Publicerad: 2010-09-23 00:00
Många uppsalabor oroas över hur våra grönområden och kulturmiljöer behandlas. Den opinionen brukar av de ansvariga politikerna och tjänstemännen bemötas med klichéer som att ”folk gnäller alltid när det skall byggas”.
En sådan förenklad och överlägsen inställning till människors farhågor och synpunkter – kombinerad med fartblindhet när Uppsala skall bli storstad – bäddar för allvarliga och irreparabla misstag.
Inför valet markerade emellertid två av de partier som nu skall fortsätta att styra Uppsala en annan inställning till frågan. Såväl Folkpartiet som Centerpartiet gick till val på att man vill värna stadens grönområden. Om det inte vore för blockpolitiken så skulle Centerpartiet och Folkpartiet tillsammans med det framgångsrika Miljöpartiet utgöra en stark röst för värnandet av Uppsala gröna stadsmiljö. Ännu starkare blir den om man räknar med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, som glädjande nog är på väg att ompröva sitt gamla betongtänkande.
Men hur stark blir Folkpartiets och Centerpartiets gröna röster i koalition med Moderaterna? Kommer det att visa sig att den som röstat på något av de nämnda partierna i själva verket lagt sin röst på den förlegade politik som drivs av Moderaterna?
Om M:s syn på stadsmiljön behöver man tyvärr inte tveka. Ordföranden i byggnadsnämnden Liv Hahne (M) har nämligen en hedrande fördel framför många andra politiker. Hon talar klarspråk. I UNT 28/5 deklarerade hon tydligt att grönområdena skall offras för stadens utveckling, något annat alternativ ser hon inte. Och det är just det som är problemet med den stadsbyggnadsideologi som blivit förhärskande i Uppsala. Moderaterna och planeringsbyråkraterna har fastnat i en förstelnad syn på hur en storstad kan utvecklas. Staden tänks bara kunna växa genom att man offrar de boendes livsmiljö. Med förledande termer som ”stadsläkning” har man därför förklarat krig mot grönområdena.
Detta är inte bara en människofientlig politik. Den är även kortsiktig. Grönområdena är en krympande och ändlig resurs. Vad gör man när de försvunnit?
Är det meningen att Uppsala skall bli känt som staden som tanklöst gjorde sig av med de miljöer som bidrog till dess attraktion och livskvaliteter? Skall misstagen från 1960-talets brutala stadsomvandlingar upprepas?
Alternativen till att dammsuga stadskartan efter gröna ytor och sedan dela ut dem till byggföretagen kräver nytänkande och öppenhet för oväntade lösningar. Man måste sluta upp med att enögt ställa den omgivande miljön mot behovet av nya bostäder. Tänk efter! Skulle man inte kunna bygga något mer i Uppsala om det inte fanns några gröna områden att exploatera? Självklart finns det alternativ till att slentrianmässigt göra sig av med grönområdena. Det finns exempelvis många prov på ett irrationellt utnyttjande av värdefull stadsmark inom vad som i dag kallas industriområden – utspridda låga byggnader, ibland rena ruckel och enorma parkeringsytor. Det mesta dessutom tömt på människor under kvällar och nätter. Varför inte utlysa arkitekttävlingar om hur sådana och liknande områden skulle kunna omvandlas?
Men Uppsalas tongivande moderater offrar hellre våra grönområden så länge de finns kvar. Det är enkelt och kräver ingen eftertanke. Skall de andra allianspartierna vika sig för en sådan destruktiv stadsmiljöpolitik?
Måste man inte i stället nu ta ett ansvar för det man lovat väljarna i valet? Flera grönområden står i tur att exploateras. Kommer vi att få höra protester från de allianspartier som gick till val på en motsatt politik? ”Fler och finare grönområden”, som det stod i en valannons från Folkpartiet.
Problemet är förstås Moderaternas dominerande ställning. Partiet har dessutom gått fram i valet och kan därför anse sig ha rätt att köra över sina Allianskamrater.
Det kommer bland annat att visa sig när posten som byggnadsnämndens ordförande skall besättas. Till detta scenario finns det dock ett spännande alternativ: att Moderaterna omprövar sin stadsmiljöpolitik!
Det var knappast den politiken som deras väljare i första hand har velat stödja. Tvärtom finns det säkert många moderatväljare som inte alls sympatiserar med partiets sätt att hantera Uppsalamiljön.
Moderaterna är ett parti som i allmänpolitiska frågor haft kraft att överge gamla ingrodda positioner. Varför skulle de inte också kunna ompröva sin rigida hållning till stadens grönområden? Den har knappast framtiden för sig! Vem vet, kanske finns där redan en ny generation av Uppsalamoderater som tänker annorlunda än de i dag tongivande partiföreträdarna?
De som utvecklat allergier mot parker och tröttnat på medborgarnas ”gnäll” bör kanske lämna plats för dem som ser det värdefulla i våra grönområden och som är beredda att lyssna.
Som inspiration för ett sådant nytänkande kan en liten skrift från Naturvårdverket rekommenderas: Naturen som kraftkälla (2006). Här sammanfattas alla de forskningsresultat som tydligt pekar på att en grön stadsmiljö är av livsviktig betydelse för den alltmer stressade storstadsmänniskan. Att bygga nya bostäder i Uppsala och samtidigt offra grönområdena är alltså inte bara onödigt utan även i strid mot bättre vetande.
Carl Gustaf Spangenberg
UNT 23/9 2010