Publicerad: 2010-11-02 00:00
Kränkande särbehandling på jobbet är ett sammansatt och växande samhälls- och arbetslivsproblem. Det visar aktuell forskning. När jag redan i början av 1980-talet tog upp frågan, genom artiklar i bland annat fackpressen, var den mycket känslig och tabubelagd. Det är den fortfarande. Detta beror på många faktorer – bland annat med att den intimt hör samman med ett företags/förvaltnings makt- och inflytandestruktur. Men också beroende på hur organisations- och personalpolitiken är utformad och utvecklad – och med chefs/ledarskapet.
Forskning under en följd av år och en fortlöpande rapportering i medierna beskriver ett komplext och destruktivt samhällsproblem som medför stora kostnader för samhället och omätbara lidanden för de individer som ibland utsätts för en mycket långvarig och utstuderad förnedring av sin omgivning, av arbetskamrater och överordnade chefer. Men även chefer kan drabbas. Det finns många exempel på detta.
Att omgivningen inte griper in utan stillatigande ser på hör samman med beroendeförhållanden uppåt i organisationen samt inte minst brist på civilkurage.
Företagskulturen, informationspolicyer och samverkansklimatet har också en avgörande betydelse för hur och på vilket sätt man hanterar makt- och inflytandefrågor samt olika typer av konflikter. Det är inte ovanligt att svåra och känsliga frågor ”sopas under mattan” – de kan då utvecklas okontrollerat och blir svåra att lösa på ett bra sätt. Det kan här uppstå en ”tystnadens konformism” som lägger sordin på arbetsglädjen och effektiviteten på arbetsplatsen.
Oftast ses kränkande särbehandling ur ett avgränsat, förenklat och individuellt perspektiv. Det är den självständige, ifrågasättanden ”Kalle” det är fel på. På lämpligt sätt borde vi nog få bort honom från vår arbetsplats. Och då sätts en utstötningsprocess i gång.
Min uppfattning och långa erfarenhet är den att frågan måste ses ur ett helhetsperspektiv, där organisationens uppbyggnad och chefs/ledarstilar har en avgörande betydelse för hur och på vilket sätt konflikter hanteras på ett konstruktivt sätt.
Jag anser att det måste finnas forum och mötesplatser, där man öppet kan diskutera, hantera och lösa svåra konflikter rörande exempelvis ledarstilar, medbestämmande, jämställdhet och frågan om utstötningsprocesser och kränkande särbehandling av medarbetare.
Hur och på vilket sätt fungerar vi tillsammans och hur och på vilket sätt kan vi utveckla informationen och kommunikationen, inte bara vertikalt utan även horisontellt? Hur arbetar vår personalfunktion och företagshälsovården i dessa svåra frågor?
I somras hade Dagens Nyheter en mycket uppmärksammad och diskuterad artikelserie i ämnet. Dagens Nyheter har nu i bokform gett ut Maciej Zarembas grundliga arbete. I Mobbarna och rättvisan får vi en insyn i arbetsmiljöer som många av oss trodde inte fanns i dag. Som lektor för Bibliotekstjänst i Lund har jag läst och recenserat den. Boken är en utmärkt kunskaps- och informationskälla i arbetet emot kränkande särbehandling på jobbet.
Varje år tillkommer tusentals nya mobbningsfall på svenska arbetsplatser på grund av ogenomtänkta och dåligt förankrade omorganisationer samt dåligt ledarskap säger Töres Theorell, professor emeritus vid Karolinska institutet i Stockholm – en av de tre forskare som genomfört en stor undersökning i frågan.
Jag delar Theorells uppfattning om att många omorganisationer sker allt för snabbt och dåligt förankrat/genomdiskuterat.
Vilka arbetsplatser har störst problem med kränkande särbehandling? Jag tror att kränkningar och utstötningsprocesser sker inom alla arbetsmarknadssektorer, men kanske mest inom politiskt och ideologiskt styrd verksamhet, stora och komplexa, med otydliga och konkurrerande mål, vilket skapar förvirring, rädsla och ”lågt i tak”. Vi har det inom kyrkan och inom våra universitet, vilket avhandlats i en utmärkt artikelserie i UNT i början av september gällande teologiska fakulteten inom Uppsala universitet.
För offentliganställda gäller ett starkare meddelarskydd än för privatanställda. Medierna har därför svårare att undersöka och rapportera om missförhållanden inom den enskilda sektorn. Här uppstår nu problem gällande yttrandefrihet och meddelarskydd när privata företag utför exempelvis entreprenadarbete emot en kommun.
Inge Ohlsson
författare och debattör i arbetsmiljö- och personalfrågor
UNT 2/11 2010