Publicerad: 2009-04-23 00:01, senaste uppdaterad: 2010-02-20 19:02
Uppsala är i färd med att formulera en vision för utvecklingen fram till 2030.
Den minnesgoda kan erinra sig motsvarande process för tio år sedan. Den slutade med en antagen vision Uppsala 2020. Visionen innebar ett trendbrott i förhållande tidigare synsätt och utveckling. Den innebar ett nytt fokus på staden - inte minst stadskärnan. Det bröt mot ett stadsbyggande med bostäder, verksamheter och centrumfunktioner var för sig. Den var ett brott mot tron att staden var färdigbyggd och att de små tätorterna skulle stå för den fortsatta tillväxten.
Visionen formade översiktsplanen 2002 med ett samlat grepp på bebyggelse-, trafik- och grönstrukturen. Men viktigast var att visionen skapade stor politisk enighet som drev fram nya bostäder i stadens inre delar.
Uppsala har byggt mest bostäder per capita i landet de senaste åren. Den besvärande bostadsbristen har försvunnit. Många bostäder har tillkommit i attraktiva lägen.Stadskärnans ställning som rum för kommers, kultur och nöje har stärkts. Flera kommunala naturreservat har samtidigt bildats och ytterligare är på väg. Även trafiken håller på att ta form med ett nytt resecentrum, satsning på stombusslinjer samt lågfartsgator och torg i centrala delar.
Med den kommuntäckande översiktsplanen 2006 formdes också en inriktning för landsbygden och de små tätorterna, Levande landsbygd och livskraftiga tätorter. Inriktningen innebär en satsning på kommunikationsstråken med hög tillgänglighet till orter och mindre bebyggelsegrupper samt ett bejakande av traditionella och nya landsbygdsnäringar.
Hur har denna utveckling mottagits? Om man ska döma av debattinlägg tycks utvecklingen uppfattas som ett hot. Mindre grönt. För mycket nytt. Uppsala åt Uppsalaborna. Marielund åt Marielundsborna. De som nostalgiskt ser tillbaka syns och hörs.
Sett utifrån är bilden en annan. Studiebesöken från andra kommuner har avlöst varandra. Statliga myndigheter hämtar goda exempel i Uppsala och internationella organisationer bjuder in Uppsala att presentera sin framgångsstrategi.Och lyssnar vi in dem som inte syns och hörs i media ser de flesta mycket positivt på det som sker.
Vad kan vi då förvänta oss av Uppsala 2030? Vad vill vi helst se för utveckling? Orkar vi se bortom Krisen? Dessa frågor står nu på dagordningen under resten av våren innan de politiska riktlinjerna läggs fast.
Ser vi till övergripande trender och utvecklingskrafter är det klart att Uppsala tillhör Sveriges viktigaste tillväxtregion. Vid sidan av Stockholm den starkaste noden i Stockholm-Mälardalen. Att bosätta sig här eller bo kvar efter universitetsstudier ger tillgång till landets största arbetsmarknad med mängder av möjligheter till livsval och utveckling.
Ska vi bejaka möjligheterna eller hålla igen?
Erfarenheten kan inte uppvisa ett enda exempel där "hålla-emot-strategin" leder till att den gamla charmen bevaras.I stället uppstår trångboddhet och otrivsel och brist på resurser. De unga lämnar sådana orter. Framgångsfaktorn är att utnyttja de krafter som vill till staden för arbete, boende och upplevelser. Kanalisera dem så att det inte bara blir mer och mer eller fler och fler. Arbetar vi smart och drar nytta av kommunens läge och styrka kan också kvaliteterna öka. Bättre kommunikationer - spårburen trafik, grönytor och "mellanrum" blir till parker med tydliga karaktärer, ödsliga trafikleder omvandlas till livfulla stadsgator - esplanader - och utbudet av service, kultur och upplevelser ökar. Jobben blir fler. Både avancerade i kunskapsintensiva branscher och mer "vanliga" i till exempel olika servicenäringar - i staden och på landsbygden.
För landsbygden och de små tätorterna håller i stort inriktningen från 2006. För staden kan vi behöva utveckla vision 2020. Uppsala stad kan troligen växa inom nuvarande (om än något diffusa gränser) fram till 2030. Det innebär en tätare och mer innehållsrik stad. Inget Manhattan, men med ett än tydligare utvecklat stadsliv. Visionen kan kanske fångas i programmet för Uppsalas ansökan om att bli kulturhuvudstad: "Staden utgör ett raster av historiskt överlagrade och uttydbara skikt i form av spår och minnen i stadsmiljön, som skapar kontinuitet, identitet, skönhet och kunskap. Den befintliga bebyggelsen är bärare av egenskaper som nyproduktion inte kan ha. Värden vars bildande kräver tid. Men staden är framför allt arena för dagens kulturyttringar och möten. Som kräver nya rum, mötesplatser och uttrycksmöjligheter. Som i sin tur skapar nya mönster och bär på sin egen förvandling ? "
Vi måste bejaka de övergripande krafter som påverkar Uppsala, men också ta vara på de möjligheter som ligger i våra egna händer. När dynamiken drar mot storstadsområden världen över finns ett viktigt utrymme även för städer som Uppsala - komplex men ändå överblickbar, närhet i nätverk, kreativ i sitt lugn.
Vi kan med andra ord bygga vidare på vision 2020 men öppna för den stora stadens större mångfald och dynamik, nyfikenhet och tolerans. Det är för mig en inspirerande Vision 2030.Carl-Johan Engström
planeringsdirektör och ansvarig för förra visionen
adjungerad professor KTH i regional utveckling
UNT 23/4 2009