Publicerad: 2010-07-16 11:00, senaste uppdaterad: 2010-07-29 17:07
Ministeravhopp och sedelbränning till trots bjöd årets Almedalsvecka på flera intressanta seminarier. På välfärdsområdet fanns många aktörer med spännande bidrag till debatten. Mest uppmärksammad blev den så kallade Borgkommissionens rapport, där företrädare för såväl LO som förre moderate riksdagsledamoten Lars Tobisson samlats för att ge förslag om den framtida utformningen och finansieringen av välfärdstjänster i Sverige.
Oavsett vilka välfärdsdebatter jag lyssnade till i Visby var budskapet detsamma – det krävs en samordning av offentliga och privata lösningar för att vi i Sverige ska klara både utbudet och efterfrågan av välfärdstjänster i framtiden.
Som av en händelse var också ett av den rödgröna oppositionens gemensamma utspel i Visby fokuserat på välfärden. Det gällde hur man gemensamt vill "förändra" sjukvården. Det skulle lika gärna kunna heta att man vill konservera den och dra klockan flera varv tillbaka.
En punkt gäller att man vill slopa den fria etableringsrätten. Det innebär i klartext att landstingens monopol i primärvården återinförs och att de 160 nya privatdrivna vårdcentraler som bildats i Sverige sedan Alliansen införde det fria vårdvalet i början av mandatperioden går en mycket oviss framtid till mötes.
Likaså slår man fast - med fraser som kunde vara hämtade ur valfritt tal av Lars Ohly - att "behovet ska avgöra vem som får vård, inte plånboken". Offentligt finansierade vårdinrättningar ska helt enkelt neka patienter med privata försäkringar vård i de rödgrönas Sverige. I praktiken innebär det att vårdföretag som använder offentlig finansiering som bas (primärvård) och samtidigt erbjuder tilläggstjänster med privat finansiering inte längre ska kunna göra just detta.
Förslagen är gravt hämmande för den förnyelse som släppts loss i och med vårdvalet och den ökade konkurrensen inom välfärdssektorn. De rödgrönas politik är ett hån mot alla de entreprenörer och kompetenta läkare och sjuksköterskor som gjort slag i saken och öppnat egna verksamheter eller planerar att etablera nya inrättningar. Likaså läggs en våt filt på försäkringsbranschens utveckling av bättre och individualiserade sjukförsäkringslösningar.
Den rödgröna avprivatiseringen och återregleringen sker stick i stäv med att Sverige har en åldrande befolkning och att det finns stadigt växande förväntningar från vanligt folk på vilka tjänster som ska finnas tillgängliga. Ständigt denna rädsla för att låta människor välja sina lösningar själva, efter behov och eget huvud.
S, V och MP vägrar inse att striden om huruvida välfärden ska finansieras av privata eller offentliga medel är över – båda system måste få rymmas och kunna samverka. Om inte kommunalskatten ska tvingas upp i astronomiska höjder krävs ett offentligt och privat partnerskap för att människor ska kunna få den vård och omsorg de vill ha.
Vid Skandias utmärkta välfärdsseminarium under Almedalsveckan framkom att till och med Gruvfackets avdelning i Kiruna tecknat privata sjukförsäkringar för sina medlemmar. Man undrar vad gruvarbetarna ska göra med dessa om de rödgrönas vårdförslag realiseras.
Mattias Johansson
Uppsala
kandidat (C) till riksdagen