västsaharierna och en ockupation som grovt kränker det mänskliga värdet. Sverige borde ta aktiv ställning och fördöma Marockos övergrepp i stället för att stå tysta.
En svensk regering bör kräva en oberoende utredning av det som har skett och att journalister och parlamentariker ska får resa in i Västsahara. EU:s handelsavtal med Marocko, som innehåller skrivingar om respekt för demokrati och mänskliga rättigheter, måste omprövas. Men Bildt väljer tystnaden och duckar för ansvaret. Bara en sådan sak som att en interpellation i frågan från Jens Holm till Carl Bildt sköts sex veckor på framtiden, trots att den normalt ska besvaras inom två veckor, talar sitt tydliga språk.
Carl Bildts tystnad är ett svek mot Västsaharas folk och ett agerande ovärdigt svensk utrikespolitik.
Jonas Sjöstedt
Jens Holm
UNT30/12 2010